2 december – hur går det till att skriva när jag inte ”måste”?

Detär två dagar sedan jag avslutade Nanorajmo-skrivandet, 50 000 drygt ord ligger och tar igen sig, jag kanske tar mig an dem igen om några veckor eller månader. Men nu handlar det om idag – vad har jag att skriva om?

Idag har dagen ägnats åt att flytta ved från husväggen till den nya vedbod sonen har snickrat åt mig. Skottkärra efter skottkärra. Plus promenera vännens hundar och sonens, dock inte samtidigt. Tre hundar på en gång är åtminstone två för mycket. Minsann tillbringar dagarna i lugn och ro i mitt sovrum, hon tycker att tre stycken är tre för mycket! Sonen bygger nytt räcke runt altanen, nu när vedboden är klar. Och han talar om att det nog blir ett vedförråd även där, med tak på gångjärn som kan fällas ner när veden är uppeldad. Det blir bra.

Vad händer i världen? Juholt, Jämtin och Rosengren dansar runt, har eller har inte planerat för eller önskat Juholts avgång; ätit middag privat lär några av dem ha gjort tillsammans med Östergren och kanske Östros; privatskolornas pennalism och märkliga ekonomiska villkor diskuteras; hur gick det med Slussen i måndags förresten, jag har missat det? I den amerikanska världen gör politikerna bort sig på olika sätt, pratar utan att veta om vad eller har sex. Vem har inte det?

Och de två mycket små afrikanska barnen får stanna i Sverige, med permanent uppehållstillstånd. Var föräldrarna finns vet ingen. De slipper utvisas till Italien. Där har de ju hur som helst inte någon anledning att vilja vara – om nu 3- och 5-åringar kan ha vilja i sådana sammanhang. Visst är vi snälla i Sverige!? Till slut.

Att en 90-årig kvinna avlidit av svält vid ett av Caremas äldreboenden ”är enbart en naturlig del av åldrandet” enligt en talesperson som borde ha hållit mun! Undrar hur gammal han eller hon är eller tänker bli?

Och så är det fotboll och sport och rättegång mot en ung man som dödat en kvinnlig häktesvakt och försökt döda sin förment bäste vän. Plus att en äldre man som fått båda sina ben amputerade nu kan förflytta sig medelst Permobil, eftersom en privatperson lånat ut en till honom. Landstinget menade att ”funktionsnedsättningen inte kunde beläggas vara bestående”. Nähä. Trodde man att benen skulle växa ut igen?

Vad är det som händer när man blir beslutsfattare i vårt land? Oavsett om det gäller flyktingar med eller utan papper, vuxna eller barn – eller gamla människor i sk äldrevård, eller med annat behov av hjälp. Och vad hände inom den unge man som dödat en människa och försökt döda en annan – norrmannen som dödade många blev kränkt när han sades vara sjuk vid tidpunkten då alla dog för hans vapen. Om man inte ändrade den etiketten kunde han tänka sig att ”egenterminera” sig – dvs ta livet av sig.

Och Gunde är fortfarande snuvig, trött och orkeslös, inga läkare tycks hitta orsaken. Det är självklart oroligt. Själv har jag ont i ryggen idag och vet varför. Jag har använt kroppen på sätt som den inte är van vid, jag är gammal och höll igår på att halka omkull när jag klev över en hund med famnen full av vedträn. Lyckades undvika det genom att böja på ena knät alldeles för snabbt – det känns idag.

Dessutom är det snart jul.