Diary eller journal – biblioterapi

Söndag morgon, vaknar för tidigt. Den där ”extra” timmen var bortkastad på mig. Nu säger datorn att klockan är kvart i nio, och påminner mig om att jag måste ställa om väggklockan i köket.

Är nog fortfarande trött i huvudet (och ögonen) efter gårdagen, mycket folk, ständigt sorl, trevliga samtal. Jag är ovan vid alltihop, och njuter nu av tystnaden här hemma. Hörapparaterna får vila idag. Och middagen är så gott som klar – kallrökt lax med lättstuvad spenat från frysen.

Dimma, en grad kallt när jag vaknade, nu lite över noll.

Igår på bokmässan fick jag lära mig en skillnad mellan engelskans diary (dagbok) och journal (dagbok det med på svenska) – dagboken handlar mycket om väder och middagsmat, den andra sorten mera om tankar, hur man känner sig, vad som kanske skrämmer. Biblioterapi, något jag omedvetet ägnade mig åt när jag skrev Free Spin. Något jag förmodligen fortfarande gör. ”The journal” är det som är helande, som hjälper en ur trauman, som ger ny kraft; det kanske den simpla dagboken också gör, men inte lika kraftfullt… Detta enligt experterna i samtalet på bokmässan.

Nu ska jag hämta stegen och ta ner köksklockan. Klockan blev visserligen ett par minuter för framställd, men det gör inget.

Idag faller lindens löv utan att vinden ruskar om trädet. Marken är gul av löv, liksom bilen. Solen skiner, och dimman ligger kvar bortöver kullarna där korna kanske fortfarande går. Syns gör de inte.

Får en betalning från Bokbörsen-kund, inte min. Swishar tillbaka. Undrar förstås hur det gick till, hur fick hon mitt swishnummer? Bokreferensen är en bok som jag aldrig haft.

Har cyklat några minuter, inte de 30 som fysioterapeuten rekommenderade. Ett par välklädda personer promenerar raskt förbi mitt hus. Jag avundas dem.

I morgon kommer yngste sonen hit efter jobbet, han ska lämna tillbaka några böcker på biblioteket. Eftersom han är ledig på tisdag stannar han över natt. Det blir köttfärssås och pasta ur förråden till middag. Riven västerbottenost till.

När jag försöker öppna appen på plattan för att läsa Storytel i lite större format än på mobilen – så känner Storytel inte igen mig… Skickat fråga – får kanske svar; tror det handlar om att jag har familykonto ihop med sonhustrun. Vi får se.

Klockan är halv två, och jag är seg. Teknik som inte fungerar gör mig seg. Less. Trist att inse hur beroende jag/vi/de allra flesta är av att allt vi har tillgång till ska finnas där när vi vill. Samtidigt läser jag att internet börjat komma tillbaka i Gaza, och att Musk förargat Israel genom att vilja se till att Gaza har internet. Här i Sverige vill samma Musk avskeda de som strejkar i hans företag, han tycker det ska vara som i USA. Världen är förryckt och vi med den.

Wordfeud med syrran börjar ta slut – hon har just nu 352 poäng, jag196, noll brickor återstår, dvs inga nya bokstäver. Vad sägs om att ha MJÄ att spela med? Som ska byggas ihop med lika svåra bokstäver eller ord som redan finns där. Tror att jag möjligen kan bygga på med ett AJ. Om inte syrran har bättre förslag.

Och nu ser jag de svarta korna långt där borta. I förgrunden lika svarta koltrastar. Paret med rotweilern passserar på hemväg. Rundan runt hjorthägnet är ett populärt promenadstråk.

Försöker få klart för mig var och när jag kan få en vaccinering mot influensa och mot covid innan jag åker – 1177 är inte någon lättnavigerad sida. Jag ger upp, får kolla på vårdcentralen på torsdag i samband med läkarbesöket. Kanske är det i Kapellet, som förra gången. Men har inte sett någon information där. Vet att man kan boka per app, har inte lust med flera appar.

Någon kallelse till överenskommet besök den 1 november har jag inte fått från fysioterapeut Frida (vi kom aldrig fram till något klockslag), antingen har hon glömt mig, eller så ställdes det besöket in när jag fick en läkartid. Spelar ingen stor roll.

 Och fortfarande finns ingen anteckning i journalen om mitt frysande av solskador på Capio Hud i Mörby.

Ser att Uppsala blivit av med fjärrvärmen – ”det blir en kall natt”. Hoppas mina systrar kan hålla värmen!

En fundersam Kurt Nurmi på bokmässan i Norrtälje

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar