beskrivarblogg

Gummicentralen i Norrtälje gjorde ett fint och snabbt jobb (och det kostade) – nu är bilen som den ska igen. Tacksam för bra service. Onsdag.

Tisdag, sov till kvart i nio. Var tydligen trött efter helgens vedermödor. Nu står min bil därute, och jag ska kolla däckverkstad i Norrtälje – och lämna in Bokbörsen-böcker, besöka biblioteket. Om några timmar, har ännu te i min mugg på köksbordet. Så varmt tacksam för son och sonhustru igår, och att de använde sin kväll till att hämta min bil och köra hem den.

Fikar nu på altanen i skön skugga, har hängt en tvätt som torkar fort i värmen. Lakanen ligger i tvättmaskinen nu. Jag har skördat min enda vitlök, som hade en liten lök i blasten. Någon (hare, mus, snigel?) har ätit upp dillen, men gillar inte persilja eller basilika. Och löjtnantshjärtat har fått vara i fred, pelargonerna prunkar. Det är skönt att vara hemma. Åker ingenstans förrän tvätten i maskinen är klar. Har ingen läslust just nu, sitter bara och njuter av ljum svag vind och värme.

Har öppnat en bildörr för att det ska bli aningen svalare i bilen, hjulet med trasigt däck ligger i baksätet, bakluckan går fortfarande inte att öppna.

Klockan fyra på eftermiddagen sitter jag på altanen igen, med kaffe och en seg napoleonbakelse. Jag har lämnat in hjulet på Gummicentralen och får hämta och byta hjul i morgon förmiddag. Handlat, lämnat böcker som beställts, och varit på biblioteket. Bilen krånglar med dörrar som ibland går att öppna, ibland inte. Något är fel.

Icas stammisgåva, potatissallad, var slut när jag kom och i stället skulle man få crème fraîche, vilket jag inte behöver.

Köpte flera förpackningar Falu rutbröd på Coop, eftersom Ica försöker klämma åt Wasa-bröd i förhandlingar, och därför plockat bort bröd och pasta från Barilla i hyllorna. Dumt. Insåg att flera köpt Falu rutbröd på Coop, de större förpackningarna var slut.

Jag är nöjd, skönt att däcket är inlämnat. Har inte fått någon polisrapport ännu, och inga kommentarer från det ineffektiva bärgningsföretaget – annat än en hälsning ”välkommen som medlem” i och med att jag använde dem och betalade. Jag tänker inte vara medlem där. Mekonomen i Skärholmen får jag ringa nästa vecka då det kanske är någon där som vet något om mina bilnycklar. Nu får det hela vila tills försäkringsbolaget hör av sig. Ska ändra till att jag får tillgång till lånebil om det behövs. Och inte köra bil nära Slussen någonsin igen. Det finns andra vägar till ”landet”.

27 grader enligt mobilen, jag sitter i skugga under parasollet. Ska gå ner till sjön före middagen. Nu tar jag igen mig en stund, läser kanske en lånad bok, Holly Jackson´s The Reappearance of Rachel Price. Eller så bara sitter jag.

I alla fall ett tag. Nu är tvätt nummer två för dagen intagen, vikt och undanlagd. Tvättkorgen är tom. Fortsätter sitta på altanen, men nu behöver jag inte parasollet. Solen är på husets framsida. Har dragit ner rullgardinen i gästrummet. Och bäddat min säng med rena lakan. Klockan är fem, middagen får vänta ett par timmar. En Dry Martini, med stor isbit, dessförinnan.

Inget dopp i sjön idag, jag valde en drink i stället. Nu har jag ätit duglig potatissallad, pickles (och den lilla, lilla vitlöken som växte i blasten på den andra) plus en varmkorv. Tillräckligt. Disken väntar i diskhon, syrran gör annat än wordfeudar. Har börjat läsa boken ovan, verkar okej.

Jag mår bra, är lugn och vilar i det. De senaste dagarnas bekymmer tar inte min energi längre. Tack vare Erik och Lotta, Anders och Lotta. På var och en sitt sätt stöttade de mig. Tacksam. Men i morgon ska jag se till att ha hörapparaterna i öronen när jag hämtar däcket. Det var en aning knepigt att kommunicera idag när jag glömde dem och inte iddes åka tillbaka hem och hämta dem…

Onsdag – klockan är ett och jag har fått mitt lagade däck, och vinterhjulet i en plastpåse i baksätet på bilen. Kostade 1 870 kronor – den här bilfadäsen är nu uppe i 3 580 kronor, om jag struntar i mina T-banebiljetter och sonens bilmil för att hämta mig och reservnyckel, plus fixa bilen och köra hem den…

Lärpengar.

Har fikat, och noterat att jag aldrig ska köpa Napoleon-bakelser igen (2 igår) – kletiga och otrevliga. Nu äter jag körsbär och sitter på altanen. Tog ett morgondopp i Addarn. Har pysslat med att ta fram bilder och kvitton till försäkringsbolaget – när de nu hör av sig. Har fått kvittot på bärgarbetalningen från Lotta.

