Söndag 20 september 2020 – tidig frukost. Teven är numera digital. Programmen är inte bättre för det. Nu är klockan redan kvart över ett, vi har fikat och Jan har ätit sin risifrutti, ett äpple och ett stort plommon. Har bokat tvättstugan till tisdag morgon.

Skrivlusten är obefintlig idag, läslusten likaså. Men jag har gjort ”äppelpaj med knäckigt täcke” – alla smulorna ligger i täcket ovanpå äppelskivor med socker och kanel. Hoppas det blir gott. Recept i någon av kvällstidningarna. Ser god ut i alla fall, nu när jag tagit den ur ugnen. Om vi äter den här under eftermiddagen (med vaniljsås) får det bli en lätt middag. Kanske lite murkelpaté med cumberlandsås och sallad. Ost efter.

Äppelkakan var väldigt god, och väldigt mäktig. Lite för blöt, eftersom skafferiet här inte hade något potatismjöl, som skulle sugit upp vätskan. Står på handlalappen nu. 175 g smält smör är också lite för mycket – nästa gång räcker 150 g. Och de svenska äpplena gick åt, sex stycken. Vi har kvar till i morgon också, efter att färdtjänsten forslat hem oss.

Måndag – färdtjänsten kom i tid, och vi var redo. På Serafens audionommottagning fick vi vänta en stund, men sedan gick allt ganska fort. Jan klarade av att markera vad han hörde, och den 16 oktober ska vi dit igen för att prova hörapparaten.

När vi väl var hemma igen ringde jag Södersjukhuset om fakturan, den togs bort, trots att de hävdade att de skickat kallelse. Därefter säger personen som svarade i telefon att jag var ”avslutad”, remissen fanns inte kvar. ”Ring kirurgmottagningen.” Där tog man inte emot flera samtal, ”ring igen senare”. Jag skrev brev och frågade vad de håller på med, varför skulle jag ta blodprov, skulle jag eller skulle jag inte röntgas, etc… Börjar tröttna på administration inom sjukvården, som inte fungerar. Har postat. Och handlat, bland annat tvättmedel till  morgon bitti.

Klockan är halv två och jag känner mig som om jag gjort mitt dagsverke. Natten var tämligen orolig, Jan var vaken flera vändor. Börjar känna igen det mönstret när ”något är på gång”. Nu är det bara distriktssköterskan på torsdag förmiddag – sedan är vi lediga igen, till den 10 oktober då Jan ska på lungröntgen efter infektionen nyligen. Färdtjänst igen, det är bra när det fungerar och förarna hittar dit de ska. Bara en gång kom det ingen bil. Vi gick, Jan blev trött – men vi kom hem från vårdcentralen, några kvarter bort men med en lång backe. Idag gick vi i de långa korridorerna på gamla Serafimerlasarettet, mitt emot stadshuset. Imponerande byggnader, fint att de får finnas kvar, med parkanläggning och rosor och skönhet.

Boken ovan är en mycket vacker bok, med blomster av alla de slag. En sån där bok som jag kan sätta mig med och bara njuta av att världen åtminstone hos Tasha Tudor är vacker.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lördag som blev söndag morgon

Lördag 19 september 2020 – i Sundbyberg, med pick och pack. Hittade tacksamt en parkeringsplats nära porten. Ny portkod som jag förstås glömt, men snäll granne öppnade. Har skickat alla böcker jag hade hemma till beställare, några får vänta tills jag får flera i veckan som kommer. Jag väntar med att bekymra mig för hur jag ska hämta dem, utanför postombudet finns aldrig några parkeringsplatser.

Vi har fikat med goda bullar från konditori Droppen i Sundbyberg, bullarna smakar faktiskt hembakt till skillnad från matbutikernas. Och jag har beställt färdtjänst till måndagens audionombesök. Så skickar SÖS en faktura för att jag inte kommit dit på ”bokad tid” – har inte fått någon kallelse… Det blir måndagens telefonväntande, efter audionomen. När jag ids ska jag kolla tvättstugetid, tisdag eller onsdag. Torsdag distriktssköterska på hembesök, sedan kanske Addarsnäs igen eller Djurö, beror lite på vad det blir för väder. Jan är i förvånansvärt god form, men går förstås inte så särdeles bra. Rullatorn får följa med på måndag morgon, vi ska vara på mottagningen 9.30 – egentligen alldeles för tidigt för oss, men det får gå. Den enda tid som fanns när jag bokade.

