Hela långa söndagen

Igår läste Agnes om en nyförlovad man, 104 år. Han dansar ett par gånger i veckan med sin fästmö som är 72. ”Världens äldste nyförlovade man” fick han förstås heta… Vad vill Agnes ha sagt med detta – jo, han dök upp när hon tänkte på att hon själv fyller hundra om tjugofem år. Levande eller död, men nyförlovad är hon nog inte. Dansar två gånger i veckan lär hon inte heller göra.

För ögonblicket sitter hon vid köksbordet, Vimsan har kommit in igen och sitter på fönsterbrädan där värmen från elementet går upp. Fåglarna äter sina frön. Eftersom Agnes åt frukost redan klockan sex har hon hunnit med att fika också. Hela långa söndagen ligger framför henne. Vad ska hon göra? För ”göra” är ett sätt att fylla sin dag, när den är tom på annat.

Hon skulle kunna koka lingonsylt, har lingon i frysen – men varför det, när hon fortfarande har sylt i kylen. Ett kålhuvud väntar på att hon ska inspireras att till exempel göra kålpudding. Än har det inte hänt. Hon har inte tillräckligt med mjölk hemma, annars hade det varit en bra idé att göra ett lass tunnpannkakor. De flesta skulle då bli crèpes senare, med svamp eller räkor. Det får vänta. Liksom Janssons frestelse, hon har bara en burk ansjovisfiléer och ingen grädde.

Så går tankarna. Hon sitter kvar vid datorn medan kaffet kallnar och ljusen brinner ner.

2016-12-10-18-12-34

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Raderat

Agnes har just raderat två rader om snö och vakna mitt i natten. Det var inte intressant ens för henne själv, och om inte annat så skriver hon också för syrran som brukar läsa det mesta på bloggen. Och Skrivmoster och A-lott.

Nu sitter hon här och kräver av sig själv att hon ska åstadkomma något intressant. Det ordet är ett av de mest till intet förpliktigande ord som finns, det har hon alltid hävdat. Därmed passar det förmodligen bra i det här sammanhanget. Det säger ingenting.

En ljusstump flämtar i vedspisen och tänder kanske veden därinne. Vimsan tror att hon vill ut, men vänder på tassen när hon ser snön utanför ytterdörren. Till nästa gång. Så håller vi på, det vore onekligen praktiskt att få kattluckan monterad. På torsdag kommer kanske sonen med ved, då fixar han luckan också.

Fröautomaten behöver förmodligen fyllas på, Agnes har inte sett någon anstormning av fåglar ännu. De kanske sover fortfarande, även om tisdagen ljusnar därute. Hon får halka ut om en stund och kolla, det syns inte inifrån om det finns frön kvar.

Intressantare än så blir det inte just nu. God morgon.

2013-08-21 20.44.45

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

Blunda och skriv

Har Emma Schapplins röst i öronen, Carmine meo. Önskar att jag kunde italienska, men språket är njutbart även utan kunskapen. Sitter här och vill skriva, men gör det inte. Kanske får musiken mig att släppa taget om vad det nu är jag håller så hårt i. Alla de ord jag skrivit, nej inte alla, många av orden har samma tema. Sorg, kärlek, saknad, död, egna katastrofala val, åldrande, mammas händer och skäggstrån på hakan.

”Blunda” var ett råd från en skrivande människa. Blunda för att få tillgång till den halva trans som kanske blir kreativ. Jag kan skriva läsbart också om jag blundar (tack igen fru Lindström på Stockholms Stads handelsskola för länge sedan). Men inte hamnar jag i just något förhöjt medvetande, inte ens i det undermedvetna. Än, det kanske kommer. Just nu gör jag bara bokstavskombinationer som kan kallas ord.

Hörlurarna är fantastiska nu när de fungerar med min dator. Till och med mina klena öron hör och uppfattar nyanser i musiken, det gör mig tacksam. Talade med en man för ett tag sedan, han kunde/ville inte använda sina  hörapparater – de kliade och kändes obekväma. Mina är också sådana, men jag slipper dem bara när jag är ensam hemma. Hur ska jag annars veta vad jag missar? Vet ju att jag ibland inte hör vad som sägs även med apparaterna. Många pratar idag så fort, jag minns inte att det alltid varit så. Kanske.

