beskrivarblogg

Det är söndagskväll, ett lätt regn har fallit och jag har flyttat torkställningen lite längre in på balkongen. Middagen bestod av rester från häromdagen, lammkotletter med tillbehör. Bubbel till, Sofia var inte så intresserad av det, så jag dricker det ensam. Har vakuumkork. En stillsam eftermiddag. Nu är klockan snart halv sju.

Sofia har precis landat på Arlanda, ”hörs lite senare”.

Jag märker hur jag så smått börjat min egen hemresa, plockar sådant som jag inte kommer att använda under veckan (tror jag) och lägger det vid resväskan. Planerar hur och vad som ska tvättas innan jag far, och vad som kan få följa med hem otvättat. Min vän hyresvärden har en kvinna som tvättar och städar när han varit här, hon tar hand om mina lakan också, och slutstädningen. Jag lägger betalningen till Mme Cornago på bänken, bredvid kassen med tvätt.

Det nödtorftigt hopmonterade lilla fällbordet kan jag inte göra mera åt (efter att ha demolerat det och satt ihop, ett par gånger), det håller ihop och det står där. Och jag har sett till att överkastet på soffan är rent. Jag tänker tömma kylen på sådant som inte räcker länge. Förstås slänga alla sopor. Etcetera. Åker inte förrän lördag morgon, men är redan mentalt på väg hem. Jag också.

Vaknar tidigt på måndagen, gratulerar Lena på Cypern till hennes 80-årsdag, via Facebook, kommer inte in på Telias e-post… tydligen har de problem fortfarande. Får meddelande om att koden är felaktig, det är den inte. Mejlar och får väl svar så småningom, vägrar sätta mig i telefonkö.

Halv 9 är frukosten avklarad, det är lite disigt utanför fönstren, ska strax kolla om tvätten från igår är torr.

Har just inget planerat för dagen, ska kolla om hållplatsen vid Regence anger att buss 82 till flygplatsen stannar där. Om, så ska jag ta den kvart i sju på lördag morgon. Planet går strax efter 10. Har just konstaterat (efter titt i kyl och frys) att jag inte behöver handla någonting den här veckan, nu gäller att äta upp det som finns. Ungefär som hemma före avresan hit.

Solen tar sig fram genom diset. Jag sätter mig på balkongen med en kopp kaffe. Kör ännu en maskin med lakan, går bort till Regence, och ja, det ser ut som om buss 82 kan plocka upp mig där. Annan tid dock på hållplatsens information, än på nätet…

Väl hemma igen blir det balkongen i sol som nu tagit sig fram ordentligt, även om ”vädret” säger halvklart. Så skönt. Pasta och god röra till middag, från frysen. Diverse frukt till lunch. Det stora blomstret på balkongen som hade två vackra blommor när jag kom, visar nu fyra knoppar. De hinner kanske inte slå ut innan jag försvinner, men de gläder mig redan.

Halv fem, jag har ätit min middag och en god clementin därefter. Kommer att sakna clementiner som smakar som de ska. Och annat fräscht av frukt och grönsaker, kött som är mört när det garanteras, fisk som är färsk, manuella kött- och fiskdiskar, de senare med män i stövlar som filéar och säljer fisken. Och ostron. Ostron. Det får bli en vända med bussen till Antibes och Le Marché, och ostronbaren där. Visserligen med ett glas Chardonnay som ingår i priset, men även det går ner i sällskap med ostronen. Kanske kan jag få ett glas Sauvignon Blanc au lieu de le Chardonnay. Om det bara finns något ledigt bord, där brukar fort bli fullt.

Jag ska inte låta mig förledas att handla något med mig ”hem”, behöver inte fylla på, snarare tvärtom. Men det kan vara fint att strosa runt lite i Antibes, en gång till. För 20 år sedan var Ulf och jag här, nu är jag här ensam – och det är annorlunda, förstås. Saknar honom.

Nu är det fortfarande söndag, jag kör en tvättmaskin med lakan och hänger ute på balkongen, i solen. Äter Sofias efterlämnade Malteser-godis och känner hur lägenheten både är tråkigt tom och skönt tom. Jag är bortskämd med ensamhet, som ibland blir för stor – och den här veckan har känts som en gåva jag fått av min sondotter. Tack Sofia. (Fick dessutom en annan gåva, en skjorta som jag såg på henne för några månader sedan och tyckte var jättefin – den har jag nu och känner mig fin i. Hon kom ihåg.)

