beskrivarblogg

Tisdag, svarar på mejl från DHL som levererat order med mitt nummer till Lund – jag är förmodligen lurad både på vaxfiltren och pengarna. Ali Express ska man inte använda. DHL känner till att de sätter felaktiga ordernummer på försändelser, varför begriper de inte. Och jag begriper inte hur det här Ali-företaget får tag i fungerande DHL-leveransnummer. Nu försöker jag få kontakt och klaga…

Jag kan tyvärr inte rekommendera Assistansbolaget heller, de har förmodligen slarvat bort både bilnycklarna och nyckeln till dragkroken.

Står planeterna i någon oönskad konstellation, eller vad gör att den senaste veckan plus ett par dagar bara varit dåligheter (undviker alltför fula ord). Inte mycket som fungerat som det ska, och tack och lov för det mesta gör.

Nu försöker jag ruska på mig och tro att allt bara kan bli bättre. Bilen är åtminstone ren både utanpå och inne, och fulltankad. Borde klippa håret, och gör kanske ett försök senare idag. Just nu äter jag frukost kvart över sju, efter att ha vaknat fem, funderat en stund och lagt ett ord i wordfeud och så gjort artrosprogrammet. Wordle och sudoku gick bra.

14 grader nu, halvklart enligt mobilen, soligt enligt mig, blir upp emot 19-20. Lätt vind. Jag gör en tårtbit med jordgubbar, grädden får vänta tills det blir dags att äta. Än är klockan bara halv nio. Jag åt halva biten till ”lunch” och resten (plus några blåbär) till eftermiddagens te på altanen i lagom skön värme.

Har klippt håret, duschat och tvättat bort alla små hårklipp. Livet är ju gott, trots diverse knepigheter. I morgon åker jag och systrarna mina till Avesta och hälsar på kusin Lena, det blir fint. Syster B gillar att köra bil, och får gärna göra det både dit och hem. Jag stannar över natten hos henne, det är länge sedan vi hade tid tillsammans. Hennes vänner och grannar är bortresta, bilen kan stå på deras parkeringsplats.

Det där med att skriva annat än bloggtexter har helt somnat in över sommaren. Noll inspiration, noll lust = noll ord i det som kanske var början till ett manus. Och demensboken har jag lagt till handlingarna.

Har pratat med yngste sonen, deras semester börjar på måndag 27 juli – de kommer till Norrtälje på söndagen före, jag hämtar och sedan skjutsar jag dem till Grisslehamn den 8 augusti. De stannar där till 15 augusti, då jag hämtar. Och de blir hos mig därefter, även om jag ska iväg till ögonläkaren den 18 augusti. Hur länge de stannar har vi inte bestämt, tror de har två veckor till efter vistelsen i Grisslehamn.

Har hörapparaterna (de nya) i öronen ifall Karin i Danmark ringer. Vi har svårt att hitta tid för hennes besök här – men på något sätt ordnar vi det. Hon är upptagen när jag är ledig, och vice versa. Vi pratade en timme, och bokade 19 augusti – och när jag tänker efter så kanske A&L är hos mig då… Rörigt. Mejlar Karin igen, den 19 fungerar inte. Hon har sett mitt mejl och svarat, vi får se hur det blir.

Det verkar inte som om jag får någon ersättning från försäkringsbolaget för utläggen i samband med punkteringen etc i lördags. Får kolla upp bättre i morgon, några reparationskostnader blev det ju inte. Annat än däcket och bärgningen, och taxin, och förlorade nycklar. Jag kanske ska vara tacksam att Mekonomen hade semesterstängt. Enligt info idag skulle självrisken för reparation av min bil gått på 4 500 kronor. Riktigt vad ordet ”reparation” omfattar vet jag inte. Försäkringsbolagets svar tyder inte riktigt på att de tagit till sig mina upplysningar till dem. Jag har talat om att det inte blev några skador på min bil, och att sonen tagit hand om punkteringen. Plus att jag lagat däcket, och vad det kostade. Deras brev var mera som ett generellt informationsbrev.

Vad säger hemförsäkringen – behöver kolla det. Orkar inte med mera sån här administration just nu.

Och denna disiga onsdagsmorgon struntar jag i allt som har med obesvarade frågor hit och dit att göra. Jag äter frukost vid halv sju, och kollar lite på nätet och tidningar. Om någon timme åker jag till Uppsala och hämtar mina systrar för vidare färd till Avesta, som en gång var vår hemstad.

Min kaninväska får följa med till Avesta

Sen lördagseftermiddag ligger fyra kartonger rensade, skivade och lättsockrade jordgubbar i tio plastpåsar i frysen. Kartongerna ligger i sopsorteringspåsen. Nu behöver jag inte flera jordgubbar.

Har också gjort tre burkar (Icas fd äppelmosglasburkar) med pickles – glömde lägga till syltlök och vitlök, men har färsk rödlök i. Får duga. Nu är jag trött av all husmoderlig präktighet, och nöjd med insatsen. Fick åka in till Norrtälje och handla ättika, hade för lite hemma – och då blev jag med jordgubbar. Tankade också.

