5 juli 2023 – fångar ett tips i en bok av fransk författarinna, Raphaelle Giordano, Livet börjar när du inser att du bara har ett. En ”gnällburk” som kostar en tia varje gång man gnyr, gnäller, tycker synd om sig. Ingen dum idé. Eller, dyk för att lära dig att andas… Eller, skriv lista på allt du är missbelåten med, allt du inte gillar i det liv du har… Med mera. Nöjsam läsning. En häftig blandning av feelgood och självhjälp.

Därefter sitter jag vid mitt köksbord och gläds åt solen och vinden som får trädets löv att dansa utanför mitt fönster. Inser att jag är mera tillfreds med mitt liv än jag varit på länge. Saknar fortfarande mannen min, saknar att vara en av två, saknar sex och uppskattning, omsorg och matlagning tillsammans, ostron som var bättre öppnade än mina är idag. Och lever ett gott liv, ändå.

Är fortfarande så glad över att min gamle vän hörde av sig igår. Att han orkade ringa och prata med mig, låta mig höra hans röst. Få veta att han ännu lever, och att han finns där han älskar att vara. Med sin hustru.

6 juli – regnig torsdagsmorgon, somnar om och vaknar halv nio. Havregrynsgröt med äppelmos till frukost idag. Idag är en dag att kura inomhus. Tänker laga en kycklinggryta med curry (har ännu kvar av Rajah´s, den bästa, finns inte längre där jag handlar, men på nätet), kokosmjölk/-grädde, lök (kanske egenodlad vitlök), torkad svart trumpetsvamp eller/och trattkantareller, tills Karin kommer i kväll. Ris och grön sparris till, sallad. Om hon inte vill ha mat så har vi middagen klar till nästa dag.

Gräset börjar grönska igen, utom där torkan gått värst fram. Snart tar jag upp en vitlök och kollar hur den ser ut. Blasten har slokat senaste veckan. Mandelblommen är alldeles brun, vintergrönan har åter blivit grön. Det blåser.

Jag vistas en stund i den värld som ”kvällstidningar” och Facebook visar upp. Trivs inte där, det mesta är våldsamt eller övertjusigt. Nu lagar jag kycklinggryta i stället, det doftar gott. Molnigt, blåsigt, men ännu inget regn. Och just ingen skrivlust.

Gick ner till sjön med en rotborste, för att städa efter måsarna. Det behövdes inte, de senaste regnen hade skött om den saken. Så jag tog ett dopp, och gick hem i blöt T-shirt och trosor. Plockade några rosenmalvor som nu står i svärmors lilla gröna glasvas med gulddekoration. Utanför mitt köksfönster promenerar ett par målmedvetet och taktfast hemåt efter rundan runt hjorthägnet. Jag tar en Dry Martini medan jag väntar på att Karin ska landa på Arlanda och få sin hyrbil och komma hit. Hennes säng är bäddad med rena lakan, ett badlakan ligger och väntar på att även hon ska få bada i Addarn. I morgon.

Har läst Ekerwalds bok Fördelen med att bli gammal. Tycker om den och honom, hans sätt att beskriva sitt – och andras – liv. Det är en bok full av förtröstan (tror det kan vara rätt ord att beskriva andan i hans ord). Inte religiös sådan, men en levnadsglad och levnadsmätt tacksamhet över liv som varit och som fortfarande är. Jag brukar skriva om ”kort framtid”, han talar om ”ingen framtid”. Utan sorg, med en acceptans som känns avundsvärd, en förmåga att se varje dag och dess små (eller större) händelser och företeelser.

Han äter skivade rödbetor på leverpastejen på smörgåsen, tycks konsumera skivad purjolök varje dag. Har kontakt med sitt samvete, sin själ – hela tiden. Citerar ofta både Rumi och Bibeln, på ett begripligt sätt för den som inte har samma grundläggande kunskap om bibeln, och bara läst Rumi i amerikansk översättning. Han dansar, han sjunger. Tror inte han sörjer över att livet rimligen kan ta slut vilket ögonblick som helst. Hans livsglädje är smittsam.

Boken utgiven på Karneval förlag och finns att köpa där böcker säljs.