Jag har fascinerats av hur ”man” lägger omsorgsfull make-up (S, bara igår kväll inför restaurangen och idag inför flyget hem), har förundrats över hur mycket pinaler som krävs, fotograferat en puderdosa vars puder dämpade min röda näsa igår kväll – och ska inhandlas – lånat den nyinköpta effektiva hårtorken vi hittade på Monoprix i Antibes. Sofias hår behöver hårtork, mitt klarar sig utan, men mår bättre av att torkas med hårfön (franska sèche-cheveux, tog en stund för oss att förklara att det var det vi sökte…). Kul att ha en ung människa av idag så här nära en vecka – hoppas vi kan upprepa vår samvaro hemma, emellanåt.

Häst, skor och hår – på franska blandar jag ihop alltihop. Häst – cheval, chevaux om de är flera; skor – chaussures (ingen likhet, men ändå); hår – cheveux.

Även om jag är tafflig, så känns det bra att för var dag hitta/söka flera ord, våga prata lite mera, strunta i om det blir fel, vilket det blir. Men med trevlig ömsesidig önskan om förståelse går det bra/hjälpligt. Idag när bussen inte kom som förväntat, stoppade jag en annan buss och frågade. Fick visserligen fel information, men ändå. Och vi hamnade till slut på gårdagens restaurang som hjälpte till att ringa efter en taxi. Taxibilar finns inte här så att man kan vinka in dem, de må ringas efter. Har kanske sett sammanlagt tre taxis här under tre månader.

Får meddelande från Sofia om att hon just nu sitter och väntar på att få gå ombord.

Det är fortfarande fredag, måste tänka efter, jo, fredag, igen. Sofia är på balkongen i vilstolen, i solen, insmord. Jag är inomhus, har tagit fram biffarna vi ska ha till middag så att de inte är kalla när de ska stekas, snabbt. Duchesse-potatis till i ugn, och sallad, béarnaisesås. Det blir nog bra, i morgon ska vi boka bord på Terre et Mer, de öppnar klockan 10. Även om inte Sofia är intresserad av ostron. Söndag eftermiddag åker Sofia hem igen, jag följer till bussen.

Jag är så glad att min sondotter ville ”hänga” med sin gamla farmor den här veckan. Vi har pratat, vi har kanske lärt känna varandra bättre än tidigare, vi har haft det lugnt och fint tillsammans. Vi har nog inte gjort sådant som unga människor kanske tycker är kul – vad vet jag. Jag vet bara att jag har trivts i Sofias sällskap, och hon i mitt. Det skiljer väldigt många år, flera än jag orkar räkna, drygt femtio i alla fall, mellan oss. Vi har Mats, min son och Sofias pappa, gemensamt. Det räcker långt. En gåva dessa dagar tillsammans.

Lördag 18 mars 2023 – Sofia tar sin morgonpromenad, jag går och köper sådant som saknas och bokar bord på Terre et Mer till kvällen. Jag 4 000 steg, Sofia drygt 10 000. Efter morgonbestyren hänger vi på balkongen, i sol och jag i skugga. Ännu en härlig dag.

Vid sju-tiden gick vi till restaurangen ”runt hörnet”. Jag åt mina ostron och snäckor, gambas – Sofia en köttbit. Gott bådadera, och som vanligt trevlig och effektiv service. Ett litet glas limoncello för mig när vi gick därifrån och hem för att fortsätta prata. Härligt med de här samtalen som går från högt till lågt och viktigt till oviktigt.

I morse åt jag frukost, Sofia fixade till sig och åt något så småningom innan vi strax efter tio gick till den hållplats jag tidigare sett bussen till Nice Aeroport stanna. Den kom inte, vi väntade och när den väl kom ruskade chauffören på huvudet och körde vidare. Förmodligen handlade det om en variation på de strejker som pågår – eller så har man bytt hållplats utan att informera om det… Vi gick till Terre et Mer och bad om hjälp att boka en taxi till flygplatsen. Och som vanligt, hjälpsam service och en liten klapp på armen när taxin väl var beställd. Rejält dyrare än bussen, men eftersom jag nu när klockan är strax efter ett inte har hört av Sofia så är hon vid gaten.

