Bootcamp eller vad det nu heter…

Söndag 8 april 2022 – hemma efter att ha firat svärdotterns födelsedag igår, och sovit över. Sonen har fortfarande allergireaktioner efter antibiotika. Klåda, tack och lov inte andningsbesvär. På onsdag hoppas han kunna åka och fiska i Nordnorge, det hoppas jag också.

Torsdag och fredag skrev jag närmast maniskt, gjorde kapitelskisser över första delen i Agnes bok – den som handlar om demens och år som anhörig. ”Vi” heter varken det vi gör, eller Agnes – numera handlar boken om Inger och Håkan. Får väl se vad – och om – det blir något av det hela.

I morgon ska jag åka till Biltema och byta vindrutetorkare – den till bakrutan blev rätt när jag handlade, de till framrutan fel.

Har suttit ute en stund i varierande molnighet och vind. Nu inne. Middag idag kalvlever med svampsås (egna trattkantareller) och kokt potatis.

Igår fantastisk förrätt, fixad av yngste sonsonen, huvudrätt perfekt grillad oxfilé med kantarellsås och klyftpotatis (sonen med bistånd), och dessert – hjortron, glass och havrechunk (heter kanske något annat, men crunchy havregryn). Traditionen bjuder att födelsedags”barnet” inte behöver laga mat den dagen. Hon gör det för det mesta annars. Fint att få vara med.

Har läst Kallbaderskan i fjällen. Vännen Karin Härjegård har skrivit en fin bok om kärlek och svek, och om vad vi gör för att få det vi tror att vi behöver – tills vi inser vad vi behöver…

Nyss var en svärm starar här på gräsmattan och letade – hittade antagligen också – mat. Nu har de flugit vidare. En ung hare sprang förbi.  Någon kungsängslilja har ännu inte dykt upp i gräset utanför köksfönstret. De röda tulpanerna har blommat färdigt, några har förmodligen blivit rådjursmat, bladen är avklippta upptill.

Och på fredag kommer Nina hit – vi ska ha ”boot-camp”, skrivretreat or what not – skriva, och skriva igen – prata, äta mellan varven, kanske gå ut lite, jobba. Söndag är det dags att fira yngste sonens kvinna som fyller år. Då åker vi in till stan, Nina tar en vända hem medan jag stannar i Sundbyberg – och så åker vi tillbaka hem till mitt och skrivandet. Får se hur länge vi orkar, och hur länge Rufus orkar (katt som gillar att klättra). Bra blir det oavsett vad vi gör. Inga kallbad dock, badstegen ligger fortfarande inte i sjön.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Så fort det blev onsdag

3 maj 2022 – din födelsedag, även om du nu varit död i sex år om någon vecka. Saknar dig.

Saknar även skrivlust. Just nu bollar jag med tanken att börja om från början, skippa det som redan är skrivet om både ex-maken och Agnes – tror jag döpte dem till Inger och Håkan häromdagen. Sedan kom jag inte längre.

Idag har jag i alla fall slängt den musinvaderade madrassen, ett antal för små brallor åkte iväg till Human Bridge på sopstationen, i samma veva. Är så nöjd med att kunna komma in i källaren utan att riskera armar och ben. Dessutom lyckades jag få in den nya gästmadrassen i sitt ”fodral” så att det gick att dra igen dragkedjan. Bäddar rent i min säng – om en stund.

Har tagit fram laxpudding ur frysen. Och gått igenom – kollat datum – på diverse förpackningar i skafferiet. Behöver sätta fart på att konsumera redan inköpta krossade tomater, stora vita bönor etcetera.

Har känt mig yr ett par dagar, inte den vanliga morgonyrseln som går över när jag suttit på sängkanten en stund. Mera en liten konstant yrsel, inte alltför stark, har hållit balansen hittills. Mätte blodtrycket idag efter att ha bytt batterier i apparaten – det var aningen högt (157/88), fortsätter kolla några dagar. Inte alarmerande vad jag begriper.