Och bara halva tårtbiten återstår, åt den första halvan innan jag åkte i förmiddags. Den bit som är kvar blir kanske efterrätt i kväll. Tror det blir potatis och kalvsylta med rödbetor. Klockan är snart tre. Jag har varit igång sedan fem i morse. Så nu ska jag bara sitta en stund, och läsa min ”romantasy” som är riktigt underhållande, och väl översatt. Beundrar fantasin både hos originalförfattaren (Devney Perry) och hos översättaren (Anna Holmqvist).

Läst ut boken, och ätit upp tårtbiten. Behöver ingen middag idag. Klockan är bara kvart i fem, jag är mätt, har hängt upp min gröna klänning efter tvätt – jordgubbarna färgade av sig.

Har åtminstone tre låneböcker att läsa – ingen har lockat mig hittills – och ett antal i bokhyllorna. Väljer nog en så småningom. Något regn har inte fallit här idag. 19 grader och ”skurar i närheten” fortfarande. Vinden förmodas öka, och jag kan se på lindens grenar och löv att det blåser mera nu än nyss.

Fixar med batterierna i pannlampan som hänger i hallen. Inte för att jag använder den, men ändå. Nu fungerar den. Och jag tar fram min lilla fåniga tygväska från Helsingfors med Ulf för länge sedan – nu får den ersätta den andra lilla väskan jag tyckt varit för trång. Kanske går det bra, om det inte regnar. En kanin (?) eller något liknande, med långa öron, knapp mitt på magen och dinglande ben, kärleksfullt sömmad – och köpt, sällan använd. Är kanske dags.

Söndagen är mulen, två harar springer fort efter varandra över vägen och tomten. Det blåser och det har regnat, men inte mycket. 14 grader vid halv åtta när jag just vaknat i mera normal tid än igår. Nu är det svensk sommar igen.

Har precis gjort wordle (tre försök) och sudoku, wordfeud leder jag med några få poäng när det är min kära systers tur.

Har inga planer för dagen, annat än se till att äta något i kväll. Kanske den middag jag inte åt igår. Ska inte göra mera jordgubbstårta heller, men den var väldigt god. Har tårtbottenbitar i frysen.

Flyttar pelargonerna lite mera skyddat för vinden, och ser att det droppar från stuprännan, och det kommer några små regnstänk när jag går in igen. Kan inte kallas skur.

Häromdagen trodde jag att ”någon” rensat min stupränna vid altanen, och lämnat allt på golvet. Där låg en prydlig rad med löv, som jag borstade bort. Nästa morgon var det lite löv igen, och jag insåg att det var fåglar som städat åt mig.

Gör artrosprogrammet och diskar temuggen.

Kvart i tio, dags för dagens fika.

Senare skrev jag rent ett antal sidor av yngste sonens fantasy, Legenden om Zangara. Orkar inte många sidor i taget, de är alltför fantasirikt blodiga och hemska, och nästan alla, hjältar såväl som motsatsen, har vackert midjelångt hår, ibland grönt. Nu ska jag läsa annan fantasy i stället en stund, äta tidig middag. Torsk med äggsås och persilja, kokt potatis till. Kalvsyltan (det som återstår) får bli smörgåspålägg i stället.

Middagen var utomordentligt god. Och eftermiddagen tillbringades med läsande och lite skrivande. Plus vinst i wordfeud alldeles nyss, när klockan är nära halv sju. Jag vann!! Har skickat inbjudan till ny omgång till syster min.

Måndag morgon börjar med telefonsamtal till Mekonomen om bilnycklarna – de har inga. Koll med Assistansbolaget ger informationen att nycklarna lämnats på höger bildäck, en information som de också gav mig enligt inspelat samtal på lördagen. Jag hörde inte, uppfattade inte, kunde inte vidarebefordra till sonen som fixade hjul och körde hem bilen till mig… Har polisanmält förlusten av nycklarna, och skickat klagomål till Assistansbolaget, plus fyllt i skadeanmälan till försäkringsbolaget.

Det här tog ett par frustrerade timmar. Tacksam att jag har extranyckeln och kan använda bilen.

Har gjort en ny Pin-kod till datorn, kommer in utan ”authenticator”. Puh.

Nu står jag i köket och steker champinjoner, lök och pytt-i-panna-kött från igår till pasta senare idag. Så behöver jag bara koka pastan till middagen, tror jag är ganska värmetrött så dags. I köket är det ganska svalt, tack vare stängd dörr och förtäckta fönster. 27 grader i skuggan.

Sitter på altanen igen, får mejl från säljföretaget att mina vaxfilter till hörapparaterna har levererats – såvitt jag kan se enbart till Sverige. DHL kanske dyker upp nästa vecka. Förhoppningsvis.

Nu blåser det så parasollet svajar, men det måste vara uppe och skymma solen. Fortfarande 27 grader i skuggan. Utan parasoll måste jag gå inomhus. Klockan är kvart över ett. Och vinden lägger sig igen, på och av. Vädret kanske förbereder sig för oväder i morgon? Stänger bilfönstren.