Lägenheten känns tom, inga ungdomliga kläder här och där, ingen doft av hennes parfym. Men goda tankar och minnen, tacksamhet. Glädjefylld tacksamhet. Ser fram emot att ses hemma i Sverige igen. Och Terre et Mer rekommenderar jag starkt, både för god meny och fin service. Kollade bussinfo inför min hemresa – det verkar som om den enbart stannar vid Regence i JLP numera. Ingen information om strejk, vilket inte innebär att det inte strejkades. Det visar sig på lördag morgon, om jag läst rätt behöver jag ta bussen kvart i sju på morgonen…

Och så är det fredag igen, den 17 mars 2023. Veckorna går fort. Har torkat golven (utan att halka), Sofia tar en egen morgonpromenad. Än har jag inte räknat ut vad middagen blir. Igår åt vi lammkotletter och ugnsrostad mandelpotatis med shalottenlök, vitlök, grön paprika, morotsslantar. Klockan är bara elva på förmiddagen.

Sol, mycket lätt vind, några vadare, en badare med sin badande hund. Människor promenerar och rastar sina hundar på stranden. Har suttit på balkongen en stund, men det blir varmt. Skönt att kunna gå ut och in. Har fikat efter frukosten, men funderar på att ta en clementin och en banan nu.

Sofia är hemma igen, efter 10 000 steg.

Vi äter vattenmelon, så gott. Godare än hemma, vad det nu beror på. Slipper transport här kanske?

Har en lång stund suttit och sett på mannen som simmar i havet, går iland till sin väntande hund, tar pinnen och kastar den långt ut och hunden är i vattnet innan pinnen landat. Så simmar mannen en stund till, jympar lite på stranden, slänger hundpinnen och samarbetar med sin mycket disciplinerade hund. Hunden bryr sig inte om andra hundar, eller andra människor, ligger bara och väntar på att husse ska vilja lattja lite med honom (?) igen.

​Afternoon
By Dorothy Parker

When I am old, and comforted,
And done with this desire,
With Memory to share my bed
And Peace to share my fire,

I’ll comb my hair in scalloped bands
Beneath my laundered cap,
And watch my cool and fragile hands
Lie light upon my lap.

And I will have a sprigged gown
With lace to kiss my throat;
I’ll draw my curtain to the town,
And hum a purring note.

And I’ll forget the way of tears,
And rock, and stir my tea.
But oh, I wish those blessed years
Were further than they be!

Copyright författaren förstås. De. här orden pratar med mig

Tisdag 14 mars 2023. Det blev inget färdigt bokmanus i år heller. Jag har enbart bloggat lite halvdant, löst sudoku och wordle, läst en massa som jag redan glömt och några böcker som stannar kvar – Löpa varg och La vie extérieur är två exempel på det senare.

Just nu är sondottern min här och stannar hela veckan. Och därefter har jag bara en vecka kvar innan det är dags att åka hem igen. Hoppas våren börjat komma till dess.

Jag är tacksam för den här möjligheten att uppleva Rivieran vintertid. Har redan börjat fundera på vart jag ska ta vägen nästa vinter…

Onsdagen har Sofia och jag använt till lite inköp i Carrefour via gratisbussen Ligne A, och därefter suttit på balkongen och mått bra. Sol och lätt vind, fortfarande när klockan är kvart över fem. Sofia är kvar därute, med en tröja på, jag sitter inne och stökar med sudoku etcetera.

Vad det blir för middag har jag inte funderat på än, kanske pasta med gambas – har tagit fram ur frysen ifall att.

Och det var bra, det blev tunn pasta med gambas och shalottenlök, vitlök, grön paprika, röd pimento, champinjoner och tomatsås ”provencale”, riven ”parmesan” till. Nu är vi mätta och belåtna, Sofia har diskat och jag sitter och försöker att inte somna av mättnad. Klockan är bara halv 9, än är det inte dags för sängen.

