Idag är en sådan där dag när jag inte blir varm, inte kommer igång med någonting som känns vettigt. Jag eldar i vedspisen, men det är ändå bara 15 grader i köket. Fleecetröja och långkalsonger på, fryser i alla fall. Vill helst krypa ur det här trista skinnet, men vet inte hur man gör.

Försöker skriva. Försöker läsa. Försöker inte läsa mina egna texter. Just nu tål jag dem inte, blir alltför seg och låg av dem och minnena, och funderingarna på framtiden.

Lägg därtill snö, blåst, en massa plankor (som jag är tacksam för) som ligger snötäckta i en enda rasslig hög. Jag tar mig inte ner till vedboden om jag inte sätter mig på rumpan och halkar på plankorna. Eventuella spikar förhindrar detta. Bara att vänta på att vädret ska ta bort snön.

Jag har allt jag behöver, bästa vännen var här i två dagar och vi var och handlade. Jag lämnade in låneböckerna och köpte frimärken. Ändå gnäller jag, ändå kastar jag bort ännu en dag av mitt liv. Jag som skulle leva alla andra dagar – utom den dag jag dör. Fritt efter P-O Enquist.