Fredag 18 februari 2022 – har varit ute en sväng, fått klart för mig att stegräknaren behöver känna mina steg för att registrera något. Igår åkte den snålskjuts i dra-maten, därför bara tio steg. Den lilla promenad jag tog i vinden nu blev nästan tre tusen steg, eller två kilometer. Padules var stängt, så det fick bli fika hemma.
Satt i solstolen på taket en stund, men det blev antingen för soligt, eller för svalt i skuggan och blåsten. Stolen fick åka in i tvättrummet igen. Ett ögonblick letade jag frenetiskt efter dörrnycklarna i ryggsäcken, tills jag insåg att de redan satt i dörren…
Uppdaterar telefonen till en massa nya finesser som jag antagligen varken förstår mig på eller kommer att använda. Just nu optimerar den appar.
Agnes pratar inte med mig just nu. Det är inget nytt, hon har varit tyst länge förr. Kanske vilar hon tills hon kommer hem till Sverige igen, i vår.
Har till slut lyssnat lite på inläsningen av min bok, Free Spin. När den kom hörde jag på ljudboken i ett par minuter, och stängde av. Tyckte inte om uppläsaren. Nu bekräftades den känslan, det är fel röst till det innehållet. Både förlaget och jag borde ha förstått det, nu ligger det en negativ kommentar på Adlibris – och det är ju trist. Nästa gång ska jag vara mera noga med valet av uppläsare! Tror att det spelar stor roll.
För att komma till ”nästa gång” behöver jag skriva, ha bättre skrivdisciplin än jag har just nu. Så jag får väl tvinga Agnes att vakna till, hitta på något som får fart på henne. Men inte här, hon får sina egna dokument.
Ut en vända till, nu en cortado på Padules och en promenad igen. Totalt 6 500 steg idag, nära fem kilometer. Bra jobbat. Har faktiskt skrivit lite ”Agnes” också.
Börjat läsa Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek. Hade inte så stor läslust, efter allt rabalder i pressen om vem Hugo är. Men jag tycker om hennes språk, har inte kommit långt in i boken ännu. Spännande med en författare som jag haft (har?) förutfattade, dåligt grundade, uppfattningar om. Lärorikt på många sätt. Lär mig också att det kommit en fortsättning med Ester Nilsson, Utan personligt ansvar. Tack vare Nina har jag Anderssons bok Sveas son, som väntar på läsning.
beskrivarblogg 
Håller med dig om det där med vem som läser en ljudbok. Det är inte att bara läsa flytande, det måste vara lite inlevelse, lite lagom andningspauser emellanåt, men inte för långa och inte hur som helst – för då blir det ”staccato”. En del läser så man hör hens vartenda andetag, som om hen suckar fram orden och meningarna. Och ibland funkar det inte med en kvinnlig röst utan borde varit en manlig – eller vice versa.
Det är egentligen få som läser riktigt, riktigt bra. På rak arm kan jag nämna Stephen Fry, om man lyssnar på engelska. Hans uppläsning av Harry Potter böckerna är suverän.
Svenska: t.ex Johan Svensson (Mr Mercedes-trilogin bl.a.), Jonas Malmsjö, Thorsten Wahlund – bara ett par exempel på bra uppläsare.
Okej uppläsare? Jodå, dom finns, är väl största flertalet antar jag. Dom läser jämnt och fint utan att det blir monotomt, men kunde kanske ibland ha lite mer inlevelse…
Dåliga uppläsare? Dom har jag glömt…
GillaGilla
Tack Nina, delar din uppfattning – min var fel!
GillaGillad av 1 person