beskrivarblogg

Måndag morgon, vaknar vid sextiden och går upp, motvilligt. Långsam frukost, wordle och sudoku avklade, wordfeud väntar på syster min. Bloggar.  

Såg om Je m´appelle Agneta på Netflix igår kväll. Är inte särskilt förtjust i den kvinnliga huvudrollsinnehavaren, men tycker mycket om Claes Månsson i rollen som ”Einar”. En replik som fastnade – Om du blundar nu, så ser du bättre. En härlig roll för en duktig skådespelare.

Nu är klockan halv nio, solen skiner, det har hunnit bli 13 grader varmt och lindens grenar rör sig inte. Kanske en dag utan kall blåst. Har letat efter en bok jag vet att jag har – eller åtminstone har haft – och hittar den inte. Den var beställd på Bokbörsen, men det var bara att annullera beställningen.

Nu har jag planterat om pelargonerna i större krukor. Skönt på altanen, jag stannar där och sätter mig och läser en stund, med en kopp kaffe. Ute i strålande sol och för all del, några moln. Men så skönt att det för en gångs skull inte blåser. Om en stund ska jag gå in och smörja in mig med solskydd, glömde det.

Nu är det grönt omkring mig, lite längre bort är den välklippta gräsytan gul av vackra maskrosor. Hos mig växer gullvivorna på den lilla slänten ner mot källardörren. Påskliljorna har vissnat, en ensam gul tulpan försöker se levande ut ett tag till. Och mina två pioner kommer med sina få blommor även i år. Tappra, de har inte fått vare sig jord eller gödsel på flera år. Hela ”rabatten” är igenväxt.

Jag satt kvar tills solen gick i moln.

Åkte in till systemet och hämtade mina två betalda flaskor Marezzo som inte kom med hem i lördags, till sopstationen med diverse som jag inte behöver, och slängde dessutom sorterade sopor. Innan jag for tillbaka hem fick jag också håret klippt. Nöjd. Nu har jag duschat och blivit av med oönskat hår, och känner mig fräsch. Upptäckte ett stort blåmärke på vänster arm, kände igår att jag var öm, men hittade inget då. Antingen har jag slagit i armen utan att tänka på det, eller så har jag fått blåmärket ändå. Sånt som händer gamla kvinnor (skrev först ”tanter”, men tant är jag inte).

Nu gör jag dillsås, med dill inlagd i ättika, buljong och grädde, till några bitar av lammköttet jag kokade igår. Med kokt sparrispotatis till blir det en god middag. Såsen blir lite syrlig av ättikan, och faller kanske inte alla på läppen. Men jag tycker om den, och jag minns barndomens dillkött, söndagsmiddag emellanåt. Då var nog köttet kalv, inte lamm.

Får en beställning på Bokbörsen och den här gången hittar jag boken. Sitter ute tills solen drar sig runt hörnet och det blir svalt. Så nu är jag inne igen.

Mischa kör gräsklipparen på andra sidan vägen – tusenskönorna försvinner.

Jag har inte lust att läsa någon av de tjocka fantasyböcker jag lånade senast. Det får bli en tur till biblioteket när jag ska lämna Bokbörsen-boken. Den vita krysantemen blir långsamt lite lila, vartefter den vissnar. Och den röda är numera smutsgul, eller om man vill, orange. Bladen är fortfarande gröna. De får stå några dagar till.

Vid femtiden har jag ätit min middag – köttet var tråkigt, såsen och potatisen perfekta. Precis som de skulle vara, och det blev ingen sås över. Jag mosade, som när jag var liten därhemma. Bara två små potatisar kvar. Jag är både mätt och belåten. Och varm. Diskar om en stund. Behöver lägga in ny dill, men det kan vänta – jag behöver inte äta detta snart igen.

Det blåser igen. Jag försöker släppa ut en vilsen fluga, men varje gång jag öppnar ett fönster försvinner den till ett annat. Får man hävda att flugor är dumma? Eller är det ett tecken på överlevnadsintelligens att undvika t ex öppna fönster och en människa som väsnas? Just nu vet jag inte var flugan är, tror inte den hittat ut genom de två fönster som är öppna och skapar korsdrag här i köket. Vill inte ha en fluga i sovrummet till natten.

Den nya stolsdynan är fyrkantig och större än stolsitsen. Det innebär att jag behöver vara lite försiktig när jag sätter mig, så att jag hamnar på stolen och på dynan, och inte bredvid. På golvet. Det skulle förmodligen inte gå så bra.

Lördag, vaknar och går upp vid halv sju. En timme senare är det 12 grader och halvklart, blir kanske någon regnskur. Blåser. Har ätit frukost och kollat nätet, wordle gick inte idag, men sudoku. I wordfeud leder jag. Ett tag.

Halvvaken, innan jag kommer ur sängen, letar jag efter borttappade ord. I morse gömde sig ”aboriginer” länge, boken jag läste ut igår handlade om maorier. Tyvärr kom jag på att jag inte heller kom ihåg vad det afrikanska boskapsskötande långa vackra folket heter, så det ordet väntar jag på nu. Än så länge brukar orden hitta tillbaka, även om det tar en stund. Kanske är det ”tuareger” jag letar efter, men jag är osäker. Blått ville jag koppla till ordet, och när jag googlar så kallas tuareger ”det blå folket”. Anders löste gåtan åt mig, ordet är ”massajer”. Tur jag har en beläst son.

Jag mötte Anders och Lotta i Norrtälje, vi handlade lite, jag hämtade beställda Marezzo på systemet. Var inte uppmärksam, hade betalat för sex, fick fyra. En påse kom inte med ut. Korrigeras på måndag. Det kom några regnstänk, knappt värt att kalla skur.

Så småningom åt vi en mycket god middag med rostad potatis, palsternackor, morötter, färsk lök, schalottenlök och vitlök. Olivolja. Ovanpå så revbensspjället som jag förkokat, skuret i bitar och med hemgjord glaze på. Delikat. Vi firade Lottas födelsedag tidigare på eftermiddagen, med bubbel.

Anders diskade.

Nu är det söndagsmorgon, solen skiner, det blåser och är 12 grader kvart i nio. ”Kan komma regn” enligt mobilen, ska kanske kolla om tvätten jag hängde igår är torr. Det var den, nu intagen. Vinden är kall.

Klarar inte wordle idag heller, men sudoku. Syrran springer ikapp på wordfeud, nu leder jag med bara tre poäng. Det räcker ingenstans när hon är inblandad. Jag fick till ett ord för 54 poäng, törs inte pusta ut.

Det är snart en månad sedan jag (och Karin från Danmark) tog första doppet i Addarn. Hittills det enda, vädret har inte lockat till bad. Blir inget idag heller.