Vi har trevligt ihop, kan både babbla mycket och länge, och vara tysta tillsammans. Än har ingen av oss morrat åt den andra (eller sig själv). Härligt, roligt. Jag pysslar med mitt och Sofia med sitt, när vi inte gör något tillsammans. I morgon är en ny dag. Då blir det nog stranden och havet, åtminstone för fötternas del (om vädret tillåter).

Måndag 13 mars 2023 – kvart över sex i eftermiddag landar Sofia i Nice. Sedan tar det en dryg halvtimme hit till Juan les Pins, jag möter henne vid stationen eller busshållplatsen. Installerar appen 180.se för att om möjligt stoppa alla säljsamtal och liknande. Lunch yoghurt och frukt, en liten tarte au citron till kaffet därefter.

Har pratat med en kvinnlig granne, 2 trappor, i hissen idag. Hon menade att jag pratade bra franska – när jag förstod vad hon sade och kunde svara kortfattat. ”Il fait beau aujourd´hui – Oui, très beau.” Franska kvinnor är vänliga.

Bodde jag för gott här måste jag ju lära mig prata lite mera än så, men hittills har mina begränsade kunskaper räckt. Och min beundran för Bodil Malmsten som for till Finistère och lärde sig prata franska växer sig ännu lite större än den redan är.

Försöker lösa DNs sudoku, men lyckas inte med de två svåraste idag. Wordle på två försök. Ordlig inte alls.

Sofias avresa från Sverige var (minst) en halvtimme försenad. Det innebär att hon är här tidigast vid 8-tiden. Undrar om hon vill ha middag… Har Terre et Mer öppet i kväll? Hemsidan säger 19-22. Kanske går vi dit.

Det mulnar, och vädertjänsten har varnat för regn till kvällen. Börjar se ut som om de får rätt. 15 grader varmt.

Bankoro i USA drabbar också Sverige via t ex Alectas förluster. Knepiga tider på många sätt. Tur jag inte har några miljoner att förlora. Just nu skriver jag enbart för att låta tiden gå tills jag kan gå och möta Sofia. Kvart över sju har hon precis landat, och ska hämta sin väska och leta på bussen hit. Det är svart utanför fönstren så här dags. Nu, när klockan är drygt halv 9 är Sofia på bussen och här om ca 20 minuter. Jag går ut om en liten stund.

Vi hittade varandra, även om busschauffören släppte av henne lite för tidigt. Väl hemma pratade vi tills klockan plötsligt var halv tolv. Vi somnade ovaggade.

Tisdagen stark vind, men ändå skönt. Vi tog bussen till Antibes, gick till Le Marché, åt lunch Chez Victoire, gott och trevlig betjäning. Gick lite till och hittade så bussen hem. Nu när klockan är kvart över fyra sitter Sofia på balkongen och jag vilar benen inomhus i fåtöljen. 

7 800 steg idag och 5 400 igår, räcker för min del. En fin dag på många sätt, härligt att Sofia är här!

Söndag 12 mars 2023 – klockan är ungefär halv sex. Jag har ätit middag och har ett glas Sauvignon Blanc på bordet framför mig. Läser Ernaux´ La vie extérieure och förundras över att jag faktiskt förstår det mesta. Inte alla ord, men sammanhangen hjälper mig, och ibland googlar jag. Hon får mig att tro att jag kan en hel del franska.

Just nu ser jag ut över stranden i dagens sena sol. Människor badar, leker, spelar volleyball, promenerar med sina hundar. Och jag tänker, ”människor som har ett liv”. Det är par, familjer, vänner i grupper. Okej, där finns ensamma personer också. Och så jag, på en balkong ovanför alltihop. Det är härligt att se dem alla. Och jag blir avundsjuk på gemenskapen som jag i alla fall kan inbilla mig.

Inga många promenadsteg att redovisa idag, har kört en tvättmaskin som är torr och inplockad. Och varit lat, på balkongen, i solen och i skuggan när solen blev för mycket.

I morgon kommer Sofia, älskad sondotter. Får se vad vi kan hitta på tillsammans, och vad vädret tillåter.

Har diskat. Klockan är bara nätt halv sju. Fortfarande många på stranden, men det börjar bli svalare. Jag stannar inne.

