1 november 2023 – känner mig vissen idag, kanske efter vaccineringarna igår. Har legat och halvsovit en stund, tagit på mig tjocka fleecebyxor och en poncho. Frös tidigare, inte nu. Tog två paracetamol, dricker mycket vatten. Tur jag inte behöver laga mat idag, har pasta och köttfärssås kvar från häromdagen. Har ätit en liten förpackning med färska hallon från Portugal, betalda med checken jag fick på Ica för att jag anmält prisfel. Kallar det lunch.

Hoppas jag är piggare i morgon eftermiddag, när jag ska försöka övertala min läkare att ta sig an mitt knä (även om det antagligen får vänta till i vår, om).

Det blåser rejält, regnade smått och tätt tidigare. Har inte bytt till vinterdäck, hoppas sonen ska slippa göra det, om bilen ändå bara ska stå hemma hos honom över vintern.

Idag hade alla på sjukhuset munskydd, minns inte att det var så i augusti när jag var hos Frida (fysioterapeut) senast. För mig bekräftar det att covid är långt ifrån borta. Får komma ihåg att ta med mig mina munskydd när jag åker, de står på ”listan”.

Tack och lov är det inga barn som leker halloween här, jag har inget godis hemma. Jo, en Dumle-kola och en Riesen. Det är allt. Förstår mig inte på de här amerikanske vanorna, de hör inte hemma här. Tycker sur svensk kärring.

Inser att det idag är start för NaNoWriMo – som jag deltagit i de senaste åren. Ibland har jag överraskat mig själv med det jag skrivit. För att få ihop 50 000 ord på en månad behövs minst 1667 (eller så) ord per dag. Det är mycket, vet inte om jag kommer igång i år. Kvantitet hellre än kvalitet – strävandet efter kvalitet hämmar skrivandet, åtminstone för min del.

Det jag har lärt mig är att det mycket handlar om att sätta fingrarna på klaviaturen och börja. Strunta i om det är rätt stavat, bry dig inte om meningsbyggnad, bara skriv. Jag har aldrig haft någon synopsis eller idé när jag skrivit i november. Ibland har jag inte ens läst igenom vad jag skrivit. Och ibland, som sagt, hittar jag några små – inte guldkorn, men bra meningar, bra tankar. Som kan vara användbara i annat sammanhang.

Gör diverse uppdateringar på plattan som inte använts på ett par år. Nu tror jag att jag har det jag vill ha där. Känns bra att ha en lite smidigare och lättare dator än laptopen (som ändå är lätt).

Wordfeud, där får jag bara till korta små ord, 1-poängare. Syrran är definitivt skickligare, vad sägs om ”yste”? Det lär enligt Google vara surmjölken som är kvar när vasslen tas bort. Att det kanske hade med ystande att göra begrep även jag, men skulle aldrig ha trott att det var ett godkänt ord…

Det är läslov – ägarfamiljen med barn är här på gården. Trevligt. Inklusive mopsen.

Himlen bortöver kullarna skiktar sig – blått, ljust, grått med en aning av rött, solnedgång kanske. Vackert, får mig att vilja kunna måla. Tänker på vännen Karin, som kan. karinenglund.com.

Nu är jag varm. Ljusen är tända, även om de inte är mörkt ännu. Snart äter jag min pasta, en aning grädde tillagd för att få det hela att bli lite blötare. Jag försöker låta bli att tänka på alla som lider i Gaza, i Israel, i Ukraina och i Ryssland. Ett kort samtal med en kvinna som liksom jag väntade på att få träffa sin fysioterapeut i morse – vi kom överens om att det allt handlar om är ”makt, pengar, och vad? – just nu har jag glömt, men det var sant då. Vi var också överens om att det var mera manliga behov, än kvinnliga… Trist att hjärnan tar igen sig så här, kanske kommer det tillbaka. Vet att vi fann tre viktigheter.

Religion förstås, religion av vilken sort det vara må. Så var våra funderingar i väntrummet på Rehab Norrtälje sjukhus En onsdagsmorgon, den första i november.

Inser att jag är tacksam även för korta och flyktiga möten med människor, där vi ser varandra och möjligen också förstår varandra. Jag har nog varit ”eremit” för länge. Inte som de indier som sitter på pelare, men tillbakadragen. Alltför tillbakadragen. Och ingen annan än jag har dragit. Det finns en trygghet i att vara ensam, och det finns en sorg. En saknad.

Där är jag. Idag.

Det här var medan det ännu gick att sitta ute på altanen och tycka att det var skönt. Så icke idag.