Sängen min är nybäddad, och tvätt nummer två hänger på tork. Skriver lista på vad som ska med till landet nästa gång. Kollar Kristi Himmelsfärds-dag, det är den 26 maj, en torsdag. Helgdag, då är det helgdagsafton dagen före. Erik med familj ska till landet den helgen, antagligen är de lediga på fredagen, klämdag. Ska jag till landet får det bli före helgen, kanske vill de ha min grill till nygamla båten då. Den (grillen) har stått ouppackad länge, jag grillar aldrig.

Jag behöver träna bort demonerna jag träffade nu senast på landet, när jag inte kunde sova. Vänja mig vid att det är så fint numera. Att inte Jan är där längre, att jag ibland är gäst. Att det känns annorlunda, eftersom det är annorlunda. Och känna hur glad jag faktiskt är att son och sonhustru tar hand om allt därute, att det inte längre är mitt ansvar.

Knepigt det där, att inte ha ansvar längre för något annat än mig själv och mitt. I och för sig räcker det en bra bit att bara tänka på skrubben och allt som finns där och utanför, allt jag kallar ”loppisprylar”. Det kanske blir ordning där också, när jag våndats tillräckligt – ungefär som med källaren.

Onsdag morgon, den 4 maj 2022 – vackert, kyligt och soligt, mindre vind än igår. Två harar far fort över gräset. Tar in tvätten som ska med till landet nästa gång. När jag kröp ner i sängen igår kväll kände jag hur härligt lakanen doftade, efter att ha torkat ute.

Nu har jag mätt torkarbladen på bilen, så nu kan jag köpa nya. Det behövs.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hemma igen

1 maj 2022 – känns definitivt inte som maj, eller kanske precis som maj i Sverige. Kallt på landet (Djurö), råbocken var upp på altanen och åt upp krokusarna som stod gömda bland påskliljorna. Glad att han inte gillade de gula. När jag gick fram till fönstret vände han bara på sig och blängde en stund, och gick så i maklig takt sin väg neröver grannens tomt. Fem grader ute när klockan är kvart i nio.

Tror jag åker hem i morgon, mitt på dagen för att slippa värsta bilköerna vid färjorna Rindö-Vaxholm.

Saknar DNs ”gamla” sudoku, nu har de en ny variant som jag inte begriper mig på.

Höger knä bråkar med mig. Gör inte ont när jag sitter still, men gillar inte att jag rör på mig.

Så det har jag just inte gjort på hela dagen. Nu är det sen eftermiddag, middagen är äten och jag uttråkad. Har läst Storytel-bok och ögnat Netflix, men tröttnar. Och har noll lust att gå in i mitt eget skrivande. Har suttit i sol och inte alltför stark vind en stund på altanen. Råbocken har missat några krokusar vid andra husgaveln.

Hade ett par av sonen ärvda byxor, med dragkedja så att de kan bli shorts. Den ena dragkedjan gick sönder. Vill inte åka hem i shorts, så jag började prova de byxor jag lämnat i garderoben här – för små. Och Jans avlagda för stora, så nu sitter jag här med ett par som inte går att knäppa annat än med stort besvär. Får väl åka hem med dem oknäppta, jag behöver förhoppningsvis inte lämna bilen innan jag är hemma… Något bälte hittar jag inte här. Men ett snöre på toan som i alla fall håller brallorna uppe.

Har talat med sonen, de kom inte iväg på någon solsemester. Han har varit in till Danderyd idag igen, dränaget är borttaget, knät spolat, och ingen risk för sepsis – ”med all den antibiotika du har i dig nu”. I går hade han mycket ont, idag var det lite bättre, och han behövde bara vänta två timmar, sju förra gången på akuten. Han är less på att åka fram och tillbaka till vårdcentralen som skickar honom till akuten (vilket nog är bra, tror hans ängsliga morsa). Hoppas benet frisknar till fort, han har planerat att åka och fiska i Norge om någon vecka…

Nu ska jag ut i blåsten och kolla tvätten, än ser den ut att hänga kvar. Tvätten var torr.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En råbock fejar sina horn

Klockan är drygt fem denna Valborgsmässoafton. Inte en brasa inom synhåll, och lika skönt är det. Nyss var en liten vintersliten rådjursbock i backen och fejade hornen, och åt lite av det han hittade som kanske var ätbart. Har aldrig förstått hur de överlever vintern.