Trump verkar bli allt oroligare inför valet i höst – nu har flera tevebolag låtit bli att sända hans senaste (igår) tal. De vill inte bidra till att sprida hans lögner längre. Bra.

Syrran och jag wordfeudar – hon kan något jag inte kan, borde antagligen läsa igenom reglerna och lära mig något.

Jag äter min middag ute, och går in klockan sju. Då är jag mätt, både på mat och sol. Diskar, det går fort. Tar fram jordgubbar ur frysen till i morgon. Har en tårtbotten i skafferiet och vispgrädde i kylen, kanske blir det en tårta i morgon. Har inget annat kaffebröd, så det kan nog passa, även om jag är ensam. Kanske gör jag också pickles, har ett recept som verkar bra – och små gurkor, morötter, färsk rödlök och syltlök i kylen. Ingen blomkål, men det får gå ändå.

Vaknar lördag morgon klockan fem, går upp. Kollar att hjärnan fungerar, klarar wordle och sudoku. Syrran leder wordfeud med fem poäng när det är hennes tur. Hoppas hon sover ännu. Frukost i sakta mak, så även för haren utanför köksfönstret. Har tagit bort ”mörkläggningen”, det sägs ska regna idag. 19 grader och ”skurar i närheten”.

Nu ska jag göra jordgubbstårta. En kvarts tårtbotten, mycket jordgubbar. Nu får den stå tills det blir dags att vispa lite grädde, till fikat vid tiotiden. Än är klockan bara nätt och jämnt sju.

Torsdagskväll, halv nio. Fönstren är täckta av lakan respektive rullgardin, allt för att hålla solen ute. Och kanske lite värme.

Jag sitter som ofta vid köksbordet – tack Mats, för det stora köksbord jag ärvde efter dig. Det behövs, jag har ljus på en bricka, en bunt servietter, hörlurar, anteckningsböcker, penna, andra papper, böcker jag kanske vill läsa, en bok som är Anders och ska in på Bokbörsen, mobil, dator, vattenglas och understundom ett Dry Martini-glas.  Som nu.

Datorn är igång, jag skriver utan att veta vad eller varför. Något ska jag göra efter en varm dag med ett skönt dopp i sjön för några timmar sedan. Läser emellanåt. Har diskat.

Har ställt kassen med pantflaskor vid ytterdörren, om jag åker in till Norrtälje i morgon. Behöver klippa håret, så kanske.

Vänster fot har svullnat lite, höger gör det inte – en ofarlig biverkan av blodtryckspillret varje morgon. Uthärdligt. Ogillar mina blåmärken mera, de som beror på dåligt med collagen i huden. Ålder och kanske annat, men inte sjukdom, enligt doktor Calle. Ser tråkigt ut. Ännu en sån där åldersförändring som jag inte kände till förrän jag var där. Som att mitt hår numera består av tunnare hårstrån, som gärna släpper taget och hamnar lite här och där. Tacksam att tänderna ännu hänger med.

Det får nog bli ett dopp i sjön i morgon bitti, innan jag kanske åker in till Norrtälje. Tidigt, då är det inga andra besökare därnere, och jag kan bada som jag vill. Utan baddräkt.

Varje gång jag bäddar sängen med rena lakan, välsignar jag sonen som satte hjul på sängbenen. Nu kan jag flytta sängen så att jag kommer åt, utan hjul skulle jag ha fått klättra och klänga. Bäddandet är inte komplicerat, när väl underlakan är där det ska, så lägger jag så här års bara ett påslakan på sängen. Det tunna täcket får vila i fåtöljen, behövs inte just nu.

Fredag morgon vaknar jag tidigt, äter frukost på altanen under parasollet. Ett dopp i Addarn får mig att vakna ordentligt, fika klockan nio. Nu ska jag bara slappa, läsa och ha det skönt. Har pratat med sonen som ville försäkra sig om att jag mår bra i värmen. Det gör jag, i skuggan. Ingen färd till Norrtälje idag, det får vänta. Artrosprogrammet har jag gjort, och wordle och sudoku. Wordfeud har precis börjat.

Onsdag kväll.

Är nöjd med dagen, och glad att bilen har rätt däck även på vänster bak. Vinterhjulet får nog bo i min källare tills det blir dags, eller tills jag åker till sonen och hälsar på. Han är den som sköter om växlandet mellan säsongerna, själv är jag ofta borta när det blir sen höst. Hoppas det blir så även i år.

Jag har vattnat och städat pelargonerna, köpte vallmo- och ringblommefrö idag – hoppas tydligen på ännu en vår här. Vill sätta blommor i palljorden, persiljan får stå kvar så länge den orkar, och löjtnantshjärtat hoppas jag överlever.

Torsdag, sophämtning. Jag äter långsam frukost inomhus. Har hörapparaterna (de nya) i öronen, för att inte missa eventuella telefonsamtal. Gjorde det igår, från Assistansbolaget. Undrar vad de vill, tänker inte ringa upp.