Har de nya hörapparaterna i öronen, igår krånglade de så pass att jag bytte till de gamla. Nu ska jag testa. De är fulladdade, de har anslutit till telefonen, de sitter i öronen som de ska. Kanske går det bättre idag, annars får jag gå tillbaka till AudioNova och be om hjälp. Det är nog inte apparaterna det är fel på…

När Lotta kommer för att göra sin frukost testar jag om jag hör. Och det gör jag, efter att ha tryckt lätt på den övre knappen på ena apparaten. Tror att den andra därmed anpassar sig. Bruksanvisningen är så allmänt formulerad att det mesta är svårt att begripa, åtminstone för mig.

Kommer på att jag ju kan ge Anders min fortfarande fungerande vattenkokare, jag trodde felaktigt att den lagt av när jag torrkokade. Det var bara en säkerhetsanordning som löstes ut, men jag hann köpa en ny vattenkokare. Och två behöver jag inte. Så nu klämmer han ner den i sin packning. Efter lunch åker vi in till bussen i Norrtälje, och jag därefter hem till ett tyst hus. Jag äter lite cheesecake (min lunch), och läser en stund. Kollar nätet, skickar några kronor till Anneli i Nepal, hon hittar alltid någon som behöver någonting. Glad att hon finns.

Rester från igår till middag i kväll. Och i morgon ska jag dammsuga i gästrummet, såg idag hur dammigt där är. Böcker överallt bidrar förmodligen. Dammar böcker och hyllor, det behövs. I morgon tar jag hand om golven. Nyser av allt damm jag rört upp.

Så plockar jag ihop gammal färg och annat ur skrubben vid altandörren – lämnas i morgon på Görla, ”farligt avfall”, tillsammans med en utsliten elvisp. Någon dag ska jag nog ta mig an den större skrubben därute, om inte annat för att orientera mig. Det kräver en dag full av ener

Sitter en stund i lä bakom ytterdörren, på trappen. Solen är oberäknelig, molnen skymmer utan att jag kan räkna ut hur och när. Går in. Att sitta på trappen känns lite som att sitta i ett skyltfönster, för de som går förbi.

Så här kan inte jag fotografera ”min” hare

Blöt onsdagsmorgon, 7 grader. Halv nio är jag färdig med frukosten, har artrostränat och gjort wordle och sudoku. Wordfeud leds av syster min med sjuttio poäng, och det är hennes tur. Sätter hörapparaterna i öronen, behöver träna på att få dit dem rätt.

Åker in till Norrtälje, men någon pling att min beställning på systemet går att hämta får jag inte. Till biblioteket och hittar bok som jag läste om i morse, plus lånar några till. Handlar, bland annat färska räkor till kvällen och danskt rågbröd. I kylen har jag ett kokt ägg – det blir en god macka med lite majonnäs.

Varningslampa i bilen som antyder att något med avgassystemet krånglar, parkeringshjälpen slår på utan att den behövs, och det elektroniska stabiliseringsprogrammet tycker att jag ska svänga snällare. Sonen får titta på avgasssystemet om lampan fortsätter att lysa – resten är inget jag behöver oroa mig för. Det var inte enkelt att hitta text om de här symbolerna i instruktionsboken – borde vara lättare. Att jag fortfarande inte kan öppna bagageluckan är ett större problem.

Klockan fyra talar systembolaget om att mina beställda Marezzo finns att hämta. Det gör jag på lördag innan jag möter Anders och Lotta.

Jag åkte in för att lämna användbara saker till återvinningen på sopstationen i Görla. Gjorde mig också av med färg av diverse sorter som stått i alla år, utan att behövas. Nu fick de hamna bland det farliga avfallet. Skönt, och tungt att bära. Nöjd att det är gjort.

Vid sextiden har jag ätit två danska rågbrödsmackor, en med ägg och räkor, en med rostbiff, pepparrot och pickles. Goda, även om danska smörrebröd i minnet är så mycket bättre. Resten av rågbrödet ligger skivat i frysen, liksom de bullar av diverse sorter, ”fyra för 56 kronor” jag köpte, en i varsin påse. Nu har jag kaffebröd när jag vill åtminstone fyra dagar.

Försöker läsa de fantasyböcker jag lånade idag. Är mätt på Sveablot och Sebastian och allt han hittar på. Men de här verkar inte riktigt tillgängliga, eller så är jag mätt på fantasy för ögonblicket. Hittade också en bok som en vän rekommenderade i morse, Amélie Nothomb´s Förundran och bävan. Och en skrivkompis´ bok, Majas resa, av Ellika Shilling. Biblioteket i Norrtälje är toppen. Min bok Free Spin stod kvar i omloppshyllan.

Disken väntar i diskhon i hett vatten, så att den kan ligga ett tag. Har inte lust att diska just nu.

Kanske kan jag tvätta lakan i morgon, det verkar inte komma mera regn förrän på fredagen.

1 400 steg igår och lika många idag, får duga. Och nu har jag diskat. Köpte två Mårbacka-pelargoner som ska planteras om i morgon. Nu står de i sovrumsfönstret och är lite försiktigt rosa vackra.

Lättläst, märklig med japanska kulturuttryck, kort – bara ungefär 160 sidor. Kul bekantskap.

Måndagskväll, mätt och belåten. Om det inte vore för min kära wordfeudande syster, som efter bara ett par vändor redan leder med 22 poäng. Hon vann förra gången (också). Och hon är förlåten, som ids spela med mig.

Beställer Marezzo på systemet, kan hämtas i övermorgon i Norrtälje. Bästa vermouthen till mina Dry Martinis, min säkert mycket subjektiva uppfattning. Antagligen är det inte många som delar min uppfattning, åtminstone inte i Norrtälje, eftersom den inte går att köpa direkt i butik här. Det gick förr.

Börjar tycka illa om ordet ”förr”. Det är för mycket som är för mycket förr. Som därmed inte är nu. Förr kan vara glädje också, men inte lika ofta som motsatsen.

När jag kollar i kalendern i mobilen, så inser jag att det är Kristi Himmelsfärdsdag på torsdag. Det är en dag som överraskar mig varje år.

Rapport lägger av, mitt i ett inlägg om sanktionsbrott, där Ryssland förmodas ha fått tillgång till svensk teknologi, och därefter i ett inlägg om Israel, och EUs krav på sanktioner mot israeliska ministrar. Intressant att avbrotten sker just i dessa inlägg. Jag stänger av, kan se resten senare.

Ska försöka få håret klippt i morgon. Laddar hörlurarna, hörapparaterna är instoppade i sin burk, fulladdade tror jag. Det visar sig i morgon.

Jag ser fram emot att få en fungerande sittdyna under rumpan. Tror kroppen kommer att må bra av det.

