Nyss, nåja, ganska nyligen, var jag rörlig och energisk och gladare än jag är numera. Alldeles nyss vräkte regnet ner (och in, eftersom myggfönstret fortfarande satt i) – nu är himlen fortfarande mörkt mulen i ena änden och ljusare molnig i den andra.

Har gått igenom, ögnat igenom, utskrivna sidor fulla med ord. Många av orden berättar om död och elände, om skrivande som inte kommer till skott, om ensamhet och längtan. Om en kropp som börjar svikta, eller kanske rättare, om ett knä som sviktar. Att kroppen inte är ung längre är inte mycket att göra åt. Letade efter en kopia på förlagskontraktet, hittade inte.

Alltihop lämnade mig i en dimma av förlust, av sorg och ledsnad. Saknad. Så de här orden blir tämligen desamma som alla de föregående.

Laddar min gamla laptop, men hittar inget kontrakt där heller. Och så försöker jag få igång Jans platta, som kvickt tog sig upp till 93% laddning, men nu segar på 94… Blev till slut fulladdad, har legat några år.

Lade in dill igår, kokar kalvkött idag – kanske kan en formidabel dillsås till kött och potatis bli en humörhöjande middag. Buljongen är bra, har ingen grädde. Och inget gott rödvin hemma, viño verde eller verdicchio får det bli till maten.

Har lyckats ställa in ljud till GPS´en som ska visa vägen till hudläkarmottagningen i Mörby på fredag. Visserligen tycker appen att jag ska ta omvägen via Bergshamra innan jag kör ut på E18, men det bryr jag mig inte om. Det är sluttampen jag vill åt.

Nu är dillsåsen avsmakad, och den är verkligen formidabel – behöver nästan inte något kött till. Ser fram emot middagen. Någon svensk dill i lösvikt fanns inte i butiken, denna kom från Italien – och den var fräsch och fin. 150 ca kronor per kg.

Har beställt toner till skrivaren, och får en stekpanna på köpet. Vet att den är bra, har en redan, men denna kanske kan bli en bra present till någon behövande.

Tisdag, den första dagen i augusti. Sommaren går fort. Kör en tvättmaskin och chansar på att regnet inte kommer förrän vid lunchtid. En liten envis fluga far omkring mig. Vildsvinen har bökat upp en del av grönskan bortanför vägen utanför mitt köksfönster.

Eftersom jag har jäst i kylen blir det kanske ett ovant bullbak idag. Har i alla fall tagit fram smör till fyllning… Något blir det i alla fall, degen jäser nu. Hoppas jag. Och tvätten hänger på tork, regnet dröjer nog en stund.

Det blev något. Det här receptet smulade jästen i mjölet och hällde på degspadet därefter – ingen bra metod tror jag. Bullarna är ganska goda, borde varit godare. Första bullbaket på många år, får vara godkänt. Det sägs ju att övning ger färdighet…

Gick och badade, gick är fel, tog bilen. Så hem till middag med färdigköpt rostbiff och potatissallad. Pratade med yngste sonen som kanske kommer hit i helgen, tillsammans med sin vän. Tvätten får torka färdigt inomhus.

Onsdag morgon. Vaknar tidigt och ger upp försöken att somna om. Fortsätter att läsa igenom gamla skriverier. Något går nog att använda, men till vad. Boktitel Sorgkanter föll mig in, men är förmodligen inte särdeles säljande. Om det är det jag vill. Gläds åt kommentaren i bloggen: ”Tack för din bok. Den kanske räddar mig.” Eftersom jag hittills bara givit ut en bok, Free Spin, så utgår jag från att det är den som åsyftas.

Pratar med syrran i Uppsala, hon virkar för ögonblicket en mössa åt sig själv. Barnbarnen växer fort och har fått både stickat och virkat. Önskar ofta att vi tre systrar bodde närmare varandra – vilket skulle innebära en flytt till Uppsala för min del. Inget jag vill.

Tonern i skrivaren tog slut idag – det visste jag inte när jag beställde ny i måndags.

Det blir rostbiff och potatissallad, pickles till middag även idag. Har tvättat min illgröna i Puerto de la Cruz inköpta klänning. Ser ut att ha gått bra, men har inte provat. Jag väger för mycket, mera än på länge. Inte att förundras över, som jag äter och dricker. Nu skiner solen och lockar mig nästan till sjön. Men bara nästan. Det blåser lite för kraftigt för att det ska vara fint därnere. Två böcker beställda på Bokbörsen idag, inga stora pengar men allt som kommer in är bra.

Läser Koka björn på Storytel, av Mikael Niemi. Det är den sortens bok som jag bara kan läsa ett par sidor i taget. Språket är så vackert, och jag blir så rädd inför vad som kanske ska komma, att jag behöver ta en paus. Det är författarskap.