beskrivarblogg

Jag står inte ut med att läsa en Amazon/Kindle-bok till. Hur gratis de än är.

Bilen är på verkstad, har hyrbil över dagen, automat, längesedan. Men jag kom hem. Förutom att reparation av diverse är dyrt, så kostar också hyrbilen drygt 600 kronor, plus lite diesel. Jag behöver få in lite jobb!! Korrekturläsning, redigering, språkgranskning.

Vedspisen sprakar, det börjar bli skönt varmt i köket. Idag blåser det just inte, och regnar inte heller. Än. Molly är nöjd att ligga i hundburen på köksgolvet, tycks inte längta ut.

Har lyssnat lite på Free Spin som ljudbok. Orkar inte lyssna alltför långa stunder, värre att höra än att läsa och redigera. I början trivdes jag inte med My Holmstens sätt att läsa, men när jag så har lyssnat på lite olika avsnitt känns det bra. I Umeå, före Go´kväll-sändningen, fick jag frågan varför jag inte läste in min bok själv, ”du har ju så bra röst”. Jag hade inget självklart svar, kanske är texten alltför nära författaren för att det ska fungera bra?

Intervju för Aftonbladet på torsdag efter lunch, någonstans på Kungsholmen. Och just nu sitter jag och väntar på besked om att bilen är klar på verkstaden, så att jag kan lämna tillbaka hyrbilen och hämta den andra… Det blev inget av med det – bilen är inte klar, en reservdel som oväntat behövdes kommer inte förrän i morgon… Hyrbil en dag till! Tur att vännen som skulle kommit hit i morgon är förkyld och inte kan komma. Nu kan jag i alla fall börja förbereda middag i vettig tid, potatisplättar på det potatismos som blev över häromdagen, med bacon och lingon till. Vi har just stoppat i oss varsitt äppelmuffins, så vi står oss till middagen.

Och, för en stund sedan körde gårdens stora traktor mycket sakta förbi huset. I ”skopan” stod en STOR uppstoppad (hoppas jag) björn i en träställning. Den forslades bort till en av de många magasinsbyggnaderna på gården. Och den var vacker, så mycket större än jag hittills trott, när den stod upp på två ben, som denna. Sorgligt att den behövde dö. Hoppas den inte var skjuten här… Jag hörde Molly skälla ute, och när jag tittade ut förstod jag varför.

Photo by Pixabay on Pexels.com

Den här ser glad och levande ut.

Hemma. Tvättar, städar bort muslort, tejpar för ett hål som möss kanske kommer in i huset genom. Hänger ute, vi är här några dagar och kanske regnar det inte. Nu fem grader ute och nermörkt, klockan är drygt 19. Välsignat tyst. Ingen svampplockning idag, kroppen säger att det räcker med att packa bilen med allt som ska flyttas från ett ställe till ett annat… Massor med löv från träden, tänker inte räfsa.

Det var igår, i natt har det regnat och tvätten hänger tung. Tar kanske in den senare, men samtidigt så blåser det kraftigt. Något av vätan kanske blåser ur. Bilen är nära nog täckt av löv.

Eldar förstås. Mannen har diskat frukostdisken. Jag släcker taklampan i köket.

Oj, oj, och oj. Tur jag inte har en stegmätare. Den skulle ha chockat mig. Idag har jag gått alltför många steg i skogen. Över stock och sten, utan att bryta benen. Plockat massor med svamp, trattisar, kantareller, några gula trumpeter, fjällskivlingar. Och gått fel och tappat bort Molly, som slapp koppel en stund för att inte fastna i alla grenar. Eftersom hon är klokare än jag sprang hon hem, mannen larmade grannen som ringde och talade om att hunden var hemma. Jag var på väg, så trött att jag knappt trodde benen skulle bära mig. Men glad ändå att jag inte kom ut på Överbyvägen som häromåret. Nu var jag lite närmare hemma.

Och sedan rensade jag svamp, och rensade svamp. Som nu ligger förvälld i frysen. Vi har ätit middag (flankstek med potatismos, och svamp och paprika). Mannen har diskat och jag bara sitter där jag sitter. Törs inte föreställa mig vad kroppen kommer att säga i morgon. Är mycket tacksam att Molly sprang hem. Hon är nog lika trött som jag.

Skogen är inte att känna igen med alla fallna träd. Jag skyller på det när jag tar fel väg i en skog jag gått i under ungefär femtio år. Ändå hittar jag de flesta av mina gamla svampställen. Ett, svart trumpet, är dock fullkomligt borta. Gör inget, de andra har jag skattat också i höst.

Rapport från en söndag. Samtidigt som Turkiet dödar människor i Syrien, och Sara Danius är död. Livet och döden pågår hela tiden, jag är tacksam att befinna mig på de ännu levandes sida.

De senaste dagarna har mycket hänt – Free Spin fick vara med på teve, i Go´kväll från Umeå, i onsdags (kan ses på SVTplay), Free Spin kommer som ljudbok på måndag (Storytel) och Aftonbladet vill kanske intervjua nästa vecka… Just nu pustar jag, mannen och Molly ut på landet, för att åka hem till mitt på måndag, lämna bilen på verkstad på tisdag, få besök av gammal god vän på onsdag och ännu en på torsdag (om inte Aftonbladet kommer i vägen). Det visar sig.

Min skrivande människa har härmed haft annat för sig och inte skrivit just någonting. Alldeles nyss gick hon till komposttunnan med vissna pelargonblommor och -blad och passade på att plocka en smörsopp och några kantareller samtidigt. Flera i morgon förhoppningsvis, till kalvlever med amandine-potatis, lök och lite grädde…

Nu är det fredag, tveksam sol men inget regn. Det blir svampskogen en sväng med Molly i koppel. Jag får kliva försiktigt så hon inte drar omkull mig i sin iver att lokalisera alla dofter.