Tänker på äldste sonen, och då ringer han. ”Serendipity” heter det kanske. Vi pratar en kvart om allt vi inte pratat om på länge. Inga konstigheter, vi har bara inte pratat. Fint att veta att de mår bra och planerar att ta med båten ut till landet i helgen, de har tagit ledigt på fredagen som är klämdag. Något jag inte bryr mig om numera. Han trivs med sitt jobb, och far än hit och än dit runt Stockholm.

Jag talade om att jag vill ha de stenmurklor han kanske hittar, på landet och på Lottas föräldrars landställe i Almunge. Lottas mamma vill inte ha dem, de är ju giftiga. Och det är de, men om jag har klarat att äta dem ett par gånger varje år och numera är 84, så tror jag inte att jag behöver bekymra mig om giftigheten. Vi pratade om att gården här är till salu för 300 miljoner som utgångspris, om min oro som inte tjänar något till, men som ändå finns där emellanåt. Ingen vet något ännu om vem som vill köpa eller varför, eller vad det kan innebära. ”Det ordnar sig.”

Den bruna unga haren springer förbi medan vi pratar.

Det blånar bort mot skogen, kanske blir det regn ändå i kväll. Mobilen tror att det regnar nu, men det gör det inte, inte här.

Det fanns inte mindre möbeltassar än de jag köpt tidigare, så nu blir det samma på den återstående stolen. I morgon.

Idag ser det ut som om allt slagit ut samtidigt. När jag åkte hem såg jag att häggen börjat blomma, jag såg att de vilda körsbären nog har blommat färdigt, att slånbuskarna lyste vita. Och överallt var björkar och andra träd gröna. Bara så, på vad som kändes som ett ögonblick. Som varje vår.

Jag funderar över min gamla parka. Vill kunna använda den, kanske tvätta den för att få bort den röda ton som kommit någonstans ifrån nertill. Laga revan som nog orsakats av taggtråd eller törne, och ett par ”småsår” i närheten av revan. Kanske färga den. Impregnera, så att den inte blir plaskvåt om det regnar. För att den är skön, för att jag trivs i den – bättre än i den nya jag köpte för något år sedan, dyr och prasslande.

Var kan jag hitta någon som kan göra allt detta? Och till vilken rimlig kostnad?

Nu är det tisdag, regn. Jag har varit in till Rehab och hämtat min dyna, och sitter på den just nu. Skönt. Nu ska jag fika, köpte en princessbakelse på Ica. Två vina vita sparrisstänger till det facila kilopriset 99 kronor kostade därmed bara 18. Det får bli till middagen i kväll, har lite kvar av lammlevern från igår.

Nu känns det som om jag har grädde och vaniljkräm upp över öronen, den gröna marsipanen tar jag alltid bort. Får väl kalla bakelsen för tidig lunch.

Syrran hade ett förslag angående vår kusins begravning, att vi ger pengar till Läkare utan gränser, i stället för att köpa dyr krans. Bra tyckte jag och swishade, känns så mycket bättre än blommor som är vackra för att fort förstöras.

Löser wordle och sudoku, wordfeud är som vanligt, syrran i ledningen.

Jag rivstartade i morse för att vara inne på Rehab klockan nio. Nu, kvart över tolv, känns det som om jag gått i stå. Seg. Vädret får inte fart på mig, 8 grader och regnskurar. Det blöta behövs säkert, men jag vill inte bli blöt. Stannar därmed inomhus. Parkerade bilen här vid huset, hoppas fåglarna håller sig borta. Linden har inte börjat släppa ifrån sig något klibbigt ännu.

Dagens möte med skrivkamraten är inställt, hon har annat att tänka på just nu. Såg inte hennes meddelande från i söndags förrän nyss – begriper mig inte på hur FB fungerar/inte fungerar.

Ser en flock steglitsor eller vad de nu kan heta när de är flera, och alldeles nyss en snabbt flygande spov eller snäppa, kanske den Merlin hörde häromdagen. Ett andpar låg och tog igen sig på fältet nära ån för ett par timmar sedan, men har flyttat på sig nu.

Tror att mina dåligt fungerande ögon gör mig tröttare än jag behöver vara. Jag är ju dokumenterat frisk efter besöket i fredags hos doktor Calle. Sonen varnade mig för att besök hos ögonläkare kan innebära att jag inte får köra bil – men vad kan jag göra åt det? Jag behöver få hjälp med synen.

Har nu oljat in köksbordet och får därför sitta i vardagsrummet, med datorn i knät. Och jag har satt möbeltassar även på den fjärde stolen. Alltid något.

Tänkte också nyss på hur trevligt det var i morse att möta Malin, fysioterapeut på Rehab i Norrtälje. Hon förhörde sig om hur jag mådde, om höften fungerade, vi pratade om knän och kortison. Jag läser på medföljande information om min nya sittkudde, att den förmodas hålla fem år. Min räckte faktiskt i tretton, hoppas den här är lika långvarig. Om jag är det är en annan fråga, om tretton år är jag nittiosju…

Kollar hur länge den vita sparrisen ska koka, 6-8 minuter i vatten med salt, lite socker och en klick smör. Skalas först. Någon hollandaise har jag inte, men bearnaise om jag vill, annars går det nog bra att bara äta sparrisen tillsammans med maten. Eller ta fram en bit oxfilé ur frysen, koka sparrispotatis som Ica hade till extrapris, och äta det i stället för gårdagens rest. Den håller sig till i morgon. En vanlig tisdag är perfekt för extra god middag. Kan öppna en flaska moldaviskt rödvin, som aldrig smakat och som gästspelade på systembolaget för några veckor sedan. Var ligger Moldavien? Googlar – i Östeuropa, granne med Rumänien och Ukraina. Mina geografikunskaper är nästan obefintliga.

Bordet drar i sig oljan, men än är det inte dags att torka bort det överflödiga. Jag får hållas i vardagsrummet. Tittade in i skrubben och plockade ihop en kasse att ta med till sopstationens återvinning i morgon, sådant jag kan skiljas från utan vånda. Kanske kan någon annan ha användning för prylarna. I skrubben finns en hel del som jag tänkt ha med till loppis, men jag har insett att det inte blir flera loppisar som säljare för min del. Börjar rensa med den här kassen. Och tar med en tom tonerkassett att kasta på rätt ställe.

Yngste sonen ringde just, och jag lärde mig att telefonen är kopplad till hörapparaterna så att jag kan gå omkring utan att hålla i mobilen, höra och prata. Jag lär mig något varje dag, om allt möjligt. Han och hans vän kommer hit på lördag-söndag, hon fyller år och jag får hitta på något gott till middag.

Och så har vi redan bestämt att de kommer hit över midsommar. Anders får ledigt de vardagar som behövs så att han kan komma lite före helgen. Lotta kommer när hon kan. Vi har tydligen pratat om midsommar redan, men det hade jag glömt. Har ingenting för mig, så det går bra att de kommer. Glad att de vill.

