Minnen och sorg

Rastlös, inget viktigt eller bra att läsa, dito inget att skriva. De senaste veckorna har ägnats åt att gå igenom texter jag skrev för nästan tio år sedan. Minnas allt som hände då och åren dessförinnan, glädjas åt somligt, sörja annat. Faktiskt inte skämmas längre på samma sätt som då, men känna skuld och inse omfattningen av min svekfullhet. Mot mig själv, men framför allt mot mannen min – som nu är död sedan tre år. Tror att han skulle ha glatt sig åt att det tycks bli en bok ändå, till slut, efter bådas vår vånda och sorg.

Det här påverkar mig. Att ha registrerat mig på spelpaus.se, och gjort allt spel om pengar i Sverige omöjligt – det känns just nu som en trygghet. Flyktspelandet på internetcasinon darrar i mig, trots att det nu är länge sedan jag faktiskt spelade. Speldjävulen är lättväckt, men än är jag utom räckhåll. Än gör jag annat, som nu. Skriver utan att ha någon klar idé, skriver ändå som så många gånger förr.

Jag tror jag får skrämma liv i Agnes igen, hon har tagit igen sig länge nu. Och hon behövs, jag behöver henne och hennes vardagsprat, hennes stående stadigt på jorden. Om jag minns rätt så gör hon det. Det gör inte jag för ögonblicket, jag känner mig omskakad och ostadig. OCH bestämd, något casinospelande blir det inte, igen.

Å andra sidan kan jag heller inte lösa hur många supersvåra sudoku som helst, kolla Facebook hur många gånger som helst, eller se efter om jag fått några mejl flera gånger om dagen. Det har jag inte (annat än oönskad reklam). Går ut med hunden gör jag åtminstone fyra gånger per dygn, kortare och längre promenader. När matlagning, handlande, städning, tvätt och diverse ärenden med fd maken är avklarade, då ägnar jag mig åt den här sortens planlösa skrivande. Det som ändå sysselsätter mina fingrar åtminstone, plus någon del av hjärnan förmodligen. Åtminstone den som korrekturläser och korrigerar vartefter. Att skriva är fortfarande en livlina, oavsett resultatet.

20190309_091006.jpg

 

 

 

 

 

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Pickla hit och pickla dit

Städat lägenheten, dammsugit och torkat golv, torkat glasborden. Skakat mattor och framför allt dammsugit stora vardagsrumsmattan på åtminstone en del hundhår. Måste klippa av Molly pälsen snart… Nu känns det renare i alla fall.

Har också picklat rödlök, och kom på att jag skulle kolla om det går att göra detsamma med färsk ingefära. Det gör det. Använd risvinäger eller ättika, går nog lika bra med vilket som. Vanliga 1-2-3 blandningen – 1 dl ättika/vinäger, 2 dl socker, 3 dl vatten. I något recept föreslås att koka ingefäran i tunna skivor några minuter, i ett annat att koka upp vatten, hälla över ingefäran och låta stå i fem minuter, hälla av. Därefter i burk och på med lagen. Ska prova, när löken är slut.

Löken får idag sällskap av hemgjorda hamburgare, goda bröd, kanske ett stekt ägg, lite grönt, tomater, gurkmajonnäs, stark senap och en aning ketchup. Det blir bra.

Fortfarande tämligen nollgradigt därute, men tacknämligt nog inte lika blåsigt som de senaste dagarna. Än ska jag och Molly ut åtminstone två gånger till idag. Och i morgon tandläkaren igen. Nästa vecka koll hos tandhygienisten, om jag skött mig som jag ska. Sedan hoppas jag att jag slipper ett tag, har om inte annat inte råd med mera. Momsinbetalning i maj för havda intäkter i förlaget tömmer kassan. Fast först måste jag göra momsdeklaration etcetera.

Flera uppdrag, redigering eller korrekturläsning, tas tacksamt emot – behöver kassaförstärkning. Spökskrivande har jag övergivit som idé för egen del (viss redigering närmar sig spökerierna) – det är alltför påfrestande och alltför svårt att komma fram till en vettig ersättning.

pickled jalapenos preserve preserved

Photo by JÉSHOOTS on Pexels.com

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Ord, då och nu

Har de senaste veckorna tuggat på mina egna texter så att ögonen vindar, strukit och lagt till. Ibland undrat om det faktiskt är jag som skrivit det som står där. Brottats med minnen som gör ont och glatt mig åt minnen som gör gott. Bestämt mig för vad jag vill ha kvar i manuset till min bok, och vad som kan tas bort så att antalet sidor blir mera hanterligt.

En tämligen påfrestande process, mycket återstår ännu.

Bloggen har fått vila medan jag ägnat mig åt ovanstående. Några trogna går fortfarande in varje dag och kollar om jag lagt in någon ny text. De blir möjligen besvikna, åtminstone kan de konstatera att där är tomt.

Det jag kan berätta just nu är att energin är riktad mot dåtid i form av det jag tidigare skrivit om mitt spelberoende och spelmissbruk, om ”mannen min”, om åldrande. Idag finns förmodligen spelberoendet kvar, men hållet i schack av vilja och registrering på spelpaus.se. Åldrandet fortgår, inga katastrofala allomfattande nyheter där. Och mannen min fattas mig, han är död sedan snart tre år. Han är också mycket saknad.

