beskrivarblogg

Hemma. Tvättar, städar bort muslort, tejpar för ett hål som möss kanske kommer in i huset genom. Hänger ute, vi är här några dagar och kanske regnar det inte. Nu fem grader ute och nermörkt, klockan är drygt 19. Välsignat tyst. Ingen svampplockning idag, kroppen säger att det räcker med att packa bilen med allt som ska flyttas från ett ställe till ett annat… Massor med löv från träden, tänker inte räfsa.

Det var igår, i natt har det regnat och tvätten hänger tung. Tar kanske in den senare, men samtidigt så blåser det kraftigt. Något av vätan kanske blåser ur. Bilen är nära nog täckt av löv.

Eldar förstås. Mannen har diskat frukostdisken. Jag släcker taklampan i köket.

Oj, oj, och oj. Tur jag inte har en stegmätare. Den skulle ha chockat mig. Idag har jag gått alltför många steg i skogen. Över stock och sten, utan att bryta benen. Plockat massor med svamp, trattisar, kantareller, några gula trumpeter, fjällskivlingar. Och gått fel och tappat bort Molly, som slapp koppel en stund för att inte fastna i alla grenar. Eftersom hon är klokare än jag sprang hon hem, mannen larmade grannen som ringde och talade om att hunden var hemma. Jag var på väg, så trött att jag knappt trodde benen skulle bära mig. Men glad ändå att jag inte kom ut på Överbyvägen som häromåret. Nu var jag lite närmare hemma.

Och sedan rensade jag svamp, och rensade svamp. Som nu ligger förvälld i frysen. Vi har ätit middag (flankstek med potatismos, och svamp och paprika). Mannen har diskat och jag bara sitter där jag sitter. Törs inte föreställa mig vad kroppen kommer att säga i morgon. Är mycket tacksam att Molly sprang hem. Hon är nog lika trött som jag.

Skogen är inte att känna igen med alla fallna träd. Jag skyller på det när jag tar fel väg i en skog jag gått i under ungefär femtio år. Ändå hittar jag de flesta av mina gamla svampställen. Ett, svart trumpet, är dock fullkomligt borta. Gör inget, de andra har jag skattat också i höst.

Rapport från en söndag. Samtidigt som Turkiet dödar människor i Syrien, och Sara Danius är död. Livet och döden pågår hela tiden, jag är tacksam att befinna mig på de ännu levandes sida.

De senaste dagarna har mycket hänt – Free Spin fick vara med på teve, i Go´kväll från Umeå, i onsdags (kan ses på SVTplay), Free Spin kommer som ljudbok på måndag (Storytel) och Aftonbladet vill kanske intervjua nästa vecka… Just nu pustar jag, mannen och Molly ut på landet, för att åka hem till mitt på måndag, lämna bilen på verkstad på tisdag, få besök av gammal god vän på onsdag och ännu en på torsdag (om inte Aftonbladet kommer i vägen). Det visar sig.

Min skrivande människa har härmed haft annat för sig och inte skrivit just någonting. Alldeles nyss gick hon till komposttunnan med vissna pelargonblommor och -blad och passade på att plocka en smörsopp och några kantareller samtidigt. Flera i morgon förhoppningsvis, till kalvlever med amandine-potatis, lök och lite grädde…

Nu är det fredag, tveksam sol men inget regn. Det blir svampskogen en sväng med Molly i koppel. Jag får kliva försiktigt så hon inte drar omkull mig i sin iver att lokalisera alla dofter.

Tidigare svampskörd, idag blir det förhoppningsvis trattkantareller.

Vilken dag. Den började med ett telefonsamtal strax efter halv åtta i morse. Förlagschefen (Ordberoende förlag) Ewa Å hade blivit uppringd av teve, Go´Kväll, som undrade om jag kunde ställa upp i morgon i programmet. Så småningom pratade jag med en kvinna som ställde diverse frågor och fick diverse svar. Jag har fått bekräftelse på taxi till Bromma, flyg till Umeå, taxi igen. Inspelning och så småningom taxi och flyg tillbaka till Bromma. Ojojoj. Håll tummarna för att jag har huvudet med mig i morgon, och min bok. Den SKA synas i det här programmet.