Själv har jag just konsumerat en avocado och tre hg färska räkor, gott och dyrt. Räkorna kostade 100 kronor. Till detta en liten flaska prosecco. Har inte vant mig vid de nya matpriserna, får nog överväga mina inköp framöver. Och kanske lagra lite av sådant som tål det, utan att därför kalla mig prepper. Där är jag inte ännu. Men jag passade på att köpa fyra flaskor Marezzo (torr vermouth) när jag var in på systemet i Arninge. Finns inte i Norrtälje. Killen i kassan skrattade vänligt åt mitt inköp.

Jag ser ut på tallarna som dansar i vinden, mjuka rörelser och vila däremellan. Någon har ätit upp de krokusar jag svär på att jag såg längs altankanten igår. Och en blå scilla, de finns inte där längre. Men de gamla påskliljorna kommer igen, som i så många år, längs berget och i närmast obefintlig jord. En har slagit ut, de andra är på gång.

Längtar efter att det ska bli varmt även här i Sverige, att våren ska explodera så där som den kan. Det kan få komma lite vårregn, så att murklorna orkar visa sig. Jag plockar dem fortfarande, och hanterar dem utan kända förgiftningar. Vännen Stinas murkelsås till gravad lax är bland det godaste i murkelväg. Gör så gott jag kan för att härma när jag väl har murklorna, sådär vartannat år. Ibland torkar de bort. Minns fortfarande ett år för länge sedan, när jag fick ta av mig min duffel och plocka svamparna i den för att få dem med mig hem. Så mycket murklor har jag inte hittat igen, men det brukar finnas några på mina gamla ställen. Ett här på tomten. Men än är det för torrt och för kallt.

Känner mig bättre till mods än i natt. Kanske har skogen omkring mig verkat sin magi, kanske är det bubblet. Själen är snällare mot mig, jag behöver inte mantra hela tiden. Men det fladdrar emellanåt till av oro, inför vad? Framtid? Ensamhet, åldrande med diverse krämpor och utan partner som kan dela det livet? Boende när jag inte längre kan bo som nu? Att inte ha något att skriva? Inte ha lust med någonting? Inte vet jag, men något spökar med mig. Ett vet jag, och det är att ekonomin inte oroar mig just nu, även om börsen pekar åt fel håll. Jag klarar mig.

Det som fattas mig är någon att prata med, diskutera böcker och världen med, att laga mat ihop med, tramsa och skratta med. Hålla i handen när jag somnar, hitta när jag tappar taget. Min sorts ensamhet är mångas, och kanske flest i högre ålder (min är 80, jag försöker vänja mig, tror inte riktigt på det). Okej, jag skulle inte ha något emot bra sex, men framför allt är det vardagssällskap jag saknar. Och hur i all världen hittar man/jag någon som orkar börja lära känna en främmande människa, och hur orkar jag göra detsamma?

Hur går det till? När man inte vill Tinder-dejta, inte vill göra säljannonser om sig själv, inte vill läsa töntiga sådana från lika ensamma män. En nylig manlig vän på FB försökte sig på att prata med mig via Messenger. Han första inlägg var ”vilken är din favoritårstid?” – och så räknade han upp dem: vår, sommar, höst, vinter. Det blev ingen fortsatt ”konversation” eller vänskap.

Saknar havet.

Photo by Matt Hardy on Pexels.com,

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Valborgs-blues

30 april 2022, valborgsmässoafton. Är på landet, fem grader ”varmt” ute. Sol och moln blandat, lätt vind. Men inte läge för frukost utomhus.

I natt fick jag prata med mig för att inte gripas av sömnlöshetsångest, lurade den med mitt gamla mantra som fick tjatas tills jag så småningom somnade om. Drömde om en lekfull Will Schutz, Maranne och andra vänner i USA. Vaknade igen kvart i sju.

Har nu tagit en promenad, och kan konstatera att en månad utan att jag gått som jag gjorde på Teneriffa, sätter sina spår i kondition och gångvillighet. Men, ”lilla rundan” är i alla fall 2 500 steg, bättre än inga.

Vinden är kall, försökte sitta en stund i solen ute, men gick in. Här är tyst och stilla, inga grannar i husen omkring mig.

Någonting i mig gör det svårt att vara här på landet, ensam. Är inte medveten om vad, kanske sorg över liv som inte längre är liv, minnen som inte är aktiva hela tiden, men ändå finns i mig.

Kanske handlar det enbart om att jag de senaste veckorna läst igenom mycket av det jag skrivit om min ex-make och våra sista år.  När jag skrev lättade det tunga något för stunden, när jag nu läser blir jag ledsen. Igen. Ändå var han ingen vrång och elak dement människa, han var obegripligt accepterande, vilsen förstås, men inte arg på det liv som återstod för honom.

Kanske är det så enkelt som att jag inte känner igen mig riktigt i huset. Vardagsrummet är ommöblerat på ett funktionellt sätt, sovrummen är målade och fina, med nya sänglampor, köket har fått en köksfläkt, allt är fräscht och nymålat, golvet är slipat och lackat. Son och sonhustru har jobbat, senaste projektet var att städa i kombinerade toa- och verktygshuset. Bänken där är nu tom, användbara prylar på hyllorna, resten förpassat till sopstationen.

Jag är glad åt att de vill ta hand om det här sommarvistet, som är lika gammalt som äldste sonen. Och jag försöker vänja mig vid att jag inte är hemma här längre, jag är gäst – med fri tillgång till stället. Inget är egentligen annorlunda, ändå är just ingenting sig likt.

Min tillvaro har ruskat på sig de senaste åren. Det gör förmodligen saker med en. Somligt är positivt, annat mera ledsamt. Just nu är skrivlusten på sparlåga, har inte jobbat med mina manus på länge, bara läst och strukit för sådant som i ögonblicket ter sig användbart. Hur återstår att se.

I stället för att skriva har jag ägnat min tid åt att gå igenom och prova kläder, möblera om därhemma, köra en hel del till sopstationen och lägga annat åt sidan för att skänkas, en del kanske kan säljas på loppis. Det känns bra med lite mera ordning. Den här processen är lite som att läsa sina egna gamla skriverier, kräver fokusering och beslut som ibland inte är lättvindiga. Men de är nödvändiga. Mina söner ska inte behöva ta hand om allt jag lämnar efter mig när det blir dags.

Nu gömmer sig solen. Det är tio grader, och mera blåst än i morse. Inneväder.

Fläktröret hamnar så småningom bakom ett skåp, eller så… Kattluckan är kvar i dörren.
Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Son och annat

28 april 2022 – fina samtal i skrivrummet idag. Vaknade klockan nio, efter att ha sovit dåligt och funderat på hur det var med äldste sonen. Han fick vänta på hjälp i sju timmar på Danderyd. Hans knä dränerades, kraftigt inflammerat, fortsatt dränage och antibiotika. Jag var livrädd för sepsis, men detta togs omhand i tid. Hans jobb utförs oftast på knä, och små smutspartiklar kan tränga in genom sliten hud – och orsaka inflammation.

I morse ringde han och berättade om väntetiden – han låg i sällskap med en dement 100-åring (med bruten höft) som inte ville ligga stilla, trots att två sköterskor ”punktmarkerade” honom. Och en dito dement, något yngre kvinna som hela tiden ropade på Tomas. Hon blev inte tyst förrän gubben ropade något åt henne. En indisk man med bruten fot kunde inte fatta beslut om operation förrän personalen fick kontakt med hans äldre bror, och förklarade riskerna utan operation. Föräldrarna ville bara ha hem sonen, utan operation…

Sjukhus är fulla av historier.

Nu hoppas sonen att han ska kunna gå hyfsat och att de ska kunna åka på sin semestervecka till Mallorca, ombokad flera gånger p g a pandemin. ”Dränaget (en hopknuten och avklippt sjukhushandske) ska bort om en vecka, det får jag väl fixa själv”, sonen i ett nötskal.

Jag är seg idag, eldar eftersom det är kallt i huset, nu varmt i köket åtminstone. Och lite tveksam sol utanför fönstren. Tog en kort promenad ner till sjön, blåsigt och kallt. Ingen badstege i ännu. Och nu regnar det, tur att jag tog in vedkorgen från trappen. Eftersom mitt nygamla bankkort låg i posten kan jag tanka, och lämna grovsopor i morgon. Kanske åker jag till landet där ingen annan ska vara den här helgen, efter vad jag förstår.

Sol ute, och kallt. Lär bli kallare till natten. Har fixat ”Easy fuel” på Circle K i Norrtälje, i morgon ska jag kolla om det fungerar. Av recensionerna att döma verkar det lite si och så, det var i alla fall väldigt krångligt att registrera sig…

har jag sagt att jag numera dricker min Dry Martini i svärmors glasscoupes, mitt senaste martiniglas hoppade ur handduken häromsistens
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ordning i källaren

26 april 2022 – Erik har bytt däcken på bilen. Hans ena knä svullnade hastigt och mycket och han fick ont, hoppas han tar kontakt med vårdcentralen i morgon. De ska ju åka på semester till Mallorca på måndag nästa vecka… En sådan där pandemiuppskjuten resa. Jag stannade och bjöds på middag, fick dessutom med mig hem sängben som inte kommit till användning på landet! Nu ska jag bara bli av med sängramen också…

Väntar på mitt nya bankkort, behöver tanka bilen. Har ju ännu ett bankkort, men är osäker på pinkoden. Det är möjligt att jag var klok nog att välja samma kod, men förmodligen inte. Och byta pinkod i bankomat går nog inte om man inte har den ursprungliga koden…

Mina Bico-aktier störtdök idag, efter beskedet att en av grundarna och tillika strategichef fått sparken. Ner 35%. De får ligga kvar, kanske blir det bättre tider. Årsstämma idag, nyheter i morgon?

Kallt i huset, men jag ska strax krypa till sängs. Kan glädja mig åt PayPals kundtjänst som också i mejl försäkrat mig om att jag får tillbaka mina 910 kronor som ett kinesiskt scam-företag försökte sno. Lärorikt, fick också klart för mig att mitt gamla PayPal-konto finns kvar, har inte använt det på åratal.

Onsdag morgon 27 april 2022. Har sovit och vaknat några vändor, som vanligt. Tänker på sonen och hans knä, men vill inte ringa. (Ringde i alla fall lite längre fram på förmiddagen, han har ”ont som fan” och en läkartid halv tre.) Kallt i huset, eldar och äter frukost. Frukt, två brödskivor och te. Stor mugg te som värmer mina kalla händer. Sol och lite disigt.

Flyttar genomgångna pappershögar till mitt ”nya” skrivbord i gästrummet. Mycket papper, en del användbara skriverier, nu är åren med demens i fokus. Kanske blir det något.

Innan jag åkte till sonen igår tvättade jag köksmattorna, kanske är de torra nu. Torkade golvet också, när jag ändå höll på. Nu stirrar jag på mina slokande kaktusar, kan man klippa ner sådana? Den ena kan jag inbilla mig har aningen mera liv i sig än den andra. En deprimerande syn, mellan två prunkande födelsedagspelargoner.

Idag ska vinterdäcken ner i källaren. Det gäller att de inte får alltför god fart nerför backen. Men först ska jag lämpa ut delarna till vävstolen, de får stå mot väggen till vedboden så att de är tillgängliga för transport till sopstationen. ”Skatta åt förgängelsen” är ett uttryck som kanske passar här.

Klart, källaren är städad, däcken står därinne, cykeln fick också plats när vävstolsdelarna ställdes ute lite under tak mot vedboden, bilen är full av sådant som jag själv kan köra till sopstationen. Återstår musmadrassen, det får bli en annan gång. Tagit in ved också, eftersom jag hittade vedkorgen. Diskat en kattlåda åt besökande katt. Har väldigt många blomkrukor, undrar när jag tänkt använda dem?

Tror inte min kropp behöver mera motion idag. Nu fika och därefter ska jag ta in de rena mattorna.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Postnord scam och annat

25 april 2022 – måndag, har lastat in sommardäcken i bilen och ska åka till sonen i morgon eftermiddag. Vedkap och gräsklippare hämtar han ”i sommar” när de är tillbaka efter Mallorca-vecka och han dessutom har fiskat norröver.