Vad glömde jag den här gången? Kom just på det: hårklippningsmaskinen, så Jan får vara långhårig ett tag till.

Nu har jag faktiskt fixat teven så att vi kan se digitalt. I alla fall så ser vi inte instruktionsfilmen längre. Ettan visade orientering, utan tjat om byte från analogt upptill i bild. Verkar rätt. Ska försöka se också om jag kan koppla ihop mina Bose-hörlurar med teven, det skulle göra det möjligt för Jan att höra lite. Tror att jag skymtade något som kanske är rätt ställe för sådant. Men inte nu, för ögonblicket är jag trött på teveknappar hit och dit.

Kvart över tre, vad ska vi ha till middag om tre timmar sisådär? Har lammentrecôte och färska champinjoner i kylen, kanske lite rostad potatis, spetspaprika och aubergine till? Ost efter, och här i frysen finns också glass. Det blev en god middag. Men hörlurarna lyckades jag inte koppla till teven…

Och med nya WordPress får jag inte in några bilder, hittar dem inte.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

September går fort

17 september 2020 – eldar i vedspisen för första gången sedan i våras. Det blåser ordentligt, drar ifrån fönstren. Utom från det som ”klistrades” igen när jag fick det köksfönstret kittat och målat på utsidan…

Vaknade 03.08 enligt telefonklockan. Somnade inte om, gick upp halv 7, Jan ligger fortfarande. Frukosten får vänta, jag dricker en kopp te så länge. Ser ut på de stora gamla träden nära huset. Hoppas de håller.

Solen klämmer sig fram mellan svajande trädgrenar och moln, ett ögonblick. Inomhus i köket är det nu varmt tack vare vedspisen. Inser att jag nog saknat sprakandet. Vi har frukosterat, jag har diskat och satt på en tvättmaskin. Ska övertyga Jan om att han behöver duscha. Mitt te är kallt när klockan är halv tio.

Nu, halv fem, dansar trädens grenar i en mjukare vind, solen lyser och vi har suttit ute någon timme. I lä. Livet är gott, också.

Efter en alltför vaken natt (04.10) somnade jag om och kom inte ur sängen förrän vid 8-tiden. Nu har vi ätit frukost, jag har ställt ut soptunnorna och plockat kvistar och smärre grenar som blåste ner igår. Idag är vinden lugnare, himlen mest molnig, lite svag sol. Kör en tvättmaskin.

Sålde ytterligare en bok igår, till en bloggläsare som ibland till och med går in och tittar flera gånger om dagen för att se om jag skrivit något. Hennes mejl gladde mig.

Och lite senare, ännu en bok såld till en vän, tack.

Fredagen ljusnade, molnen försvann och vi kunde sitta ute några timmar, i solen. Nu ska vi snart äta middag. Jag har varit på biblioteket, lämnat några böcker och lånat en – ännu en om en bokhandel, The Bookshop on the Shore, av Jenny Colgan. Klart lättläst… Intressant hur bokhandlar fascinerar författare, och samtidigt försvinner eftersom de inte är lönsamma för innehavarna. Hoppas bokhandeln vid Lilla Torget i Norrtälje orkar fortsätta finnas! Nu är det fredag och jag stänger igen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lust?

15 september 2020 – det är tisdag och det är mulet idag också. Längre söderut har jag förstått att det är shortsväder, och i Näsåker var det tre grader i morse. Sverige är fantastiskt. Själv är jag inte så fantastisk idag. Småstädar lite, dammsuger och torkar golv i kök och hall än så länge. Det är en dag i morgon också, förhoppningsvis. Har tagit fram kålsoppa till middag.

