Halv 8 ringer telefonen, och gör mig rädd. Lördagsmorgon, vem, vad har hänt? Det var du, och du mådde bra.

Du hade äntligen hittat till min blogg och läst och kunde tala om att i en sak hade jag i alla fall fel. ”Man blir inte inbjuden till begravning, man går på begravning”. ”Då vet du att jag går på din om jag lever”, svarade jag.

Jag är glad att du läser – du hade skrattat så du nästan trillade av stolen när du läste min beskrivning av min åldrande kropp, och de tre skäggstråna som jag kom ihåg till slut. Och du skulle läsa mera.

Dessutom erbjöd du dig att komma ner med släpet så att vi skulle kunna ta oss ut i skogen och hämta ved – men först måste jag ta reda på ordentligt var det kan finnas någon. Vi pratade en stund, du skulle åka på auktion i morgon, koltrasten äter upp dina hallon, och det gillar du inte.

Om du fortsätter att läsa, och det gör du eftersom du är nyfiken – så kommer du att läsa sådant som inte får dig att skratta. Men det kan vi prata om när vi ses nästa gång.

Nyss landade en häger i ån, himlen är svart av ovädersmoln. Inneväder, gräsmattan får vänta. Mina rosa pelargoner lyser därute i det mulna. Inuti är jag glad.