Måndag – tisdag

Det är måndag, solen lyser och det blåser. Jag är stressad och irriterad, har just letat reda på förstoringsglaset som hamnat i fel bokhylla, fd maken ville läsa på flaskorna i duschen. I stället för att ta på sig glasögonen… Jag orkar nog inte ha det så här särskilt länge till, men vill försöka också den här sommaren ut. Allt fungerar sämre dag för dag. Han fungerar sämre dag för dag, och därmed jag också.

I morgon ska jag in till stan och tandhygienisten. Tar inte med mig hunden. Åker ut igen när jag är klar, och har handlat och förnyat recept etc. Han är orolig för hur det ska gå när jag inte är här med hunden, jag fick lov att skriva upp hennes namn på en lapp, och tala om att hon kanske eller kanske inte kommer om han ropar ”Molly”. Så är det.

Har sagt till syrran att jag kommer på midsommarafton – men egentligen borde jag stanna hemma ensam och ”redigera”. Där finns en stor del av min stress. Och jag tänker åka till syrran/syrrorna och hem igen dagen efter midsommarafton – för att stanna hemma hos mig och jobba. Först därefter åka tillbaka till landet, hunden och fd maken. När sonen och hans familj kanske redan har åkt hem till sitt… Jag ordnar inte min frånvaro för att jag inte vill träffa dem, men jag behöver, kräver, måste få vara annanstans en stund. Utan hund och utan fd maken. Utan tvätt, matlagning, planerande och donande. Utan.

Tisdag kväll har jag kommit fram till att jag åker hem till mitt i morgon onsdag, Molly och fd maken får klara sig utan mig. Det gick fint idag och går kanske bra även i morgon. Hon har inte rymt eller varit borta från huset. Lärorikt för min del att det fungerade. Sonen och hans familj kommer inte förrän på torsdag kväll. På det här sättet får jag egentid för redigering och slappande hemma, innan jag åker till syrran på midsommarafton. Det blir bra. Kanske hinner jag nu också jobba med manuset och få färdigt en tredje variant…

ancient blur calligraphy czterolinia

Photo by Pixabay on Pexels.com

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tack Pia

Onsdag, kväll – var en stund hos bästa vännen när vi väl kommit tillbaka till ön efter den korta visiten hemma hos mig. Kyligt, fd maken har satt på luftvärmepumpen. Jag hämtade hit ett tunt täcke att ha i stället för det tjockare – vi har olika preferenser. Nu tittar han på teve, Aktuellt – missade Rapport som gick medan han diskade middagsdisken. Färskpotatis och sill var middag idag. Eftersom det fortfarande blåser tämligen kraftigt har blommorna på altanen fått flytta tillbaka in mot väggen i någorlunda lä. Grannens vita syrener är vackra på vårt bord därute (fick lov att plocka).

Molly är nöjd och ligger i sin bädd vid mina fötter. Hon gillade att träffa Louie och Stevie idag hos vännen – svartvita cockerspaniels, den ena äldre och den andra yngre. Vännen och jag pratade om livet, om boken, om fd maken och hans behov respektive mina egna behov…Om lojalitet. Och de val ”man” har och gör. Som alltid är samtalen plågsamma, ärliga, hjälpsamma. Ibland alltför klargörande.

För övrigt har jag aldrig (som jag minns) sett så mycket gullregn, överallt dessa fantastiska hängande klasar av lysande gula blommor. Eller så mycket tjärblomster, eller midsommarblomster, eller… Allt blommar samtidigt, allt tycks blomma mycket. Vacker är naturen.

Av den här dagen finns en stark människa kvar hos mig, i tankarna. Vi har aldrig mötts annat än som vänner på Facebook, kanske på 1av3.se (är osäker där). Hon har hela tiden läst det jag skrivit, ibland kommenterat, funnits där. Idag berättar hon att hon nu ”officiellt är döende i cancer” eftersom hon får palliativ vård och har sagt nej till ytterligare behandlingar eller operation. Jag är ledsen, för henne och hennes familj – och jag blir starkt berörd av det mod och den kraft som krävs för att skriva som hon gjorde idag på Facebook. Jag önskar så att resten av hennes liv blir så bra som är möjligt. Och jag önskar mig hennes mod när det blir dags för mig. Än är jag veterligt frisk, men ändå är det som för oss alla – vi har bara just nu, ingen vet något annat än det ögonblick som är nu. I morgon kan allt vara annorlunda. Lev väl Pia, det liv du fortfarande har. Och tack.