Något krånglar med inloggningen. Får gå via ”authenticator” för att komma in. Moment 22, kommer inte åt felet. ”Något gick fel…”.

Inser idag att jag åt för mycket körsbär igår – de har laxerande egenskaper. Visste inte det, men märker det idag. Inga stora bekymmer, och bra att veta den troliga orsaken. Ska ändå ta det lugnt idag, inte göra något särskilt, inte äta flera körsbär, även om några står kvar i kylen. Möjligen bogsera vinterhjulet från bilen till källaren, kanske städa bilen inuti. Kräver förlängningssladd ut genom ett köksfönster för att dammsuga bilen. Det behövs.

Trump och de andra krigar på.

26 grader klockan tio. Ljum skön vind, som parasollet tål än så länge. Har gjort kaffe och sitter nu i skuggan.

Hör steglitsen kvittra. Och koltrasten ropar. Jag trodde fåglar tystnar efter midsommar ungefär, när de är färdiga med partner och ungar – men kanske är det omgång två som ska ske? Fasanen är tyst. Livet är gott här just nu, i Roslagen utanför Norrtälje.

Läser ut boken, som var spännande och välskriven. The Reappearance of Rachel Price, av Holly Jackson. Så plockar jag in allt från altanen för att åka ner till sjön och ta ett dopp. Hinner vika in på den lilla vägen innan jag ser att någon redan är därnere, med bil. Vänder och åker hem, badet får vänta till lite senare. Men nu har jag tagit hörapparaterna ur öronen, det blir för svettigt.

Syrran leder wordfeud med 20 poäng när alla bokstäver är slut. Nu har jag inga vokaler, och min kära syster leder med bara 1 poäng, det är hennes tur. Och nu leder hon med nio. Jag har bokstäverna Z, R och C…

Jag äter en tidig middag, samma potatissallad som de senaste dagarna, med några tunna skivor marinerad fläskytterfilé från frysen, kapris och syltlök. Vatten, vatten, vatten.

Vinden är starkare nu, dags att ta ner parasollet. Tur att solen vikt av till höger runt husknuten. Nu är det ”bara” 28 grader och sol, behagligt med vinden. Klockan är snart halv fem. Det får bli ett kvällsbad. Vid halv sex. Och det var så skönt. Känner mig ganska fräsch en stund, även om håret är otvättat. Syrran leder wordfeud med 11 poäng.

Har en tjock ”hisnande romantasy” att läsa, Shield of Sparrows, av Devney Perry. Dessa bokgenrer. Får se om jag orkar, den är på svenska trots den engelska titeln, också det en nymodighet. Tycker oftast bättre om att läsa böcker på de originalspråk jag kan.

Sitter ute igen, vinden är behaglig och skuggan skön. Vinterhjulet ligger kvar i bilen, ligger inte i vägen. Orkar inte baxa det till källaren i värmen. Det behöver lyftas, så att det inte får för god fart nerför den lilla backen och försvinner ut i grönskan, eller i värsta fall, i ån. Kanske tar jag hjulet i skottkärran (om det inte är punka på den, tycker mig minnas något sådant).

Nu har jag hängt upp ett gammalt mörkblått lakan för det köksfönster där jag inte har någon rullgardin – den står i ett hörn och väntar på assistans att borras fast i väggen. Kanske blir det lite svalare, även om det är svårt att tro med solen på fullt ös fortfarande när klockan är åtta. Övriga gardiner är nerdragna. Fönstret i sovrummet får vara helt öppet, för att få in lite luft. Har ätit en portion av Sias vaniljglass med ”äkta vaniljstång” som efterrätt. Är mätt. Diskbänken är trevligt tom.

Nu ska jag läsa en stund innan jag går till sängs. Syrran vann förstås wordfeud, vi har börjat om. Eller, jag har börjat om, hon ser nog nyheter och annat på teve innan hon leker med mig.

Gummicentralen i Norrtälje gjorde ett fint och snabbt jobb (och det kostade) – nu är bilen som den ska igen. Tacksam för bra service. Onsdag.

Tisdag, sov till kvart i nio. Var tydligen trött efter helgens vedermödor. Nu står min bil därute, och jag ska kolla däckverkstad i Norrtälje – och lämna in Bokbörsen-böcker, besöka biblioteket. Om några timmar, har ännu te i min mugg på köksbordet. Så varmt tacksam för son och sonhustru igår, och att de använde sin kväll till att hämta min bil och köra hem den.

Fikar nu på altanen i skön skugga, har hängt en tvätt som torkar fort i värmen. Lakanen ligger i tvättmaskinen nu. Jag har skördat min enda vitlök, som hade en liten lök i blasten. Någon (hare, mus, snigel?) har ätit upp dillen, men gillar inte persilja eller basilika. Och löjtnantshjärtat har fått vara i fred, pelargonerna prunkar. Det är skönt att vara hemma. Åker ingenstans förrän tvätten i maskinen är klar. Har ingen läslust just nu, sitter bara och njuter av ljum svag vind och värme.