Min vän i Tyskland hör av sig och säger att han saknat att läsa min blogg – jag har ju inte varit lika flitig som tidigare. Han har varit upptagen med flytt, en anledning till att han inte hört av sig på så länge att jag nästan började oroa mig. Nu har vi hittat varandra igen.

Skriver på tomgång, ska läsa lite i stället. Det har jag gjort, också utan stort intresse. Men jag må gå med på att jag är imponerad av Jan-Erik Ullströms fantasi och ”kunskaper” när det gäller att skriva fantasy om svensk historia. Heja! Att jag sedan blir lite mätt på fantasi handlar om mig, inte om böckerna.

Har smakat på det moldaviska, torra rödvinet. Torrt, lite surt. Kanske smakar det bättre när det stått öppnat. Bra att det var ett tillfälligt vin, som om inte annat lärde mig var Moldavien finns.

Har kollat, när jag körde, om den där konstiga P-varningen hade med handbromsen att göra, sonens förslag. Det verkar den inte ha. Uppträder emellanåt utan mönster som jag kan upptäcka. Verkar inte särskilt katastrofalt (kan något vara ”inte särskilt katastrofalt”)? Bestämmer mig för att strunta i lampan. Det finns allvarligare larm.

Skrivkurs i kväll mellan sex och sju. Det hoppar jag över, då ska jag äta god middag i stället. Är lite trött på skrivkursande just nu, har nog varit det några veckor. Vet inte riktigt vad jag ska göra med den tröttheten.

Nu är jag tillbaka vid ett väl inoljat och avtorkat köksbord. Det är fint igen. Jag läser tills jag tröttnar. Och skriver dito. Snart är det dags att laga mat. Backar, klockan är bara halv fyra. Trist väder, men min sittdyna är bra. Kanske är den här nya lite hårdare än min gamla var, men det är okej.

Tittar på Netflix, men tröttnar.

Middagen var god., men jag tycker nog att vit sparris är överreklamerad, dvs sägs vara fantastisk, men inte är det. God, ja. Fantastisk, nej. Grön är mera smakfull för mig. Jag har testat, lär inte göra det igen till högre, vanligare, kilopris. Diskar. Och torkar.

Det blev ingen hårklippning idag, kanske i morgon.

Försöker lyssna till CD-musik i sovrummet, men nej. Och klockan är bara halv sju.

Syrran drar till med 32 poäng i wordfeud.

Det moldaviska röda vinet är mindre surt när det fått lufta några timmar. Haren springer förbi, och har som vanligt bråttom någonstans, Det är disigt, och ser ut som dimma bortöver mot skogen. Sex-sju grader. Äter upp glassen i en burk från frysen. Det var dags, åtminstone för glassen.

Mina mandelblom är så gott som borta bredvid parkeringsplatsen, Först klippte Mischa lite väl närgånget för något år sedan, och nu har vildsvinen bökat bort resten. Några vintergröna blå blommor överlevde. Mandelblomen ser ut att vara borta.

Så fort jag får för mig att jag kan lägga ett poängrikt ord i wordfeud när det blir min tur, så är syrran där och blockerar. Med sitt poängrika ord. I det här sammanhanget är det synd om mig. Inte annars.

Krolliljan lever.

Söndag eftermiddag, jag har suttit ute i sol och vind så länge det var skönt. Nu inomhus när klockan snart är fyra. Värmer något ur frysen till middag, med pasta till. Och mozzarella. Ändrar mig och river lite (alltför dyr) Gruyère i stället, lagrad tolv månader. Smaken slår låtsasparmesan med hästlängder. Plus lite hot green curry paste. Det blir bra. Spar de bruna champinjonerna till lammlevern jag ska laga i morgon, kanske. När jag köpt lite grädde.

Om en stund ska jag koka pasta och värma det jag har i kastrullen, ser ut som kyckling i sås med curry. Och någon gång ska jag kanske lära mig att etikettera det jag stoppar i frysen.

Planera sällan och gör det möjligt att ändra dina planer – livet lär mig hela tiden detta. Eller snarare, talar om – lär är nog att ta i. Min skrivkamrats make har hamnat på sjukhus, deras tillvaro är i kaos, vi hade planerat in ett möte på tisdag. Nu har hon annat att ägna sig åt.

När jag tänker på min egen tillvaro så har jag kanske faktiskt lärt mig att inte luta mig alltför hårt mot mina vaga planer – det händer för det mesta något annat än det jag tänkt. Och jag blir inte längre besviken när livet tar en annan väg. Det underlättar att jag är ensam och enbart har mig själv att tänka på.

Nu har jag äggklockan framför mig på bordet, medan pastan kokar. Två minuter kvar. Halv sex, lite tidigt för middag, men okej. Den var duglig, jag är mätt. Och har diskat. Tomaterna blev över.

Läser lite i Sveablot, men börjar tröttna på allt blod och alla onaturliga varelser. Har inte många sidor kvar i första delen.

Den krysantemum som började med att vara mörkröd har nu sakta övergått till smutsgul. Ungefär som icke-vackert grånande hår – den har tappat den ursprungliga färgen, men inte hittat någon ny som är fin. Den får stå kvar på mitt köksbord, liksom den tufsiga vita släktingen. Inte vacker den heller, men levande och gammal. Som jag, ett tag till.

Nu är jag så där nästan desperat längtande efter godis, gärna tandfarlig smörsmakande kola. Har ingen. Har bara gammal glass i frysen, kanske duger det som ersättning. Mörk choklad i kylen, men den är bara köpt för att den sägs vara nyttigare än annan, inte för att jag tycker den är god. Den får ligga där.

Sias vaniljglass med hemkokt drottningsylt på, gott. Och glassen hade utgångsdatum först nästa år.

Solen och vinden fortsätter därute. När jag var upp natten till idag låg dimman tät över allt här omkring. Blir det så igen? Jag vet inte varifrån dimman kommer, eller vart den tar vägen när den försvinner. Syns något i förväg, i så fall vad?

Läste ut första delen av Sveablot, somnade innan jag hann börja på del 2.

Måndagsmorgon, dusch tidigt, rena lakan i sängen – eller än så länge på sängen. Har inte bäddat om ännu, har lite kallt te kvar i muggen. Nu är klockan kvart över nio. Laddar hörapparaterna inför besök hos audionomen. Höger verkar ladda ur fortare än vänster.

11 grader och sannolikt regn till kvällen. Nu halvklart. Och vind, syns på lindens grenar som är min vindmätare.

Ringer Rehab vid Norrtälje sjukhus för att kolla om jag kan få en ny sittdyna. Väntar i kö, plats nummer ett efter fem minuter. Plus några minuter till, men sedan ett givande samtal – i morgon klockan 10 kan jag träffa Christer på plan 3 i gamla sjukhuset och få en ny kudde. Glad!