Tidigare svampskörd, idag blir det förhoppningsvis trattkantareller.

Vilken dag. Den började med ett telefonsamtal strax efter halv åtta i morse. Förlagschefen (Ordberoende förlag) Ewa Å hade blivit uppringd av teve, Go´Kväll, som undrade om jag kunde ställa upp i morgon i programmet. Så småningom pratade jag med en kvinna som ställde diverse frågor och fick diverse svar. Jag har fått bekräftelse på taxi till Bromma, flyg till Umeå, taxi igen. Inspelning och så småningom taxi och flyg tillbaka till Bromma. Ojojoj. Håll tummarna för att jag har huvudet med mig i morgon, och min bok. Den SKA synas i det här programmet.

Yngste sonen ställer upp och tar hand om Molly och sin pappa under dagen. Jag är tacksam för den hjälpen.

Frissan (Nettan i Sundbyberg) hade tid att klippa mitt hår lite, och jag såg till att få en enkel manikyr på Sturegatan. Båda behövdes. Vännens ärvda blå klänning och de där tighta jeansen som jag har glömt namnet på, klär jag mig i, plus nya boots som är stora – och sköna. Det får duga så, skrynklor med mera liknande är inte mycket att göra åt. De är mina.

Kanske vi ses i morgon kväll, själv kan jag inte se programmet, eftersom jag är på hemväg när det sänds. Jag kanske törs titta när jag väl kommit hem, SvtPlay (hur det nu skrivs) visar det nog. Jag gläds åt allas lyckönskningar, de hjälper mig andas hoppas jag.

I Sundbyberg igen. Molly och jag har just varit ute. Mannen glömde käppen i mitt hus… Tur att han har rullatorn, om han vill gå ut. Idag är han trött, vill inte ta någon promenad.

Jag är nog också trött, i alla fall är jag inte i någon toppform, om jag ens minns hur sådan känns. Har handlat det som behövde handlas, tänker inte göra annat än gå ut med Molly några vändor till den här måndagen. Städade här gjorde jag innan vi for hem till mitt, så det behövs inte ännu.  Tvättstugan är ledig i morgon bitti för tvätt av trasmattor och lite annat.

Det var nollgradigt i morse, och fjorton grader inne i huset. Varmare ute här i stan förstås, men ändå kallt. Kom ihåg att ta handskar med mig. Kan inte riktigt vänja mig vid temperaturen inomhus här, alldeles för varmt. Men mannen är frusen av sig, så det får vara för varmt för mig.

Så här trist skrivolustig är jag.

Och just när jag är seg och trist – så delar min förläggare Ewa Åkerlind en fantastisk recension från BTJ (Bibliotekstjänst). Så nu är jag stolt och glad, och tacksam!!

”Margareta Börjesson berättar avskalat och drabbande om sitt beroende av spel på internetcasinon  –  ett beroende som först ganska nyligen börjat klassas som sjukdom och vars utbredning ger hennes bok stor aktualitet.

Börjessons berättelse gestaltas i gränslandskapet mellan det personliga och det djupt allmänmänskliga, i form av bitvis mycket smärtsam läsning som ändå behåller sin giltighet och förmedlar en vägran att ge upp. Skrivandet blir ett sätt att inte endast överleva, men leva.

Boken är en djupdykning i spelberoendet, dess rottrådar och ödeläggande konsekvenser, men inger samtidigt ett trotsigt hopp. I den totala förlusten finns valet kvar att leva, oavsett i smärta eller glädje. Där är Börjesson både klarsynt och utmanande. Helhetsbetyg: 4.”

Fick fyr i vedspisen så småningom, trots att mössen ätit upp ljusstumparna jag brukar tända med. Molly sniffar ibland lite extra i något hörn, kanske efter möss. Annars märker varken hon eller jag de nattliga räderna, men de syns på morgonen… De har uppenbarligen hittat nya ingångar, de gamla är igenpluggade med bubbelkorkar (de större) och träbitar.

En grad utanför fönstren, men ingen synbar frost. Kanske dags att byta däck i veckan.

Syrran ringde från Kroatien, hon hade inte sett att jag skrivit något på länge. Det är sant. Det var tydligen kallt där också, men varmare än här! Och de mår bra, båda systrarna.

Det där med att jag inte skrivit på länge. Vet inte riktigt vad det beror på, ”boksmälla” brukar veteranerna visst prata om. Och nog lämnade mig Bokmässan full av intryck och bilder av stressade människor, och tom på skrivlust. Jag fungerar nog bäst i mina invanda hjulspår. Ibland är annan miljö med folk och fantasier om folk hjälpsamt som stimulans, men inte det här sammanhanget.

Alltför mycket kommers, bara glimtvis något som intresserade i form av boktitel eller författare. För dålig luft, dåligt skyltat (jodå det fanns karta i en folder, men svårt att läsa den utan att krocka med andra läsare av folder), ingenstans att sätta ner sin trötta kropp utom i dyra kaféer. Allt gick ut på sälj, sälj, sälj – och det är väl därför det heter Bokmässa. En gång räcker nog för min del. Risken är liten att jag har en bestseller att uppträda med nästa år!

Släppte just ut en geting, de söker sig också in i värmen och är lättare att fånga än en mus.

Jag gör mig upptagen med hushåll och hund och mannen i stället för att försöka samla mig till någon sorts skrivande. Snart är det november och hittills har jag ägnat mig åt NaNoWriMo – och skrivit strunt som jag aldrig läst därefter. Men många ord har det blivit, kanske dags att kolla vad som rörde sig i mig de senaste åren jag skrev. Tror jag hoppade över i fjol.

Photo by Pixabay on Pexels.com