Har öppnat en bildörr för att det ska bli aningen svalare i bilen, hjulet med trasigt däck ligger i baksätet, bakluckan går fortfarande inte att öppna.

Klockan fyra på eftermiddagen sitter jag på altanen igen, med kaffe och en seg napoleonbakelse. Jag har lämnat in hjulet på Gummicentralen och får hämta och byta hjul i morgon förmiddag. Handlat, lämnat böcker som beställts, och varit på biblioteket. Bilen krånglar med dörrar som ibland går att öppna, ibland inte. Något är fel.

Icas stammisgåva, potatissallad, var slut när jag kom och i stället skulle man få crème fraîche, vilket jag inte behöver.

Köpte flera förpackningar Falu rutbröd på Coop, eftersom Ica försöker klämma åt Wasa-bröd i förhandlingar, och därför plockat bort bröd och pasta från Barilla i hyllorna. Dumt. Insåg att flera köpt Falu rutbröd på Coop, de större förpackningarna var slut.

Jag är nöjd, skönt att däcket är inlämnat. Har inte fått någon polisrapport ännu, och inga kommentarer från det ineffektiva bärgningsföretaget – annat än en hälsning ”välkommen som medlem” i och med att jag använde dem och betalade. Jag tänker inte vara medlem där. Mekonomen i Skärholmen får jag ringa nästa vecka då det kanske är någon där som vet något om mina bilnycklar. Nu får det hela vila tills försäkringsbolaget hör av sig. Ska ändra till att jag får tillgång till lånebil om det behövs. Och inte köra bil nära Slussen någonsin igen. Det finns andra vägar till ”landet”.

27 grader enligt mobilen, jag sitter i skugga under parasollet. Ska gå ner till sjön före middagen. Nu tar jag igen mig en stund, läser kanske en lånad bok, Holly Jackson´s The Reappearance of Rachel Price. Eller så bara sitter jag.

I alla fall ett tag. Nu är tvätt nummer två för dagen intagen, vikt och undanlagd. Tvättkorgen är tom. Fortsätter sitta på altanen, men nu behöver jag inte parasollet. Solen är på husets framsida. Har dragit ner rullgardinen i gästrummet. Och bäddat min säng med rena lakan. Klockan är fem, middagen får vänta ett par timmar. En Dry Martini, med stor isbit, dessförinnan.

Inget dopp i sjön idag, jag valde en drink i stället. Nu har jag ätit duglig potatissallad, pickles (och den lilla, lilla vitlöken som växte i blasten på den andra) plus en varmkorv. Tillräckligt. Disken väntar i diskhon, syrran gör annat än wordfeudar. Har börjat läsa boken ovan, verkar okej.

Jag mår bra, är lugn och vilar i det. De senaste dagarnas bekymmer tar inte min energi längre. Tack vare Erik och Lotta, Anders och Lotta. På var och en sitt sätt stöttade de mig. Tacksam. Men i morgon ska jag se till att ha hörapparaterna i öronen när jag hämtar däcket. Det var en aning knepigt att kommunicera idag när jag glömde dem och inte iddes åka tillbaka hem och hämta dem…

Onsdag – klockan är ett och jag har fått mitt lagade däck, och vinterhjulet i en plastpåse i baksätet på bilen. Kostade 1 870 kronor – den här bilfadäsen är nu uppe i 3 580 kronor, om jag struntar i mina T-banebiljetter och sonens bilmil för att hämta mig och reservnyckel, plus fixa bilen och köra hem den…

Lärpengar.

Har fikat, och noterat att jag aldrig ska köpa Napoleon-bakelser igen (2 igår) – kletiga och otrevliga. Nu äter jag körsbär och sitter på altanen. Tog ett morgondopp i Addarn. Har pysslat med att ta fram bilder och kvitton till försäkringsbolaget – när de nu hör av sig. Har fått kvittot på bärgarbetalningen från Lotta.

Har parasollet uppfällt, och det är lite disigt – men väldigt varmt ändå. 28 grader enligt mobilen. Det känns, kanske blir det ännu ett dopp i sjön. Just nu orkar jag bara dricka vatten. Åt min stammisgåva från Ica (den fanns igen idag) – potatissallad som är sådär, med en korv från igår, lite syltlök och kapris, svartpeppar och en skiva spansk skinka. Middagen var lättlagad. Nu återstår att diska, men först när jag tröttnat på att sitta ute i kvällsvärmen.

Har duschat svalt, det blev inget ytterligare dopp i sjön. Ser först nu att jag missat en samtal från Assistansbolaget, får ringa dem i morgon.

Tisdag, sov till kvart i nio. Var tydligen trött efter helgens vedermödor. Nu står min bil därute, och jag ska kolla däckverkstad i Norrtälje – och lämna in Bokbörsen-böcker, besöka biblioteket. Om några timmar, har ännu te i min mugg på köksbordet. Så varmt tacksam för son och sonhustru igår, och att de använde sin kväll till att hämta min bil och köra hem den.

