beskrivarblogg

Lördag 27 februari 2021 – lyckades få in två stora byngliga madrasser i bilen, vikta på längden med en sopsäck i vardera änden. In med halva genom bakluckan, vik in resten. Jag lovar, det var inte lätt men det gick. Och jag får fortfarande plats framför ratten så småningom. Har just insett att jag sovit min sista natt i det här före detta hemmet. Månen och den omedvetna insikten kanske var det som gjorde att jag vaknade flera gånger än vanligt i natt.

Snart kommer son och sonhustru, sonsöner? för att röja ut det som ska slängas och lasta sådant som ska till landet eller hem till mig. Yngste sonen får hålla sig undan med sin förkylning.

Halv fem är jag hemma hos mig igen. Sonsönerna kom också, och alla hjälptes åt. Nu är lägenheten tom och klar för städning. Jag har lämnat ifrån mig nycklarna. Kommer aldrig dit igen. I mitt hus finns nu diverse lämningar från ett tidigare liv. På måndag kommer sonen hit med ännu en säng, när corona tillåter det kan jag ha nattgäster. Jag är nöjd, tacksam över att alla ställt upp så fint, och trött, både fysiskt och mentalt.

I morgon söndag ska jag inte göra någonting, möjligen en hovmästarsås till den lax jag gravat och kanske äter till middag. Idag får det räcka med den hamburgare som min kära sonhustru fixade när vi jobbat klart och allt var antingen kört till sopstationen, i min bil, i sonens eller på sonens släp, eller i någon av sonsönernas bilar. Slut för idag.

Onsdag 24 februari 2021 – meteorologisk vår i Skåne. Här har det mesta av snön försvunnit, det är fem grader varmt och disigt.Törs inte kalla det vår. Fågelmaten slut igen, de äter snabbt upp en liter solrosfrön. Själv äter jag två korintkakor till kaffet som det nu är dags för.

Dammsugit kök och sovrum, packat ett par Bokbörsen-böcker. Kaffet kallnade, men kakorna åt jag. Utan problem dessutom, vilket förundrade syrran när jag berättade. Smör och socker, det borde inte gå vägen. Min galla är lika oförutsägbar som corona. I morgon träffar jag kirurgen i Norrtälje för att diskutera eventuell operation.

Har trots tidigare intentioner eldat i spisen. En vän och bloggläsare i Finland tipsade mig om att använda hårtorken och blåsa varmluft in i sotluckan i fem minuter. Och en stund till när elden väl tagit sig. Det verkar fungera. Nu brinner veden, ingen rök inomhus. Tack ”midsommarros”.

Försöker få över bilder från telefonen till datorn genom att dela och skicka mejl till mig själv. Verkar ta väldigt lång tid, efter en kvart har inget hänt. Tänkte göra en annons på Tradera om två kaffekoppar och fem fat, Gustavsbergs Emma grön. Såg att någon säljer två koppar utan fat… Men det får vänta.

Fotograferar också sex hemvävda tallriksunderlägg i linne, med rutor i ljusbrunt/beige/grönt, 34×45 cm. Sex är randiga i samma färger och storlek. Vävda av undertecknad för länge sedan, aldrig använda, aldrig ordentligt fållade, enbart zigzag-ade (eller hur det nu kan stavas). Också för Tradera, de behöver inte ligga i ett skåp här. Om inte auktion fungerar, så åker de med på loppis. Nu har en bild kommit till datorn, den sista jag tog… Resten kommer inte.

Nej, resten kommer inte, men koppar och fat ligger nu på Tradera. Vad som är fel vet jag som vanligt inte. Oviktigt, och irriterande.

Torsdag 25 februari 2021 – alla bilderna kom under natten. I mängd, eftersom jag försökte skicka dem flera gånger…

Besöket på Norrtälje sjukhus var bra – det blir gastroskopi först och operation därefter. En vacker och trevlig ung läkare med glada mörka ögon ovanför munskyddet, som tyckte att jag ”såg pigg ut för min ålder”. Nu får jag bara vänta på kallelse.

