28 juni 2023 – några ynkliga regndroppar fick in oss (Anders och mig) från altanen. Sedan kom det inte mera. Jag var ner till sjön och tog ett dopp dessförinnan. Ingen tvätt på tork idag, inget annat heller som behöver bärgas om det skulle komma en skur. Det är ganska mulet. Lätt vind, fortfarande varmt, 20 grader säger mobilen (26 för ett par timmar sedan), och ”regnskur”. Det senare inte just nu, men oj vad det behövs.

Letar omläsbara böcker i mina hyllor, ska testa en Kellerman om en stund, Gone. I morgon får det bli ett besök på biblioteket. Och systemet, för att hämta ett par vinflaskor ur beställnings-sortimentet.

Det kom inget mera regn igår, bara några åskknallar.

Torsdagsmorgonen är solig och varm, en kvinna och två hundar passerar mitt köksfönster, liksom en äldre man med tröjan i näven, shorts och raska steg. Klockan är kvart i nio, sonen sover fortfarande.

Nu när klockan är halv fyra har vi både ätit lunch, handlat, varit på biblioteket, slängt sopor och diskat. Jag läser Elisabet Norins Tre enkla regler finns inte. En romanskola. Det har kommit en rejäl regnskur, så skönt. Hann precis hem och ta in den dyna som låg ute. Sonhustrun hälsar att det regnat bra även på landet, hoppas kantarellerna uppfattar det. Ännu inget bad idag.

Påminns vid läsandet av romanskolan om vikten av att boka skrivtid och skrivplats. Och skriva. Vad som helst… Jag har varit lat länge nu, tappat bort både Kristina och Andrès, och deras värld. Kanske kan jag hitta tillbaka. Funderar på demensboken under tiden, tror den ska heta Vår demens. För nog var sjukdomen bådas vår. Flinar lite åt att mitt skrivande så ofta handlar om sånt som ingen just vill bli påmind om – spelmissbruk, åldrande, ensamhet, sjukdom och död, DEMENS. Ett påtagligt spöke för alla vi som blir allt äldre. ”oss som …?”

Tänker fortfarande på mig själv som en skrivande människa. Också när jag just inte skriver, läser gör jag så gott som alltid, läser om när inget annat gives. Nu har jag en trave biblioteksböcker på köksbordet, klarar mig några dagar. Såg på biblioteket att min bok Free Spin har återförts till sin plats i hyllan, efter att ha lyfts fram några veckor. Och gratisexemplaret i omloppshyllan står kvar, de som hämtar böcker där vill inte ha den. Några har dock hittat nya läsare.

Jag har hur mycket tid som helst (så länge jag lever), ingen som stör mig (för det mesta är jag ensam) – och skriver ändå inte färdigt. En anledning är säkert den där starka Jante eller vad det nu var jag döpte om hen till. Den som talar om för mig att jag inte kan, att det jag skriver inte duger, att jag inte ska tro…

Ungefär som musikdirektören König i Avesta som fick mig att avstå från att sjunga i många år. Jag tog inte död på hans dom om min oförmåga att hålla ton, förrän jag sjöng på svenska i Frankrike för franska kompisar, länge och mycket. Psalmer och barnvisor, schlagers och annat. Och struntade i hur det lät, förmedlade enbart mina känslor och väckte deras. En av mitt livs höjdpunkter.

Sorgligt att självkänslan kan ta sådan stryk. Så onödigt, och förmodligen också så omedvetet för den som gjorde´t. Och ingen sa på den tiden ”sjung ändå”.

Fasanen trumpetar någonstans i närheten, jag har gått ut igen på altanen, inget mera regn just nu. Inbillar mig att jag känner hur gräs och växter gläds åt vätan. Koltrasten sjunger, annars är småfåglarna tysta. Någon enstaka svala far förbi. Måsar och tärnor är nog nere vid sjön, och var kajorna är vet jag inte. Förr (när jag kom hit för tolv år sedan, och dessförinnan) bodde de i mängder på stallvinden, som numera är restaurerad och inrymmer veterinärrum och slakteri. Och arbetsfordon. Varken hästar eller kajor längre.

Nu sitter vi här i skuggan på altanen, yngste sonen och jag. I syrrans gamla förstärkta träsoffa, framför bordet med nya plankor på Lenas (granne här tidigare) vackra vitmålade gjutjärnsställning. Äldste sonen och hans äldste son har snickrat.

Människor och pinaler, stort och smått, samlat genom år som varit både goda och ledsamma. Som varit liv. Mitt liv – och andras. Är tacksam för alla mina liv. Också det här icke-skrivande livet just nu. Orden kommer tillbaka, ett tag till. Bokstavligt talat, ett tag till. Och nu, när sonen tyst sitter och läser bredvid mig, så låter jag mig tappa orden. Tack och lov vet både han och jag att det inte handlar om honom, bara om mig.

Och så pratar vi lite, sonen och jag. Han läser Clive Cussler och jag påminner honom om att pelargonerna här på altanen heter Mårbacka. ”Vaddå Mårbacka? Mårdbacka?” ”Selma Lagerlöfs Mårbacka, där hon bodde och kanske hade sådana pelargoner.” Hm. ”Nils Holgersson minns jag, men.” ”Gösta Berlings saga?” ”Nej.”

På torsdag kommer Karin från Köpenhamn, till kvällen, och stannar en vecka. Något ska vi nog ha att äta, men vad? Jag hinner fundera. Har bokfört det jag handlat medan Anders (och ibland Lotta) varit här – de har betalat för sig, men jag har ändå lagt orimligt mycket på mat och vin. Stramare tyglar framöver. Tacksam att min lilla bil rymmer både rullator, rullvagn, stor ryggsäck, mindre väska och kasse, soppåsen, bibliotekskassen full med tunga böcker. Allt kom både in i bilen och ut ur den.

Nästa gång jag går ner till badhuset ska jag ta med en rotborste, så att jag kan ta bort all måsskit vid badstegen.

Har klarat av både wordle och super- respektive ultrasvårt sudoku. Vad göra nu? Har ett par biblioteksböcker olästa sedan besöket häromdagen, men ingen som riktigt ropar på mig. Tittar lite på Withcher´s nya avsnitt, men nej. Syrran rekommenderade Hasse & Tage, tre avsnitt, på SVTplay, men känner inte för dem heller idag.

Hoppas A-lott och hennes teatergrupp inte regnade bort idag där borta nära Vingåker. Hoppas hon är glad och nöjd med sin insats. Och övrigas.

Min gamla kaktus som jag trodde dött under min Frankrike-vistelse, har börjat grönska. Ny jord och lite vatten emellanåt fick liv i den. Gläder mig, tror ibland att den härstammar från Ulfs gamla stora kaktus. Och julstjärnan står i mitt sovrum och lyser, grön och röd. Med bladen i behåll. Lite vanvård (eller åtminstone brist på vård) kanske inte är helt fel när det gäller blomster.

Har hängt dagens andra tvätt (stora underlakan) ute, de får hänga tills de är torra. Har ändå lakan att bädda åt Karin med när hon kommer i veckan.

Klockan är kvart i tre. Just nu regnar det inte. 16-17 grader ute. Lär mig (via internet) att livre de brouillon är detsamma som ”kladd”, anteckningsbok, utkast, skiss (till en roman t ex). Hittade orden i en text om Bodil Malmsten. Mina svarta skrivböcker (från danska butiken på Teneriffa) är okej, men inte inspirerande. Längtar efter en bok som den med mjuka skinnpärmar och spiral, för länge sedan. Fylld med ointressanta noteringar, utskriven. Hittade en plastlåda med flera skrivböcker i skrubben, trodde jag slängt alla. Vet inte varför dessa finns kvar, någon dag kanske jag går igenom dem – och slänger eller behåller. Börjar bli dags att slänga en hel del.

En av bokhylleväggarna i mitt sovrum