Fikar nu på altanen i skön skugga, har hängt en tvätt som torkar fort i värmen. Lakanen ligger i tvättmaskinen nu. Jag har skördat min enda vitlök, som hade en liten lök i blasten. Någon (hare, mus, snigel?) har ätit upp dillen, men gillar inte persilja eller basilika. Och löjtnantshjärtat har fått vara i fred, pelargonerna prunkar. Det är skönt att vara hemma. Åker ingenstans förrän tvätten i maskinen är klar. Har ingen läslust just nu, sitter bara och njuter av ljum svag vind och värme.

Har öppnat en bildörr för att det ska bli aningen svalare i bilen, hjulet med trasigt däck ligger i baksätet, bakluckan går fortfarande inte att öppna.

Klockan fyra på eftermiddagen sitter jag på altanen igen, med kaffe och en seg napoleonbakelse. Jag har lämnat in hjulet på Gummicentralen och får hämta och byta hjul i morgon förmiddag. Handlat, lämnat böcker som beställts, och varit på biblioteket. Bilen krånglar med dörrar som ibland går att öppna, ibland inte. Något är fel.

Icas stammisgåva, potatissallad, var slut när jag kom och i stället skulle man få crème fraîche, vilket jag inte behöver.

Köpte flera förpackningar Falu rutbröd på Coop, eftersom Ica försöker klämma åt Wasa-bröd i förhandlingar, och därför plockat bort bröd och pasta från Barilla i hyllorna. Dumt. Insåg att flera köpt Falu rutbröd på Coop, de större förpackningarna var slut.

Jag är nöjd, skönt att däcket är inlämnat. Har inte fått någon polisrapport ännu, och inga kommentarer från det ineffektiva bärgningsföretaget – annat än en hälsning ”välkommen som medlem” i och med att jag använde dem och betalade. Jag tänker inte vara medlem där. Mekonomen i Skärholmen får jag ringa nästa vecka då det kanske är någon där som vet något om mina bilnycklar. Nu får det hela vila tills försäkringsbolaget hör av sig. Ska ändra till att jag får tillgång till lånebil om det behövs. Och inte köra bil nära Slussen någonsin igen. Det finns andra vägar till ”landet”.

27 grader enligt mobilen, jag sitter i skugga under parasollet. Ska gå ner till sjön före middagen. Nu tar jag igen mig en stund, läser kanske en lånad bok, Holly Jackson´s The Reappearance of Rachel Price. Eller så bara sitter jag.

I alla fall ett tag. Nu är tvätt nummer två för dagen intagen, vikt och undanlagd. Tvättkorgen är tom. Fortsätter sitta på altanen, men nu behöver jag inte parasollet. Solen är på husets framsida. Har dragit ner rullgardinen i gästrummet. Och bäddat min säng med rena lakan. Klockan är fem, middagen får vänta ett par timmar. En Dry Martini, med stor isbit, dessförinnan.

Inget dopp i sjön idag, jag valde en drink i stället. Nu har jag ätit duglig potatissallad, pickles (och den lilla, lilla vitlöken som växte i blasten på den andra) plus en varmkorv. Tillräckligt. Disken väntar i diskhon, syrran gör annat än wordfeudar. Har börjat läsa boken ovan, verkar okej.

Jag mår bra, är lugn och vilar i det. De senaste dagarnas bekymmer tar inte min energi längre. Tack vare Erik och Lotta, Anders och Lotta. På var och en sitt sätt stöttade de mig. Tacksam. Men i morgon ska jag se till att ha hörapparaterna i öronen när jag hämtar däcket. Det var en aning knepigt att kommunicera idag när jag glömde dem och inte iddes åka tillbaka hem och hämta dem…

Någon annan har skördat de övriga planterade klyftorna

Tio i tre sitter jag på OK-macken i Skärholmen, har konstaterat att Mekonomen mycket riktigt har semesterstängt en vecka. Försökte hyra bil hos OK, alla uthyrda. Ringde sonen som ringde tillbaka och kommer och hämtar mig – vad vi gör sedan vet jag inte. Extranyckeln till bilen ligger hemma hos mig, han har mina vinterdäck hemma hos sig… Som han sa, det blir ”ett jävla åkande”, men kanske kan han fixa bilens punktering med ett vinterdäck.

Assistansbolaget är ett skitföretag – de har inte något som helst ansvar för om verkstaden de lämnar bilen vid är öppen eller inte. Jag har bild på bärgaren och hans hand när han håller fram sin mobil med bild på den första icke-fungerande bilverkstaden. Att han därefter åkte och släppte bilen vid Mekonomen har jag inte godkänt – kanske kan jag bråka med bärgningsfirman om det. Det enda kundtjänst och bärgningsenheten kunde säga var att de kan bärga bilen igen, ”till en kostnad” – hur stor kunde de inte säga.

Nu väntar jag på sonen inne på macken. Jag är fullkomligt slut som artist.

Det galna är att jag höll extranyckeln i handen innan jag åkte, och tänkte lite vagt att jag kanske skulle ta den med mig. Gjorde det tyvärr inte.

