>Tja, är  jag författare så kan jag refuseras – och alldeles nyss fick jag ett mail från Newsmill, att man ”valt att inte publicera min artikel” – min rubrik var ”Missbruk, skam och öppenhet” och handlade om mina personliga erfarenheter av spelmissbruk, Newsmill hade en inbjudan till debatt apropå Spendrups öppenhet kring sonens missbruk. Det blev aldrig någon vidare debatt, tydligen är det inte enbart regeringen och lagstiftningen som struntar i spelmissbrukarna. Och för min del var det kanske lika bra att det inte blev någon publicering, jag var ju lite ängslig för hur nära och kära skulle gilla min öppenhet…

Texten har fyllt sitt syfte – för mig – jag fick ur mig ännu en komprimerad berättelse om min väg in i spelmissbruket – ett sätt att hantera ångesten och skammen över spelandet och dess konsekvenser, för mig och för närstående.

Det hade möjligen varit intressant att få en motivering till refuseringen, men, jag får fortsätta att skriva utan den. De senaste dagarnas skrivande har gjort något med mig, något som jag hoppas stannar kvar ett tag åtminstone. Kan det vara glädje, kan det vara en spirande liten självkänsla igen, kan det t o m vara stolthet över att jag var modig nog att skriva, modig nog att skicka in, modig nog att faktiskt inte låta mig nedslås av refuseringen – som man tog tre dagar på sig att bestämma sig för på redaktionen för Newsmill.