Har parasollet uppfällt, och det är lite disigt – men väldigt varmt ändå. 28 grader enligt mobilen. Det känns, kanske blir det ännu ett dopp i sjön. Just nu orkar jag bara dricka vatten. Åt min stammisgåva från Ica (den fanns igen idag) – potatissallad som är sådär, med en korv från igår, lite syltlök och kapris, svartpeppar och en skiva spansk skinka. Middagen var lättlagad. Nu återstår att diska, men först när jag tröttnat på att sitta ute i kvällsvärmen.

Har duschat svalt, det blev inget ytterligare dopp i sjön. Ser först nu att jag missat en samtal från Assistansbolaget, får ringa dem i morgon.

Tisdag, sov till kvart i nio. Var tydligen trött efter helgens vedermödor. Nu står min bil därute, och jag ska kolla däckverkstad i Norrtälje – och lämna in Bokbörsen-böcker, besöka biblioteket. Om några timmar, har ännu te i min mugg på köksbordet. Så varmt tacksam för son och sonhustru igår, och att de använde sin kväll till att hämta min bil och köra hem den.

Fikar nu på altanen i skön skugga, har hängt en tvätt som torkar fort i värmen. Lakanen ligger i tvättmaskinen nu. Jag har skördat min enda vitlök, som hade en liten lök i blasten. Någon (hare, mus, snigel?) har ätit upp dillen, men gillar inte persilja eller basilika. Och löjtnantshjärtat har fått vara i fred, pelargonerna prunkar. Det är skönt att vara hemma. Åker ingenstans förrän tvätten i maskinen är klar. Har ingen läslust just nu, sitter bara och njuter av ljum svag vind och värme.

Har öppnat en bildörr för att det ska bli aningen svalare i bilen, hjulet med trasigt däck ligger i baksätet, bakluckan går fortfarande inte att öppna.

Klockan fyra på eftermiddagen sitter jag på altanen igen, med kaffe och en seg napoleonbakelse. Jag har lämnat in hjulet på Gummicentralen och får hämta och byta hjul i morgon förmiddag. Handlat, lämnat böcker som beställts, och varit på biblioteket. Bilen krånglar med dörrar som ibland går att öppna, ibland inte. Något är fel.

Icas stammisgåva, potatissallad, var slut när jag kom och i stället skulle man få crème fraîche, vilket jag inte behöver.

Köpte flera förpackningar Falu rutbröd på Coop, eftersom Ica försöker klämma åt Wasa-bröd i förhandlingar, och därför plockat bort bröd och pasta från Barilla i hyllorna. Dumt. Insåg att flera köpt Falu rutbröd på Coop, de större förpackningarna var slut.

Jag är nöjd, skönt att däcket är inlämnat. Har inte fått någon polisrapport ännu, och inga kommentarer från det ineffektiva bärgningsföretaget – annat än en hälsning ”välkommen som medlem” i och med att jag använde dem och betalade. Jag tänker inte vara medlem där. Mekonomen i Skärholmen får jag ringa nästa vecka då det kanske är någon där som vet något om mina bilnycklar. Nu får det hela vila tills försäkringsbolaget hör av sig. Ska ändra till att jag får tillgång till lånebil om det behövs. Och inte köra bil nära Slussen någonsin igen. Det finns andra vägar till ”landet”.

27 grader enligt mobilen, jag sitter i skugga under parasollet. Ska gå ner till sjön före middagen. Nu tar jag igen mig en stund, läser kanske en lånad bok, Holly Jackson´s The Reappearance of Rachel Price. Eller så bara sitter jag.

I alla fall ett tag. Nu är tvätt nummer två för dagen intagen, vikt och undanlagd. Tvättkorgen är tom. Fortsätter sitta på altanen, men nu behöver jag inte parasollet. Solen är på husets framsida. Har dragit ner rullgardinen i gästrummet. Och bäddat min säng med rena lakan. Klockan är fem, middagen får vänta ett par timmar. En Dry Martini, med stor isbit, dessförinnan.

Inget dopp i sjön idag, jag valde en drink i stället. Nu har jag ätit duglig potatissallad, pickles (och den lilla, lilla vitlöken som växte i blasten på den andra) plus en varmkorv. Tillräckligt. Disken väntar i diskhon, syrran gör annat än wordfeudar. Har börjat läsa boken ovan, verkar okej.

Jag mår bra, är lugn och vilar i det. De senaste dagarnas bekymmer tar inte min energi längre. Tack vare Erik och Lotta, Anders och Lotta. På var och en sitt sätt stöttade de mig. Tacksam. Men i morgon ska jag se till att ha hörapparaterna i öronen när jag hämtar däcket. Det var en aning knepigt att kommunicera idag när jag glömde dem och inte iddes åka tillbaka hem och hämta dem…

Någon annan har skördat de övriga planterade klyftorna

Tio i tre sitter jag på OK-macken i Skärholmen, har konstaterat att Mekonomen mycket riktigt har semesterstängt en vecka. Försökte hyra bil hos OK, alla uthyrda. Ringde sonen som ringde tillbaka och kommer och hämtar mig – vad vi gör sedan vet jag inte. Extranyckeln till bilen ligger hemma hos mig, han har mina vinterdäck hemma hos sig… Som han sa, det blir ”ett jävla åkande”, men kanske kan han fixa bilens punktering med ett vinterdäck.

