Skrivväder. Så säger många på Facebook när det regnar. Här regnar det inte (ännu), därmed kan jag förklara icke-skrivandet. Jag läser i stället, och inser att jag numera läser på ett annat sätt än förr. Mera författartekniskt, blir lättare irriterad av onödigheter och tramsiga översättningar. Såg en glimt nyss av en svensk bok där en ung man kom ”med vinden lekande i det blonda håret” och bestämde mig bums för att inte läsa just den boken. Tror det var det blonda som störde mig, det blev för mycket. Av någon diffus anledning.

Ofta blir jag mycket imponerad av andra författare. Beundrar allt jobb som ligger bakom noggranna miljöbeskrivningar, tidsanda, dialoger, framåtdriv (ett ord jag tillägnat mig på sistone, och som jag kanske inte riktigt bemästrar i mitt eget skrivande ännu), gestaltning. Skickligt och med stort tålamod har många författare skrivit och skrivit om – och slutligen åstadkommit en bok. Fått den utgiven därtill, ibland på eget förlag, någon gång på ett välkänt, etablerat, större förlag.

Många skriver en fantastiskt detaljerad och mångsidig (bokstavligt) synopsis innan de sätter igång och får ihop det hela. En del låter andra läsa tidigt i skrivandet, andra väntar tills det mesta är tämligen färdigt, i författarens egna ögon. Man ”crowd-fundar” – försöker åtminstone – eller gräver djupa hål i besparingar och betalar för olika tjänster i samband med boktillverkandet. Behovet att skriva är stort, så är det för mig också. Förmågan svajig, min är just nu ganska så skral. Så jag läser, fantasy fungerar för min hjärna för tillfället, ”The Tears of Artamon”, del 1 av 3. Kan inte uttala mig om dess kvalitet, fungerar som tankestörning. Och det är bra nog.

Dessutom har jag just lärt mig att teve ska skrivas så, möjligen så här, tv. Inte som jag hittills gjort, TV. Så det så.