Ännu ingen kommentar från Postnord angående den bortslarvade hörapparaten, men de har tagit emot reklamationen. Sjukhuset meddelade häromdagen ”det är säkrast att någon hämtar sådant som glömts kvar” – och det håller jag med om. Men jag hann inte ens ringa, någon från sjukhuset meddelade att hörapparaten postats… Och sjukhuset säger sig inte kunna ta ansvar för om något försvinner i hanteringen. Så vems ansvar är det då? Vårt? Det är vi som får problemen, det är Jan som inte hör och jag som får gapa i hans öra. Det är han som måste göra en ny hörselundersökning (vilket lär bli svårt) och invänta en ny apparat. Det är han som får betala. Än är det här inte avslutat, varken med sjukhuset eller Postnord. Vi får se så småningom vad som händer.

Nu hänger lite tvätt ute, än regnar det inte. Lite hänger också inne, på syrrans tvättställning. Och Jan äter sin risifrutti, och ett spanskt ekologiskt plommon. Därefter ska jag tjata i honom lite vatten. Det fortsätter jag med hela eftermiddagen, han dricker för lite. Vikten var okej i alla fall. Idag har han inte haft någon lust att gå ut, och jag kan förstå honom. Jag har inte lust med uteliv heller idag. Lust av ingen sort.

Har sålt ännu en Free Spin idag, till FB-vän i Uppsala. Och till en bloggvän, liksom den jag hade på Bokbörsen. Nu ligger ännu en annons där. Vill till, om någon vecka ska jag hämta 200 ex hos postombudet i Sundbyberg… En oherrans massa böcker. Men det är mina böcker.

Torkat golvet också i mitt sovrum, Jans och vardagsrummets golv tar jag kanske i morgon. Och så har jag lagt in en väns gamla studielitteratur på Bokbörsen, inte för att jag tror att någon är väldigt intresserad. Det visar sig. Jag gillar att pyssla med Bokbörsen, och har många böcker av diverse kvalitet där, både litterär och fysisk. De flesta har lågt pris, min egen bok skickar jag fraktfritt för 110 kr, annars är enhetsfrakten 62 kronor. Ibland kan jag snåla, och få iväg en tunn bok för fyra frimärken, men då kan jag inte kolla var försändelsen finns om kunden frågar efter den. För- och nackdelar med det mesta.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Igår

Måndag 14 september 2020 – gråmulet, blåser lite mindre än igår. Har sålt en Enid Blyton-bok på Bokbörsen. Och ännu ett ex av Free Spin till en väns vän i Göteborg, tack Hanna. Kvart över nio har vi ätit frukost, än har ingen diskat. Laddar för att ta itu med morgonbestyr i övrigt, disken kan vänta.

Den väntar fortfarande nu när klockan är halv ett. Jag har varit på biblioteket, lämnat en Bokbörsen-bok, lånat några, hittat några på gratishyllan. Handlat och slängt sorterade sopor. Nu har Jan ätit sin risifrutti och vi har fikat. Har hängt morgonens tvätt inomhus. Känner mig för ögonblicket tämligen effektiv. Regnet hänger i luften, det är kvavt och kommer några små droppar emellanåt.

Tänk om alla mina FB-vänner skulle dela mitt erbjudande om att köpa Free Spin fraktfritt för 110 kronor. Det vore något – hittills har fem vänner gjort det. Och jag har därmed sålt böcker. Har runt 600 FB-vänner, definitivt inte alla aktiva i sina kontakter med mig – men ändå… Jag kan ju alltid drömma. Mejla mig på margaretaborjesson@telia.com eller via FBs Messenger!

Jan har tagit en kort promenad. Vädret är inte direkt inbjudande. Men, lite är bättre än inget. Ny portkod i hans hus i Sundbyberg, tack kära son för att du kollar när vi inte är där!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En lång söndag

Söndag 13 september 2020 – en syster fyller år. Sol och blåst därute. Vi stannar nog inne ett tag till, bara runt tio grader. Jan vaknade kvart över sex och kom för att se om jag var vaken, och jag vaknade. Frukostdisken är avklarad, kolsyrepatronen i sodastream-apparaten utbytt och Jan tar igen sig i sin stol här i köket. Jag gör detsamma så här.