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vackert försummat

Hemma hos mig. Runt huset är gräset högt, den stora gräsmattan håller killarna på gården efter. Mitt höga gräs och min övervuxna rabatt syns inte från vägen och får därmed vara ifred. Pionerna har slagit ut, en är rosa och den andra djupröd. Vackra. Jag plockar nerblåsta grenar och kvistar, drar bort lite gamla tulpanblad – gräset får vara, insekter mm till glädje kanske.

Kaprifol och aklejor borta vid tvättstrecket, gräslök som blommar på berget, lite mandelblom också. ”Trädruinen” fungerar också i år som klätterställning för en mager kaprifol. Här ser vackert försummat ut…

Idag kom en glad ung man och hämtade det bord jag inte längre behövde. Han hade nyss flyttat till egen lägenhet, och ”åkte omkring och fick saker gratis” – härlig idé tycker jag. Han ville ha möbler som varit med ett tag, inte nya, trista, lika alla andra. Jag gladdes åt hans energi. Nu har jag flyttat kvarvarande möbler hit och dit och har ett ”nytt” vardagsrum. Fd maken provsitter soffan på ett annat ställe än tidigare. Vill ha flera vackra gamla trasmattor.

20190611_122918.jpg

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Höra eller inte höra

Bästa vännen och Agnes har försökt få till det i flera veckor utan att lyckas. Kanske kan de ses, på landet, på onsdag – om det inte spöregnar. För då stannar vännen i stan, Agnes, Molly och fd maken är på landet även om det regnar.

Just nu lyser solen, och det blåser lite här i Sundbyberg. Men väderförutsägelserna framöver lovar regn, och lägre temperaturer. Vi lär få se.

Vi har ätit sushi, lättlagat. Med extra inlagd ingefära och extra wasabi. Ost efter.

Agnes tar ur hörapparaterna för att slippa höra ”Fråga Doktorn”s pladdrande glada röster, de blir närmast plågsamma och påträngande när hon hör de två programmänniskorna. Det är faktiskt en fördel att kunna plocka bort hörandet när det passar, och en fördel att kunna höra när det passar. Just nu passar det inte, Rapport visar diverse inslag med exploderade hus en förmodat hotfull man som senare sköts av polisen, fjärilar och dubbla mord. Agnes kan leva utan att veta riktigt vad det handlar om.

Farbrorn mittöver gatan har torkat sina fönster, idag igen. Och han har fina pelargoner i balkonglådorna, nu har han stängt balkongdörren för kvällen. Hon gläds åt att han verkar vara i fin form, i vintras såg han lite hängig ut. Han ingår i hennes och fd makens lilla värld, tillsammans med grannarna i huset och grannarna på landet. Och familjen förstås, barn och barnbarn, syskon. Hennes vänner på Facebook. Nyligen gjorde hon sig ett Instagram-konto, men vet inte riktigt vad hon ska ha det till. Hon får mest konstiga förslag om män långt bortifrån som vill skicka meddelanden till henne. Det vill hon inte. Tyvärr har hon inte riktigt begripit hur man tar bort och avslutar sitt konto, så det får vara där utan större aktiviteter.

Idag var hon inne i Stockholm, på Östermalm – och hon längtade bara därifrån. En gång bodde hon på Grevgatan, en gång bodde mannen hennes på Nybrogatan, nära hotellet där hon var idag för att intervjuas. En gång var de här trakterna välbekanta, det är de inte längre. Något finns kvar som det var, mycket är annorlunda. Och när hon kom tillbaka till Sundbyberg hörde hon en mycket lång hög siren – ett jättebrak, en sprängning, en siren igen. Ett hus som hon inte tyckte var så gammalt lämnar plats åt annat. Livet, och omgivningarna rör sig i en förunderlig långsam repetitiv dans, och Agnes försöker än så länge hänga med. Just nu tittar hon emellanåt på teve, utan riktig vilja, på en dokumentär om Agnes Karlsson som är 107 eller så och i full fart. Kanske är det trött hon blir, Agnes. Inser att hon döpte om den remarkabla kvinnan som ju naturligtvis heter Dagny, inte Agnes. ”A Freudian slip” kanske.

person wearing hearing aid

Photo by rawpixel.com on Pexels.com

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Måndag

Morgonpigg hund i stan, ut halv sju en måndagsmorgon i ljusa juni. Blåste lite svalt. Utanför huset byts vattenledningar, inte med någon vidare framgång tycks det. Stort hål i gatan sedan någon månad tillbaka, idag fyra killar som bokstavligt talat kliar sig i håret… Nåja, vi har tillbringat den senaste månaden i sommarhuset och enbart upplevt några timmars vattenstopp här.

Idag intervju om min bok som kommer i höst. Försökte få tid hos frissan för klippning, men det gick inte. Hårtvätt får räcka. Därefter en vända hem till mitt och så vidare ut till Djurö igen i morgon. Kanske hinner jag få en glimt av pionerna i min övervuxna rabatt, om de inte blommat över. Behöver kolla post och bara vara hemma hos mig en stund. Fd maken och Molly får hänga med.

Intervjuad och fotograferad, utmattad. Trevlig journalist, trevlig fotograf – båda har

photo of white flowers

Photo by Irina Iriser on Pexels.com

jobbat tillsammans och har ett gott samspel. Det är ändå tröttande att berätta om sitt elände…Vi åker hem till mitt i morgon.

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ännu en morgon

Halv sex tyckte Molly att vi skulle gå ut. Så det gjorde vi. Därefter var det inte någon idé att lägga sig igen, så nu sitter jag här och kollar Facebook. Inser att vår sondotter också är vaken… Hennes farfar sover fortfarande. Molly också igen, i sin bädd.

Det ser ut att bli vackert även idag, solen har börjat värma och vinden är snäll. Idag ska myggfönstren sättas i, nätterna blir för svettiga och svårsovna med stängda fönster.

Fortsatt redigering av mitt bokmanus idag, jag stryker, flyttar om, skriver lite nytt, blir ledsen och sorgsen, och glad – om vartannat. Många minnen, en del gör ont, andra gott. Saknar mannen min, jag kallar honom fortfarande så och han kan inte protestera. Ingen annan har heller någon rätt att säga emot. Han är och var mannen min, också när han inte var det. Han fattas.

Vår son Mats fattas också, hans dotter saknar honom, vi saknar honom. Hans yngste bror fyller femtio år i höst, själv blev han aldrig så gammal. Fem år sedan han dog, tiden  har gått ofattbart fort och samtidigt lika obegripligt långsamt. Här på landet finns han i det han gjorde här. Och han finns i våra hjärtan. Tror att han vet och visste att han är älskad.

black ceramic cup with smoke above

Photo by John-Mark Smith on Pexels.com

Dags för frukost utomhus om en stund, nöjer mig med en kopp te så länge.

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

”K”

Har just avslutat läsningen av ”K”.

Katarina Frostenson refererar till många författare och filosofer i sin bok. Alltför många kan jag tycka som inte är ingående bekant med flera av dem. Ett citat av Primo Levi fastnar, ”inte hämnas, men heller inte förlåta” .

Hon är oförsonlig, anklagar många (för mig okända) människor för lögn, förtal, hat och avund. Jag läser och försöker hålla hennes och hennes makes skuld eller icke-skuld borta från läsandet. Det är svårt. Hans dom har fastställts av hovrätten. Hennes inblandning, om någon, har inte belagts. Hon medger en viss tankspriddhet som gjort att hon inte informerat om sitt delägarskap i handelsbolaget…

Boken gör ett annat intryck på mig än det mina fördomar om hela historien fått mig att vänta mig. På ett märkligt sätt får boken mig att känna igen mig själv – utan jämförelser i övrigt. Jag befinner mig på den ”andra sidan”, min skuld och skam i samband med mitt spelmissbruk gick inte att ifrågasätta, jag var skyldig till det jag själv och andra anklagade mig för. Mitt eget skrivande blev ett sätt att fortsätta leva. Det gör de här två  också . De lider, väntar och lever. Hon skriver. De äter och dricker, hon vandrar i Paris och låter Seine förtrolla och skrämma henne. Medan boken skrevs var deras liv ofta närmast outhärdligt. Hennes övertygelse är att de är orättmätigt anklagade, offrade på ett altare som handlar om att misstänkliggöra och förvandla Svenska Akademien. Hon tvivlar inte på sin sanning.

Delar av boken kunde ha strukits före tryck. Långa stycken där hon skriver om sig själv som ”Hon” får mig att tappa läslusten och slarvläsa – kanske missar jag något. Kvar hos mig blir en bild av en människa, kanske två – som inte vill hämnas, men heller inte förlåta de svek de upplever sig ha fått utstå. Deras värld idag är en annan än den de levde i för ett par år sedan. Jag hoppas de kan återskapa glädjen i livet igen.

Läs boken oavsett vad du vet eller tror dig veta om det som hänt.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar