På´t igen!

Läser som sagt ”Änkans bok” av Oates, ett kapitel i taget. Det är en otäckt berörande bok, precis i sina uttryck för förvirring och oförståelse, sorg och saknad. Som när hon blir så arg vid besöket hos läkare H, som på läkares vis till sist säger något om att ”Ray kanske var trött på att leva”. Änkan blir så friskt arg, och därefter, i sin bil, så uppgivet ledsen.

Dagen därute är blöt. Och katten med, eftersom hon varit ute. Nu sitter hon här bredvid mig och tycker att hon kan få torka i mitt knä – det tycker inte jag. Hon får putsa sig torrare först.

Skrivflöde blir det knappast tal om när dagsljuset nästan inte finns fast klockan är 11 på förmiddagen. En jämngrå himmel som släpper ner sitt regn, och ån som flyter på, nästan oberörd, bara regndroppar som ibland syns på vattenytan och strömmen från vattenfallet som drar vattnet däråt. Det ser jag från sovrumsfönstret. Gårdskarlen (den enda jag veterligt träffat i livet, men de finns tydligen fortfarande) har varit ute med sin hund, och går hemåt med en sticksåg i handen. Vinkar med den andra.

Eftersom klockan precis är 11 söndag förmiddag kommer jag att tänka på prästen i Lännaby. Undrar om han har högmässa idag också? Eller om han och kyrkvärden är i någon av de två andra kyrkorna som han arbetar i.

De allra sista vedlassen från de fd två högarna med ved utanför trappen skulle flyttas ner till den snart fulla vedboden idag. Nu får vi väl se om jag får lust att klä mig för regn och fylla skottkärran. Igår körde jag kanske fem vändor, och var ledbruten i det mesta av kroppen i natt. Fd maken som är på besök hävdar lakoniskt att ”du är gammal”. Det är trist att vara gammal i kroppen.

Eftermiddag, har just läst fem kapitel i korrektur åt en skrivarkompis. Ett kapitel sparade jag ”så långt ner i en obegriplig fil” i datorn (glömde flytta till skrivbordet) att jag inte hittade det, utan fick läsa en gång till … Nu har jag dessutom varit ute i regnet och kört ner de två sista skottkärrorna med våt och kall ved till vedboden, och travat. Där är proppfullt nu, hoppas inget händer så alltihop välter ut. Vilket skottkärran gjorde när jag väl baxat ner den till vedboden. ”Göra om” är tydligen mitt motto idag, det var bara att plocka upp veden från backen!

Nu värmer jag händerna med att skriva, de blöta handskarna hänger på tork ovanför vedspisen.

Rester till middag, kyckling och grönsaker, stekt potatis och väldigt välkokt bog. Dillsåsen hällde jag ut redan igår, den var inte lik den vi fick hemma som barn. Nästa gång kanske, jag ska lägga in dill och låta den ligga länge, och inte ha i socker som om jag lade in sill. Det blev för sött igår, och när jag försökte mota det med lite mera ättika blev det för surt. Apropå göra om. Fast inte just nu.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till På´t igen!

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Dina skildringar av väder och natur är oslagbara! Man riktigt känner hur det känns!

Lämna ett svar till Barbro Fällman Caglar Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s