Grannens ungar gungar. Högt och lite farligt, sådär som vi gjorde när vi var barn – fast de gungorna var mycket högre. Och däljan bakom gungorna var inte rolig att ramla ner i. Jag vet.

”Säg det, goa pastorn” är ytterligare ett mamma-uttryck som dök upp i mitt huvud i morse – undrar vem han var pastorn, och vad som pågick och föranledde svaret? Och vad håller du på med, mamma? Om du vill mig något kanske du kunde vara lite tydligare, inte bara komma tillbaka med diverse mer eller mindre obegripliga ramsor och uttryck!

Det är mitt skrivande som åstadkommer det här. Jag minns, och inser att jag inte minns, och tänker mycket på det som var, så som jag kommer ihåg det. Och då fyller du på med dina uttryck som förmodligen passade in när du använde dem – hos mig, nu, trillar de in överallt och har inget med någonting att göra! Känns trist att det mest är sådant jag minns av dig.

Vad kommer mina söner att minnas av mig? ”Skriv din egen dödsruna” var en övning i något sammanhang. Den var inte rolig då heller.