Klockan fem är jag hemma vid mitt köksbord, Erik skjutsade och hämtade extranyckeln. Så får han med sig en av sönerna och byter hjulet till ett av mina vinterdäck som han har hemma hos sig. Därefter kör någon min bil hit, så att jag kan åka till en däckfirma och fixa det som behöver fixas. Allt under förutsättning att inget annat gick sönder i bilen, att den går att köra. Annars får den stå kvar där den står, tills Mekonomens semester är över om en vecka. Just nu sitter jag bara och pustar. Totalt däckad. Det mest komplicerade jag klarar av är att slå in ett par beställda bokpaket (bland annat det som häromsistens skulle till Tyskland och därför låg packat och klart i bokhyllan).

Tacksam för en son som åkte alla milen och hämtade mig och sedan alla milen hem till mig och först därefter hem till sig i Sigtuna kommun. Tur att han hittar som han gör.

Tycker att det är dåligt att Mekonomens växelkvitter inte kan tala om att det är semesterstängt. På ställets hemsida står öppettiderna, och att det är öppet idag.

Tycker att det är ännu värre att Assistansbolaget inte har något som helst ansvar för var de ställer en bärgad bil. Och att de bara kan bistå med ännu en bärgning ”till en kostnad” som ingen kunde ange närmare. Så får jag meddelanden om att uppdraget är slutfört, och att jag bör tala om hur nöjd jag är. Något medlemskap tänker jag inte registrera, men visst ska jag tala om hur ”nöjd” jag är, per brev, med bilagt foto (se nedan).

Vi fick lägga 210 kronor på en taxi till absolut fel adress (har bild på bärgarens hand när Lotta fotograferade adressen) – där det förstås inte fanns någon bil. Och till slut får vi besked om var bilen finns, inte via bärgaren, men via bolagets bärgningsenhet som kunde rota fram adressen. Och förstås inte fått veta av bärgaren att det var semesterstängt.

Många telefonsamtal hit och dit, maxad frustration – och till slut en snäll son som tog hand om sin morsa. Tack Erik, och tack Anders och Lotta som var bra i en krisig situation. Nu ska den här morsan leta fram något att äta, och ta en rejäl whisky.

Söndag, inte lika varmt som igår och mera vind. Lånar en av Anders T-tröjor som fanns hemma hos Lotta, har inga kläder att byta med. Idag ska jag inte göra något speciellt, försöka att inte oroa mig för bilen – jag får ändå inga besked förrän tidigast i morgon.

Har bok med mig, datorn och mobilen, och pengar att handla för om så behövs. Kylen här är full med den mat jag skulle ha lagat färdig igår, gör det idag i stället. Och jag kan få mig en GT till kvällen även denna söndag.

Har just tagit mitt blodtryckspiller och hoppas att det inte var nummer två för idag – minns inte. När de vanliga rutinerna förändras hänger jag inte alltid med.

Sov och somnade om till kvart i nio då jag blev varse att Anders klädde på sig, Lotta åt redan frukost i köket. Och jag kunde försäkra henne att jag sovit gott på soffan – hon hade oroat sig för att den var så hård. Jag råkar gilla en hård säng. Borstat tänderna med en tandborste jag fick av Lotta – allt sånt var kvar hemma. Lånar Anders hårborste och en av hand T-tröjor, mina var påspillda.  Skulle behöva min pincett till ett par skäggstrån som börjar uppstå på hakan, men det får vänta. Tills jag kommer hem på något sätt.

Klockan är snart tolv, och jag har inget jag kan sysselsätta mig med i ett främmande hem. Sitter vid köksbordet och hör att Anders och Lotta pratar, men inte vad de säger. Och det är bra.

Så jag kollar hit och dit på nätet, läser om Trump´s galenskaper och förvirrade, lögnfyllda meddelanden nätterna igenom (the Muslim Republic of Japan är bara ett exempel), bränder i Spanien och Frankrike som kostar människor livet. Tacksam trots allt för Sverige och vädret här.

Nu ska jag göra mig en kopp kaffe, Lotta har just handlat. De äter lunch om en stund, jag äter några köttbullar och hoppar över pastan.

27 juli börjar A&L sin semester, och den 8 augusti har de en vecka i Grisslehamn – hoppas jag har en bil så att jag kan skjutsa och hämta. De är välkomna till mig dessförinnan.

Och nu har jag just tittat på en SVT-playfilm, som heter Spårviddshinder. Så det nya ordet från igår var fel, detta är vad det handlar om. Filmen är några år, och visar att många fler än jag fastnat i den där gropen – så varför är den fortfarande där? Varför inte stoppa all biltrafik just där i stället – så skulle bilförare slippa kostnader och ändrade planer, och de som roar sig med att stå där och glo få ingenting för det. Vad sysslar någon som kanske är ansvarig för trafikskyltar i Stockholm, med? Ta bort, sätt upp ”enkelriktat” eller något som talar om för bilarna att de inte är välkomna där. För det är väl inte staden som tjänar något på att vi kör fast? Eländet skulle tas bort 2019, men det finns fortfarande. Jag vet.