Fikar. Bäddar sängen. Mischa harvar fältet på andra sidan vägen, där vildsvinen bökat. Det dammar, glad att min bil inte står här. Samtal från Rehab, klockan nio i morgon och Malin i stället för Christer. Okej.

Hemma igen efter att ha betalat mina nya hörapparater, och ökat hemförsäkringen till att också omfatta dem. Inget regionbidrag, 9 000 kronor fattigare. Försäkringskostnaden blir plus tusen kronor per år, ungefär. Chattade med IF, efter att först ha försökt få besked av chatbooten Fia. Värdelöst, levande Sanna i chatten var bra. Jag hade ”vanlig” hemförsäkring, nu har jag ”stor” (om jag fattade rätt). Har fått nytt försäkringsbrev att läsa när jag ids.

Jag såsade runt på Ica före audionombesöket, kom på det när jag hade tio minuter på mig att ta mig dit. Olycka eller övning på bron över ån gjorde att trafiken inte riktigt flöt som den brukar, men jag hann med ett par minuter tillgodo. Pust, tror jag kom ihåg att ställa de frågor jag hade. (Såg senare på Facebook att tre bilar lyckats kollidera, utan just några personskador.)

Nöjd med dagens göranden.

Nu steker jag champinjoner, vitlök och schalottenlök. Det blir lammlever till middag i kväll. Har köpt grädde. När jag skriver ”steker” avser jag att svamp och lök får svettas ihop, ingen hårdstekning. Glömde köpa ricotta-ost när jag handlade, men eftersom jag också glömt vad jag trodde att jag skulle ha den till, så gör det inget. Annars kom det som stod på lappen – som låg kvar på köksbordet – med hem.

Med hörapparaterna i öronen och musikapparaten på nya stället i sovrummet, så fick jag in FM utan ny antenn. Den väntar jag lite med att köpa därmed.

Snart är klockan halv fem. Den här dagen har gått fort. Mina knivar blev bra, när jag vågade slipa lite mera. Märkte det nu när jag skar lammlevern i skivor. För 22 kronor får jag två måltider, 62 kronor per kilo. Okej, lök, potatis och svamp, lite grädde tillkommer – men gott blir det. Nu får hälften av levern ta igen sig i frysen.

Mätt. Har just ätit nygräddade tunna pannkakor med hemlagad drottningsylt. Fasantuppen tar en promenad på fältet, han har länge suttit stilla vid häcken där jag tror han och hans höna bor. Har inte sett hönan idag, kanske har hon ägg. Fast antagligen inte, nyss sprang en mindre fasan utanför mina fönster, tror det var hönan. Såg ingen av dem när jag smög ut på trappen.

Får en fråga om en bok på Bokbörsen, svarar. Personen beställer boken, och annullerar sin beställning fyra minuter senare. Samtidigt fick jag beställning på en bok jag precis läst om och ställt tillbaka i bokhyllan. Den är nu paketerad och färdig för avlämning på Ica på fredag. Tror jag dröjer med att åka in till dess, ska till doktor Calle kvart över elva för koll av blodtryck och knän. Då kan jag besöka biblioteket samtidigt.

Solen lyser på fönster som borde ha tvättats även mellan rutorna, när jag ändå tvättade. Nu får de vara som de är.

Haren springer långt borta på fältet, har bråttom någonstans.

Laddar datorn, tycker batteriet verkar räcka kortare tid än tidigare. Kan vara inbillning. Ännu en bokbeställning, paketerar och gör färdig för leverans. Skrivhive i morgon klockan tio, då kan jag fortsätta att korta ner (redigerar gör jag nog inte, än) det långa dokumentet från december. Har hittills jobbat mig fram till sidan 76.

Vaknar vid femtiden på torsdagen, men går inte upp då. Nu är klockan snart nio, jag har ätit frukost, duschat och tvättat håret. Fasantuppen har passerat mitt köksfönster. Och soptunnorna har tömts. 9 grader och sol. Mischa åker hem för sitt morgonfika, han har redan varit igång ett par timmar.

Mina ögon är trötta idag. Och jag är trött på att inte se som jag ska. Hoppas jag kan få remiss till ögonläkare för dubbelseendet, i morgon hos doktor Calle.

Löser inte wordle, men klarar sudoku, syrran vinner wordfeud. Och nu är det fasanhönan som trippar omkring här utanför.

Nu ute på altanen, det blåser lite, är soligt. Jag är väl påpälsad i fleece och poncho. Kaffe på bordet, penna och papper, hörapparater i öronen. Så parat jag kan bli. Ser hyfsat också i solskenet. Klockan tio kan skrivhive börja, även om jag tänker läsa och inte skriva idag.

Jag tar fram mitt ”manus” och letar rätt på sida 77. Och jag läste till sidan 124, långt efter kursens timme. Ibland tyst för mig själv, ibland högt. Plockade bort och rättade till. Men sen sa kroppen ifrån, nacken knakade. Jag satt kvar och läste bok i stället, mindre påfrestande för ögon och kropp, tills klockan blev tre. Då hade jag fått nog av sol, utevistelse och stillasittande, och hängt tvätten som jag körde i förmiddags. Fasanen har hört av sig hela dagen, steglits och talgoxe också. Jag drar in soptunnorna.

Nu plockar jag fram det jag ska äta till middag, ska koka några små potatisar, äta sill som behöver konsumeras och dricka en alkoholfri Mariestad till, rutbröd. Om någon timme.

Vet inte riktigt vad jag gör, men jag har just löst problemet med att ansluta högtalare och apparat till varandra, satt i elsladden och testat att spela en CD. Det gick även om ljudet inte var så bra som jag ville. Och radion går igång, men hörs just inte – så den där extra antennen verkar behövas. Får kolla i morgon. Hur jag ska ställa in fjärrkontrollen – och varför – begriper jag ännu inte.

Klockan har hunnit bli kvart i fyra, jag har läst 75 sidor manus och tagit bort (alltför) lite. Har mycket jobb kvar om det ska ”bli något”.

Jag tog med mig datorn in i rummet där CD-spelaren står – och ljudet blev plötsligt så mycket bättre. Bluetooth i datorn kanske slog sig ihop med apparaten? Det gjorde den nog inte, när jag tryckte på den symbolen på fjärrkontrollen, så stängdes CDn av. Tror det har med hörapparaterna att göra. Ska testa om en stund om radion kanske också hörs. Har hörapparaterna i öronen, hyfsat laddade. Behöver lära mig mera om dem också.

