Har gått hundpromenad med bästa vännen, runt 6 kilometer. Och lyft, burit och baxat utemöbler till vinterförvaring inomhus. Trixigt, när dörröppningarna är för små och vi tror oss veta att den där soffan gick ut därifrån i våras… Den gick inte in nu. Nåja, nu har vännen åkt på retreat och sedan till Norge för att sköta om barnbarnen. Jag ska sköta om Louie, hund. Han blev också trött av promenaden.

Sitter här med den lilla sjön framför ögonen. En ensam svan var här en stund. Sjön ligger spegelblank, en älg har trampat omkring på den lilla sandstranden, ett rådjur sprang igår kväll fort, fort över gräsmattan. Stilla, tyst, fylld av frid sitter jag här och varken kan eller behöver annat. Nu.

Läser också förstrött Åsa Hellbergs ”Toscana tur och retur” – och är tyvärr inte så betagen som jag trodde jag skulle bli. Tycker till och med att den är ganska tråkig. Undrar varför, både varför jag tycker så och om det på något sätt är en relevant observation, varför är den tråkig?

Louie sträcker på sig