Påklädningen avslutad. Nu rakar han sig. Men ut vill han inte gå, så då får han röra på sig inomhus.

Eva, vän sedan länge, har sålt in min bok till vänner. Tack vare henne och andra vänner på Facebook har jag sålt 16 böcker sedan i torsdags, plus en på Bokbörsen (tack John, jag säljer ju andra böcker på Bokbörsen, men nu ligger också min bok där). Vänskap i alla former är en gåva, jag är tacksam.

Så gick Jan ändå ut en vända, iförd min en tjock jacka, hans blev kvar i Sundbyberg. Han lär inte gå långt, brukar sätta sig en stund på en stol uppe vid det lilla huset på andra sidan ån, men det blir ändå en aning av miljöombyte. Och han slipper mig en stund.

Han satt där en lång stund, och när han väl kom in ville han stanna inne. Jag har suttit ett par timmar på altanen, i blåst som skakat altanväggen, och i sol. Lä bakom den skakande väggen, som tack och lov släpper igenom luften lite lagom (tack Mats, som byggt den, grinden och räcket. Du är med oss här också.). Nu går även jag in i köket, klockan är bara fyra så det är inte dags för middag ännu. Lindrig matlagning även idag – wienerkorv med potatissallad, grönt och ost. Ska bara komma ihåg lagerbladen till korven. Och Västerviks-senap. Sia-vaniljglass till efterrätt.

Blåsten ger sig inte. Och nu är himlen nästan täckt av moln, men inte regnmoln tror jag. Solen är tveksam.

Rastlös. Läser lite, nu en bok av Theresa Breslin, The Medici Seal. Har inte bestämt mig för om jag ska fortsätta läsa. Men eftersom jag inte varit in till biblioteket, så har jag enbart mina böcker just nu, de flesta av dem finns på Bokbörsen. Har just läst om Gabaldon´s Drums of Autumn. Imponeras som alltid av förmågan att skriva sådana böcker, med miljö- och tidsskildring som för mitt okunniga öga ter sig tämligen korrekta.

Flera vänner har delat mitt upprop om Free Spin på Facebook. Och ju flera som gör det, desto flera böcker hittar läsare. Det handlar inte så mycket om att jag får in betalning för boken, mera att faktiskt (åtminstone troligen) människor läser om spelberoende, kanske pratar med varandra om spelmissbruk och om hur lätt det är att fastna i eländet. Och dessutom kanske de talar om hur det faktiskt går att sluta. Som jag gjort, tack vare att jag började skriva i stället.

Jan har diskat, jag torkat. Diskbänken är härligt ren och tom. Klockan är bara kvart över sex. Den här söndagen är en lång dag.

Nu vill Jan att jag ska hjälpa honom att ta av klockan, ”jag ska diska” – han har just diskat. Att han inte hör gör ingenting lättare. Han är orolig nu, vill inte sitta stilla och vet inte vad han vill när jag frågar. Om en halvtimme kommer Rapport.

Det mörknar, vinden har lugnat sig.

Jag längtar ut i svampskogen, inte när det är mörkt, men under dagen. Och inser att jag inte längre kommer åt de få ställen jag lärt mig hitta svamp i skogarna här omkring. Hjorthägnet har satt stängsel runt en stor del av svampställena, och där det inte är stängsel har jag heller aldrig hittat någon svamp. När jag precis flyttat hit visade mig Gunilla sina ställen. Hon visste var svampen fanns, trots att hon själv inte åt någon. Hon flyttade för några år sedan. Och jag har inte plockat svamp här sedan dess. Ute på Djurö vet jag var den finns, när den finns. I år verkar det vara alldeles för torrt i skogen där. Vi får leva på den torkade svamp jag fortfarande har, trattkantareller och svart trumpet.

Tyvärr en gammal bild…

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

lördag 12 september 2020

Nu har vi ätit frukost, han har hostat en vända så att han nästan kräktes – gör det ganska ofta när det av någon anledning bildas mycket slem i halsen. Efter en stund har allt lugnat sig, och han tar sin medicin. Den får inte hostas upp. Om en stund ska jag övertala honom att gå ut och duscha.