Assistansbolaget är ett skitföretag – de har inte något som helst ansvar för om verkstaden de lämnar bilen vid är öppen eller inte. Jag har bild på bärgaren och hans hand när han håller fram sin mobil med bild på den första icke-fungerande bilverkstaden. Att han därefter åkte och släppte bilen vid Mekonomen har jag inte godkänt – kanske kan jag bråka med bärgningsfirman om det. Det enda kundtjänst och bärgningsenheten kunde säga var att de kan bärga bilen igen, ”till en kostnad” – hur stor kunde de inte säga.

Nu väntar jag på sonen inne på macken. Jag är fullkomligt slut som artist.

Det galna är att jag höll extranyckeln i handen innan jag åkte, och tänkte lite vagt att jag kanske skulle ta den med mig. Gjorde det tyvärr inte.

Klockan fem är jag hemma vid mitt köksbord, Erik skjutsade och hämtade extranyckeln. Så får han med sig en av sönerna och byter hjulet till ett av mina vinterdäck som han har hemma hos sig. Därefter kör någon min bil hit, så att jag kan åka till en däckfirma och fixa det som behöver fixas. Allt under förutsättning att inget annat gick sönder i bilen, att den går att köra. Annars får den stå kvar där den står, tills Mekonomens semester är över om en vecka. Just nu sitter jag bara och pustar. Totalt däckad. Det mest komplicerade jag klarar av är att slå in ett par beställda bokpaket (bland annat det som häromsistens skulle till Tyskland och därför låg packat och klart i bokhyllan).

Tacksam för en son som åkte alla milen och hämtade mig och sedan alla milen hem till mig och först därefter hem till sig i Sigtuna kommun. Tur att han hittar som han gör.

Tycker att det är dåligt att Mekonomens växelkvitter inte kan tala om att det är semesterstängt. På ställets hemsida står öppettiderna, och att det är öppet idag.

Tycker att det är ännu värre att Assistansbolaget inte har något som helst ansvar för var de ställer en bärgad bil. Och att de bara kan bistå med ännu en bärgning ”till en kostnad” som ingen kunde ange närmare. Så får jag meddelanden om att uppdraget är slutfört, och att jag bör tala om hur nöjd jag är. Något medlemskap tänker jag inte registrera, men visst ska jag tala om hur ”nöjd” jag är, per brev, med bilagt foto (se nedan).

Vi fick lägga 210 kronor på en taxi till absolut fel adress (har bild på bärgarens hand när Lotta fotograferade adressen) – där det förstås inte fanns någon bil. Och till slut får vi besked om var bilen finns, inte via bärgaren, men via bolagets bärgningsenhet som kunde rota fram adressen. Och förstås inte fått veta av bärgaren att det var semesterstängt.

Många telefonsamtal hit och dit, maxad frustration – och till slut en snäll son som tog hand om sin morsa. Tack Erik, och tack Anders och Lotta som var bra i en krisig situation. Nu ska den här morsan leta fram något att äta, och ta en rejäl whisky.

Söndag, inte lika varmt som igår och mera vind. Lånar en av Anders T-tröjor som fanns hemma hos Lotta, har inga kläder att byta med. Idag ska jag inte göra något speciellt, försöka att inte oroa mig för bilen – jag får ändå inga besked förrän tidigast i morgon.

Har bok med mig, datorn och mobilen, och pengar att handla för om så behövs. Kylen här är full med den mat jag skulle ha lagat färdig igår, gör det idag i stället. Och jag kan få mig en GT till kvällen även denna söndag.

Har just tagit mitt blodtryckspiller och hoppas att det inte var nummer två för idag – minns inte. När de vanliga rutinerna förändras hänger jag inte alltid med.

Sov och somnade om till kvart i nio då jag blev varse att Anders klädde på sig, Lotta åt redan frukost i köket. Och jag kunde försäkra henne att jag sovit gott på soffan – hon hade oroat sig för att den var så hård. Jag råkar gilla en hård säng. Borstat tänderna med en tandborste jag fick av Lotta – allt sånt var kvar hemma. Lånar Anders hårborste och en av hand T-tröjor, mina var påspillda.  Skulle behöva min pincett till ett par skäggstrån som börjar uppstå på hakan, men det får vänta. Tills jag kommer hem på något sätt.

Klockan är snart tolv, och jag har inget jag kan sysselsätta mig med i ett främmande hem. Sitter vid köksbordet och hör att Anders och Lotta pratar, men inte vad de säger. Och det är bra.

