”Unlonely” på amerikanska, använt av en författare jag glömt namnet på, minns bara att han tog livet av sig 46 år gammal, efter att ha lyckats låta bli med det tills dess…hittade detta i en blogg hos Bodil M i höstas, varför jag kommer ihåg det just nu är inte klart för mig. Jag kan bara tro att hans ”unloneliness” tog slut.

Vi döpte vår båt till ”Eljest” för det var hon, lite eljest, lite annorlunda, inte riktigt som andra båtar.

Varför skriver jag detta, förmodligen håller jag på och letar efter norrländska ord, o-ord, och hittar inte riktigt dit. Det här är en o-kväll, en o-bra kväll, en ensam kväll – och jag önskar att jag vore unlonely!

Pratade med ena systern tidigare och hon nämnde att andra systern hade berättat att jag bloggar och skriver – men hon lät inte som om hon var intresserad av att läsa själv. Det gjorde mig o-glad.

När jag gjorde en övning ur Johanna Wistrands ”Skriv boken” igår som handlade om vad som hindrar mig att skriva – så var ett av de hinder jag hittade just att de mina skulle ogilla eller vara ointresserade av vad jag håller på med…

Ett annat var ”jag har ingen tilltro” – och just då gick strömmen för gång nr 1 av 4 den eftermiddagen! Vad sägs om denna illustration till min o-tilltro!