Han sitter fortfarande och försöker se något som inte finns bort efter vägen mot magasinet. Någonting klättrar på lyktstolpen… Muttrar ”mystiskt”.

Hans värld är märklig, och därmed min. Ingen av oss har mycket till ”input” från världen omkring oss – okej, Rapport på kvällen, något program på Kunskapskanalen. Igår om nazisternas förmodade guldtåg.

Jag kollar kvällstidningarnas rubriker, och Facebook, skriver något mejl och får något. Bloggar, men då är det eventuella kommentarer som kan räknas som utifrån kommande. När jag åker och handlar ser jag människor, finns bland andra levande varelser, men har inget utbyte med dem. Jan sitter hemma och väntar på att jag ska komma tillbaka. Fortfarande törs jag lämna honom ensam någon timme, men får skynda mig hem.

Kollar hans blodtryck, det är lite för lågt, 103/57, klassas som hypotoni. Han ligger lågt oftast. Om två veckor kollar distriktssköterskan det igen. Jag får se efter nästa vecka igen. Han är inte yr.

Jag sitter fortfarande i syrrans avlagda morgonrock, i fasansfull skärlila färg. Jan har också morgonrocken på, han fick vänta lite med duschen tills varmvattnet återkommit efter hans rakning för rinnande kran. Klockan är halv elva, det blåser tämligen vildsint därute och ibland kommer något regnstänk. Inga ordentliga skurar ännu. Vi har fikat, och jag funderar på att använda mixen till mjuk pepparkaka som jag köpte igår. Kanske senare. Halv tolv är Jan rakad, duschad och klädd. Jag är varken det ena eller det andra. Än. Inväntar varmvatten (beredaren rymmer bara 70 liter och de går snart åt). Men nu – känner mig riktigt fräsch. Och vattnet räckte hela vägen.

Har tagit fram stora fina räkor ur frysen. Visserligen har vi färdigköpt dill- och räksås till middagstorsken, men extra räkor är aldrig fel. Kokt potatis till, sallad för den som vill. Ost. Lättlagat.

Nu har jag bränt räkskal, i stället för att låta dem koka och bli buljong… Satte mig vid datorn och glömde kastrullen, som flera gånger tidigare. Vädrar. Och tänker inte ge mig på att använda räkskal igen, någonsin – ut med dem direkt. Nåja, kastrullen blev ren efter skrubbande med stålull. Duger att koka potatis i till middagen.

Två böcker till sålda idag. Mina vänner har koll. Jag är tacksam. Plus en via Bokbörsen.

Ibland kommer jag ihåg hur det var alldeles i persondatorernas barndom. På företaget fanns förstås datorer, men det var stora saker och hanterade försäljning och liknande. Medarbetare hade inte datorer, om man behövde skriva hade man möjligen en elektrisk skrivmaskin. En gång morrade jag åt IBM (70-tal) och en annons typ bilannonser med vacker kvinna – och fick en röd skrivmaskin med kula i ”ersättning” av IBM, toppen av allt då. Den stannade på företaget. Och första gångerna vid en persondator var krångliga – det skulle vara snedstreck hit och snedstreck dit, med kolon och diverse – innan man kom någonstans. Så annorlunda jämfört med nu. Bara att slippa tipp-ex, till exempel. Kunna redigera, ta bort och lägga in texter, utan att behöva klippa och klistra fysiskt i papper.

Allt sådant är bättre idag.

Hur hamnade jag här, i de här minnena?

IBM's ikoniska skrivmaskin fyller 50. En revolution på sin tid | Feber /  Pryl
Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Min värld krymper

Den här tomma mallen ropar på mig. Den vill att jag ska skriva, något annat än berättelser om det dagliga livet med en dement och döv man, och allt vad därtill hör. Något mera levande, livsbejakande. Inte mera gnäll och gny, inte mera stön över golvtorkning och blöjbyten. Något glädjefyllt.

