Just nu har jag ätit middag och druckit vin och är så uttråkad att jag inte vet vad jag ska göra.

Minsann har gått ut i köket efter att ha sovit på skrivbordet inknölad i pappersvagnen till skrivaren – jag har kollat mail, bloggen, skrivsajten och FB, inget av intresse. Inga telefonsamtal. Tomt. Inget utmanande att läsa heller.

Det regnar inte. Kvällen är kylig, jag har tömt kompostkopparkrukan på innehåll och dragit in soptunnan från vägen där den stått för tömning idag. Vedkapen är täckt av presenning, det var ingen idé att klä av den idag för ytterligare kapning i allt regn. Trappen är hyfsat rensopad, men linden förser den hela tiden med nya frön, små propellerförsedda par av ärtor som snurrar ner hela tiden. Jag borde ha klippt gräset, men det får vara vackert halvhögt och grönt ännu någon dag. Tvätten fick jag in innan det började regna i förmiddags.

Jag behöver byta miljö, har varit här för mycket i sommar och i år. Både ensam och i sällskap emellanåt. Behöver se annat, behöver möta olika. Behöver låta bli att bry mig om dig, fd man, söner och allt vad bry sig om tillhör. Bara bry mig om mig. Om jag nu vet hur man gör. Antagligen är det din Kreta-resa om två veckor som har fått igång mitt behov av annan miljö.

Det roade mig lite att du, när jag hjälpte dig att föra över bilder från din kamera till din dator, snabbt ville ta bort den/de bilder som föreställde henne. Bilden av henne gjorde mig inte längre svartsjuk, hon är inte vacker, ser snarare ut som jag, fast rundare. Och det kanske borde göra mig räddare. Gör det inte. Varför reser du bort med henne, men inte med mig? Dina barn behöver inte få veta om vi reser, lika lite som de får veta att vi ses. Frågor jag inte ställer direkt till dig, bara här.

Vi pratade aldrig just om det du skrivit som försvann i hanteringen, det som du beskrev som ”hade själ”. Bara så pass att jag fick klart för mig att det inte alls handlade om mina skriverier om hur jag mådde dåligt när du åkt, utan om din kusin som är sjukare än du visste. Kusinen som du alltid skämtat om, han som alltid om någon brutit ett ben, har brutit två … Nu tycks han ha brutit tre. Det beklagar jag även om jag inte gillar honom och hans namedropping.

Jag inbillade mig en stund att dina själfulla borttappade skriverier rörde vår relation. När vi skildes idag sade du ”det var som alltid trevligt att ses” – jo. Tidsfördriv är inte att förakta, om man har för mycket tid. Det har varken du eller jag. Eller hon för den delen.

Intressant, detta att kommunicera eller snarare låta bli att kommunicera, via bloggen. När vi ses pratar vi inte, vi spelar canasta, äter, dricker och älskar. Och kapar/klyver ved, tvättar, limmar en stol, fixar en lampa, lagar Pasta Carbonara. Klappar Minsann. Ler (fortfarande) när hon väcker oss vid 6-tiden på morgonen genom att hoppa på oss. Nu sover hon varm i mitt knä.