I morgon åker jag till Sundbyberg bland annat för att handla åt yngste sonen som är hemma dunderförkyld – hoppas det ”bara” är en rejäl förkylning! Kanske hinner jag tvätta lakan också. Och dra fram spisen i köket i lägenheten, så att städerskan som kommer nästa vecka inte behöver se eländet (som jag förmodar döljer sig där bakom, det brukar vara eländigt).

Det blev fredag väldigt fort. Handlade åt sonen, och lämnade det utanför hans port, han väntade innanför. Har tvättat för sista gången i tvättstugan här, har gjort rent ugnen för sista gången här – men inte så mycket mera. Parkeringsplats utanför porten, bra när resterna av det här hemmet (det som inte ska slängas) ändå ska någonstans. Äldste sonen har släp, han får ta stora saker. Känns konstigt att inte ha detta som en replipunkt längre. Städerskan kommer förhoppningsvis nästa vecka, sedan får vi se när det blir visning etcetera.

Nu är jag trött och ganska nöjd med dagen idag. Tänker ta en liten eftermiddagslur, och därefter försöka hitta något läsbart på nätet. Glömde min bok hemma…

Säger till mig själv att jag inte ska elda i spisen. Kollar draget vid sotluckan med lite brinnande papper, det verkar fungera. Ändå så ryker det in. Inte tillräckligt drag. Köldpropp (kall luft som den lilla värmen nerifrån inte orkar trycka undan) eller kaja, det är frågan. Spisen får nu vara kall tills sotaren kommer om några veckor. Hoppas mildvädret håller i sig…

Nu ska jag åka och posta böcker, Bokbörsen-beställda böcker. Tyvärr inte min Free Spin, som jag har alltför många exemplar av.

Handlade färsk laxsida, och har delat upp den – två bitar för gravning och resten blir andra rätter. Glömde köpa dill, det får bli på torsdag när det är läkarbesök. Laxbitarna ligger nu i frysen. Har vädrat ut både värme och röklukt och eldar inte.

Tankat bilen, full tank ska räcka 77 mil enligt displayen i bilen. 15 kr litern, det är dyrt med bil. Och tämligen nödvändigt när man bor som jag. Visserligen klarade jag mig med cykel och buss i början, för tio år sedan. Men det var då. Cykeln har åkt till sopstationen, och jag har blivit latare – eller åtminstone äldre.

Nu har jag rört ihop kakdegen. Degkrokarna ligger kvar på landet, så armarna fick jobba. Väntar nu bara på att ugnen ska bli varm. Första plåten in och ut, värmen verkar ojämn. En kaka längst in ser väldigt ofärdig ut, jämfört med de andra. Någon bagare är jag inte. Men god var den jag provsmakade.

Klockan är bara kvart i tre. Ibland har dagarna alldeles för många timmar för min rastlösa själ, eller kanske snarare kropp och knopp.

När jag letade efter bilder på morfar Erik i förmiddags, hittade jag en massa kort som jag glömt att jag hade. Ulf och jag, i båten, på ön, i lägenheten på Drottningholmsvägen, i Rålambshovs-parken, i huset i Västmanland. Jag skrattar och ler på snart sagt varje bild. Och han med. Jag påminns om hur han tyckte om att baka och laga mat. Och att vi hade roligt tillsammans, tills vi inte hade det längre. Men fick till det ändå till slut…

Nu har jag nog glömt, igen, hur det går till att leka. Ulf lärde mig det.

Kakburken är full, jag har ätit två och ska inte äta flera. Smör och socker är förmodligen inte det bästa för en opålitlig galla (som ändå hållit sig lugn sedan i förmiddags). Kakburken står nu i frysen, kanske hindrar det mig från att norpa flera kakor.

Konstaterar just nu att Postnord stannat vid brevlådorna. Innebär förmodligen att de levererar post måndag, onsdag och fredag. Tidigare kunde man lägga post som skulle skickas i sin brevlåda, och Postnord tog den med sig. Det går inte längre. Servicen blir allt sämre, och kostar allt mer.