Nu har jag sedan något år en ny verklighet att förhålla mig till, igen. Bor oftast hemma hos fd maken som behöver mig som en relativt stabil resurs i sitt eget åldrande. Vi åker på besök i mitt hem emellanåt, jag är fodervärd åt Molly och jag skriver. Något varje dag även om det inte alltid syns i bloggen. Ibland korrekturläser jag och redigerar andras manus, det är enklare än att göra samma sak i det egna. Livet står inte stilla. Men Agnes har för ögonblicket dragit sig tillbaka.

black and white browsing business coffee

Photo by Pixabay on Pexels.com

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En glimt av Tavistock

Kväll, efter en lång dag och dessförinnan en lång natt. Kändes som om jag låg vaken i timmar, och kanske gjorde jag det. Var ute med Molly runt klockan sex i morse, frukost och sedan in till tandläkaren i stan till halv nio.

Har köpt Ferrari Brut, bubbel till födelsedagsfirandet i morgon hos vänner på Ekerö. Hoppas hinna köra någon tvättmaskin innan jag åker dit, Molly får följa med, fd maken stannar hemma. Tillbaka igen på fredag. Kanske åker vi hem till mitt över helgen. Nästa vecka möte på förlaget och tandläkaren igen. Känner mig splittrad, och har inte riktigt energi åt något håll.

Tittar alltför förstrött på teve om könskorrigering, stopphormoner, transition och detransition – har inget ljud. Varför plötsligt denna nya värld, varför denna stora ökning – tydligen framför allt bland unga som är födda som flickor – varför så bråttom med behandling? Varför lagförslag om att sänka åldern för behandling (som om jag förstått det tillbakavisades)? Hur mogen är en ung människa att fatta livsavgörande beslut som kanske inte går att göra ogjorda? Tavistock i England verkar ha rätt inställning, talespersonen menar att det ska få ta tid att hitta människan därinnanför den osäkra ungdomen. Här i Sverige tycks det mera vara politik, opportun politik. Trendigt. Politiskt korrekt. Men jag kan ha missförstått det hela…

Vännen Johanna lever som transperson, född man i en mans kropp, men vill inte varken opereras eller hormonbehandlas. Det finns många sätt att hitta sin identitet, och det behöver få ta tid. Att gå igenom hela den här övergången från ett kön till ett annat och kanske ångra sig efter några år – det måste vara obegripligt svårt att leva med. Lika svårt som att leva i ”fel” kropp, som kvinna eller man när hela din varelse uppfattar att det inte är din identitet.

Det är tufft att vara ung idag.

20170504_123122

Snart…

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Cityakuten Tand

Idag kom jag till tandläkaren och blev tvärsur. ”Min” tandläkare var nämligen hemma, dunderförkyld, inget meddelande till mig – och det är förstås ledsamt för henne. Efter att ha morrat en stund fick jag komma in i ett behandlingsrum och en tandsköterska (heter de fortfarande så?) tog hand om mig, en annan tandläkare skulle strax komma.

Jag bad om ursäkt för mitt gnäll nyss – och vi började prata. Det visade sig att hon därhemma har en man som blivit sjuk i en obotlig sjukdom som gör honom bunden till sängen, och i behov av hjälp med det mesta. Det hade gått fort från att han varit en aktiv och frisk man till att bli totalt hjälplös. Vi pratade om hur livet snabbt kan förändras, och hur den enskilda människan enbart kan försöka hänga med, hantera det som händer efter den förmåga man har. Ett gott och nära samtal efter min sura inledning. Det gav mig en fin start på dagen, trots allt – och mycket att tänka på. Den okända tandläkaren var också både trevlig och proffsig. Cityakuten Tand är toppen, också när allt inte fungerar som tänkt.

woman biting gray nails in her mouth

Photo by Rodolfo Clix on Pexels.com

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hembesök

Blir det något skrivet idag? Lusten är inte stark, men fingrarna sprattlar.

Två personer från kommunens äldrevårdsenhet (eller vad det kan heta) har varit på hembesök och berättat om vad som finns av dagverksamhet etc. Solbacken, dit kan man komma varje dag eller bara någon dag, få frukost, se en kort film, spela bingo, lyssna till musik eller annan underhållning, äta lunch etc. Skjuts dit och tillbaka. Fotvård och taktil massage kan man också få där. Tillfrågad om sina intressen såg fd maken lätt förskräckt ut. Vi tar oss nog dit ändå, efter påsk och efter att ha pratat med personalen på Solbacken.

Jag har lärt mig att det går att få ”tillfällig hemtjänst”, en vecka t ex om jag skulle vilja göra något annat. Och anhörigstöd några timmar om jag behöver. Vi pratade trygghetslarm (inte aktuellt ännu), spisvakt (någon annans bord), vilka hemtjänstföretag man kan välja bland, fick diverse broschyrer och papper.

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Bedövad

Tandläkarbedövningen har äntligen släppt, men den har gjort god tjänst idag. Jacketkronan förberedd, avtryck skickat till tandtekniker och nytt tandläkarbesök om två veckor. Därefter hoppas jag vara färdigbehandlad för den här gången.

 

Vi är nu hemma hos mig, har just eldat i vedspisen. Alla fönster (utom ett par små på baksidan) är nykittade och målade utomhus. Tack kära förvaltare och ”gubbar” som gjort ett bra jobb. Jag är glad. Till hösten kanske det kan bli frågan om att täta fönstren också. Idag blåser det så att det nästan drar inomhus. Hoppas det går att sitta ute i morgon, längtar efter att bara vara i solen och kanske läsa. Solglasögonen glömda i stan, men det finns säkert gamla här som går att använda.

Några blå scilla och gula krokus har krupit fram bland fjolårsgräs och löv, i ”rabatten” kämpar påskliljor och tulpaner med att ta sig igenom gräset. De stora grenar som föll förra veckan från trädet vid bilparkeringen är bortforslade. I morgon blir det nog räfsande av, och kanske, kanske fönstertvätt. Snart en Dry Martini, avocado med lyxskagenröra och god ost. Enkel matlagning.

20190329_173242.jpg

Tveksam rabatt…

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer