När jag läser mina tidigare önskelistor inser jag att en hel del av det som står där är uppfyllt. Annat har självdött, jag vill inte ha det längre (disktrasa av lin är ett exempel).

En egen, ny, bil stod länge överst. Idag har jag visserligen inte någon egen bil, men jag har tillgång till min fd mans nya bil, så mycket jag vill och behöver. Han kör inte längre.

För några år sedan gick jag förbi det som idag är ”mitt” hus och önskade att jag bodde där i stället för i det stora trista hus jag och sonen då hyrde på samma gård. Familjen som precis flyttade in i det mindre huset ville ha ett större, och vips så bytte vi.

Återstående önskningar: ett parasoll till altanen, en skriv-/läsplatta (eller möjligen en mini-PC som kallas något annat som jag glömt), Michel de Montaignes samlade verk (tre delar, senaste översättningen), ytterligare ett par bokhyllor (mina böcker svämmar över mig), en ny smartphone med bra kamera (Samsung tror jag mig ha förstått).

Hav, ekonomi, skuldfrihet, längre vistelse i skönt klimat och ny miljö. Leva tills jag dör. Glädje. Skratt och dans.