Tänker på det lilla jag läst av Ernaux. Hon iakttar, berättar vad hon ser, detaljerat – ibland lägger hon in en fundering som handlar om henne i relation till det hon sett/beskrivit. Enkelt kan tyckas. Avundsvärt enkelt tycker jag.

Lördag 11 mars 2023 – sol och vind, varma vindar. 22 grader mitt på dagen. För varmt på balkongen.

Har gått 8 700 steg idag, var lat igår. Gick då enbart inomhus och utan att bära runt på telefonen. Är nöjd. Syrran hemma i Uppsala har ”sofiat” tre gånger i veckan, ska nog försöka mig på det också när jag är hemma igen. Behöver både bättre kondition och större rörlighet. (Och mindre mage, men där hjälper nog varken promenader eller jympa.)

Passar på att njuta av det vackra och varma vädret, verkar bli svalare nästa vecka. Jag går in en vända när balkongen blir för varm, och ut igen efter en stund. Nu sätter jag mig i skuggan med datorn i knät och letar efter pekaren en stund. Ser hyfsat vad jag gör.

Tror windsurfarna har jobbat färdigt för idag, den senaste tog sig simmande in till stranden med bräda och segel efter sig. Han såg trött ut när han kom upp ur vattnet.

På en av smågatorna i Antibes, sen lördagseftermiddag. Ett par står vid en port, jag får för mig att kvinnan är ledsen. Mannen ställer sig så att han skymmer henne för oss som passerar, och bara håller om henne. Un moment de tendresse, ett ögonblick av sådan ömhet att jag är tacksam för att ha fått det minnet med mig.

Klockan är strax efter fem när jag sätter på ugnen för att grädda en djupfryst pizza, den första här. Sallad till. Människor på stranden och i havet, en windsurfare ger sig ut igen. Tror jag ska äta ute idag, även om det blir i skuggan. Vinden är fortfarande varm. Åt ute, pizza behöver jag inte äta igen, varken här eller hemma. I morgon blir det nog ett besök på restaurangen runt hörnet, Terre et Mer, god mat, ostron bland annat, och bra service.

I blåsväder, Antibes 11 mars 2023

Intressant bussfärd hem från Antibes idag, torsdag – bussen körde visserligen till Juan les Pins, men ”bakvägen”. Och inte längre än att den kom i riktning Antibes igen. Antagligen någon sorts strejk även detta. En del passagerare lämnade bussen i Antibes, andra (som jag) fick byta buss i (för mig) okänd del av Antibes les Pins. Svårt att förstå franska som ropas högre ju flera som inte begriper vad som sägs.

Tror dessutom att sophämtarna kanske strejkar idag, berg av sopor överallt. Nåja, jag kom hem, och hann fika i solen på balkongen innan diset tog över. Tror lite mindre vind ändå idag, jämfört med de närmast föregående dagarna. 20 grader på eftermiddagen. Glad jag är här.

Middag idag blir resten av soppan från igår.

Hittade Annie Ernaux´ La vie extérieure, i bokhyllan. Den ska jag försöka läsa innan jag åker hem. Lär mig att jupe betyder kjol. Kommer nog behöva slå upp många vardagliga ord. Det var inte direkt dem jag lärde mig för länge sedan. Den här boken verkar vara korta dagsanteckningar, ungefär som en blogg…

I morgon dags att städa igen, och torka golven noggrant och utan att lämna några vattenpölar efter mig. Vill verkligen inte halka igen.

Köpte jordgubbar, skar dem i skivor och tänkte strö på lite socker. Tills jag insåg att jag inte har något socker. Tror min värd får bistå med några droppar portvin, eller så blir det en skvätt Monbazziac, lite aningen söt Sauvignon som jag vet passar till anklever (vad nu det har med jordgubbar att göra). Det har jag en hel flaska i kylen. Och lär inte dricka upp. Men det blev några droppar Calvados i stället, den oöppnade flaskan får stå kvar.

Fredag – golvtorkardag, försiktigt. En härligt solig och varm dag, och blåsig. Kraftig vind hela dagen, som jag mest har tillbringat på balkongen, i lä. Windsurfarna stretar på, beundrar deras både arm- och benmuskler.

