Fredag 29 september 2023 – jakt på gården. Män i jägarkläder åker i märkliga fordon med sina vapen. Vad som jagas vet jag inte, hjort i hägn? Vildsvin? Rådjuren gick i alla fall lugnt på klövervallen innanför bommen, men utanför jaktområdet. Inget bad idag med så mycket gubbar överallt.

Disigt, hänger dagens tvätt inne. Ett stort underlakan får hänga kvar ute. Regnet lär inte komma förrän till kvällen. Hägern flyger hem från sjön, gör det varje dag ungefär vid den här tiden, halv två.

På söndag åker jag fram och tillbaka till syrran i Uppsala och får hjälp att lägga upp ett par för långa byxor.

Tar fram en kalvytterfilé ur frysen – vad är ytterfilé för del av djuret? Måste googla. Svar: Benfri, putsad kotlettrad. Har inget med filé att göra, men säljer antagligen bättre så. Kallas också kalvhare (ännu ett märkligt begrepp). Det blir nog bra, med stekta champinjoner (vägrar köpa trötta kantareller) och en fransk potatissallad (färdigköpt på Ica, nyhet). Jag är matlagningstrött, men har fortfarande aptit på god mat.

Solen kämpar sig igenom diset, på eftermiddagen skiner den nästan. Det stora lakanet har blåst torrt och är intaget. Nu kan det få regna.

Läser ut Johan Cronemans bok Jag är olyckligt här – och blir sorgsen. Han skriver om sitt spelberoende, om sin alkoholism – och han är verkligen olyckligt här. Hoppas han nu är lyckligare annanstans. Hans bok är läsvärd. Jag noterar ett citat ur boken – ”Det är inte lätt att leva tillsammans med någon som hela tiden beklagar sig – särskilt inte om det råkar vara man själv.” Känner igen för mycket i hans bok.

Har ätit min middag – och inser att Icas nyhet, fransk potatissallad, är inte värd namnet ens. Lade till capris, det hjälpte inte. För stora potatisbitar, en del med löst skal kvar, och noll smak. Men kalvytterfilén var bra, liksom kastanjechampinjonerna. Jag blev mätt och kommer inte att köpa den där potatissalladen igen.

Philippe Auriol – merci.