Det är alldeles tyst och lugnt i huset. Hundarna och jag har varit ute, de har fått mat och jag med. Jag har alltså ingenting som hindrar mig från att skriva – utom jag själv. Jag hindrar mig. Jag tycker att jag bli tjatig och tråkig och tuggar om och om allt elände så att det står mig och alla andra upp i halsen. Kanske är det för all del dit det ska, spys upp och försvinna? Tror jag på det? Nej, försvinner gör det inte – möjligen blir det färdigältat.

Nyss skrev jag om mina gamla fula slängfärdiga tofflor, som vi köpte tillsammans. Jag känner mig idag slängfärdig också, men ryms inte i soptunnan därute. För övrigt måste jag ju vara död innan jag kan kastas bort, och en sopbil är inte den död jag vill, en gång.

Det är nog så att jag har en hel del sopor som behöver slängas. En hel del minnen som inte ska bevaras, en hel del hopp som inte ska hoppas.

Ta en dag i taget, små steg, andas, slappna av, låt din inre coach stärka dig, tänk på allt du har att vara tacksam för, skriv BRA-bok, var glad åt det lilla, skriv ändå, öppna fönstret lite grand även om det regnar, andas, meditera, sitt skönt, gå ut och gå! Alla goda råd och överlevnadstips. Idag når de inte in.

Sopor. Jag fick inte med mig så mycket saker när vi skildes åt. Mina böcker, mina sängkläder och min säng, mina blommor, mina tavlor, mina fotografier, mina CD-skivor, min skrivare – och din bärbara dator som jag fick låna. Nu har jag min egen dator, med stor skärm som jag fått av bästa vännen, klaviatur från fd mannen.

Soporna är nog mest förhoppningar, önskningar, tro att när telefonen ringer så är det du – och inte en irriterad hyresvärdinna som inte får tag på min son som lovat hjälpa henne med något.

Önskan att din misstro ska förvandlas till något som gör att du kan möta mig igen ibland, med glädje och inte enbart medlidande – som jag just nu inser att det kanske handlat om när du kommit hit med ostron och vin! Och älskat med mig.

Jag vill inte ha ditt medlidande – även om det i bokstavlig mening kanske handlar om just det, ditt lidande och mitt lidande, med-lidande. Vi kan fortfarande inte prata om detta. Eller, vi gör det inte.