Inte enbart portot, jag måste åka in till Norrtälje 4-5 mil ToR, varje gång något ska postas. Om jag inte kan klämma ner min post i den gula brevlåda som finns vid vägen, någon kilometer bort. Den lär ska tömmas varje dag enligt uppgift på lådan, men det stämmer förstås inte. Inte pålitligt alltså. Det blir Norrtälje fram och tillbaka.

Google vill att jag ska använda deras ”moln” eller så. Jag tar bort informationen flera gånger om dagen och vill inte. Det återkommer. Tjatigt. Just nu är jag trött på datorer och internet och allas åtkomst till allt som finns här, mitt eller ditt. Telefonen bär sig åt, datorn gör det också, kan ha med synkronisering att göra. Har försökt undvika det, men inte lyckats. Läge att byta ut både telefon och dator, ”börja om från början”? Är inte helt säker på att det skulle förändra något. Internet et al springer nog ikapp mig.

Jävlar! Vad jag saknar att ha en annan människa nära. Så gott som oavsett vem. Det är eländigt att vara alldeles ensam om allt i vardagen. Fest ska vi inte tala om, det förekommer inte längre. Men närheten till en annan levande människa, att kunna röra vid någon, bli rörd vid av någon. Det fattas. Mig och många andra, särskilt just nu, men alltför ofta annars också. Annars när livet kanske kan kallas normalt.

Drömde om morfar häromnatten. Han som inte var min biologiska morfar (? är fortfarande tveksam till det). Han stod och diskade i köket där han och mormor och moster bodde. Det hade han förmodligen aldrig gjort i verkligheten. Men synen av honom där, med händerna i diskvattnet och ett leende över hela ansiktet – det fick mig att vakna glad. Saknar honom och hans tystlåtna kärlek så. Och jag vet att jag aldrig kommer att förstå vad som fick honom att leva så accepterande och så lågmält kärleksfullt som han gjorde. Jag minns när han kom hem från Telegrafen med telegrammet som talade om att Astrid, mormors förstfödda, hade avlidit i USA. Hans gång där utanför köksfönstret på Malmgatan i Avesta. Hur jag kom att se honom vet jag inte, minns ingenting mera om hur telegrammet togs emot. Och jag vet inte ens om Astrid var hans biologiska barn eller inte. Men hon var mycket lik honom… Alla dessa hemligheter som ingen någonsin talade om…

Det är något rejält fel när ett samhälles infrastruktur och service inte längre fungerar. Politiker kanske skulle kunna ändra på en hel del, till det bättre – likaväl som de kunde ändra så mycket till det sämre.

Valet nästa år blir intressant av många skäl. Eller så blir det totalt ointressant, av samma skäl. Pandemin lär påverka fortfarande, arbetslöshet och ekonomiska konsekvenser av allt sjukdomen dragit med sig, äldrevård (missvisande ord), sjukvård – regionernas styre eller statens. De omtalade ökande pensionerna, som tycks handla om några tior i månaden för många just nu. Å, vad jag önskar att vi ”äldre” kunde göra oss hörda. Att vi ville göra oss hörda. Att vi gör oss hörda. Eller åtminstone röstar i valet, och inte på det där bruna partiet, och inte heller på de som förhoppningsvis håller på att försvinna.

Har just vädrat ut värme och rök ur köket, korsdrag mellan ytterdörr och sovrum. Spisen ryker in vad jag än gör. Det brinner friskt, OCH ryker in. Nu eldar jag inte vidare idag.

Gör inte så värst mycket annat heller. Funderar på det där med att det här är en dag som lämpar sig för att redigera. Hmmm. Jag har en massa utskrivna sidor, som säkert skulle må bra av hårdhänt redigering. Känns mest som om de består av middagsinformation, klagomål över sjukdom och annat ledsamt.

