Idag får jag inget gjort. Stekt fläsktärningar till kvällens ugnspannkaka. Glor på vädret utanför fönstren, när inte regnet hänger i luften kommer det ner. Bad lockar inte idag. Är less. Fortfarande iklädd morgonrock när klockan är kvart i tolv.

Har plockat lite bland alla dukar jag har och inte använder. Dito bland lakan i linneskåpet (vackert ord) – behöver inte alla jag har, inte alla örngott heller, eller kökshanddukar. Det mesta av allt det här är kvar av sentimentala skäl, jag minns varifrån det kommit, ibland vem som fållat och sytt monogram och hängare, virkat spetsar.

Någon sitter på sin altan, tittar på molnen och tänker. Kanske under tak. Jag sitter på altanen, utan tak men det regnar inte nu, vet inte om det jag gör är tänker. Minns, glömmer, vill inte komma ihåg, gör det ändå, ältar – som vännen som skrev om ältande och att dränka en fisk. Ungefär så. Morgonrocken, den gamla, fd makens redan länge gamla, är fortfarande på.

Funderar på vinterboende även i år. Här eller där. Försöker bestämma mig för vad JAG vill, svårt. En lägenhet utan hiss, med två trappor och väldigt rött kök? En etta i Puerto, nära trafik och annat, och dyrare?

Läser parallellt Penny Vincenzi´s Överraskningen, där kvinnan får ett oväntat, stort arv. Med allt det medför.

Jag förväntar mig inget arv, jag har råd att betala för att bo fyra månader annanstans än i vinter-Sverige. I alla fall ett år till. Vad får jag i gengäld – vilket bokstavligt ord. Jag slipper skotta snö, slipper elda vedspis som inte vill, slipper frysa i dåligt isolerat hus. Är lika ensam där som här. Kan bjuda in gäster (om det jag hyr är tillräckligt stort). Får all tid jag nånsin kan behöva för att skriva – vilket jag hittills just inte gjort.

Kan möjligen tvingas bättra på min dåliga spanska, för det blir nog Spanien igen.

Måste också påminnas om att ingen annan än jag själv hittar på vad jag ska göra varje dag. Där liksom härhemma.

Tja.

Sätter på ugnen när klockan nästan är fem, läser lite till i förutsägbar Vincenzi-bok. Tröttnar, kollar pannkakan som inte är klar än. Men snart. Färre moln, mera ljus därute. Vildsvinen har tuggat på grönskan en bit bort, också förliden natt. Har omedvetet längtat efter att få använda just det ordet, förliden.

Och idag måndag morgon skiner solen, träden gör långa skuggor över gräset.