I någon nylig bok ville huvudpersonen uträtta något i livet, något minnesvärt. Det enda minnesvärda jag gjort är mitt katastrofala spelmissbruk. Många minns och förfasar sig säkert fortfarande. Jag vet att jag spelmissbrukade, men vet inte om jag minns det. Ibland känns det nära inpå, ofta långt borta och längesedan. Och för mig är det inte minnesvärt, inte skammen, inte sorgen, inte sveken. Mot mig själv och mannen min. Mot alla som haft förtroende för mig och mitt sätt att vara. Idag skäms jag inte på samma sätt som då, när allt avslöjades. Tiden har dimmat till skammen, och det är jag glad för.

”Skuldsanering pågår” stod det i den kreditupplysningsupplysning som låg i brevlådan häromdagen. Svea Inkasso ville åter undersöka min kreditvärdighet. Varför vet jag inte. Men ordet ”skuldsanering” är ett fantastiskt svenskt ord, i det här sammanhanget handlar det enbart om pengar och pekuniära skulder.

Tid och åldrande, sämre kom-ihåg kanske skuldsanerar alla de andra sorternas skulder. Tror det är så, eftersom jag idag inte känner mig skyldig. Antagligen har jag alltid varit duktig på att medvetet skyffla undan sådant hos mig själv som jag inte velat stå för, inte ville veta om mig, eller om det liv jag hade. Numera är det livet så tömt på innehåll att det får duga utan skyfflande.

Klagar gör jag ofta, tycker synd om mig även om jag klär det i andra ord, vill ha annat än det jag har. Då behöver jag påminna mig att det är jag själv som skapat mitt liv, då och nu. Och att jag fortfarande har någon gnutta skaparkraft kvar, ett tag till.

Ikväll ska jag alldeles ensam äta forellrom. Ostron får vänta tills någon annan öppnar dem, när jag själv gör det blir de fulla av skalsmulor och ser inte roliga ut – även om de smakar lika gott som alltid. Saknar ostron också.

När jag tittar på Youtube-listan med förslag finns där en ”Happiness Frequency” som ska hjälpa hjärnan att frigöra serotonin, dopamin och endorfin – vem vet att jag kanske behöver sådant? Lite ruggigt när jag nyss skrivit om att skriva i någon sorts annat medvetande är det proppfullt splittrade vanliga tillståndet… När jag lyssnar blir jag mest less – vilken av hormonerna ovan som åstadkommer det vet jag inte. Färdiglyssnat.

De här två fattas också.

2014-07-22 08.43.44

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Livsläge, just nu

Hennes är varken århundradets kärlekssaga eller kärlekskrig. Hennes är ingenting, just nu ingenting.

”Den jag tyckte om är död” sade en vän för ett par år sedan, nu säger Agnes detsamma. Han är död. Agnes är fattigare. Han var inte hennes ”raison d´être” då när han levde. Nu när han inte finns längre känns saknaden större än kärleken många gånger gjorde. Någon har skrivit något om detta, Agnes minns inte vem.  Det som fattas blir större än det som var… (Julian Barnes´ Livslägen?)

Ett enda liv är för kort för kärlek och död. Ändå är det ibland för långvarigt. Agnes borde naturligtvis inte gny. Det gör hon ändå.

Blåmesens fjädrar rufsar till sig i vinden, nötväckan får skägg. Agnes eget hår står på ända när hon tar sin korta promenad ner till sjön och hem igen. Kall vind, men fortfarande plusgrader.

20170207_132348

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

”Jag väntar vid min mila medan timmarna lida” diktade Dan Andersson.