Var ska jag hitta det? Idag har jag hittat en del av det bland vänner, kända och mera okända, på Facebook. Jag blev uppgiven igår när jag fick besked från förlaget om makulering av mina böcker. Idag har flera köpt boken. Många har kommit med tips och goda råd, många har uppmuntrat. Jag har begripit lite mera av förlagets tänkande kring boken, som tyvärr inte rört sig som den borde från lagerpallarna.

Nu har jag beställt 200 ex av Free Spin… Jisses vad jag får ligga i om de ska säljas. Har lagt ut ett ex på Bokbörsen till samma pris som på FB, 110 kr inkl frakt. Och jag har fakturerat förlaget för royalty so far, inkl moms. Lär väl inte bli så mycket mera av den sorten. Inser att det är jag som får sälja boken om den alls ska säljas. Sju ex under torsdagen. Och sex till när det hunnit bli sen fredagseftermiddag. Plus andra spännande nyheter som kanske leder någonvart. Förlaget har för ögonblicket stoppat makuleringen.

Parallellt har jag tankar på ännu en bok – men antagligen i annan form. Egenutgivning, danskt band, print on demand – eller så. Mycket ofärdiga tankar än så länge. Men den mera traditionella förlagsbranschen verkar vara ”Klondyke”, för att tala med en författare som vet vad hen talar om. Där vill jag inte vara.

Så, glädje. Tack vare vänner, systrar, söner och barnbarn. Ibland också via Jan, min numera demente, före detta, äkta man. Och hans vårdpersonal, som tar väl hand om honom (när de inte, som sjukhuset och Postnord senast, slarvar bort hans hörapparat). Jans syskon och syskonbarn. Min värld är liten idag, mindre än den varit. Så är det förstås för många, med Corona-restriktioner. Likväl är det på något konstigt sätt också förminskande, jag känner det som om jag blir mindre på köpet.

Och där blev jag så liten att jag alldeles tappade bort mig.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Från förvirrad torsdag till fredag

Torsdag 10 september 2020 – solen lyser och det blåser. Inser att solen inte riktigt tar sig in på altanen nu, träden står i vägen. Stöd från vänner på FB angående min bok och makulering. Köper 200 böcker från förlaget, betalar böcker (lågt pris), frakt och moms. Har sålt två idag. Det blir knepigt… Trist när en bok med längre livslängd än ett år, ska förstöras.

Känner tyvärr också att min energi kanske inte räcker till för både aktivt boksäljande och Jan. Det får visa sig, frågan är bara hur stor plats 200 böcker tar! De levereras till Jans lägenhet, en del kanske ryms i hans källare.

Nästa bok blir eget förlag, print on demand… Har ju två gamla ISBN-koder, är de färskvara?

Har sålt ett par till – har inte flera här hemma nu. Har fått härligt gensvar på FB, efter ett upprop där om att jag säljer boken för 110 kr inkl frakt. Inte så att det direkt rasar in beställningar, men bättre än inga. I morgon ska jag träffa ”Den lilla bokhandeln” i Norrtälje, kanske kan vi hitta på något tillsammans. Och förlaget har fått mig att förstå att det är billigare för alla parter om jag beställer via förlaget och betalar för böckerna, än om de skulle skänka mig dem. Bokvärlden är märklig. Utan Amazon… Jag lär mig.

Är trött efter allt bokråddande. Vi har ätit skärgårdssoppa med lite påfyllning till middag. Nu har jag diskat, tänkte en stund att Jan skulle göra det, men han visade inga tendenser åt det hållet. Han mår väldigt mycket bättre, är piggare, men ganska ovillig att gå ut med rullatorn. Får se i morgon, idag har han i alla fall suttit i solen på altanen ett tag efter lunch. Och inget läckage i sängen under natten som gick. Det blir väl Rapport på SVTplay så småningom, igår såg vi kanalbåtsåkarna igen, vi tycker båda mycket om de programmen. De lär ta sig till Canada nästa gång, ser fram emot det.

Inga nyheter på Jans hörapparatfront. Det är en front, jag försöker göra mig hörd, han försöker höra – inget fungerar.

