Månadsarkiv: maj 2017

Agnes hittar inget att läsa. Nyss fick hon ett getingstick i foten, hon var barfota och getingen kröp på golvet… Den är numera död. Hon släpper ut dem när hon kan, men inte när de sticks. Hon är tacksam över … Läs mer →

Fredag kväll, efter en varm dag. Har suttit i solen lite mer än jag kanske borde… Skönt dock. Måste nog åka till biblioteket här i byn i morgon, har ju numera kort så jag kan komma in när jag vill, … Läs mer →

Jag läser om Queniee och Harold Fry, han skickar vykort som säger ”vänta på mig”, hon ligger och dör långsamt på ett hospice någonstans i England (Rachel Joyce, Miss Queniees osannolika kärlekssång). ”Vänta på mig”, du väntade inte på mig, … Läs mer →

Nu har Agnes kollat mejl – inga nya, men hon skickade ett till ena syrran. Hon har varit inne på Facebook, tämligen ointressant. Läst tidningarna, soduku (eller hur det nu stavas och vad det heter i pluralis törs hon inte ens … Läs mer →

Hon tog upp planteringsspaden ur kylväskan. Det var inte så att Agnes helt tappat koncepterna (vilka de nu är eller var), kylväskan var bara ett bra ställe att lägga spaden när hon åkte in från landet. Hon tänker sig att … Läs mer →

Agnes vet inte riktigt vad hon håller på med just nu. Hon läser en skvätt, äter någonting, skriver några ord, går ut, går in igen. Funderar på middagsmat, mejlar svärdottern för att höra hur hennes pappa mår. Tänker förstås på … Läs mer →

Ett år. Det första där du inte finns i världen. Numera är det bara jag som pratar när vi samtalar – om det kan kallas så, det vi/jag gör. Du är för evigt tyst, något du sällan var när du … Läs mer →