Sista dagen i augusti for jag till landet

31 augusti 2023 – soligt, lätta sommarmoln. Sätter på en tvättmaskin. Kroppen känns förvånansvärt bra efter gårdagens träning, kör en stund på cykeln även idag. Flyttade upp sitsen lite, knäna gillade inte att den var för låg. Tror jag ska åka ut till landet en vända, där finns vad jag vet inga vildsvin ännu. Tvätten får bli klar först.

Åkte när jag hängt tvätten. Plockade bara in det som skulle in i kylen, sen ut i skogen. Och plockade svamp – kantareller, svart trumpet, svart skivling som jag glömt vad den heter, trattisar och ett par fina soppar. Glad att jag tog mig hem, trött i hela kroppen. Men benen höll. Nu har jag rensat och förvällt kantareller och diverse, trattisar och trumpeter får torka så gott de kan här på tidningar ute på altanen över natten, och fortsätta hemma. Åker hem i morgon. Sitter ute i skön halvskugga. Tänker inte gå in förrän jag fryser. Eller tror att jag måste äta middag.

Har ätit tre Ullna-jordgubbar, sura. De får nog bli sylt. Galia-melonen däremot var perfekt, den andra halvan får bli frukost i morgon.

Hade tänkt ta en dusch efter skogen. Gjorde det också, med tvekan, eftersom vattnet var kallt. Ger mig inte på att sätta igång varmvattnet, som tydligen är avstängt. Håret fick duga utan blöta.

Bara sitter här och tänker på alla andra gånger jag suttit här. Det är fint att kunna komma hit igen, att sonen och hans familj tar väl hand om det hans pappa och jag en gång skapade.

(Skapade låter väl ambitiöst, men jag minns hur sprängsten flyttades, hur saker bars upp till det som blev ett hus, hur vatten borrades – och ungar växte upp. Liksom grannens. Vänskap som håller, och gläder mig. Nån sorts skapelse var det.)

Just nu mår jag bra även om kroppen är mör. Klockan är halv fem, en mild och ganska varm vind far omkring mig. På tisdag starroperation, kör och ställer bilen på Rösa, tar bussen in till Sophia-hemmet därifrån. Och tillbaka. Stökigt när man är för frisk för sjukresa…

Har inte programtränat idag, men väl tränat i skogen. Det får duga.

Här är stilla, tyst. Har i och för sig inga hörapparater i öronen, de behövs inte just nu.

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar