Flygfyrens café

Sitter på Flygfyrens café och dricker kaffe, äter en wienerkam och har ögnat igenom SvD. Väntar på att bilen ska bli klar på verkstaden om sådär två timmar. Då vet de kanske också vad som är fel med ABS-systemet.

Kall morgon, kokade ägg åt maken och plockade fram sådant som gick att plocka fram, till hans frukost. Molly har varit ute ett par vändor, och bör klara sig tills jag kommer tillbaka. Örjan, förvaltaren på gården, såg att jag åkte iväg och telefonöppnade bommen åt mig, omtänksamt.

Samma gubbar som annars om dagarna sitter vid ”sitt” bord på caféet – har uppenbarligen sällskap av varandra i någon sorts sysslolöshet. Inte alla ser ut som ålderspensionärer.

Laddar telefonen och datorn, har gratis wifi dessutom. Är sömnig, vaknade första gången halv fyra (som vanligt), somnade om så där halvt om halvt för att gå upp vid sex.

Skam är aktuellt i många sammanhang – kommentarer till min skam (positiva) får jag, en FB-vän berättar om sin skam som fick henne att bli nykter, en krönikör i SvD skriver idag om skam som fått henne att bli mera miljömedveten. Hjälpsam skam, skam som gör att man förmår förändra det beteende man skäms för. Kanske var även min skam hjälpsam, har inte sett det så hittills. Det är en försonande tanke.

Ica öppnade klockan sju, som bilverkstaden. Någon lånebil hade man inte, servicen kostar drygt fem tusen. Resten vet jag inget om, ännu. Har fyllt på kaffemuggen. En kvinna går mycket fort förbi utanför fönstret, klockan är strax åtta, hon kanske börjar jobba då? Bråttom har hon, jag nästan hör hur hon pustar när hon travar på. Trots att jag glömt hörapparaterna därhemma. Senare mötte jag henne bakom disken i kundtjänsten.

Det är tyst och lugnt här, dålig hörsel är ibland en välsignelse. Lagom lite (eller mycket) folk också. Lagom i det här sammanhanget handlar om att jag blir stimulerad av människor i måttlig mängd. Tusentals på samma ställe – som på Bokmässan – är påfrestande. Intrycken blir för många, jag hänger inte med.

Klockan är bara tio över åtta, ingen bil klar ännu på ett par timmar. Här kan jag inte sitta hela tiden. Gick och handlade efter någon timme och satte mig sedan på en bänk i entrén. Bilen var färdig för hämtning halv elva, ny tid för reparation av diverse som måste åtgärdas den 15 oktober… Dyrt kalas.

Molly såg mig när jag kom med bilen, hon var ute och blev tokglad. Mannen och hon hade haft det bra medan jag var borta, nästa gång tar verkstaden bilen hela dagen, då har jag beställt hyrbil.

20190528_075050

 

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Flygfyrens café

  1. Tony skriver:

    Kaffe, wienerkam och en tidning, ungefär som när jag fikar ute då 🙂
    (Lätt)Kränkt var väl många ett tag och ordet på allas läppar, numera gäller Skam i olika former.

  2. beskrivarblogg skriver:

    Ja, skam har varit min också, för spelmissbruket och dess konsekvenser…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s