Nyss öppnade jag med hjälp av speciell tång en flaska bubbel. Richard Juhlin, Blanc de blancs, brut. Är förmodligen drickbart, en tanklös tröst denna måndag i februari. Har för det mesta en flaska bubbel i kylen, inte champagne, det har jag inte råd med. Men ändå något som bubblar och gläder mig när så behövs. Som just nu. Har som tur är en bra vakuumkork för det bubbel jag inte förmår konsumera direkt.

Mitt liv levs medan jag kollar genom fönstret vilka bilar som passerar. Den där jägarkamouflerade är förvaltarens, de vita är städbolagets. En svart van är vems? Den gamla Volvon hör hemma där borta vid slutet av vägen, hos han uppfinnaren som jag hoppas uppfinner än.

Richard Juhlin är riktigt bra.

Tisdagen är ännu gråare än måndagen. Ingen sol inom synhåll, men för all del inget regn heller, bara dis och dimma. När klockan är nio är det fortfarande så mörkt att jag har lampan tänd. Har fotvårdat mig, det var skönt. Och så har jag tagit fram smör från kylen att bli lite mjukare i kökets ungefär 17 grader. Kanske blir det bak av korintkakor (med russin) senare idag. Middag blir resten av gårdagens soppa, nu mera gryta, och laxbiten som jag hoppade över igår.

Trampar omkring i huset. Tar på mig en tröja till, fryser. Min galla retas lätt med mig, har inte ont, men känner av den. Hoppas lite Gaviscon ska hålla den i schack. Törs inte fika, ens utan kaffebröd.

22 februari 2021 – ”en bra dag för redigering” skrev en etablerad författare just på Facebook. Det är det kanske om det nu är så att man har något att redigera, eget eller annans.

Det är både ljust och grått därutanför fönstren, samtidigt. Har bara varit ut med sop- och kompostpåse. Ingen mat till musen. I mejl till syrran anklagade jag musen för att ha förskingrat en pusselbit. Det hade den inte, biten låg precis under mattkanten när jag väl kom på att se efter. Nu är mitt köksbord mitt igen, pusslet ligger i sin ask och väntar på att komma till den andra syrran. När nu någon av oss kan ta oss hit eller dit.

En sjuk tandläkare och därmed uppskov, gav mig lite matlagningsenergi. Jordärtskockorna (tar bort ett s eftersom datorn talar om att det var fel) med mera puttrar stillsamt på spisen. Fåglarna har fått mat. En morot ligger på backen och väntar på att haren kanske ska komma tillbaka och hitta den.

Blir uppringd av hemtjänsten i Sundbyberg, ”du hade ringt”. Det hade jag inte, vet inte hur det kunde se ut som om jag gjort det. Finns inte i min logg, men tydligen i deras. Jag börjar tröttna på min telefon, den beter sig. Parkerar mitt i pågående samtal, ringer upp en av sonsönerna, som ringer tillbaka och undrar om allt är bra. I och för sig trevligt att få prata lite med honom, men inte avsikten. Jag talade just då med ena syrran. Ibland fungerar allt som det ska, ibland gör det inte det. Jag försöker kolla alla inställningar, och kan inte se vad som är galet.

Smakar av min soppa, den blir bra. Kommer antagligen att använda stompen och därmed få lite grövre struktur.

En grådag, som utöver matlagning inte får mig att överanstränga mig. Energin är låg. Och pusslet är klart. Vill inte varken tvätta eller städa, eller plocka bland att rässje som samlats i det andra sovrummet. Är ”rässje” ett ord som finns? Det finns hos mig, sedan barndomen. Om det är ett dialektalt ord, så är det nog så att jag gillar många av dem. Kanske använder jag dem fel ibland. Men inte här och nu.

Söndag 21 februari 2021 – morgonens dimma verkar lätta, solen kan anas bland molnen på himlen. Mina ljus brinner, vedspisen får vänta på mina försök att få den att brinna utan att ryka in.

Har ätit min frukostgröt med lättkokta äppleklyftor, har en mugg te framför mig. Kommer som vanligt inte att dricka upp allt, det brukar kallna innan jag kommer så långt. Jag har inte sett några spår av husmusen de senaste dagarna, men så har jag heller inte ”matat” den. Fällorna är slängda. Kompostpåsen slängs så snart något för en mus ätbart finns där, samma sak med den andra soppåsen.