Min kropp har hanterats ovarsamt de senaste dagarna. Allt flyttande av tunga saker, Nationalencyclopedin i 20 band, det stora ekbordet, loppiskartonger och sommardäck – känns och syns, i form av blåmärken som jag får så fort det är möjligt. Nåja, jag har fixat det jag skulle, har laddat ner appen till Tiptapp, och ska kanske lägga in en annons om jag bara begriper skillnaden mellan återvinning och återbruk (förstår nog, men klarar inte att särskilja det ena från det andra i en annons, får kanske blir två annonser).

Och jag har åkt dit på ett scam-mejl om lägre pris på frimärken från ”Postnord” – kostade mig 910 kronor. Kortet har jag spärrat, men betalningen hann gå iväg. Där försvann det jag tjänat på Bokbörsen, plus lite till. Ska kontakta PayPal i morgon, kanske kan det ordna sig – tack för tips, John Swedenmark, som också gillar frimärken till lägre pris…

Har just inte skrivit vare sig om Agnes eller om demens – men läst igenom (flyktigt) utskrivna sidor om båda. Markerat vad som kanske är användbart. Och hoppas komma igång att skriva igen, de senaste dagarna har varit mer än väl fyllda av genomgång av ”gammalt”, papper och annat. En del åker ut, en del läggs för sig ungefär som i Povel Ramels visa. En del orkar jag återse, annat inte.

I natt drömde jag om de 20 banden av Nationalencyklopedin – nu står de i sina kartonger i mitt vardagsrum och väntar på att någon annan ska flytta på dem den här gången, jag har gjort det och gör det inte en gång till. Ekbordet står där också, på kant. Sängramen ligger där den och jag ligger, den är absolut oflyttbar med mina ”krafter”. Sofforna står på sina hjul och väntar på förflyttning. Alla trasmattor ligger nu i prydlig hög därute i smatten på väg till altanen, bättre ordning än tidigare.

Har provat kläder och insett vad jag fortfarande kommer i och kan tänka mig att använda – och vad som inte fungerar. De senare hänger nu i garderobspåsar och väntar på fortsättning. Är i alla fall genomgånget och sagt farväl till.

Ingen var villig att betala vad jag bedömde som vettigt pris för frack med byxor (och revärer) plus två västar och tre frackskjortor – så nu får de hänga med på loppis i sommar, och därefter förmodligen hamna i en insamling någonstans. Den första spekulanten hörde aldrig av sig, och nummer två berättade att mitt pris var högre än hon tänkt sig. Tyvärr glömde jag fråga vad hon hade tänkt sig.

Känns skönt med den här genomgången, vilket inte innebär att jag är klar – det återstår en hel del.

Och all den här aktiviteten är Ninas ”fel”, hon fick igång mig vid sitt besök här i påskas, och nu sitter jag här med ett vardagsrum som är uppochner, men ett gästrum som är aningen mindre rörigt än tidigare, och en hel del annat bra på gång. Tiptapp till exempel.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Döstäda eller så…

Det här är ett tomt dokument som jag inte har en aning om varför jag öppnade.

Jag är trött efter dagens begivenheter – hårklippning, vaccination, inköp av diverse slag (bl a ny madrass i stället för den som mössen boat in sig i under min Teneriffa-vistelse), sopstationen för släng av en liten del av sådant som behövde slängas, sorterade sopor också överlämnade till sina containers, pantflaskor till apparaten vid Ica, Apoteket för inköp, Clas Ohlson bistod med nya tandborstar och vadderade kuvert till mindre böcker, biblioteket fick besök, lånade några böcker och hittade några i bokomloppshyllan.

Den nya madrassen är avklädd sin plastfolie, och ligger till sig i sängen i gästrummet. Tvätten från i morse är intagen och undanlagd. Det jag handlade är inplockat, men jag har inte vant mig vid att bara ha en kyl/frys – det blir trångt.

Hann med att sitta en stund på altanen innan solen vek av åt höger. Tog in en skottkärra med ved i morse när jag ändå skulle ha kärran till att forsla bort löv och grenar bortanför klädstrecken.