Så jag kollar hit och dit på nätet, läser om Trump´s galenskaper och förvirrade, lögnfyllda meddelanden nätterna igenom (the Muslim Republic of Japan är bara ett exempel), bränder i Spanien och Frankrike som kostar människor livet. Tacksam trots allt för Sverige och vädret här.

Nu ska jag göra mig en kopp kaffe, Lotta har just handlat. De äter lunch om en stund, jag äter några köttbullar och hoppar över pastan.

27 juli börjar A&L sin semester, och den 8 augusti har de en vecka i Grisslehamn – hoppas jag har en bil så att jag kan skjutsa och hämta. De är välkomna till mig dessförinnan.

Och nu har jag just tittat på en SVT-playfilm, som heter Spårviddshinder. Så det nya ordet från igår var fel, detta är vad det handlar om. Filmen är några år, och visar att många fler än jag fastnat i den där gropen – så varför är den fortfarande där? Varför inte stoppa all biltrafik just där i stället – så skulle bilförare slippa kostnader och ändrade planer, och de som roar sig med att stå där och glo få ingenting för det. Vad sysslar någon som kanske är ansvarig för trafikskyltar i Stockholm, med? Ta bort, sätt upp ”enkelriktat” eller något som talar om för bilarna att de inte är välkomna där. För det är väl inte staden som tjänar något på att vi kör fast? Eländet skulle tas bort 2019, men det finns fortfarande. Jag vet.

Nog om detta. Vi äter goda jordgubbar som eftermiddagsmellanmål, och om någon timme ska jag sätta på ugnen och rosta grön- och rotsaker, plus stekta champinjoner, till den redan färdiglagade fläskkarrén. Den åker ovanpå alltihop när det är nästan färdigt, för att bli lite varm. Det blir nog ätbart. Anders ritar, Lotta färglägger eller stickar, och jag skriver. Vi fungerar ihop, det är jag tacksam för.

Vi åt en god middag så småningom, och jag sov sedan gott, . Vaknade till en vacker måndagsmorgon, lite blåsig men sol. Försöker få kontakt med Mekonomen, som just nu ”inte kan ta emot ditt samtal, men ringer upp”… Klockan är kvart över nio, Lotta har gått till sitt jobb och Anders går om någon timme. Jag har fått låna en nyckel av Lotta så att jag kan låsa när jag går. Just nu väntar jag på Mekonomen. Och lyssnar till slammer från stambytes-jobbarna i huset mitt emot. Är avvand från stadens alla ljud hela tiden, som tur är har jag de gamla hörapparaterna med mig, en av de nya vill inte ansluta trots att den är laddad – och några nya filter har jag inte här (om det nu är det som är bekymret, det är något hela tiden, mycket besvär för nära tio tusen kronor).

Kaffe.

En timme senare har Mekonomen fortfarande inte ringt tillbaka. Varför ange telefonnummer om ingen tar samtalen, annat än en kvittrande växelröst som säger ”välkommen… vi tar snart emot ert samtal” – och efter en stund kompletterar med ”personen ni söker kan inte ta samalet just nu”. Jag ringer igen, samma icke-respons. Och jag vill inte leta mig dit innan jag får kontakt med dem.

Assistansbolaget har hälsat mig välkommen som kund. Tror jag väntar med att registrera mig där. Behöver veta vad min bilförsäkring säger – men de har inte heller kommit tillbaka med de besked jag behöver efter den skadeanmälan jag gjorde i lördags.

Och så irriterar jag mig på att banker, all elektronik till trots, inte fungerar lördag-söndag. Jag gjorde en överföring i lördags, men den registreras inte förrän idag måndag, och genomförs först i morgon. Det är ingen brådska, jag klarar mig – men det är lite obegripligt. Handlar förmodligen om bankens intresse av att behålla pengarna så länge som möjligt. Kundvänligt, nej. Banker är inte särskilt intresserade av sina kunder, bara deras pengar.

Det är sammanfattningsvis en ganska sur gammal tanta som sitter här vid Lottas köksbord – men glad ändå att hon är här.

Skickar SMS till Mekonomen, som säger att de har öppet idag till halv fem på hemsidan. Skulle inte förvåna mig om de har semesterstängt. Mejlar försäkringsbolaget också, för att få info om eventuell ”lånebil”.

Kunde vara jag just nu…

Kära vänner som önskat oss en trevlig helg på ”landet”. Vi är i Sundbyberg igen, bilen, trodde vi, utanför till ”bilverkstad” på Ölandsgatan. Där fanns varken bil eller något annat, bilfirman hade gått i konkurs, konstaterade Lotta. Där stod vi med allt vårt pick och pack, efter att ha åkt taxi dit från Katarinahissen.

Bilen fick punktering, kanske annat också, när jag klantade mig och körde ner i ett vattenfyllt ”vägbreddshinder” och fastnade, punktering på vänster bak. Vi var publiknöje ganska länge medan vi väntade på bärgaren. Trist att se hur kul många tyckte det var med en gammal kärring och två något yngre personer som stod där omgivna av allt de packat i bilen.