I fredags fick jag en bok i min brevlåda. Jakob Sverkers Örådet. Ser fram emot att läsa den. Och blev så glad över att han ville skicka den till mig, som en gåva och ett tack för det han läser av mina skriverier. En oväntad glädje i vardagen, det behövs. Tack Jakob.

Drygt sex grader varmt ute, snön försvinner fort. Men än syns ingen snödroppe i det som kanske kan kallas rabatten.  Däremot såg jag haren som satt och åt av det gräs som nu syns igen. Den satt där nästan en timme, vände bara på öronen hit och dit emellanåt, hittade kanske också några solrosfrön som fåglarna tappat. Haren såg lite luggsliten ut efter vintern, och var tydligen hungrig.

Känner mig också tämligen luggsliten, bokstavligt. Längtar som de flesta andra efter vår, sol och värme. Vill kunna sitta ute i solen även om jag måste ha en filt över mig. Altanen är fortfarande snötäckt, så det lär dröja ett tag innan jag går dit ut. Nu kom jag ihåg att jag ska vattna de pelargoner som står precis innanför altandörren, bara en liten aning. De ser ut att vara i olika stadier av döende, men ibland tar de sig oväntat. Morsdags-rosen står där den också, och verkar definitivt död, men får en skvätt vatten ändå.

Dagen har ägnats åt pusslande. Antalet oanvända pusselbitar minskar, och ryggen klagar över ”arbetsställningen”. Jag vet att det fattas två bitar, men vet inte vilka. Dessutom saknas numera också en kantbit, vilket det inte gjorde tidigare enligt syrran. Får väl skylla på musen.

Har slagit in Lo-Johanssons fyra memoarböcker till en beställare. Tyvärr blir paketet så tungt att det kommer att kosta extra frakt. Ingen stor förtjänst på den försäljningen alltså, men fyra böcker mindre i mina hyllor. Inser att de flesta köpare tittar på ”nyinkommet” i första hand – drar den slutsatsen eftersom nästan alla böcker jag sålt den senaste månaden är sådana jag nyligen lagt in. Jag är glad att böckerna hittar nya läsare, och att jag därmed slipper slänga dem. Vet inte riktigt hur det skulle gå till, böcker är snudd på heliga för mig. Har så varit allt sedan barndomens flitiga besök på biblioteket hemma i Avesta, först uppe ovanför Karlbergs-parken, och senare någon gång efter min flytt från stan, nere i början (eller slutet?) av Kungsgatan, nästan mitt emot det som en gång var en järnhandel.

Idag slänger jag inte några böcker. De som jag bedömer som alltför vanliga och därför meningslösa att registrera på Bokbörsen, hamnar i banankartonger för framtida loppis à en krona styck.

Idag måndag gör jag jordärtsskockssoppa (väldigt många s där) med slantade morötter, lök, äpple, ett par små potatisar, röd spetspaprika. När alltihop är klart kanske jag mixar men låter förmodligen bli, är inte så förtjust i den konsistensen. En bit lax väntar på att få ansluta sig – än så länge puttrar ingredienserna i kycklingbuljong från frysen, kanske blir det en fiskbuljongtärning för lite mera fisksoppestuk. Det ger sig, jag är inte ortodox.

Tandläkarbesöket blev inställt på grund av sjukdom, ny tid 9 mars.

18 februari 2021 – tillbaka i Sundbyberg, tvättstugan i kväll, tandläkeri i morgon. Bilen parkerad ett par kvarter från lägenheten, dock inte på städdag. Det kostar 900 kronor…

Har just fått besked att jag har antikroppar, testade igår. Bra, även om det just inte förändrar någonting. Avstånd och munskydd gäller även i fortsättningen. Tror att det ligger mycket i det en läkare sade häromdagen – om vi som har antikroppar börjar knalla omkring som före corona, så lockar vi andra att följa vårt exempel. Och då sprids smittan.

