Först svarar du inte när jag ringer, telefonen blir plötsligt upptagen. När jag ringer igen en halvtimme senare ”vi är på väg till Danmark, jag hade tänkt ringa dig” – ”ha så trevligt, hejdå”, säger jag, efter att du också talat om att besöket hos ögonläkaren gick bra, inget akut.

Och där sitter jag med min svartsjuka, och min avundsjuka. Du upplever saker med henne, och hjärnan förstår att det är så och att det kanske till och med är bra att det är så. Hjärtat vill inte acceptera, klarar inte av att hantera att du skapar en djupare relation med en annan kvinna, samtidigt som du har mig när det passar.

”What goes around, comes around ” eller så, finns det bestämt ett uttryck som säger – dvs det man sår får man skörda, eller det man gör någon annan får man själv uppleva. Jag tog dig ifrån din hustru, hon ville inte släppa dig, men gjorde det till slut, med bitterhet, hat och sorg.

Nu tar någon annan dig, eller åtminstone någon del av dig, och jag vill inte släppa. Hatar gör jag inte, bitter är jag inte heller, men sorgsen. Och svartsjuk. Jag vill också åka till Danmark, med dig. Jag vill skratta och leka med dig, älska med dig, älska dig.

Jag försöker tala om för mig att det räcker att jag får låna dig ibland. Jag tror mig inte.