Jag låter mig störas av att fd maken är här, trots att det var jag som bjöd in honom. Han sitter och läser och hörs inte. Det är bara jag som skapar störningen. Och bekräftar att jag ska vara ensam om jag ska skriva.

Så då skriver jag ändå – igen. Funderar över bloggens sk ”Akismet-filter” som lär ska ta bort skräppost. Häromdagen loggade jag in just som en skräppost identifierats och alltså fortfarande fanns kvar – jag kollade, och det var en kommentar från en kär bloggläsare… Det hade alltså blivit fel. Igår fick jag en fråga i en kommentar som lät som om den ställts tidigare. Jag har inte sett den i så fall, kanske även det ett Akismet-misstag?

Just nu velar jag fram och tillbaka: ska jag börja spackla även i köket och därmed också måla inom överskådlig framtid?

1. Färgen är slut, mera måste alltså anskaffas. 2. Jag är trött på att måla, sovrum, vardagsrum, hall och toalettrum är nymålade och fina. 3. Köket är inte fint, många gamla spik- och skruvhål i väggarna. Skåpluckorna behöver inte målas. 4. Jag tror jag spacklar igång!

Om en stund, när jag skruvat loss rullgardinssnöresfästet från fönsterkarmen i sovrummet och flyttat det till andra sidan, så att jag kan vända rullgardinen rätt – nu sitter den med baksidan fram. Och när jag skrivit färdigt för stunden.

Jag gick nyss med i skrivsajtens – 1av3.se, gå med du med – romangrupp, ”gruppen för oss som skriver romaner”, eftersom jag ville kommentera ett inlägg.

Att hävda att det jag skriver ska bli en roman känns övermaga, mera så än att säga att det ska bli en bok. Undrar varför det ena går an, men nätt och jämnt det andra? Undrar också om det verkligen någonsin blir en bok, när jag enbart sysslar med att skriva saker som denna text!?