Men jag kom inte in i källaren för att försöka få med mig mormors vävstol (nedmonterad) – det står en gräsklippare i vägen, och sommardäck till bilen. Gräsklipparen behöver jag återlämna till sonen och sonhustrun, kanske kan de få igång den. Jag orkar inte längre. Vedkapen som också står där törs jag inte använda, klingan/skivan är för slö, även om resten fungerar. Klyven vill jag ha kvar, kan behöva den ibland. Vinterdäcken behöver växlas mot sommardito, kanske ska jag också skaffa ett däckhotell för nästa byte.

Behöver få hjälp att bli av med de två sofforna i mitt vardagsrum, de behövs inte längre. Och madrassen som mössen huserade i (nu i källaren) behöver också forslas bort. Kanske också det stora bordet i ”gästrummet”, jag använder det enbart som uppställningsplats. Och jag har ett gammalt, vackrare och lättare bord som kan ersätta det. Den mycket tunga sängramen vill jag byta mot ben under sängen – för att kunna flytta det hela enklare och på egen hand. Som det är nu kan jag inte rubba sängen.

Alltså: vävstolsdelar från källaren (mormors vävstol har varit monterad och fungerat för ett par år sedan, men är säkert hundra år), motorgräsklippare, vedkap, musmadrass, två Tomelilla-soffor från Ikea i behov av ny klädsel, ett stort ekbord 95×1.80, en tung och stor sängram, Malm från Ikea, ca 1.30×200, utan utdragslådor – alltsammans behöver forslas till tipp av starka män.

Eller skänkas till hugade, som då får hämta härhemma. Jag vill möblera om, och kanske också döstäda lite – allt för att göra livet efter mig enklare för de mina! Och dessförinnan vill jag stöka runt här i huset, där jag nog tänker bo kvar så länge jag kan. Vedspisen fungerar igen, och då fungerar jag (men kanske inte under värsta vintermånaderna).

Dessutom planerar jag att åka på loppis och försöka sälja en del av allt som nu belamrar passagen ut på altanen – och står på vartannat i skrubben. Om jag inte kommer iväg, eller inte får sålt någonting, åker även detta till soptippen, Frälsis eller liknande. Dit vill jag även förpassa en hel del kläder.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Gud i Bardolino

Onsdag 20 april 2022 – vackert väder, lite blåsigt på altan, men satt där ändå en stund. Städar byrån med underkläder och strumpor, slänger omaka och noppiga sockor. Städar också de två översta ”papperslådorna” i andra byrån i gästrummet, läser gamla papper, försöker plocka i någon sorts ordning och spara sådant jag tror ska sparas. Flyttar artiklar om min bok till portfölj i skrubben, några sena deklarationer ligger också nu på en hylla där.

Läser i Ulfs och min ”dagbok” från Jonsborg, den blå. Gör ont.

Hittar också utskrivna sidor om Jan och mig och de sista årens demens. Där finns mycket att hämta till inledning av Agnes bokserie. När jag orkar. Nu har jag orkat mig igenom alla sidor om Jan och hans sista tid – och därmed min sista tid med honom. Är trött och längtar efter en skitbok som inte kostar på att läsa. Får kolla på Storytel, men valde en bra bok…

Gräsytorna som bökats upp av vildsvin harvas just nu, med måsar som hittar mat i flockar runt traktorn.

Har bokat tid per telefon – appen var värdelös – och får mitt vaccin på fredag 20 minuter över två på Kyrkogatan i Norrtälje.

Nu har jag ätit skogschampinjoner (som väl aldrig varit i närheten av en skog, men goda ändå), sparris, färsk potatis från Egypten och en liten lammfilé från frysen. Gott. Jag gick ner till sjön och doppade fötterna, stegen ligger fortfarande på bryggan. Vattnet var varmare – eller inte så kallt, som jag trott. Vill bada, tror jag.

Och under dagen har jag läst Maud Deckmars bok Gud i Bardolino – en läsvärd och mycket fin bok om hur det kan vara att växa upp och fostras i en frikyrklig miljö. Och vad det kan kosta att göra sig fri. Tack Maud, för Sofia, Maggan och de andra människorna i boken. Nu har jag dem med mig.

Mauds bok – finns t ex på Adlibris och andra boksäljande ställen
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar