6 september 2023 – försöker använda läsglasögonen som annars bara ligger i sitt fodral. Går sådär. I natt när jag var upp en vända såg jag (utan glasögon) en halo runt gatlyktan utanför, det tar nog några dagar innan synen på vänster öga använder sin nya lins på rätt sätt. Hjärnan ska väl också hänga med. Droppar ögat, i kväll också, ska fortsätta med det i tre veckor.
Soligt idag, kanske ett bad längre fram på dagen, än bara 12 grader ute och lite blåsigt.
Mina solrosor börjar nicka, men än får de glädja mig någon dag. Behöver åka in till Norrtälje och lämna böcker. Och handla lite, mera dyra ögondroppar t ex. Försöker handla återhållsamt och i stället göra slut på det jag har i skåp och frys. Åker ju härifrån i fyra månader om tre månader.
Köpte en färsk krabba, kunde inte låta bli – får väl äta den två kvällar i rad. Men dessförinnan ska jag göra hovmästarsås med dill och senap, socker och vinäger, rapsolja. Inte idag, till middag blir det pasta och en odefinierbar köttgryta med champinjoner… Ur frysen.
Har cyklat bara 10 minuter idag, badat och kört träningsprogrammet. Kanske blir det en kort vända på cykeln igen i kväll. Har suttit ute under parasollet och haft det skönt efter träningen. For en sväng åt det håll i skogen där jag hittade kantareller för någon vecka sedan, men insåg att mina ögon klarar att köra bil, men inte skilja kantareller från höstgula löv. Jag for hem igen.
Min värdinna i Spanien (som bor i Sverige) har skickat länk till bussarna i trakten av La Zenia. Tänker mig att jag ska utnyttja dem och åka runt lite i obekanta omgivningar. Min erfarenhet av bussar i Spanien är att de är tämligen pålitliga vad gäller tid, kör fort så man får hålla i sig, och kostar inte alltför mycket. Brukar finnas pensionärskort.
Torsdag 7 september, inte sophämtning idag, nästa torsdag. Insåg det innan jag dragit fram tunnorna…
Igår både cyklade jag (bara en kvart) och körde igenom träningsprogrammet, känns idag i kroppen. Bra hoppas jag. Solig dag, kylig morgon, elva grader ute. Den relativa kylan får mig att äta havregrynsgröt till frukost, med geléig svartvinbärssylt till. Wordle klarar jag på fyra försök, sudoku fixar jag inte flera dagar i rad. Kan inte skylla på ögonen.
Idag har jag inget jag tror att jag måste. Och ingen träning idag, kanske lite cyklande. Bad längre fram på dagen. När jag åkte ner till badhuset var det redan en man där, så jag vände och for hem igen.
Lagade currysås till middagens ris och kyckling. Rostade grönsaker till. Men än är klockan bara halv tre.
Har skickat in stipendieansökan till Författarnas kopieringsfond. Två gånger tror jag, eftersom jag fick två bekräftelser… Ultrasvårt sudoku äntligen löst, flera försök. Men inte det lättare, supersvåra.
Har ätit middag, gillar currysås, Rajah´s variant. Nu ska jag läsa lite innan jag går till sängs, det är svårt att ligga och läsa. Har just sett att jag har hittills icke sedda påsar under båda ögonen – har de alltid varit där utan att jag sett dem, eller har det med ögonoperation och ögondroppar att göra?

Hej
Hoppas att ditt pga fort blir bättre.
Själv har jag tappat lusten att leva. Jag hade en fin 3a i Lycksele med min 20 åriga son men saker hände som gjorde att jag sa upp lägenheten och nu bor vi tillfälligt hos mina gamla föräldrar i Stockholm tills vi fått en lägenhet.
Jag lovade min son att vi flyttar till Stockholm när han gått ut gymnasiet….
Jag har även en 15 åring dotter i Dorotea.
I 12 år tog jag hand om hemmet och barnen ensam och jobbade. Vi hade sekretess markering i 10 år och kände ingen i Västerbotten när Södertälje kommun flyttade oss dit.
Men nu känner jag att jag är så värdelös eftersom jag inte hittar en lägenhet jag och min son har råd med….
Ibland funderar man om ifall det vore bättre att ge upp och somna för evigt…
Min son har ingen kontakt med sin pappa och inte min dotter heller.
Men när jag trodde att jag skulle få titan i ryggraden 2021 och sa till min son att då vill jag dö sa han att jag aldrig får tänka så för jag måste tänka på honom och hans lillasyster..
Så det är bara att fortsätta framåt.
I Lycksele hade jag barnen och förstod aldrig hur svårt förra av mina vänner hade det.
Vi levde typ på existens minimum men kände oss aldrig fattiga.
Sa till min son idag att jag tom saknar min favorit polis i Lycksele eftersom han och de andra poliserna stannade mig ofta och tom kom in hos mig när min väninna sagt att jag var självmordsbenägen….
Polisen sa till mig att de kommer in oavsett om jag vill eller inte men påstod sig leta efter en bra vän till mig….
Och livet vänder till det bättre igen bara jag får en lägenhet.
Nu vet jag vad ångest är…
Jag känner mig så jävla otillräcklig fattig och värdelös.
I Lycksele dömde ingen av oss den andre.
Idag höll jag på att börja gråta på jobbet när jag talade med en blivande medlem från Norrland.
Saknar livet där. I 12 år bodde vi i Västerbotten.
10 år med sekretess markering…
Kram
GillaGillad av 1 person
Min vän, tack för att du läste, och tack för att du tog dig tid och ork att skriva. Vet att livet (för) ofta är tungt, men vet också att det är liv om än det känns eländigt. Dina barn behöver dig, du behöver dig! Önskar dig kraften att fortsätta vara levande och hoppas, önskar att du får din lägenhet snart. Varm kram och en skön helg önskar jag dig också!
GillaGillad av 1 person