Tama råttor med mera

Sitter och muttrar över mig själv. Ingen annan. Vill ha uppdrag som korrekturläsare eller redigerare, vet att jag är bra på det – men anses förmodligen för gammal. Hur som helst så får jag inte längre några betalda uppdrag. Ska jag lägga ner min enskilda firma eftersom jag inte längre har några intäkter? Tänker mig att kanske för första gången göra avdrag för research i nästa års deklaration efter vinterns resa till Spanien. För jag kommer ju att skriva den där boken – vem som nu kommer att figurera i den. Avdrag utan intäkter – går det?

Nåja, det får vara som det vill med detta, gör inget nu.

På bussen idag – en kvinna kammar sig så att hårstråna ryker, dessutom gör hon rent sin kam och släpper innehållet på golvet i bussen. Jag sitter bakom henne och duckar.

En annan kvinna i sällskap med maken stickar med garnet så hårt om pekfingret att det gör ont i mig. Ser ut som en rundsticka med räta maskor, grönt garn. Maken ägnar sig åt mobilen, stoppar den i bröstfickan för att direkt ta fram den igen och börja om. Med vad vet jag inte. Båda kliver av vid Danderyds sjukhus.

Vänlig busschaufför bistår mig när jag ska använda mobilens SL-app för att få åka med.

Häromdagen berättade en annan trevlig busschaufför om sina tama Rex-råttor, när bussen var framme vid sluthållplatsen och hon hade rast. De odlas och är tydligen (enligt henne) snälla, men tyvärr lite sjukliga av sig. Men de har aldrig bitit någon. Jag (eller snarare sönerna) har haft möss, vill aldrig ha vare sig möss eller råttor som husdjur. Tur vi människor är olika.

Och idag, torsdag, ville en skrivande människa betala mig för det jag menat skulle vara gratisjobb. Fakturerade glatt.

Tre hjortar springer förbi, en av dem tar sig över vägen och in på ”min” tomt – men inser att stängslet hindrar vidare spring. Springer tillbaka till de andra två, och alla drar iväg bortöver kullarna.

Photo by patrice schoefolt on Pexels.com

Det var inte den här jag såg…

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar