Månadsarkiv: mars 2017

Facebook. Jag blir väldigt tveksam till att den som skrivit en bok om självmord (mitt ord fortfarande, även om jag lärt mig att det kallas suicid numera) gör ett inlägg och undrar över hur ”vi”, någon sorts kollektivt vi, kunde … Fortsätt läsa →

Agnes har löst både Svenskans och DNs supersvåra sudoku, hon har lagt in böcker på Bokbörsen, läser lite här och lite där, har varit till brevlådan (som var tom), bestämt tvättid nästa vecka med fd maken innan vi åker med … Fortsätt läsa →

Idag såg hon rådjur och svanar som betade nära varandra på en åker. Och hon såg en man vid tobaksdisken i affären, han hade förmodligen vunnit stora pengar. Kassörskan kom fram till honom med en tjock bunt femhundrasedlar, som mannen … Fortsätt läsa →

Agnes tappade fattningen den gången i Isis Oasis, Kalifornien. När hon mötte J, och bokstavligt började skaka av lust och längtan. Naturligtvis går det att analysera reaktionen, att belysa den med känslomässiga fakta (finns sådana?) och komma fram till någonting. … Fortsätt läsa →

Vad skulle få den förment milda Agnes att rasa, att slåss mot elementen, att vråla – så att någon mer än hon själv hörde eller såg? Vad? När deras son dog stod hon där på kanten, hon vickade, skrek i … Fortsätt läsa →

Agnes är mild, hävdar en läsare. Är hon? Det är ett ord hon aldrig skulle använda om sig själv. Den som är mild känns lite för velig, obeslutsam (det är hon), rädd att stöta sig med andra (det är hon … Fortsätt läsa →

Provokativ tomhet. En oskriven manussida stirrar på henne. Nyss smorde hon in händerna, så att hon inte skulle kunna skriva. Nu kladdar hon ner tangenterna ändå.  Vissa blänker mera än andra. Ingen nederbörd av något slag ännu, men tydligen snö … Fortsätt läsa →

Agnes tänker på något som hennes syster berättade. Att deras mamma spelade på spelautomater, och att deras pappa var förtvivlad. Hennes yngsta syster var den som bodde hemma längst, själv hade hon flyttat hemifrån så fort hon kunde. Hon har … Fortsätt läsa →

Hon kan inte somna. Agnes har gått upp igen, efter att ha legat och snurrat i sängen någon timme. Vimsan undrar vad hon håller på med. Nu sitter Agnes vid datorn igen, med en liten whisky bredvid sig. Som om … Fortsätt läsa →

Idag är det vår döde sons födelsedag. För femtio år sedan föddes han, på Allmänna BB vid Stadion i Stockholm. Vår andre son, den som jag oroligt undrade om jag skulle kunna älska lika mycket som den förste. Det kunde … Fortsätt läsa →