Letade ”överallt” efter plånboken, när jag insåg att den inte låg i min jackficka. Den låg inte heller bland det som ska tvättas i kväll, inte på sängen eller köksbordet. Jag gick slutligen till bilen. Inte där heller. Men där låg den ena tygkassen kvar – med plånboken. Lättad. Skönt att ha ett körkort i morgon till exempel, och kort så att jag kan (del)betala tandläkaren och tandhygienisten.

Det här med att tappa bort eller tro mig ha tappat bort plånboken är ett typiskt stressbeteende hos mig. Jag kan inte direkt komma på något akut som stressar mig (skulle vara plågsamt tandläkarjobb då) – men kanske hänger gammal stress kvar i mig.

Nu har jag tid att skriva, men ingen lust att skriva. Lägger mig i stället i den osålda soffan och läser.

Har smygstartat i tvättstugan. Den stora maskinen var ledig, så där tvättas nu två mindre trasmattor.

Sonen ringde just, han har bokat städning av lägenheten. Jätteskönt, men jag ska nog dra fram spisen i alla fall. Och ta det sista överskåpet i morgon efter tandläkaren.

Kvart över nio på kvällen är tvätten klar. Två trasmattor hänger fortfarande på tork, dem får jag hämta i morgon bitti. Nöjd med dagens värv. Stänger ner nu för en stunds läsning, kanske i sängen.

Fredag 19 februari 2021 – har nu packat bilen med de sista tavlorna, och alla rena trasmattor däremellan. Strax färd via T-bana in till Stockholm. Det luktar såpa i hela lägenheten efter att jag skurat badrumsgolvet, halkremsorna är svåra att få rena. Förmodligen åker de och golvet ut när någon annan flyttar in.

Lördag 20 februari 2021 – jag överlevde tandläkarbesöket igår. Och ingen rotfyllning behövdes, lagning och fluorlack ska förhoppningsvis mota karies. På måndag är det dags för reklamationsarbete på den brygga som gick sönder strax efter att jag fått den på plats. Det blir inte kul, men ska inte kosta mig något.

Fåglarna är glada, de har just fått påfyllning av frön. Snön krymper sakta. 3-4 grader varmt, ingen vind.

Igår fylldes bilen med de sista tavlorna och lite annat diverse som jag kunde hantera från lägenheten i Sundbyberg. Det jag kallar ”Jans rum” här hemma hos mig är numera belamrat med just diverse. Min tilltro till loppisförsäljning i vår och sommar är stor…

Tror jag ska laga paella idag. Har kyckling, räkor, musslor, lök och vitlök, paprika (både vanlig gul och röd spetspaprika), champinjoner. Och ris förstås.

Har just haft ett långt och trevligt samtal med en vän i Enköping. Vi har (nog) någon sorts gemensamt leverne i Sundbyberg, med barn i ungefär samma åldrar, men kan inte komma på riktigt hur och var. Spelar ingen roll, nu har vi hittat varandra på Facebook, och det är fint att få nygamla vänner idag. Vi är i ungefär samma ålder, har skärgård och båtliv gemensamt om än inte samtidigt. Tack Berit för att du ringer, när nu inte jag gör det… Jag är inte, och kommer med all säkerhet aldrig att bli, någon telefonmänniska. Skriver hellre än pratar. Och behöver vänner som ändå ringer upp mig, ni är några som vet vilka ni är.

Paellan är klar, står till sig lite före middagen, verkar bli bra. Räkorna hamnar där precis före servering. Hoppas jag kan äta, min galla har småretats med mig idag. Gäller att övertyga kirurgen på Norrtälje sjukhus på torsdag, jag vill bli av med de här besvären. Vill kunna äta något annat än havregrynsgröt (som jag aldrig gillat) till frukost, kunna få i mig ett ägg, eller ett par smörgåsar utan att behöva få ont.

Regndroppar på köksfönstret. 4 grader varmt, därmed 17 grader inomhus. Spisen vill inte med mig idag.