Hindret var skyltat, högt upp – jag såg inte och reagerade för sent. Någon hyrbil kunde Assistentbolaget inte bistå med, när jag väl fick tag på dem och fick veta var bilen fanns. Bärgaren brydde sig inte om att informera om ändrad adress.

Vi gick och åt lunch på Donken nära Skanstull, kånkade och bar. Och så gick vi till T-banan och åkte hem till Lotta, där jag ska laga middag om ett par timmar. Nu är klockan tre – landet finns förhoppningsvis kvar till en annan gång.

Jag stannar över hos Lotta, och åker till Skärholmen på måndag. Fick telefonnummer och adress av den som svarade på Assistentbolaget när jag ringde och undrade vad som pågick. Nu ska jag försöka hitta mina försäkringspapper, har dem nog någonstans här i datorn…

Vi är trötta, men glada att inget värre hände. Bussarna fick vänta tills en SL-trafikledare kunde lotsa dem annan väg. Poliser, fyra stycken kom snabbt – och en av dem kunde berätta att en kollega fastnat på samma ställe för en tid sedan. Där låg också en navkapsel från en annan bil, och bärgaren sa att det inte var första gången han var där… Kanske dags att skylta bättre. Vänliga och omtänksamma poliser, tacksam för deras omtanke. De stannade en bra stund, men kunde förstås inte göra något mera.

Fredag, igen. Ingen sol än idag, men varmt och nästan kvalmigt. Fuktigt. Blir sol i eftermiddag, säger mobilen. Och varmt i morgon, 25 grader – kanske regn söndag förmiddag. Vi får se.

Ny omgång i wordfeud, syrran vann förstås den föregående. Jag har klarat av både sudoku och wordle, och plöjt nätet med information om alla sorters elände, krig, israelisk tortyr av palestinier, ICE-skjutningar och andra dödsfall där ICE är inblandade i USA (= mord), svält och naturkatastrofer.

Sitter ute och tycker det är skönt utan solen. Ser ju vad jag gör på datorskärmen. Skrivkursen har sommaruppehåll, jag har haft skrivuppehåll redan några veckor. Lusten att skriva lite mera ”ordentligt” har tagit semester. Det blir enbart bloggande just nu.

Har tvättat håret, numera görs det bara en gång i veckan. Behöver klippas också, men det får vänta, kanske nästa vecka. Nu en stunds läsning. Så småningom lunch med överbliven blomkål från igår – och plötsligt är klockan halv tre. Boken är strax utläst, Tango för vilsna själar av Lucy Dillon. Lättläst. Från omloppshyllan på biblioteket, nu får den komma tillbaka dit.

Den där solen som skulle komma på eftermiddagen syns just inte till. Molnen skymmer den nästan hela tiden. Det är varmt, 23 grader drygt.

Beställningen från Tyskland ångrades, så nu ligger de två tjocka Stieg Larsson-böckerna ordentligt inslagna i min bokhylla. Eftersom de annonseras tillsammans, så ska de ändå slås in om ifall att.

Läser om en kvinnlig copywriter som i tidningen Skriva berättar om sina erfarenheter från Finland och skrivande av eget hos Monika Fagerholm. ”Skriv som ett djur.” Vad det nu kan betyda? Har inte lust att prenumerera på tidningen för att få läsa mera. Men visst, att skriva handlar om att skriva. Inte peta och flytta bokstäver hit och dit, inte redigera förrän ett råmanus föreligger. Tugga på, skriva på. Inte skjuta upp, inte vänta på lust och inspiration. Inte göra annat. Etcetera.

Dagen gick, det blev en lätt omelett med riven ”parmesan” till middag och tidig kväll. Har plockat ihop det som ska med till landet, utom kylvarorna. Och jag får inte upp bakluckan på bilen hur jag än försöker låsa och låsa upp. Det får gå ändå, har sagt till Anders och Lotta att packa så lite som möjligt. Det blir mycket som ska med även om vistelsen bara är två dagar, när man inte längre bor där. Vi fixar det.

Lördagsmorgon, vaknar tidigt och har ätit min frukost när klockan bara är kvart över sju. Wordle ville inte med mig idag, men sudoku gick bättre. Wordfeud är som vanligt, syrran i klar ledning. Nu ska jag plocka ihop det som ska med från kylen, och låtsas att allt plus passagerare ryms i bilen. Åker inte förrän vid åttatiden.

Det är vackert väder, just nu bara 16 grader, men blir varmare – ”regn möjligt” söndag morgon. Det tar vi då.

Vildvuxet

Onsdag, kyligt när jag sticker näsan utanför dörren. Bara 15 grader enligt mobilen. Blåsigt och molnigt. Sägs bli varmare till helgen.

Har avverkat internet och de nyheter jag förmår ta till mig. Trump´s eskapader, Irans bombande av amerikanska mål nära Iran och annat världspåverkande elände undviker jag att fördjupa mig i. Orkar inte omfatta det som maktgalna män världen över förstör och dödar. Tacksam (trots oduglig regering) att jag lever i Sverige.

