Månadsarkiv: maj 2014

Varje dag talar jag om för mig att Mats är död. Han är död, och jag tappar bort det någonstans där jag aldrig varit tidigare. Det spelar ingen roll om jag säger det högt, eller bara inom mig. Jag kan … Fortsätt läsa →

Det småregnar därute. Båda hundarna sover, är inte särskilt intresserade av att gå ut igen, ännu. Minsann är instängd i sovrummet. Mitt emot mig vid köksbordet sitter Mats (och Eriks och Anders) pappa och försöker läsa, iklädd morgonrock. Han har … Fortsätt läsa →

Den ljusa, som kikar på mig, är Rossi, Eriks hund. Framför honom ligger Rösti, Mats hund. Båda hjälper oss just nu få dagarna att gå – en vecka är de här, sedan kommer Rossis husse och familj hem igen. Och … Fortsätt läsa →

Jag är tom. Och inte. Rätt som det är kommer tårarna, jag vet inte var jag är, om jag är på väg någonstans, eller varför jag skulle vara det. Allt äger rum inombords, utombords klappar jag katten, lagar mat, har … Fortsätt läsa →

Jag tvättar min döde sons kläder. Kommer säkert att slänga en hel del av dem, men tvättar ändå. Och städar hans rum, bäddar den säng han aldrig mera ska sova i. Försöker sortera, som inför en flytt. Han har flyttat, … Fortsätt läsa →

bar din röst” – de orden lånar jag av Svenarne Jansson och hans dikt ”Sång”. De pratar med mig nu när det gått nästan en vecka efter din död, Mats. Du finns här hos oss på ett märkligt sätt, vi … Fortsätt läsa →

Idag har vi varit på begravningsbyrån och diskuterat vår son Mats begravning. Overkligt. Och fruktansvärt verkligt. Han är död. Han dog i måndags, i en olycka ute på landet. Bilen rullade över honom och krossade honom mot ett träd. Han … Fortsätt läsa →

Jag har bakat matbröd, inte heller det jäste som det borde ha gjort. Är det för kallt i köket? Jästen var en dag för gammal, borde inte göra något, degspadet var OK tempererat. Hm. Ovan att baka kanske, det var … Fortsätt läsa →

Borta vid stallet stod ett gäng gubbar och tittade, på rad. Jag var tvungen att gå ut och kolla. Stallet ska rivas, ska dras omkull, nytt ska byggas ”i samma stil”. Jag gick in igen. Nu spöregnar det och gubbarna … Fortsätt läsa →

Minsann ligger på sin kudde på köksbordet, det kalldrar genom fönstren och vedspisen går för fullt. Det kallas för vår. Har plockat fram långkalsongerna igen, och har raggsockor och tjock fleece på inomhus. När någon annan säger ”jag har ingenting … Fortsätt läsa →