Yngste sonen ställer upp och tar hand om Molly och sin pappa under dagen. Jag är tacksam för den hjälpen.

Frissan (Nettan i Sundbyberg) hade tid att klippa mitt hår lite, och jag såg till att få en enkel manikyr på Sturegatan. Båda behövdes. Vännens ärvda blå klänning och de där tighta jeansen som jag har glömt namnet på, klär jag mig i, plus nya boots som är stora – och sköna. Det får duga så, skrynklor med mera liknande är inte mycket att göra åt. De är mina.

Kanske vi ses i morgon kväll, själv kan jag inte se programmet, eftersom jag är på hemväg när det sänds. Jag kanske törs titta när jag väl kommit hem, SvtPlay (hur det nu skrivs) visar det nog. Jag gläds åt allas lyckönskningar, de hjälper mig andas hoppas jag.

I Sundbyberg igen. Molly och jag har just varit ute. Mannen glömde käppen i mitt hus… Tur att han har rullatorn, om han vill gå ut. Idag är han trött, vill inte ta någon promenad.

Jag är nog också trött, i alla fall är jag inte i någon toppform, om jag ens minns hur sådan känns. Har handlat det som behövde handlas, tänker inte göra annat än gå ut med Molly några vändor till den här måndagen. Städade här gjorde jag innan vi for hem till mitt, så det behövs inte ännu.  Tvättstugan är ledig i morgon bitti för tvätt av trasmattor och lite annat.

Det var nollgradigt i morse, och fjorton grader inne i huset. Varmare ute här i stan förstås, men ändå kallt. Kom ihåg att ta handskar med mig. Kan inte riktigt vänja mig vid temperaturen inomhus här, alldeles för varmt. Men mannen är frusen av sig, så det får vara för varmt för mig.

Så här trist skrivolustig är jag.

Och just när jag är seg och trist – så delar min förläggare Ewa Åkerlind en fantastisk recension från BTJ (Bibliotekstjänst). Så nu är jag stolt och glad, och tacksam!!

”Margareta Börjesson berättar avskalat och drabbande om sitt beroende av spel på internetcasinon  –  ett beroende som först ganska nyligen börjat klassas som sjukdom och vars utbredning ger hennes bok stor aktualitet.

Börjessons berättelse gestaltas i gränslandskapet mellan det personliga och det djupt allmänmänskliga, i form av bitvis mycket smärtsam läsning som ändå behåller sin giltighet och förmedlar en vägran att ge upp. Skrivandet blir ett sätt att inte endast överleva, men leva.

Boken är en djupdykning i spelberoendet, dess rottrådar och ödeläggande konsekvenser, men inger samtidigt ett trotsigt hopp. I den totala förlusten finns valet kvar att leva, oavsett i smärta eller glädje. Där är Börjesson både klarsynt och utmanande. Helhetsbetyg: 4.”

Fick fyr i vedspisen så småningom, trots att mössen ätit upp ljusstumparna jag brukar tända med. Molly sniffar ibland lite extra i något hörn, kanske efter möss. Annars märker varken hon eller jag de nattliga räderna, men de syns på morgonen… De har uppenbarligen hittat nya ingångar, de gamla är igenpluggade med bubbelkorkar (de större) och träbitar.

En grad utanför fönstren, men ingen synbar frost. Kanske dags att byta däck i veckan.

Syrran ringde från Kroatien, hon hade inte sett att jag skrivit något på länge. Det är sant. Det var tydligen kallt där också, men varmare än här! Och de mår bra, båda systrarna.

Det där med att jag inte skrivit på länge. Vet inte riktigt vad det beror på, ”boksmälla” brukar veteranerna visst prata om. Och nog lämnade mig Bokmässan full av intryck och bilder av stressade människor, och tom på skrivlust. Jag fungerar nog bäst i mina invanda hjulspår. Ibland är annan miljö med folk och fantasier om folk hjälpsamt som stimulans, men inte det här sammanhanget.

Alltför mycket kommers, bara glimtvis något som intresserade i form av boktitel eller författare. För dålig luft, dåligt skyltat (jodå det fanns karta i en folder, men svårt att läsa den utan att krocka med andra läsare av folder), ingenstans att sätta ner sin trötta kropp utom i dyra kaféer. Allt gick ut på sälj, sälj, sälj – och det är väl därför det heter Bokmässa. En gång räcker nog för min del. Risken är liten att jag har en bestseller att uppträda med nästa år!

Släppte just ut en geting, de söker sig också in i värmen och är lättare att fånga än en mus.

Jag gör mig upptagen med hushåll och hund och mannen i stället för att försöka samla mig till någon sorts skrivande. Snart är det november och hittills har jag ägnat mig åt NaNoWriMo – och skrivit strunt som jag aldrig läst därefter. Men många ord har det blivit, kanske dags att kolla vad som rörde sig i mig de senaste åren jag skrev. Tror jag hoppade över i fjol.

Photo by Pixabay on Pexels.com

Sitter på Flygfyrens café och dricker kaffe, äter en wienerkam och har ögnat igenom SvD. Väntar på att bilen ska bli klar på verkstaden om sådär två timmar. Då vet de kanske också vad som är fel med ABS-systemet.

Kall morgon, kokade ägg åt maken och plockade fram sådant som gick att plocka fram, till hans frukost. Molly har varit ute ett par vändor, och bör klara sig tills jag kommer tillbaka. Örjan, förvaltaren på gården, såg att jag åkte iväg och telefonöppnade bommen åt mig, omtänksamt.

Samma gubbar som annars om dagarna sitter vid ”sitt” bord på caféet – har uppenbarligen sällskap av varandra i någon sorts sysslolöshet. Inte alla ser ut som ålderspensionärer.

Laddar telefonen och datorn, har gratis wifi dessutom. Är sömnig, vaknade första gången halv fyra (som vanligt), somnade om så där halvt om halvt för att gå upp vid sex.

Skam är aktuellt i många sammanhang – kommentarer till min skam (positiva) får jag, en FB-vän berättar om sin skam som fick henne att bli nykter, en krönikör i SvD skriver idag om skam som fått henne att bli mera miljömedveten. Hjälpsam skam, skam som gör att man förmår förändra det beteende man skäms för. Kanske var även min skam hjälpsam, har inte sett det så hittills. Det är en försonande tanke.

Ica öppnade klockan sju, som bilverkstaden. Någon lånebil hade man inte, servicen kostar drygt fem tusen. Resten vet jag inget om, ännu. Har fyllt på kaffemuggen. En kvinna går mycket fort förbi utanför fönstret, klockan är strax åtta, hon kanske börjar jobba då? Bråttom har hon, jag nästan hör hur hon pustar när hon travar på. Trots att jag glömt hörapparaterna därhemma. Senare mötte jag henne bakom disken i kundtjänsten.

Det är tyst och lugnt här, dålig hörsel är ibland en välsignelse. Lagom lite (eller mycket) folk också. Lagom i det här sammanhanget handlar om att jag blir stimulerad av människor i måttlig mängd. Tusentals på samma ställe – som på Bokmässan – är påfrestande. Intrycken blir för många, jag hänger inte med.

Klockan är bara tio över åtta, ingen bil klar ännu på ett par timmar. Här kan jag inte sitta hela tiden. Gick och handlade efter någon timme och satte mig sedan på en bänk i entrén. Bilen var färdig för hämtning halv elva, ny tid för reparation av diverse som måste åtgärdas den 15 oktober… Dyrt kalas.

Molly såg mig när jag kom med bilen, hon var ute och blev tokglad. Mannen och hon hade haft det bra medan jag var borta, nästa gång tar verkstaden bilen hela dagen, då har jag beställt hyrbil.