Nu ska jag klä på mig, det är kallt i huset. Elementen har varit avstängda – det är ju sommar – men det är kanske dags att sätta på dem igen.

Syster min leder wordfeud, jag ska ta mig an wordle och sudoku i stället. Wordle klart på tre försök, sudoku gick också som det skulle.

Strax efter tolv är jag hemma igen, en lätt regnskur kom och det ser ut att kunna bli mer. Det kommer nu. Har varit på biblioteket, tittat i omloppshyllan och där hittat fem ex av min bok. Det räcker med att en står där, övriga tog jag med mig. Slängt sorterade sopor, handlat. Nu kaffe och en bit pannkaka från igår.

Plötsligt är klockan halv två, vet inte hur det gick till. Syrran har gjort något på wordfeud, ska kolla vad. Hon leder tryggt, med trettio poäng.

Läser en bok från omloppshyllan, Okända väsen av Tracy Chevalier. Läsvärd historisk roman. Och senare äter jag de återstående pannkaksbitarna. Nu behöver jag inte mera mat idag. Kanske en glass om en stund. Det blev en glass.

Solen skiner mellan molnen, som kanske ger regn senare. Det blåser.

Tittar lite på Rapport, men orkar inte med Trump och Iran och EU-bossen som försvarar Trumps beteende och attacker. Usch. Allt för att Trump inte ska bli arg på EU och dra.

De mörka molnen ligger som ett tak ovanför huset när jag går ut med soppåsarna halv nio. 14 grader. Kanske lite varmare i morgon. Haren springer fort på vägen.

Torsdagen är lite sval, blå himmel, sol och moln. Det blåser. Har reklamerat Zeta-skinkan, får se vad de säger. Och fått en beställning på Bokbörsen, att skicka till Tyskland, kostar skjortan. Kanske backar kunden när hen ser att frakten kostar nästan 500 kronor (två tunga böcker). Förskottsbetalning. Skickar fråga till Bokbörsen om deras pris för frakt 186 kronor till EU-länder – har jag klantat till det?

Nu wordle och sudoku, som gick bra. Syrran leder wordfeud. Och det gör hon fortfarande när klockan blivit halv tre på eftermiddagen. Vi har bestämt att vi tre systrar åker till Avesta och hälsar på kusin Lena på onsdag nästa vecka. Jag infinner mig i Uppsala vid niotiden på morgonen, det tar ett par timmar att åka upp.

Nu har jag tagit hand om de färska champinjoner som jag tänker ska ingå i maten på lördag, bland rostad potatis och rotsaker. Svampen är lättstekt, och läggs ner bland det andra när allt är nästan färdigt, ungefär som fläskkarrén. Jag lär mig att man kan ge vanlig gurka inlagd i 1-2-3-lag en ”asiatisk twist” med yozu och riven ingefära. Google talar om att yozu är en liten citronliknande frukt, den har jag missat. Tror inte den finns på mitt Ica.

Jag har rensat räkor och tagit fram en bit lax ur frysen, plus färsk blomkål att koka lätt – min middag idag. Steker laxen bara lite och äter räkorna som de är.

Läser, på altanen i solen. Nu är det inte svalt längre. Men när solen försvann runt hushörnet blev det lite för svalt därute, så nu är jag inne igen. Allt är förberett för middagslagandet, men inte än. Idag får det i stället bli veckans första drink, en Dry Martini med STOR isbit i. Oliv vid sidan om.

Och, jag hade räknat fel på frakten till Tyskland – kunden ångrade sin beställning. När jag hade slagit in dem prydligt och hållbart… Nu får de tillbringa resten av sin tid här hos mig i förpackningen!

Måndag. Vaknar strax före sex och gör artrosträningen. Vid frukostbordet och datorn därefter. Jag försöker få en hel skiva Serrano-skinka ur förpackningen. Lyckas bara få fragment av de alltför tunt skurna skivorna, trots att de är skilda åt av plast. Zeta sparar vällovligt in på plasten (varannan är halv), men det fungerar inte.

Ska försöka komma ihåg att inte köpa den sorten igen. Irriterande med en klump skinka på mackan. ”Jamon Serrano”, ZETA, 70 g, 5-6 skivor. Ibland är jag grinig.

Sol och 11 grader, blåst, när klockan är halv åtta.

Doften från fläskkarrén med mera i slow cook´ern sprider sig i köket. Det blåser så pass att jag får hålla mig inne, altanen är inte skön idag även om solen skiner.

Jag läser om bärsärkar och andra galningar som slår ihjäl varandra, på Irland för tack och lov länge sedan och åtminstone i det här fallet, fantasier i en bok. Ulvhednar är ett hittills okänt ord. Betyder vargpälsar, om jag förstått rätt. De sägs här vara mera kontrollerade än bärsärkar, och behåller förståndet även om de eldar upp sig till raseri. Läser ut boken, den är välskriven och spännande. Fortsätter med del 2, Korpfanan. Positivt överraskad av en författare jag aldrig skulle hittat utan sonens lån på biblioteket, så tack Anders, för att du ville att vi skulle titta in som vanligt när du kommer hit.

