Långsöndag. Redan mitt på dagen. Regnet därute behövs, men gör mig seg och ovillig att göra annat än läsa, och så blir jag ännu segare. Sigge och jag hann med en promenad i morse, nu ligger han och sover på golvet i köket.

Funderar på att göra tunnpannkakor till lunch, med ny svartvinbärssylt till. Om jag gör ett lass pannkakor kan jag använda några till crèpes med räkfyllning till kvällen. Jag kan riva den där starka osten till. Och servera mig tomater och gurka till, salladen är slut. Det blir bra. Pannkakepaus.

Det var gott. T o m den första pannkakan var perfekt frasig och jämngräddad. Men inte blev jag just mindre seg av denna kolhydratrika lunch … En mittpådagenlur medan regnet vräker ner kanske. Nej, jag brukar aldrig bli pigg av att sova mitt på dagen.

Sov på soffan i nära två timmar och vaknade av att telefonen ringde. Pigg är jag inte, men inte heller så TRÖTT som jag var tidigare. Kan det handla om lågtryck, kraftfullt och lokalt just hos mig (och några till)? Sigge har varit ut och kissat, verkar i övrigt nöjd med att slappa han också.

Jag drömde om ett stort hyreshus som hotade att falla samman, en man som klättrade från den balkong han befann sig på tillsammans med andra och blev hängande mitt emellan våningarna. På något sätt fick han hjälp att via balkongen under ta sig vidare ner på backen. Jag och bästa vännen var ute med våra hundar när vi såg detta, och en stund senare satt vi och intervjuade minister Jan-Erik Wikström (hette han så, en kraftig herre med stor, ofta leende mun?). Han var väldigt flirtig och flamsig, inte alls seriös, betedde sig som en riktigt tillgjord virrpanna. Där ringde telefonen …

Jag avstår från tolkningar.

Bodil Malmsten har varit ute och gått i regnet, och påpekar stillsamt att det inte är förbjudet för cyklister att stanna för rött ljus, och att cyklister heller inte har någon inbyggd rättighet att cykla fort på trottoarer och gångvägar! Det har hon rätt i. Hon kallas sig stolt för gnällig käring – och ett kärt fruntimmer är hon. Men knappast gnällig. Som vi andra kämpar hon för övrigt med sitt skrivande, hennes roman vill inte som hon tror att hon vill. Hon fortsätter skriva.

Själv ska jag ägna en stund åt att fotografera böcker för inläggning på Bokbörsen. Jag fick två stora kassar av grannen och där finns en del roliga böcker. T ex ”En Nordlandets son” av William B Mowery. Första kapitlet börjar: ”Fader Claverly var en av de första, som märkte, att de sex män, vilka just kommit ombord på ångaren, voro banditer.” Utgiven 1937.

Där finns också Per Nilsson-Tannérs ”Vart hjärta har sin saga” från 1952. Kapitel 1: ”Det knarrade kärvt i en dörr, någon hostade torrt – röken stod som en darrande plym över taket och det doftade starkt av näver.

Östen Alstanius kom gående över det småkulliga gårdstunet med långa, trygga steg. När han stannade vid källarbacken och gjorde solhylla, såg han i morgondiset en lång räcka tegar och åkrar, som alla var hans.”

Har ni känt doft av näver? Jag vet inte att jag gjort det. Och vad är solhylla – en hyllning till solen? Skillnad på teg och åker?

Några få meningar för drygt femtio år sedan som väcker många frågor. Härligt!