Anrättar marinerade revben i ugnen, ska värma färdig potatisgratäng till. Bestämde mig för att jag inte behövde pastan från häromdagen, så den åkte i kompostpåsen. Har afrikansk musik i öronen, det är svårt att sitta still. En kort stunds dansande gjorde klart för mig att mina knän kanske inte gillar att jag sitter stilla för länge, men också att de samtidigt har svårt för att dansa. Jag får väl sprattla lite då och då. Har saknat musik och rörelse. Och det går att sitta i en fåtölj och vifta med händer och armar och röra på tårna, även med datorn i knät.

Tittar på mina gamla CD-skivor och undrar vem som köpte dem och vilken musiksmak hade hen? Gillar fortfarande de afrikanska rytmerna, får väl ta mig igenom resten också så småningom.

Inser plötsligt att internet har slocknat, ”det går inte att ansluta”. Behöver flytta routern närmare. När jag går för att hämta routern inser jag att jag inte behöver sitta nära musiken för att höra, hörapparaterna gör jobbet. Och nu är datorn ansluten också. Ljudet varierar kraftigt i styrka, kan inte avgöra om det är CDn eller mina öron/hörapparater som är ansvariga. Laddar hörapparaterna, som förmodligen är viktiga för mitt musiklyssnande. Fortfarande återstår att se om de bidrar till radiolyssnande. Det får vänta några timmar, tills apparaterna talar om att de är fullt laddade. Det blev lite ovant tyst i huset.

Har läst lite väl många sidor av mitt omfattande manus idag, kroppen blev trött och hjärnan också. En del ord försvann, några ändrades. Läste halvhögt för mig själv, inte alldeles högt. Inte för att någon skulle höra, kanske för att jag själv inte ville höra för bra. Vet inte hur många ord den version jag ändrar i omfattar, så långt jag har läst. Word talar bara om hur många det hela är, kan se att de är färre än de var. Bra. Har inte nått de tio procent som King rekommenderar dock, får bli nästa vända. Inte mera idag.

Har läst till sidan 76 av ca 513.

SVTplay hade en dokumentär, Två främlingar som försöker att inte döda varandra, som jag ville se när jag var på Teneriffa. Då gick det inte, den visades bara i Sverige. Nu är jag hemma, visas den fortfarande?

Och ser, upplever, två människor som älskar varandra, OCH som önskar att livet var annorlunda. En vacker film (ibland alltför vackert iscensatt), jag berättade om den för sonen som kanske inte förstod min uppskattning helt. Men jag är glad att jag hittade den, glad att jag fick se den. Och det blev möjligt eftersom jag skrivit att jag inte kunde se den på Teneriffa. Jag påminde mig. Någon nytta gör mina skriverier.

Så här dansade även jag en gång, länge sedan det med

Ser hur det stora lakanet hängt upp sig på tvätten på det andra strecket. Borde gå och rätta till, men väntar på att vinden ska fixa det. Och det gjorde den. Till nästa gång. Tror vinden kan kallas byig. Nyfikna grannar från tomtområdet (?) stannar till vid det tomma huset och försöker kika in. Man ser inte mycket. Vet, eftersom jag gjorde detsamma häromdagen.

Nu skymmer allt större moln solen, och det blir genast obekvämt svalt. Så jag går in.

Och ansluter till skrivhive klockan tolv, där jag ser att min skrivkompis Christina undrar hur man kommer med i en responsgrupp – inte vet jag, kom inte så långt i mitt försök att se något i allt material…

Byter plats vid köksbordet, så jag slipper solen i ögonen.

Vad har jag egentligen skrivit sedan december? Många ord, en del om det jag avsåg – åldrande, att bli och vara gammal. Mycket om annat.

Lite i ”demensboken”, lite om ett hyreshus och dess olika och lika invånare, lite om Oskar som börjar fundera på hur livet kan vara, när han inte längre kan/får/bör köra bil. Plus diverse skvättar här och där, om ditten och datten.

Bloggat lite. Och just nu känns det som om jag tappat skrivlusten helt och hållet. Och därmed gör jag inte det jag predikat för, ”skriver ändå”. Jag bara slösar med min tid, tvättar, städar hjälpligt, läser förstrött – energin i vad jag än tar mig för är låg. Vila är kanske bra.

 Jeanette undrade om jag behöver vila, eller om jag skjuter upp något? Vad skjuter jag upp? Om?

Avslut på demensboken – antingen bara lägga den åt sidan och inte jobba alls mera med den. Eller göra något som blir bra.

Avslut på mastodontmanuskriptet som startade i december och nu omfattar mer än 170 000 ord. Vad ska jag ha dem till?

Behöver skriva flera scener till hyreshuset, kanske också till manuset om Oskar. Eller lägga allt åt sidan och börja på något nytt, något oprövat, något annat, något jag aldrig skrivit hittills.

Jag hittar inte svaren, vet att de finns – men vill förmodligen inte hitta dem.

www.moodup.se – eller så, rekommenderas i chatten (av Jeanette?), och det första jag ser är frågan ”vill du besöka den här webplatsen? Som om sajten är tveksam. Låter lite för hurtigt för mig. Väntar med besöket.

Och Agnes, vad har det blivit av henne? Finns hon fortfarande? Kanske ska jag väcka liv i henne – går det? Liv i Agnes = liv i mig?

A-lott skriver om längtan, hon också – längtan annanstans, och om att ha ”blivit över”. Hon har kollat in pensionärsföreningar, och känner sig inte hemma där. Jag har aldrig ens tänkt tanken att närma mig något föreningssammanhang – det har jag haft förr, vill inte ha igen. Så hur hitta någon sorts meningsfull tillhörighet, när man som jag och hon blivit så här gamla, och ”över”, vid sidan av aktivt och viktigt liv? Har definitivt inga svar, men fortsatt liv kräver något.

Och det vi letar efter finns inte annanstans, det finns i oss själva, i de tankar och idéer vi får och ofta kanske förkastar som fel, eller dumma, eller opassande för en gammal kärring.

Så vad hindrar jag mig själv från att göra eller vara? Social – det vill säga söka upp och fullfölja kontakter, ta kontakt och inte enbart sitta och vänta på något som inte existerar, någon som inte finns.

Jag vill inte bli förkastad, ratad, överhoppad – vill inte uppleva känslan av att aldrig bli uppbjuden till dans som på ungdomens danstillfällen. Den känslan av att exkluderas, inte få vara eller bli en i gruppen, den var stark då. Idag mindre plågsam, men den finns nog fortfarande, eller jag minns den – och den har kanske större makt och påverkan än jag förstår.

Har heller ingen lust numera att gräva i mig själv som förr. Det får vara nog av navelskådande, av försök att begripa mig på mig och mina hur och varför. Dels förstår jag att tiden inte räcker till, dels är jag trött på mig. Jag vill ha mera glädje, men tvekar inför att leta efter den. Vill ha roligt, och sitter hemma på min stol med en Dry Martini på bordet och datorn igång. Som om det bidrar till roligheten.