Och jag satt på altanen, i hyfsat lä, och lagom molnig sol. Nu är molnen större och flera, och jag är inne. Klockan är halv fyra.

Har ätit lunchmiddag, med några potatisar kokta i samma gryta som fläskkarrén. Gjorde lite sås till med grädde och buljong – och blev mätt. Klockan är tre och jag har stängt av grytan, nu får köttet kallna.

Gott – till Anders och Lotta (och mig) i helgen tänker jag rosta grönsaker och färsk potatis i ugn, med köttet tillagt på slutet – och såsen separat för den som vill ha. Svart vinbärsgelé till, också för den som vill ha. Så slipper jag stor matlagning på landet på lördag. På söndagen behöver vi enbart frukost och lunch av något slag, vad vet jag inte än. Det ordnar sig, jag har lovat att handla det vi behöver (eller vill ha).

Glad att Erik och Lotta släpper till sitt hus för oss i helgen – det blir fint att försöka hitta några kantareller på mina gamla ställen. Och vi ska städa efter oss, jag lovar. Idag är Lotta (farmor) barnvakt till Mileah, medan föräldrarna hämtar sig efter bröllopet, och Erik jobbar. Skönt att det inte regnat. Och jag vet att festlokalen skulle städas igår, heja brudparsföräldrar!

Jag öppnar köksfönstret för att släppa ut en fluga och skrämmer slag på en liten hare som satt och åt härutanför – den springer det fortaste den kan bort och över vägen. Till trygghet annanstans.

Tisdagen är disig och sval, kanske kommer det någon regnskur. Jag steker rimmat fläsk i tärningar till ugnspannkaka lite senare. Har också tvättat lite som nu hänger på tork. Läser ut Korpfanan.

Pannkakssmeten får stå till sig på diskbänken tills det är dags att sätta på ugnen. Tar in den torra tvätten, och äter så småningom en tidig middag. Min ugnspannkaka med lingon var god, jag är mätt och har kvar till frukost i morgon, om jag vill.

Mobilen säger ”skurar i närheten” och kanske är det så, 16-17 grader bara. I Uppsala regnar det ordentligt, enligt syster K som jag just pratat med. Klockan är fem. Jag gäspar redan.

Inom räckhåll från sängen

utanför sovrumsfönstret kvart över sex en tisdagseftermiddag

Söndag, vaknar halv nio, sovit gott. Solen skiner, den storm mobilen varnade för igår syns inte till, inget skyfall heller – ovädret har tagit en annan sväng. Hoppas jag. Sonen sov ännu en timme. Han stannar till fram på eftermiddagen, då jag kör honom in till bussen i Norrtälje. Nu kommer han och gör sin frukost.

Jag löser wordle och sudoku med framgång. Hjärnan känns mosig efter många starka intryck igår, mycket prat och många nya människor – men den fungerar även idag. Och jag är glad att vi var där, Anders och jag. Gott att se de lyckliga nygifta, fint att lyssna till talen till dem och se den kärlek de gör sig förtjänta av. Tacksam.

Albin, brudgum igår, läste mitt tal halv tolv i natt – och skickade meddelande till mig där han berättade att han blev rörd av mina ord. Jag hade lagt en kopia av talet i kuvertet med present, visste att jag inte skulle komma ihåg allt jag ville säga. Vet inte om jag gjorde det eller ej, men nu har de orden i svart på vitt.

Nu, klockan ett, smattrar regnet ner, det blixtrar och åskar. Med hörapparater i öronen hör jag lite för bra just nu. När jag kollar ser jag att det förstås är hagel som låter så högt, och är glad att jag åtminstone hann flytta pelargonerna närmare husväggen precis innan det började. Ett rejält busväder, skönt att vara inomhus. Ander tar igen sig och har sagt till om ”väckning” vid tvåtiden, då vi äter lunch.  Och vi väntar nog ut det här vädret därefter, inte ens det lilla avståndet till bilen känns möjligt just nu. Det mullrar och smäller häftigt i bergen runt omkring huset. Ett rådjur betar mitt i ösregnet på fältet. Fönstren är så strimmiga av regn att det är svårt att se.

Jag drar ur de sladdar jag har i närheten, en vana sedan jag var liten. Vet inte om det gör någon skillnad. Nu verkar regnat mattas av lite. Rådjuret försvinner. Ännu en blixt, men åskan tycks ha flyttat på sig. Det slutar regna efter en stund. Bilen ser nästan nytvättad ut.

Så kom ösregnet tillbaka med blixt och dunder, när vi åkte in till Norrtälje efter lunchen. Jag gick med Anders till bussen med ett litet paraply och hoppas att han inte blev alltför blöt innan han kom på bussen. Handlade lite på Ica, välsignar mina flipflops som inte mår dåligt av att bli blöta. Nu hemma igen kvart i fem. Det regnar lite mindre än nyss.