Har lovat mig själv att inte ta emot flera böcker för annonsering på Bokbörsen. Lade in de sista idag, Lo-Johanssons memoarer i fyra band. Jag har sålt många av de böcker Jan/vi hade i Sundbyberg sedan nyår. Är glad och tacksam för det, men har ändå väldigt många böcker här i huset. Flera ryms inte, behöver komma på loppis även för att bli av med böcker. 1 krona styck borde kunna fungera, bättre än att elda upp dem (det här är böcker som inte är inlagda på Bokbörsen).

Vem behöver en perculator att koka sitt kaffe i? Eller ett skinkbestick – gaffel och kniv – med handtag av renhorn? Etcetera. Jag har väldigt svårt att bara kasta bort fullt fungerande pinaler. Den yngre generationen (aka äldste sonen framför allt) har lättare för sådant. Nu åker soffan och spegeln från Vintergatan iväg till sopstationen. Kanske tar yngste sonen hand om dynorna från soffan, att ha på sin inglasade balkong och ligga på.

Nu tar jag ”ledigt” över helgen. ”Gut shabbes” tror jag Sam C brukar säga, jag försöker med detsamma.

Onsdag 17 februari 2021 – halv åtta är det fortfarande lite grått ute. Och slut på fågelfrön, men fåglarna får vänta tills mitt te är uppdrucket och jag påklädd. Gröten med äpplesylt har jag ätit. Ordet äpplesylt känns konstigt, men vad kallas lättkokta äppleklyftor som inte mosats?

Idag ska jag ut med den stora mattan ur bilen och ner med den på snön, rätsidan ner. Bara det lär kräva sin kvinna och hennes armstyrka. Därefter blir det att vanka fram och tillbaka över mattan, och banka med snöskyffeln i brist på piskkäpp/mattpiskare. Och sedan ska mattan in, helst tämligen snöfri.

Någon undrade om den soffa jag annonserat ut på FB var ”nersutten”. Svar, gott skick. Hade lust att fråga om hen trodde att man får en ny soffa för 400 kronor… Och spegeln, annons 100 kronor, fick frågan ”kan du sälja för 50”. Svar nej. Det blir väl sopstationen för båda. Stackars sonen som får ordna det.

Det blev både blodprov och antikroppstest idag på Norrtälje sjukhus, en tillmötesgående sköterska fixade båda när jag ändå var där. En vända till sopstationen med bland annat den gamla golvlampan. I morgon Sundbyberg igen, kanske hinner jag tvätta några trasmattor i den stora tvättmaskinen i tvättstugan. På fredag förmiddag tandläkaren…

Den stora mattan blev riktigt fräsch av snön (som antog en smutsig färg) – nu ligger mattan i vardagsrummet, den gick precis in. Och det ser trevligt ut.

Musen åt leverpastej i natt, jag ger mig inför denna mus överlevnadsförmåga. Musen vinner. Men i natt blir det möjligen ett bananskal, inget annat.

Efter lunch har jag ägnat mig åt att registrera alla mina ”Atlantis väljer ur världslitteraturen” på Bokbörsen. Har redan sålt två av dem. Men nu får jag ge mig, har inte plats i mina hyllor för flera böcker. Om alla 3 750 böckerna ska säljas behöver jag leva sisådär femtio år till…

Har pratat med syrran, den ena, hon med galla, som jag. Vi kollar om vi mått hyfsat, eller om vi kräkts. Ibland är det si, och ibland så. För ögonblicket lugnt på båda fronter. Skönt att andra syrran slipper detta.

Det enda vilddjur som passerat idag är samma gamla hare som de flesta dagar. Något säger mig att haren är gammal, fråga mig inte vad. Kanske att den har överlevt ett tag? Det är nog ett mått på ålder, att ha överlevt ett tag.

Den här syrran, hon tyckte jag var så effektiv. Tror inte det handlar om det, mera att jag är så omåttligt envis, ger inte upp. Vad det vara må. Om det nu handlade om 40-50 böcker som skulle in på Bokbörsen hellre än slängas, så gör det, Så gjorde jag det. Pust. Envishet, möjligen inte effektivitet.

