Diggin´ dogs

låter roligare än det är.

Tre sorkgrävande hundar. Samtidigt. Jorden sprätter och tassarna jobbar, inte en sork inom synhåll, och det är jag tacksam för. Men roligt har de, och förmodligen jag – om en vecka när det är idé att skura golv och tvätta mattor. Till dess får huset gro igen, och hundarna hållas nödtorftigt renborstade. Det innebär endast att de värsta lerkokorna tas bort – resten, dvs bad, får respektive matte ta hand om.

Jag avundas dem inte.

Fingrarna mina lyder aningen bättre idag. De har en intressant gulblåbrun färg och vill inte greppa riktigt ännu, men som sagt, lite bättre. Viss försiktighet må dock iakttas när tre jyckar, kopplade, ska promeneras. Det duger inte att hålla kopplen i fel hand när någon av Pella, Frankie eller Louie hittar en intressant doft i skogskanten. Min konstitution tål inte vid att falla platt igen.

När de inte är ute och gräver samsas de förunderligt väl inomhus, mina fyrbenta vänner. Den tvåbente tar sig en välbehövlig vilostund just nu. Han var uppe tidigare än vanligt och skjutsade Pellas matte till tåget (som vanligt några minuter försenat) och vidare transport till Arlanda och London.

Jag vill ut och resa, jag med. Vi satsar fortfarande på att komma iväg till Thailand i mars, men det är långt dit. Jag vill åka nu.

Till London t ex och hitta en gammaldags pub och dricka god öl och äta Sirloin Steak, kidney pajen står jag över. Eller afternoon tea på något berömt ställe där jag kan beskåda folket. Det brukar förresten låta sig göras alldeles utmärkt på tunnelbanan, minns jag nu. Där kunde jag bli sittande och se alla fantastiska människor i de mest förunderliga utstyrslar. Sådana som jag inte ser i Stockholm. Kanske såg jag dem bara för att de och jag var i London. Då, för nu rätt länge sedan.

Vilken konstig mening det blev. Men jag menar faktiskt det som står där, ”för nu rätt länge sedan”. Mycket är numera rätt länge sedan.

Dags att övertala grävarna att komma in. Och hoppas att jorden är lite torrare idag än igår, så att den släpper pälsen lättare när jag borstar …

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Diggin´ dogs

  1. A-Lott skriver:

    Idag har vi badat Collie för första gången. Hon hittade en avskyvärrt doftande bajs i buskaget invid Gammelgården och instinkterna segrade.
    Ser att ni mår bra och det gör vi också.
    Kram

  2. Du är härlig som tar dig an tre hundar och alla dessa bestyr … Jag är inte alls intresserad av att vara matte eller hundvakt. Kanske beror det bl.a. på mitt stora behov av frihet. Jag är inte pedant men jag skulle känna mig aningen ”besvärad” av att få in smutsiga hundar i huset. Usch så trist jag låter! Men jag är ju sån – aningen reserverad för dessa fyrfota varelser. Det betyder inte att jag är oförstående inför er, som älskar hundar och vill ha dem i ert liv.
    Regn och åter regn sen igår kväll. Det riktigt dånade på taket i natt.
    Skönt att din skada går mot bättring! Ha en fin dag! Kram!

    • beskrivarblogg skriver:

      Kära skrivmoster – jag vet att du inte är världens främsta hund- eller kattälskare. Du är go i alla fall – det finns plats för oss alla. Just nu skulle det antagligen rycka i dammsugararmen på dig om du klev in här … Jyckarna är snälla, och gillar att gräva med ty åtföljande konsekvenser. Som jag inte gillar, men står ut med några dagar till. Ha en fin om än regnig söndag!

  3. Skönt att läsa att din hand blir bättre och bättre.
    Jag blir också sugen på att komma iväg. Känslan dyker upp vartenda år vid den här tiden. Känslan blir starkare för varje år som går. Nu när det inte funkar med att leka björn eller igelkott. Då kunde annars någon väcka mig i april. Inte för tidigt. Inte för hårdhänt. Smeka mig lite snällt på ryggen.
    ”Bosse! Den är här nu. Den svenska våren.”
    ”Var är mina julklappar och födelsedagspresenter?”
    ”Nänä! Har du valt att sova får du allt stå ditt kast.”
    ”Bra. Då är jag ett år yngre istället.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s