Jag fick en stor slow cooker av Lotta, när Anders och jag hämtade två stolar hos henne till sopåtervinningen. Den var för stor för henne, och den är väl stor även för mig, men i morgon testar jag den. Nu har jag tagit fram en bit fläskkarré ur frysen, ska laga till den efter bryning i morgon – med diverse rotsaker, svamp, paprika, lök, vitlök. Långsamt, så att den blir sönderfallande mör. Ett äpple åker nog ner också, kanske även en bit ingefära. Men idag tänker jag inte laga någon mat. Vi åt trista grillkorvar, kokt potatis och kokta majskolvar till lunch. Det räcker för min del.

Grytan i morgon får vila i frysen tills vi tre åker ut på landet lördag-söndag. Jag hoppas hitta lite kantareller också, tänker i alla fall leta på de närmaste ställena. Jag hämtar Anders och Lotta i Sundbyberg, vi tar med oss sängkläder, handdukar och mat så att vi inte stökar till det för Erik och Lotta. Hoppas det blir vackert väder. Det här blir första gången som vi är på landet, på länge. Vi ryms inte där längre allihop samtidigt.

Nu är det kväll, klockan är nio, jag och syrran wordfeudar lite slött. Det regnar inte just nu, men är disigt och ser blött ut. Och det är bara 14 grader, kändes väldigt svalt när jag tittade ut genom ytterdörren. Det blåser kraftigt, men kan nog inte kallas storm (som i mobilen inför dagen).

Jag läser, kollar nätet, plockar ihop det vi (Anders, Lotta och jag) ska ha med till landet kommande veckända. Packar i min rullvagn. Anders lämnade också en del böcker här som han därmed slapp bära hem, eftersom jag hämtar gästerna och lämnar tillbaka dem på söndag. Han har för det mesta en alldeles för tung ryggsäck med sig när han kommer, med många böcker och diverse andra nödvändigheter.

Han lånade två fantasyböcker på biblioteket i lördags – och hann förstås inte läsa dem. Men nu läser jag i stället, Odens spel av Tim Hodkinson. Kanske läser jag också del två, Korpfanan.

Nu är jag trött, går till sängs om en stund. Diskbänken är tom och ren, köksbordet är fullt av böcker, dator och anteckningsböcker, hörlurar och pennor. En bricka med ljus att tända vid behov står här också. Skönt med ett stort bord.

Innan jag hinner lägga mig regnar det kraftigt igen, och blåser än mera. Det blir nog en ovädersnatt, hoppas jag sover gott ändå.

Det gjorde jag, nu lyser solen, det blåser och är bara 10 grader varmt. Jag har artrostränat och ska nu ta mig an frukosten. Det är måndag.

Brudgummens mamma Lotta hade jobbat…

Idag är det lördag 4 juli, bröllopsdag för Albin och Tove, USAs nationaldag och Taylor Swift´s bröllopsdag (som tar udden av Trump´s firande).

Vädret ser molnigt och lite blåsigt ut, men det regnar inte. Blir kanske 19-20 grader längre fram på dagen – och riktigt blåsigt i morgon.

Vi har ätit frukost, Anders har diskat och klockan har hunnit bli kvart över tio. Vi åker härifrån strax efter tolv, det tar någon timme att åka till Skånela kyrka, och jag vill ha god tid. Väntar hellre där än kommer för sent.

Vi for förbi hos äldste sonen för anvisning om vägen, som jag inte kom ihåg riktigt. Och vi kom till kyrkan i god tid, till en vacker vigselceremoni med en sympatisk, kvinnlig och klok präst. Och så sjöng vi ”Den blomstertid nu kommer” med ny text. Därefter vidtog fotografering av brudparet medan vi gäster tog oss till den före detta skolan, som nu är ett fint hus där man kan hyra in sig och ha t ex bröllopsfester. Vi var ett 30-tal gäster, varav fem barn. Ungar som hade kul tillsammans och ”höll” hela dagen och början på kvällen utan gnäll.

Maten kom lite försenad, och leverantören hade glömt en beställd rätt och fick åka tillbaka och hämta – men när det väl blev dags att äta var allt gott och vackert. Och det hölls tal till brudparet, med mycket kärlek och värme. En dag att minnas, för alla som var där.

Vid åtta tackade vi för oss, Anders och jag. Han kunde säkert ha stannat längre, men jag var trött efter all musik (som jag inte uppskattar efter förtjänst) och allt prat, med hörapparater i öronen.

Hemma runt klockan nio, glada att ha fått uppleva den här dagen med Albin och Tove och Mileah, vänner och föräldrar och syskon, far- och mormödrar från alla håll. Stort tack till brudparets föräldrar och alla andra, som bidragit på olika sätt till att det blev en fin dag. Festen fortsätter för de som är kvar. Jag är glad att vara hemma nu.

Målarverkstad