Nog om detta. Vi äter goda jordgubbar som eftermiddagsmellanmål, och om någon timme ska jag sätta på ugnen och rosta grön- och rotsaker, plus stekta champinjoner, till den redan färdiglagade fläskkarrén. Den åker ovanpå alltihop när det är nästan färdigt, för att bli lite varm. Det blir nog ätbart. Anders ritar, Lotta färglägger eller stickar, och jag skriver. Vi fungerar ihop, det är jag tacksam för.

Vi åt en god middag så småningom, och jag sov sedan gott, . Vaknade till en vacker måndagsmorgon, lite blåsig men sol. Försöker få kontakt med Mekonomen, som just nu ”inte kan ta emot ditt samtal, men ringer upp”… Klockan är kvart över nio, Lotta har gått till sitt jobb och Anders går om någon timme. Jag har fått låna en nyckel av Lotta så att jag kan låsa när jag går. Just nu väntar jag på Mekonomen. Och lyssnar till slammer från stambytes-jobbarna i huset mitt emot. Är avvand från stadens alla ljud hela tiden, som tur är har jag de gamla hörapparaterna med mig, en av de nya vill inte ansluta trots att den är laddad – och några nya filter har jag inte här (om det nu är det som är bekymret, det är något hela tiden, mycket besvär för nära tio tusen kronor).

Kaffe.

En timme senare har Mekonomen fortfarande inte ringt tillbaka. Varför ange telefonnummer om ingen tar samtalen, annat än en kvittrande växelröst som säger ”välkommen… vi tar snart emot ert samtal” – och efter en stund kompletterar med ”personen ni söker kan inte ta samalet just nu”. Jag ringer igen, samma icke-respons. Och jag vill inte leta mig dit innan jag får kontakt med dem.

Assistansbolaget har hälsat mig välkommen som kund. Tror jag väntar med att registrera mig där. Behöver veta vad min bilförsäkring säger – men de har inte heller kommit tillbaka med de besked jag behöver efter den skadeanmälan jag gjorde i lördags.

Och så irriterar jag mig på att banker, all elektronik till trots, inte fungerar lördag-söndag. Jag gjorde en överföring i lördags, men den registreras inte förrän idag måndag, och genomförs först i morgon. Det är ingen brådska, jag klarar mig – men det är lite obegripligt. Handlar förmodligen om bankens intresse av att behålla pengarna så länge som möjligt. Kundvänligt, nej. Banker är inte särskilt intresserade av sina kunder, bara deras pengar.

Det är sammanfattningsvis en ganska sur gammal tanta som sitter här vid Lottas köksbord – men glad ändå att hon är här.

Skickar SMS till Mekonomen, som säger att de har öppet idag till halv fem på hemsidan. Skulle inte förvåna mig om de har semesterstängt. Mejlar försäkringsbolaget också, för att få info om eventuell ”lånebil”.

Kunde vara jag just nu…

Kära vänner som önskat oss en trevlig helg på ”landet”. Vi är i Sundbyberg igen, bilen, trodde vi, utanför till ”bilverkstad” på Ölandsgatan. Där fanns varken bil eller något annat, bilfirman hade gått i konkurs, konstaterade Lotta. Där stod vi med allt vårt pick och pack, efter att ha åkt taxi dit från Katarinahissen.

Bilen fick punktering, kanske annat också, när jag klantade mig och körde ner i ett vattenfyllt ”vägbreddshinder” och fastnade, punktering på vänster bak. Vi var publiknöje ganska länge medan vi väntade på bärgaren. Trist att se hur kul många tyckte det var med en gammal kärring och två något yngre personer som stod där omgivna av allt de packat i bilen.

Hindret var skyltat, högt upp – jag såg inte och reagerade för sent. Någon hyrbil kunde Assistentbolaget inte bistå med, när jag väl fick tag på dem och fick veta var bilen fanns. Bärgaren brydde sig inte om att informera om ändrad adress.

Vi gick och åt lunch på Donken nära Skanstull, kånkade och bar. Och så gick vi till T-banan och åkte hem till Lotta, där jag ska laga middag om ett par timmar. Nu är klockan tre – landet finns förhoppningsvis kvar till en annan gång.

Jag stannar över hos Lotta, och åker till Skärholmen på måndag. Fick telefonnummer och adress av den som svarade på Assistentbolaget när jag ringde och undrade vad som pågick. Nu ska jag försöka hitta mina försäkringspapper, har dem nog någonstans här i datorn…

Vi är trötta, men glada att inget värre hände. Bussarna fick vänta tills en SL-trafikledare kunde lotsa dem annan väg. Poliser, fyra stycken kom snabbt – och en av dem kunde berätta att en kollega fastnat på samma ställe för en tid sedan. Där låg också en navkapsel från en annan bil, och bärgaren sa att det inte var första gången han var där… Kanske dags att skylta bättre. Vänliga och omtänksamma poliser, tacksam för deras omtanke. De stannade en bra stund, men kunde förstås inte göra något mera.