Jag har råd att göra sådant som hittills kanske inte varit möjligt – men var är lusten? Nyfikenheten? Jag är bekväm, utsätter mig inte för vare sig ansträngning eller något som kan vara påfrestande på något som helst sätt. Är numera kanske för bra på att blockera oönskade tankar och oro – men tror att jag fortfarande tar viktig oro på allvar.

Vad vill jag, som jag hittills inte gjort eller upplevt, sett eller hört? (Här hoppar jag högt när någon råkar säga något högt i gruppen – har lagt bilden i bakgrunden, och det var inget avsiktligt. Vi har bara skrivit en dryg halvtimme. Något störande ljud hörs, Jeanette stänger av mikrofonen för en av oss. Bra.)

Skit också, nu lät jag det få mig ur mitt skrivande. Nåja, skriv ändå kanske fungerar. På´t igen.

Vill jag resa någonstans? Njaej, tror inte det – men varför inte ta en färja till Åland, eller Helsingfors? Ensam – tjaa. Med A-lott? Kanske, ska kolla om hon vill. Vill jag köra bil till Arboga (för det är väl där hon bor?) – vet just nu inte säkert om det är Arvika eller Arboga, tror det senare. Kan ju åka över dagen. Kanske genomförbart projekt.

Jag pratar (skriver) om att jag vill ha en CD-spelare – har jag kollat var sådana finns och vad de kostar? Och en radio – samma svar. Nej. Gör det.

Vilka andra önskningar har jag, vad har jag kanske inte ens kommit på? Vad skjuter jag upp? Jag har gjort ”otrevliga” saker som koloskopi, hörselkontroll, varit hos tandläkaren, har en tid hos tandhygienist i juni, bokat läkartid i maj och ska be om remiss för att operera ögonen. Men vad finns därute som skulle vara lustfyllt, roligt, locka mig att le eller kanske till och med storskratta? Vad har jag inte hittat? Och hur letar jag efter det jag inte vet något om?

För det mesta är jag bra på att veta vad jag INTE vill. Nu vill jag komma fram till vad jag VILL.

Jag är tillräckligt frisk och kurant för att köra bil, gå max 6 000 steg per dag, laga mat och handla råvaror, sköta min hygien, artrosträna, borsta tänderna, duscha och tvätta håret, fotvård för egen hand är mera krånglig, det är långt till fötterna. Min ekonomi fungerar numera, men drygt 700 kronor för fotvård är ändå dyrt. Såg prislistan när vi gick förbi, Karin och jag.

Jag ska kolla vad Jack gör numera, har inte hört av honom på länge. Och kanske skicka ett mejl till Joe.

Så det blev lite skrivet ändå, denna timme. Vill komma ihåg det. Kommenterar text från A-lott, om död igelkottunge och ledsnad. Frågar om hon kommer hit eller jag dit, eller om vi ska ta färjan till Finland. Får se vad hon svarar. Om hon svarar.

Om jag ställer fram spissvärtan kanske jag också använder den. Vedspisen ser ynklig ut, behöver få sig en omgång.

Så trodde jag att jag skulle gå ut på altanen igen, men nöjde mig med att släppa ut en myra när solen gick i moln. Fast solen kanske inte går så påtagligt, det är molnen som rör på sig med förbryllande fart. Jag stannar kvar inne, värmer min gryta igen, den här gången lite uppiggad av stark grön currypasta. Äter med lite hemgjord mintgelé till. Gott även idag. Klockan är bara halv fyra, men jag ska ha möte med skrivkamraten klockan sex, och vill inte vara hungrig då.

Tror jag klurat ut hur det går till att videochatta på Facebook och Messenger. Visar sig.

Sätter mig ute en stund igen, och ser först fasanhönan som försiktigt tar sig över vägen och upp på kullen. En liten stund därefter hörs ett kraftigt trumpetande och så kommer tuppen, fort och bestämt efter henne, ser nästan ut att krocka med henne. Hon går lugnt vidare och letar efter något att äta, han står och ser ståtlig ut en stund. Går sedan åt andra hållet.

Merlin registrerar fasanen, och forsärlan, ”sädesärlan” med gult bröst som inte är en gulärla, med flera av de vanliga fåglarna här.

När solen försvinner i molnen igen går jag in. Igen.

Ett danskt knä (och resten) i jobbartagen

Torsdag, tandläkare i Vällingby, start hemifrån vid 10-tiden, buss från Rösa till Tekniska högskolan, promenad i vackert vårväder genom Stockholm till T-centralen för T-bana till tandläkaren. Kom dit 8 minuter före tiden, gick nog väldigt långsamt i stan och njöt av solen. Försökte få Ulrika att rekommendera en tandläkare i Norrtälje, men hon kände ingen där. Hon är den bästa tandläkare jag haft, men det är för långt bort och för jobbigt att ta mig dit, och det förstod hon. Har bokat tid hos tandhygienisten, fanns ingen förrän 22 juni. Så får det bli, om jag inte hittar någon bra på närmare håll. Billigt besök idag, inget som behövde åtgärdas – ungefär 500 kronor tack vare statligt stöd.

Jag var hemma vid sju efter att ha åkt T-bana, buss och bil igen (och handlat, hämtat beställd Marezzo på systemet, lämnat böcker). Och då var jag rejält trött. Antalet steg – vid sidan av allt åkande – var drygt 7 300. Har nu ätit rostbiff med pickles (mest morötter numera) och potatissallad. Kände inte för att laga mat. Köpte sex böcker på Läkarmissionen nära tandläkaren för 90 kronor, de verkar läsvärda. Och så har jag fått en ny beställning på Bokbörsen, tidningarna Se och Vecko-Journalen nr 42 1946 – Gustav V´s död i text och bild. Det duger om jag lämnar den beställningen på måndag.

Himlen just nu är vackert röd borta över sjön. Hoppas det inte betyder att det blir kallt i natt, påskliljorna börjar visa sina knoppar, pionerna tar sig igenom fjolårsgräset i ”rabatten”. Innan jag åkte i förmiddags räfsade jag ihop ett par lövhögar utanför syrenhäcken, återstår att se om någon (Mischa) tar bort dem.

Den här veckan hade jag varken tid eller lust för något skrivkursdeltagande. Nu ska jag läsa Pingvinlektionerna av Tom Michell, Brombergs förlag. ”En sann historia” om en engelsk man och en sydamerikansk oljeindränkt pingvin, som blev en vän. Har bara läst ett par sidor, men den verkar fin. Och när jag har läst en stund ska jag sova. Har diskat.

Vaknade halv sex, gick upp. Gjorde fruktsallad med två mogna päron och en banan. Därefter en smörgås, te. Klockan har hunnit bli sju. Sju grader och övervägande molnigt enligt mobilen. Och alldeles för många måsar som far omkring här, får nog ”tvätta” bilen idag igen.

