Torsdag, dagsregnet mattas av lite på eftermiddagen. Blåsigt. Har inte sett någon blodmåne. Sophämtning, minns aldrig vilken torsdag det sker. Hade glömt ställa ut tunnorna, men den snälla sopbilsföraren tömde ändå, och ställde tillbaka tomma tunnor. Inget bad idag. Det känns som höst, lindens propellerfrön far i luften. Än får jag behålla vitklöver, rölleka och blåklockor i gräsmattan, kanske finns det ännu några bin i närheten som gläder sig. Övriga gräsytor på gården klipps hela tiden.

I morgon koll av ”solskador” – under förutsättning att jag hittar dit till mottagningen. Mörby är inte direkt hemmatrakter. Får ta god tid på mig. Har också skickat mejl till ”min” läkare på vårdcentralen i Norrtälje. Han rekommenderade ”kontinuerlig dos” av typ Alvedon för mitt onda knä, båda glömde vi att ordna med recept. Apotekets 20-förpackningar räcker inte långt, större förpackningar är receptbelagda. Passade också på att fråga (igen) hur jag ska bete mig för att få röntga mitt knä. I slutet av månaden är det ett halvår med begränsat promenerande och ont.

Fredag morgon visar att det regnat under natten. Tar fram pajdeg ur frysen (köpt) för att göra västerbottenostpaj till kvällens kräftor. Ska riva ost också, på min gamla Molinex.

Idag löser jag både supersvårt och ultrasvårt sudoku i DN och klarar Wordle på två försök. Antingen är jag klokare än vanligt, eller så är problemen enklare.

Halv två (har tid kvart i tre) sitter jag utanför SkinDoc´s lokaler på Svärdvägen. Tog mig dit via GPS, snurrade runt ett antal gånger (man förväntas kunna läsa nätt och jämnt existerande gatunamn medan man passerar) – kom rätt till slut. Har parkerat för 50 kr, hoppas det räcker.

En timme och en kvart, vad ska jag göra? Skriva? Har just nu ingen aning om hur jag ska ta mig härifrån – men får väl lita till min kvinnliga vägvisare i mobilen. Som numera också har en app för Easy Park. Skönt att jag hade tid att åka fel både hit och dit. Hem behöver jag bara ta mig in till Norrtälje för att hämta Anders och Lotta, någonstans. De åkte tidigt och skulle ”skrutta runt” lite tills jag hör av mig. Har handlat, tappade lappen så det blev väl lite si och så. Fick i alla fall tag i Marezzo på systemet i Arninge, den sorten finns inte i Norrtälje.

Hissen upp till femte våningen är en sån där som har fönster runt om. Hämtar en Sanpellegrino Naturali Limonata (italiensk läsk) som jag köpte på Ica. Godare när den är ordentligt kall, duger nu. ”Med råvaror av naturligt ursprung, tillverkad av italienska citroner”.

Någonting brusar kraftigt där jag sitter. Vet inte vad, dämpar med hörappaterna men det hjälper just inte. Tar ur apparaterna, kan ju sätta i dem om de behövs. Det är praktiskt ibland att vara tämligen döv. Sitter så att jag ser vilka som går in där jag ska gå in om en timme. Mest gamla (tänkte jag, tills jag insåg att jag hör till den kategorin numera). Nåja, jag åker inte rullstol, går inte med käpp, eller riktigt dåligt utan käpp. Än.

 En gubbe in till receptionen, ett par (man och kvinna) ut.  Och nu en kvinna med följeslagare och rullator. Hon sätter sig på en bänk och han kollar sin platta, kanske väntar de på sjuktransport. Två män och en kvinna in. En taxi står utanför, men paret på bänken sitter kvar. Taxin åker. Anders ringer, hinner inte svara eftersom mobilen låg i ryggsäcken. När jag ringer upp ”kan personen du försöker nå inte ta emot ditt samtal”. Kanske en fickringning. Så ringde han upp, han ville kolla om han kunde köpa något gott vin. Jag talade om att jag hade vad som behövs. De går förmodligen till biblioteket så småningom, hade just ätit gott på kinarestaurangen. Bra, då är de inte vrålhungriga när vi ses.

Gubbe med käpp ut. Murgrönorna på bordet, mini, är konstgjorda. Det ger mig lust att kolla om svärmorstungorna, maxi, också är det. Här finns sittplatser för ett femtiotal människor, jag är ensam. Medan jag kollar mobilen har kvinnan med rullator och yngre medhjälpare försvunnit, och ännu ett annat par kommit ut från mottagningen. Kanske finns det flera kliniker i huset, inte enbart den jag ska till?

Går in till receptionen och betalar mina 250 kr. Ber dem stänga av hissmusiken, och det gör de (eller åtminstone dämpar den kraftigt). Tacksam. Två personer väntar i väntrummet. ”Du är tidig”, säger flickan i receptionen. Det stämmer, en halvtimme tills det blir min tur. Talade inte om att jag suttit utanför en bra stund.

En ful fjärilstavla av modernt slag sitter på väggen mittemot min stol. De unga flickorna som sköter mottagandet pratar högt och fort, en av dem vänder sig mot oss väntande och gäspar stort. Antagligen är det ett tråkigt jobb, det enda roliga är nog att prata med kollegorna. Nu kommer en äldre läkare och släpper in en äldre man genom dörr märkt Läkare B. Och kvinnan som väntar liksom jag får sällskap av sin man. Vi är därmed fortfarande tre som väntar.

Ser just att det finns Läkare C också, lite längre in. Antagligen slipper jag åka i den där läskiga hissen. Läkare B är färdig med sin patient, och Monica Larsson ropas in. En stund senare är det min tur, hos läkare C.

En vacker grek med halvlångt svart hår, hållet på plats med en guldskena. Han kollar noggrant mina solskador, bryr sig inte om det för ögonblicket läkta märket på handen, skadorna i pannan och på näsryggen fryses. Snabbt och inte särskilt obehagligt. Ett förstadium till skivepitelcancer, som sällan utvecklas. Får information per papper med mig, klart på en kvart. Därefter vidtar hemfärd via GPS, och så småningom kan jag möta mina gäster i ett störtregn i Norrtälje.

Vi åkte hem och åt paj och kräftor, stora turkiska som inte smakade mycket. Nöjda ändå, glada att ses.

På lördagsmorgonen lyckades jag betala parkeringen hos Easy Park. Allt väl för ögonblicket. Solen skiner, men sägs upphöra med det vid lunchtid. Regnet verkar fortsätta hela helgen och större delen av nästa vecka.