Månadsarkiv: november 2018

”Ett litet liv” av Hanya Yanagihara är en bok som följer med mig, den finns i mina tankar ofta, och den svenska utgåvans omslagsbild gör ont i mig. Och så tänker jag att allas våra liv är ett litet liv, … Läs mer →

Idag springer både Agnes och jag upp och ner till tvättstugan, Molly följer med ibland. Båda tvättmaskinerna stannade och signalerade fel när sjutton minuter återstod… Trist, men det var bara att starta dem igen och låta dem gå färdigt. Nu … Läs mer →

Vaknar av att fd maken tänder sin nattlampa tre gånger i rad – för att kolla klockan. Jag och hunden ”sover” fortfarande. Först ilska över att behöva vakna och gå ut – inte förrän under den blåsiga hundpromenaden kommer jag … Läs mer →

Teve och andra media frossar i mord, våld, ekonomisk brottslighet, terrorism och gänguppgörelser. Hur kan det kännas för den svenska FN-medarbetarens familj att behöva se bilder från tillfångatagandet och alldeles före mordet? Fattar inte att de står ut, och det … Läs mer →

Har kokt vildsvinsbog med lök och morötter, buljongen blir kålsoppa idag och köttet kanske pepparrotskött i morgon – eller så. En liten kravlig rest av din familjekaktus står i mitt köksfönster. Den och mycket annat omkring mig påminner om dig. … Läs mer →

Grå söndagsmorgon, duggregn. Blöt hund. Lamporna tända när klockan är halv elva på förmiddagen. Så är det idag. Försöker få liv i Agnes, men hon vill inte. Och det är ju november, kanske en delförklaring. Någon beskrev november som ”kravlös” … Läs mer →

Tänk om. Tänk OM. Det senare är en uppmaning till mig, från mig. Tänker alltför många ledsna och negativa tankar. Behöver den andra sorten, den som ger glädje (strök ”lite”) och god förväntan. Livet fungerar ju, Molly ligger på rygg … Läs mer →