Själv har jag just förberett middagen. Pasta, med gambas, röd pimento (en liten en), paprika, vitlök och shalottenlök, champinjoner som stekts lätt innan allt småningom blandas. Riven ”parmesan” till. Doftar redan gott.

Har kollat min biljett hem, och inser att jag åker på lördagen den 25 mars. Hoppas det inte strejkas då… Och att någon kan möta och hämta på Arlanda, terminal 5, 13.35.

Ljumma vindar här, fortfarande starka. Kontrast till de bilder syrran skickade från Uppsala…

Läser Ernaux´ La vie extérieure. Känns faktiskt lättläst, även med mina föråldrade franskakunskaper. Och det är lätt att googla det jag inte förstår, även om jag säkert misstar mig på min förståelse ibland, utan att googla.

Hemmavarande syrran tyckte det var synd om oss (jag och andra syrran) som inte fick uppleva all snö som tydligen fortsatt att komma ner, åtminstone i Uppsala. Jag tycker inte detsamma. Hoppas innerligt att snön fått nog tills jag kommer hem om två veckor. Har inget behov av att uppleva vinter. Glad jag är där jag är.

Uppsala 10 mars 2023, photo syrran

Idag är det tisdag, och det blåser kraftigt till windsurfarnas glädje. Sol. 5 grader när klockan var 8, nu halv 2 är det 16 grader varmt. Skönt, det går att sitta på balkongen om jag drar mig lite åt sidan. Är glad att jag inte är hemma just den här veckan, med snö och kyla i Sverige.

Har varit ut och handlat lite, slängt sopor. Det blir inte flera promenader idag, bara 2 000 steg. Å andra sidan utbrister stegmätaren i lovord, ”du har tränat 365 dagar” – det är en sanning med modifikation. Har haft stegmätaren i ett år, har inte tränat eller ens promenerat varje dag. Men det har ändå blivit drygt 45 mil. Jag är nöjd, och vill fortsätta gå hemma, om tre veckor.

Middagsmat idag? Antingen soppa på jordärtsskockor, eller en stekt brödskiva med dito ägg och bacon, sallad. Har inte bestämt mig, handlar nog mest om hur lat jag är när det blir dags.

Det blev bakad potatis, schalottenlök, forellrom (från burk), Crème fraiche blandad med lite Philadelphia-ost. Gott.

Nu är det onsdag, vinden har ökat sedan i morse, jag har gått mina fyra tusen steg och är nu hemma igen. Idag får det bli jordärtsskockor till middag, sen eftermiddag.

H ar mejl från syster min i Thailand, som längtar hem efter svensk mat – hon har inget kök där hon bor. Och maten hon äter ute är god, bara inte svensk.

Kan börja känna detsamma, det jag handlar här är inte det jag är van vid. Ibland är det bra, ibland inte. Och tre månader borta är nog i längsta laget – även om jag just idag är tacksam att vara här och inte där. Här är solen framme i diset, det blåser visserligen (”förvänta dig vindar på upp till 37 km/h”), men det SNÖAR inte. Och det är 16-17 grader, varmt.

Inga strejker idag heller, tror jag. Igår var ”tout bloqué”.

Två vadare i våtdräkter tar sig mödosamt fram i vågorna. Det ser nästan farligt ut, men de håller sig på benen – och den motionen är nog effektiv. Själv kommer jag inte ens på tanken att doppa tårna idag.

Har just gjort en formidabelt god soppa, men bitarna av jordärtsskocka skulle antagligen ha varit ännu mindre, när de kokades, så att de kunde mixas. Nu har jag en intressant soppa med bitar i, har provsmakat. Grädde, vitt vin, buljong, äpple, vitlök, några mandelpotatisar och så skockorna. Det blir en fin middag.

En windsurfare är ute på de starka vågorna. Inte många som promenerar på stranden just nu. Solen fortsätter lysa, genom ett lätt dis.

Och jag går och provsmakar soppan, den är verkligen god. Men att skockorna skulle kokas mjuka på en kvart stämmer inte. Möjligen om man hackat dem lika fint som vitlöken. Hmm, skillnad på svenska och franska skockor? För det mesta lär jag mig något, om det så handlar om matlagning eller annat.

Bilden kräver förstoring för att windsurfarna ska synas…