Snart kan jag se Rapport, och därefter blir det sängen. Som vanligt med en bok redo att läsas, men som hamnar i hyllan bredvid sängen, tillsammans med glasögonen. Det är mycket sällan som jag läser i sängen, ändå är det något som får mig att ta med mig den som som är aktuell, och lägga den åt sidan. Ett värmeljus brinner alltid på köksbordet så länge det kan. Ibland vaknar jag till under natten och förundras över att det fortfarande brinner.

16 februari 2021 – har baxat in den stora mattan från Jans lägenhet i bilen, plastsäcken höll inte hela vägen, men in kom mattan. Och vinylskivor, golvlampa, några tavlor i flyttkartong i framsätet. Jodå, jag får också plats så småningom. Men först ska jag till tandläkaren klockan ett.

Har också bokat antikroppstest på Norrtälje sjukhus. Kan ju vara bra att veta, om man som det verkar nu rekommenderar enbart en vaccinationsspruta – när det nu blir dags. Dags är det för en kopp kaffe, efter en effektiv morgon. Har dessutom just torkat rent ett skåp. Det återstår några. Plus dra fram spisen. Med mera.

Efter tandläkarbesöket for jag hem till mitt. Och tömde bilen på det som fått plats där, mattan får ligga kvar till i morgon.

Inget kul besök hos tandläkaren. På fredag har jag tid hos tandhygienisten ca en timme, och hos tandläkaren en och en halv. Två tandhalsar har angripits av karies (på ett år), kanske behövs rotfyllning, kanske ”kronor”. Dessutom ska den pajade bron från i fjol göras om – ser inte fram emot något av detta. Det kostar dessutom stora pengar, även om också staten bidrar. Nåja, det är väl någon mening med att jag lyckats spara ihop så att det räcker även för detta.

Kanske får jag soffan såld, en möjlig kund ville bara hem och mäta först. Om det verkar fungera så hämtas soffan på fredag – det får i så fall bli efter lunch, eftersom jag tillbringar förmiddagen hos tandläkaren. Den tilltänkta kunden har mätt, soffan blir för stor.

Men en annan person har också ställt frågor om soffan – så kanske…

15 februari 2021 – Jag åker till Sundbyberg för att lite längre fram på dagen träffa en vän i Stockholm. När jag väl är där och ska låsa upp dörren till Jans lägenhet hittar jag ingen nyckel. Hur jag än vänder upp och ner på väska, ryggsäck och gräver i alla fickor – ingen nyckel. Så jag lassar in det jag tänkt förvara i lägenheten i bilen igen, och tar T-banan in till stan. Alldeles för tidigt, men det visar sig fungera eftersom vännens ärende gick snabbare än hon trott. Vi fikar och pratar på Hötorgshallen med tillbörligt avstånd, en fin stund. Jag inser att jag saknar samtal dessa dagar. Sedan länge.

Nåväl, åker tunnelbana tillbaka till Sundbyberg och ska just ta bilen och fara tillbaka till Norrtälje – för att åka hit igen i morgon och tandläkarbesök – när min hand åker ner i jackfickan. Där är nyckeln. Och där har den förstås legat trots att jag inte hittade den tidigare. Hur det gått till vet jag inte, lika lite som jag förstod hur jag kunde ha glömt att ta med nycklar till lägenheten.

Nu är jag kvar här, i morgon blir det tandläkarbesök efter lunch, och dessförinnan ska jag åter fylla bilen med diverse. Kanske får jag med mig den stora mattan, den är halvvägs inne i en sopsäck. Annars får jag bära ner flera tavlor, och vinylskivor. Jag är nöjd med dagen som den vecklade ut sig. Har lagt ut en annons om soffan och spegeln på Facebook, noll intresse so far.  Kanske går bättre om jag inte vill ha betalt. Vi får se, i morgon. Pizzamiddag är äten, jag ligger och läser dålig bok i den utannonserade soffan. En Sidney Sheldon, den enda bok som nu finns här.