Avdelningschefen på Jakobsbergs geriatrik hörde av sig fredag förmiddag: hon har fått info om skadad hörapparat (jag korrigerade – försvunnen); jag hade ringt upp och bett dem skicka hörapparaten (jag korrigerade – de (en man) ringde upp mig innan jag hann ringa och säga att jag skulle hämta – och berättade att de postat apparaten; hon talar om för mig att det är bättre om man hämtar det som glömts bort – det håller jag med om, hann bara inte… De har nu lärt sig att skaffa skyddande emballage… Och jag talade också om att jag reklamerat hos Postnord, och hör av mig igen när/om jag hör något från dem. Apparaten är förstås borta. Det här är jobbigt för både Jan och mig.

Annars vaknade jag i morse, fredag, och hade sålt ytterligare fem böcker. Vänner. Dessutom har jag idag träffat bokhandeln i Norrtälje och pratat om ett projekt som kan bli verklighet i december; och jag har talat med en vän som har en vän på Malta – kanske kan det bli något av det med. Förlaget stoppar sin makulering tills vidare…

Så tacksam för människor som bryr sig, som tycker att min bok är viktig för många och som vill bistå genom att köpa boken eller dela mitt inlägg så att andra för mig okända kan nås.

Tänker vila huvud och hjärta nu, vi gör tidig helg, Jan och jag – efter att ha suttit ute i solen på altanen. Tack kära vänner för ert stöd, det som var en chockerande verklighet till att börja med börjar bli något som kanske kan bli bra.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En onsdag i september

Onsdag 9 september 2020 (snabb koll i nedre högra hörnet på skärmen). Jan diskade frukostdisken, vi har fikat och nu sitter han i sin stol och tar igen sig. Igår fick jag mejl från verksamhetschefen på Jakobsbergs-geriatriken, som beklagade dröjsmålet och Jans situation, plus meddelade att han ser till att saken utreds… Postnord har fått sin efterfrågade, rätt ifyllda reklamation – det dög inte med en fråga. Igår såg jag att de angav att de hade ”ovanligt långa väntetider för telefonkontakt” – när jag ringde i förra veckan fick jag nummer 104 i kön. Ett skämt.

Liksom vårt absurda vardagsliv med en helt döv man, utan hörapparat. Vi kämpar på, båda två.

Skrivaren har gått varm medan jag både igår och idag på morgonen skrivit ut allt som inte skrivits ut tidigare. Det här året. Massor av papper, massor av ord – någon gång kanske jag går igenom alltihop. Just nu är det en förskräckande hög hög. Inte ens en kronologisk sådan…

Det skruttregnar hela förmiddagen. Lakanen som hängt inne på tork är torra, inga nya har behövt tvättas. Natten var god. Också för mig, visserligen vaknade jag både klockan tolv och kvart i fyra, men somnade om.

Har ett vitkålshuvud i kylen, liksom lammlägg. Tänkte göra får-i-kål, men vet inte om lusten räcker till idag. Det visar sig, just nu är den obefintlig. Bra mat annars, när vädret är som det är. Nå, nu kokar lammläggen i alla fall, med kryddor. Men först ett uppkok så att allt ”skum” försvinner, så nytt vatten etcetera. Kålen kommer senare när jag rensat läggen. Det blir nog bra, även om det inte blir som svärmors. Ett norskt inlägg på FB kom mig att minnas.

Klockan är snart halv tolv, denna mulna och småregniga onsdag. Jag vägrar att börja elda i vedspisen ännu.

Nu har jag sorterat månadsvis och har elva tjocka plastmappar. Var januaris skriverier finns vet jag för ögonblicket inte, men någonstans är de ju… Och lammläggen är rensad, kålen skuren. Nu ska det bara koka ihop lite så blir det en god middag. Vilket dagsverke, och än är klockan bara ett.

Att gå igenom varje mapp, där det säkert finns felsorterat och dubbelt, det orkar jag inte idag. Nu ska jag läsa en småtrevlig bok om reluctant royals, A Princess in Theory, av Alyssa Cole.

Förlaget vill makulera återstående böcker, jag köper 100 av dem. Hur gör andra?

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer