En alldeles vanlig söndag. Jag har städat och tvättat, lagt på en gammal, stor matta i vardagsrummet och den som tidigare låg där ovanpå. Nu är det inte lika kallt från golvet. Minsann letar möss – de har varit i huset medan jag varit borta. Under diskbänken där de ätit Wettex-dukar och stomma soppåsar. Och i toalettrummet där de festat på solrosfrön, påsen är numera full med små hål och ligger i en större plastkasse. Nu är musfällorna riggade under diskbänken, men mössen håller sig borta. Det tycker nog Minsann är tråkigt.

Eldar i spisen, det är bara runt noll ute, men det känns kallt i huset, trots att värmen varit på under min bortovaro. En stor gren har blåst ner från trädet framför huset och ligger tvärs över gången. I morgon ska jag ta bort den.

Den alldeles vanliga söndagen blev en vanlig måndag innan det blev något skrivet. Men idag har vi handlat mat, varit på biblioteket, burit bort grenat som fallit ner och nu har mannen min åkt hem till sitt och jag och Minsann är ensamma. För första gången på ungefär en månad! Vi har hälsat på de nya grannarna och beundrat mannens (han är uppfinnare) fiffiga anordning för att få cirkulation på den smala vedspisens varmluft!

Minsann har försökt ta fasanen som intet ont anande spatserade över vår tomt, där han brukar gå. Hon lyckades inte.

Mannen och jag har pratat om födelsedagen i februari och vad som ska ske då – och kommit fram till att jag inviterar släkt och vänner till lunch härute på lördagen runt klockan 13. När vi ätit – vad det nu blir – får de åka hem, huset rymmer bara en, max två nattgäster i taget. Hur vi ska sitta, om vi ska sitta, har jag inte räknat ut ännu. Det ordnar sig. Vad vill jag ha i present? Inte en massa saker i alla fall. Kanske bidrag till en ny vedspis/kamin eller en liten varmluftspump, något som är effektivare än den nuvarande vedspisen. Nya, gärna blåvitrandiga, påslakan. En Mac att författa alla böcker på! Nej, något som förhöjer värmen i huset är nog det viktigaste.

Helst skulle jag vilja gå i ide och inte fira alls, men det verkar bara vara ett sätt att skjuta upp det hela. I Norrtälje tidning vill jag i alla fall inte förevisas, de har redan kollat. Och tidningen Aftonstund (som jag aldrig hört talas om) tycker att jag ska prenumerera, den fyller också 70 år i år … Det tyckte inte jag.

Det är mörkt och svart utanför fönstren, men här lyser både tända ljus och lampor. Vi har lyckats ställa in tiduret så att en fönsterlampa tänds klockan 4 på eftermiddagen och släcks runt 11-tiden, även om jag inte är i huset. Det är trevligt, om inte annat så för grannarna, att det lyser även i ett tomt hus. Minsann sover och tittar ibland upp. Hon ligger på en mjuk filt på en stol vid köksbordet. Vi lyssnar till tystnaden. Det är gott.