Torsdag 25 april 2024 – lätt snöblandat regn, ingen vind och ett par grader varmt. Karin kom igår, vi handlade, lagade grönsaksgryta/-soppa till middag, åt och pratade. Och pratade igen, lade oss trötta vid tiotiden.
Tidig morgon, ur sängen vid halv sju eftersom sotaren skulle komma ”7-9”. Det gjorde han, och jobbade mer än han kanske planerat med allt sot som pluggat igen spisen. Nu ”är det drag”, lovade han – och kunde berätta att en av piporna till skorstenen också har ett kajbo. Inte den som spisen använder, som tur är. Ska testa att elda i kväll. Vore skönt. Ska också skaffa Optizon för att få spisen fri från tjära…
Nu är det fredagsmorgon. Igår kväll testade vi att elda i spisen – och den fungerade precis som den ska. En rejäl sotning var tydligen vad som behövdes. Idag ska jag spänta tändved på sonens huggkubb här i köket. Får bara flytta skrivaren därifrån först.
Ett par grader varmt ute, lätt regn. Det snöoväder som varnats för syns inte till. Grått. Det lär inte bli mycket till uteliv idag heller. Bara ner i källaren och hämta den rostfria askhinken, nu när jag behöver den igen. Är så glad för en skicklig sotare som fixade min spis.
Fika efter duschen.
Ett par rådjur, möjligen hjortar, springer på kullarna mot skogen. Måsfåglar och kråkor i luften. Och på marken, tydligen hittar de något att äta efter allt regn. Knopparna i syrenhäcken börjar se ut som blad.
Fram på eftermiddagen fick Karin med mig på en promenad – 1800 steg för min del, Karin fortsatte hela rundan. Det var skönt att röra på sig, och regnet hängde i luften, men det hängde kvar. Tömde brevlådan på gratistidningar och tog in lite ved. Jag eldar, bara för att det går!
Klockan är kvart över fem, jag väntar på att Karin ska komma tillbaka. Middag ska vi väl fixa så småningom, vet inte riktigt vad – kanske kycklingresterna från igår, med sallad och möjligen sötpotatis. Det finns rensade stora fina räkor och rökt lax också i kylen, vi lär inte svälta. Det är så skönt att ha en vän i huset, en som klarar att göra det hon behöver och samtidigt vara tillsammans, precis på det sätt vi båda behöver. Vi pratar och ibland kommer vi tillsammans på något vi kanske inte hittat på egen hand. Det känns stort, efter att länge för det mesta enbart pratat med mig själv inombords.
Karin är tillbaka, lätt blöt av det där regnet som hängde i luften. Vi fortsätter vår konversation, mat får vänta. Så småningom äter jag något, och om en stund gör hon det också. Hon är nöjd med sin långa promenad, jag med min korta.
Någon snö har inte kommit idag, även om den nog finns där uppe. Spisen värmer både kropp och själ.
Vi pratar mat och vad som är gemensamma minnen och vad som inte är det. Pölsa heter förstås något annat på danska, och vissa maträtter är främmande för den ena eller den andra av oss. Vem vet vad sluring är till exempel, eller ölsupa? Tacksam att jag inte behöver äta sådant idag, eller att jag nog aldrig gjort det. Ölsupa var något mamma kom ihåg och inte tyckte om, sluring fick vi kanske (mjölgröt?) – men inte är det något jag vill ha numera. Tacka vet jag dillkött, pappas mjölkstuvade makaroner, kalops, pepparrotskött. Pannkakor. Mosters plättar. Mormors munkar.
Ulfs sniglar (hemfångade och tillagade), ostron varsamt öppnade. Italienska skorpor. Matglädje och fascinerat läsande av recept, utmaning att prova och smaka och testa.
Mat är inte enbart näring för att överleva.