En vit krysantemum stod på köksbordet och fick för mycket sol igår. Den var trött när jag kom hem, jag dränkte den i vatten. Nu är den som ny igen, tålig växt. Har köpt jord som ligger kvar i bilen, tänker plantera om den och kompisen som är röd, plus en pelargon. De behöver större krukor och mera jord.

På andra sidan vägen, i det som vildsvinen bökat upp, lyser nu blått av scilla. Trots grisarna. Vinterns snöplogande har flyttat en del från min sida av vägen till den andra. Jag försöker låta bli att tänka på att gården ska säljas, lyckas inte helt som synes.

Klarar wordle och sudoku bättre.

Klockan går sakta idag, nu bara kvart i nio. Jag har klätt på mig, bäddat, plockat undan sådant som inte behöver vara framme. Diskat och torkat frukostdisken. Gjort rent toaletten så gott det går utan spolning. Fågelskit på biltaket, borde tas bort. Tar bort den.

Läser Heather Cox Richardson om USA och Trump, och korrupta republikaner som kanske börjar bli rädda. Förfärlig läsning, svårt att faktiskt tro att det går till som beskrivet. Tyvärr är skribenten trovärdig.

I förrgår sken solen

Påskafton – snöblandat regn kanske det kan kallas som kommer ner. 2 grader. Just nu mera snö än regn, urtrist väder. Vi får kompensera så småningom med god mat – diverse plockmat. Sill olika sorter, rökt och gravad lax, hårdkokta ägg, köttbullar, delikatesspotatisar, lite gubbröra kvar från igår.

Massor med skrattmåsar på vägen och fältet – vad hittar de där? Mask?

Kokar ägg, är nära att glömma dem, som vanligt. Tror jag hann ta dem precis när de skulle av spisen. Temperaturen ute sjunker, det snöar allt mer. Hoppas det försvinner till i morgon när jag ska köra bil.

Noterar Ann Ljungbergs förslag till ”utmaningar” – får ägna mig åt dem när jag är ensam. Inser att jag nog behöver vara ensam för att få något skrivet. Funderar på om jag ska försöka återskapa ”demensboken”, eller om jag ska ta försynens vink om att låta den vara. Om det nu var försynen som gjorde att jag slarvade bort manuset.

Strax efter ett är det dags för påskaftonslunch. Lotta diskar efteråt och Anders torkar. Vi är mätta och belåtna, det har slutat snöa, och blivit en aning ”varmare”, 4 grader.

Jag tog en mycket kort promenad i duggregn ner till sjön, 1100 steg. Och kvällen gick, vi avslutade med lite bubbel och oliver att äta. Jag behövde inte mera mat, mina gäster gjorde en räd i kylen och hittade det de ville ha.

Frost på morgonen påskdagen, men ingen nederbörd. Min hare har stannat en stund utanför mitt fönster och ätit något innan han fortsatte vägen bort. Just nu 4 grader, kan kanske bli lite varmare om solen tar sig fram. Jag äter frukost ensam först, men vid niotiden ansluter gästerna.

Diskar frukostdisken. Klockan är tio. Anders och Lotta vill åka hem vid tretiden. Det blir bra, då kan jag lämna Bokbörsen-böckerna samtidigt.

Kvart i fyra är jag hemma igen, har slängt sorterade sopor, handlat och lämnat böcker – efter att ha lämnat mina gäster vid busshållplatsen. Tror de var nöjda att komma hem nu, och jag hoppas bussen inte var alltför full.

Skitväder hela dagen, regnblandad snö och 3-4 grader, blåst (men inte storm här, än). På andra ställen är det eländig blåst som ställer till det.

Jag ska äta färska räkor till middag, kanske med en avocado om de är ätbara. Räkorna kostade bara 42 kronor för 3 hg, köpte också oxfilé som var nersatt, och fryst renskav. I morgon blir det oxfilé med stekt potatis och bearnaisesås, plus stekta champinjoner som behöver tas omhand. Hårdkokar tre ägg, nära att glömma dem den här gången också. Jag hör inte äggklockan, hörapparaterna åkte ur öronen så fort jag kom hem.

Jag har förberett bokslut och deklaration, kvittona är hopplockade och sorterade per månad. Nu får det vila åtminstone till i morgon, jag är trött i huvudet (och kroppen). Det fortsätter regna. Anders jobbar i morgon, varken han eller jag förstår oss på hans ledigheter.

Räkorna var goda, det räckte med en smörgås. Avocadon var hård och inte ätbar, åt den ändå. Har diskat. Nu blåser det även här så att det känns inomhus, gardinen i köksfönstret där vinden ligger på, rör sig. Vinden är byig. Hoppas inga träd eller grenar trillar ner på bilen eller huset. Det är varmare, nästan 8 grader, och lättande molntäcke, lite, lite sol till och med.

Läser ut Sendker´s bok Hjärtats innersta röst, och inser att jag läst den tidigare. Gör inget, den är fin. Hittar ännu en bok av samma författare i min bokhylla, en som jag inte vet mig ha läst. Hela världens tårar. Ingen tjock bok.

Minns att jag såg en liten bit kavring i frysen, tar fram den. Har inga digetstivekex, kavringsmulor får duga. I morgon kan jag göra en liten cheesecake, jag har Philadelphia-ost, crème fraîche, vispgrädde och citron som är påbörjad. Smält smör till brödsmulorna, har nog inget smör. Får kolla receptet, minns inte om det ska vara ägg i också. Jodå, ägg och strösocker. Separera äggvita och -gula, vispa var för sig, rör ner ost och citron i den med socker vispade äggulan, vispa grädden och blanda i, vispa äggvitorna hårt och vänd ner försiktigt. In i frysen. Det visar sig om lusten infinner sig i morgon, just nu ids jag inte. Hittar inget smör att smälta, får bli lite smör-och-rapsolja i stället. Tänker inte åka in till Norrtälje och handla i morgon igen.

I morgon ska jag börja förberedelserna inför koloskopin, och äta ”lätt” i en vecka. Fick räkna på fingrarna för att komma fram till att jag behöver börja redan i morgon. Fem dagar före, 8 april, ska jag dricka någon förmodligen äcklig lösning, morgon och kväll – plus en annan sort dagen före, ”drick långsamt för att förhindra illamående, varva med vatten” enligt anvisningarna. Bara klara drycker, ingen mjölk i kaffet.

Oxfilén jag planerade att äta i morgon får vila i frysen. Det blir kanske pannkaka i stället, det räknas tydligen som lätt mat. Eller skalad kokt (och därefter stekt) potatis med falukorv. Champinjonerna får jag steka och stoppa i frysen för senare konsumtion. Det blir ingen cheesecake heller i morgon.