Det blir ingen ordning på skrivandet med alla helgdagar och trevliga grannar. Jag har just konstaterat att det är fredag, och därmed lördag i morgon när vi åker härifrån. Idag är det några grader kallt, vägen är ishalkig och snö har vi inte.

Egentligen har det inte varit någon riktig ordning på mitt skrivande sedan mastodontskrivandet i november. Jag kanske förtog mig. Orden vill inte med mig längre, det tar emot och då låter jag bli att skriva. Vet att det är dumt, och att det självklart inte ger mig större skrivlust, snarare tvärtom. Alla, inklusive jag själv, manar ”skriv ändå”.

Nu vill jag hem till mitt, så länge jag inte är där kan jag ju inbilla mig att det skulle bli mera skrivet hemma …Det lär visa sig.

Nyss promenerade ett stort lodjur förbi på vägen i mörkret. Vi släckte adventsstjärnan och kunde se hur lon makligt rörde sig förbi våra fönster. Ingen brådska alls, ingen rädsla, hög svansföring.

Och bara några kilometer bort var en drever nära att bli vargmat idag, vår jagande granne var där och man lyckades skrämma bort vargen. Jag är glad att Minsann var inomhus när den stora katten passerade – de vilda djuren kommer lite väl nära numera.

Min liberala syn på lo och varg delas inte av jägarna häruppe, de har nollvision som mål. När jag försöker hävda att vargar mycket sällan har angripit människor, får jag frågan ”vad ska de äta då, när alla älgar och rådjur är borta, då återstår bara boskap och människor, små människor först”. Vargen är nämligen ”glupsk, och oerhört feg, han anfaller från sidan eller bakifrån, aldrig framifrån, och han äter bara kött”. Citat från gårdagskvällens vargsamtal – före dreverattacken idag. Grannens hundar har numera spikvästar på sig när de är ute i skogen.

Utanför Norrtälje där jag bor finns också ett vargrevir, med flera djur. Där jagas numera enbart med kopplade hundar, och antalet älgar och rådjur beskrivs som drastiskt minskande. Jag har förstås inga lösningar på den här problematiken, och jag vill kunna gå i skogen utan att vara rädd – men jag vill inte heller att vargar ska utrotas.

För övrigt har vi slängt ut granen idag, barren lär vi få dras med till midsommar! Så fort jag dammsugit hittar jag nya barr. Skönt att helgerna nu är över och livet återgår till det mera vardagliga, med eller utan vilda djur.

Den lilla svarta katten sover gott i sin korg på en stol bredvid mig, ljusen på köksbordet är tända, och så småningom blir det en middag med gubbröra från igår, kanske rökt skinka och stekt potatis. Jag lyckades beräkna lutfisk och sås så att det inte blev något över när alla var mätta, men potatis kokade jag för mycket …