Minsann sover på fönsterbordet. Det blev för varmt i mitt knä. Hon har tillbringat sitt korta livs första natt i det här huset, med mig (och min fd man som nu åkt hem till sig). Och hon är härligt nyfiken och jagar flugor med halsbrytande hopp som får mig att bli rädd ett ögonblick, tills hon landar smidigt igen, utan fluga.
Alldeles svart, nosen, läpparna, trampdynorna – alltihop är svart. Ögonen gulbruna med alldeles runda pupiller. Vacker och nöjd ligger hon där i fönstret.
Jag är också nöjd. Skönt att vara ensam igen, efter att ha varit här med huset fullt av hundar och släkt och också själv varit borta, i Uppsala och lyssnat till en fanstastiskt energisk och energigivande Jerry Williams. Just nu är det jag och Minsann. Det är bra.
beskrivarblogg 
Jag blir nästan lite avundsjuk! Det ser så mysigt ut att ha en liten kattunge i famnen! Ni kommer att vara bra för varandra! Kram till er båda!
GillaGilla
Det lilla skruttet ligger i mitt knä nu när jag skriver – hon är totalt tillitsfull och verkar trivas bra trots att jag rövade bort henne från mamma och syskon i går kväll! Dessutom är hon rolig, jagar flugor medelst häftiga hopp och gömmer sig och kommer inte fram förrän jag skakar en specialburk med torrfoder. Då studsar hon ut från ett oanat gömställe! Vi är bra för varandra. Ha det gott kära syster, kram
GillaGilla