Agnes väntar också, utan mila, på att timmarna ska gå, bara gå. Låta kvällen komma så att hon kan lägga sig och kanske sova, kanske drömma. Hon tar en pepparkaka till medan klockan går sakta. Än flyger fåglarna till fröautomaten utanför fönstret, det har inte börjat mörkna och himlen är inte mulen, bara här och där täckt av moln. Månen har flyttat utom synhåll, solen har inte visat sig alls idag. Ändå är den på väg ner långt borta över skogen i väster. Molnen där lyser.

Hon har varit ut en kort vända, har städat och diskat, sett till att Vimsan fått sitt p-piller. Hon har ätit soppa till lunch. Läst ut en av sonens fantasyböcker, del 2 ligger och väntar på köksbordet. Det gör också Ebba Witt-Brattströms bok, Århundradets kärlekskrig, liksom hennes fd makes, Horace Engdahl, bok Den sista grisen. Just nu orkar hon inte läsa någon av de senare böckerna. Kultureliten är deprimerande.

Agnes har överlevt november utan att känna sig alltför mörk till sinnes, Näsåker var hjälpsamt. Nu är hon hemma, och hon är less som om det fortfarande vore november, hennes ”favoritdepparmånad”. I Vårdguiden läser hon om olika knep för att ta sig igenom mörkret så här års: gå ut, ät bra, omge dig med människor du tycker om, beröring, ha kul… Ungefär. De två första punkterna fixar även Agnes, resten är det sämre med. Mannen hennes fattas, han var oftast den hon tyckte om, den som rörde vid henne, den hon hade roligt med. Tillräckligt med sömn och motion ska också vara med på den mentala checklistan – sedan är det ”bara” att inrätta sig därefter… För det mesta kommer Agnes i säng i vettig tid (ibland för tidigt), men motion/träning sysslar hon inte alls med. I Näsåker simmade hon och åkte spark, promenerade långt – inget av detta gör hon hemma. Nu ska hon i alla fall gå till brevlådan en sväng. Kort, men alltid något. Nu är det svart därute.

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Ge mig något att skriva

Kära Agnes. Vad håller du på med, just nu vet jag inte. Och för att kunna skriva behöver jag veta, åtminstone något lite. Du måste inte avslöja allt du gör, inte tala om de hemligheter du kanske fortfarande har – men ge mig en smula. Något att fortsätta brodera på.

Kerstin Svea Dahlén, må hon nu vila i frid, utan oro för något och i trygg förvissning om att Minna också har det bra – Kerstin skrev någon gång i höstas en önskan ”ge mig något att skriva, jag vill leva ett tag till”. Hon fick bara en kort tid. Jag saknar henne, hennes bilder och ord. Men ungefär så känns det också för mig. Agnes, ge mig något att skriva.

Läser på Facebook om de som fått (grattis Anders S till exempel) och de som inte fått författarstipendier. Det skulle inte vara helt fel med 60 000 att åka söderut med, bara för att se om det skulle hjälpa skrivandet. Men, troligen skulle det även då bara bli mera av samma, om ens något.

 

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Heja mig!

Sedan igår har jag slitit med att få mina nya hörlurar att fungera, efter att Windows uppdaterats… Åkte in till Elgiganten där lurarna är köpta, men där skulle jag få betala 150 kr för en kvart, eftersom jag inte har betalat (vad?) för ett serviceavtal. Var betänkt på att låta köpet gå tillbaka, men åkte sur hem i stället. Elgiganten har tappat en möjlig framtida kund.

Jag började om, och något gjorde jag tydligen rätt. Nu fungerar lurarna. Ibland blir jag imponerad av mig själv.

Nätväckor och mesar har återupptäckt min fröautomat. Vimsan vägrar att gå ut, ligger på min säng och ser ut att må alldeles utmärkt. Jag har precis fått fyr i vedspisen och köket börjar kännas behagligt tempererat. Väntar fortfarande på lagom korta vedträn. Har nu tagit in det sista av den torra ved jag har. Soppan från igår står på värmning, efter en kall natt ute på trappen.

Det mulnar, kanske kommer snön som lär vara på väg. För min del får den gärna utebli, gillar inte att köra bil när det är halt. Lite snö kommer nu, Vimsan är en pålitlig meteorolog, går inte ut när oväder är på väg.

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar