Håll ut!

Middag med diverse, kyckling, grönsaker, pasta, svamp, lök, paprika och tomater. Riven parmesan till och annan ost efter. Jag kollade tvättstugan när jag var ner med soporna, i morgon kväll. Det blir bra, Jan ska både duscha två gånger två gånger kväll och morgon, han ska också ha rena handdukar, lakan och kläder. Till tisdagen, operationsdagen.

Men först ska jag besiktiga bilen, klockan sju på morgonen. Gäller att vakna i tid. Sex eller så.

Har talat om för Jan att jag är på bilbesiktningen, om han vaknar och undrar var jag är. Har ingen garanti för att han kommer ihåg det i morgon – vaknar han så säger jag det igen, sover han får han sova. Och jag får skynda mig tillbaka hem. Går inte att oroa sig för i förväg, det ger sig.

Teven bjuder på Landet runt och jag har svårt för den programledaren. (Som jag har svårt för flera.) Jag skulle klara mannen bättre om han inte studsade, om han kunde stå stilla, trots att ha pratar. Nu ska det vinterbadas, även om isen inte ligger. Gubbarna vacklar fram och tar sig ner i vattnet. Och upp. Just nu en populär sysselsättning landet över. Inte min modell.

Så en fånig trailer för På spåret. Jag behöver inte teve, men står ut här när Jan vill kolla.

Och statsministerns tal till nationen. Som nu olika experter styckar ner i småbitar och tolkar efter förmåga. Jag kan bara säga att hans tal var bra, något som behövs just nu, något vi behöver förstå. Han betonar hur allvarligt läget är, att alla måste ta sitt personliga ansvar. Han är sansad, och lugn och tydlig. Talar med eftertryck.

Fler än sex tusen människor har dött i Sverige hittills. Restriktionerna med alkoholförbud och antal som får träffas samtidigt, träffa inga andra än de du annars umgås med är till för att hindra oss från att smitta varandra. Smittspridningen måste gå ner. Ingen har någon uppfattning om när den här pandemin kan avtal. Vaccinering kanske kommer, men effekterna finns det många uppfattningar om. Det verkar inte vara något som gör skillnad i närtid, inget som räddar oss från död och covid19. Eller tillåter oss att krama våra kära igen.

”Bara håll ut” är budskapet. Gäller oss som ännu inte är sjuka och behöver sjukhusvård. Gäller alla som arbetar inom sjukvård och omsorg. Gäller alla.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar