”Livet är en dröm, och drömmarna drömmer.” Pedro Calderon, spansk poet och dramatiker för sådär 350 år sedan.

Han fick mig att minnas Tomas Tranströmers dikt

”Romanska bågar”

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna

i halvmörkret.

Valv gapande bakom valv och ingen överblick.

Några ljuslågor fladdrade.

En ängel utan ansikte omfamnade mig

och viskade genom hela kroppen:

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Jag var blind av tårar

och föstes ut på den solsjudande piazzan

tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och

Signora Sabatini

och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.