Fredag 3 november, helgdagsafton tror jag mig förstå, eftersom börsen stänger kl 13.  Jag missar för det mesta helgerna, numera. Har varit på biblioteket och lånat på mig böcker så att jag överlever de närmaste dagarna – eller åtminstone inte avlider av brist på litteratur.

Ruggväder, regn från och till. Blåser kraftigt. En titt på vädret de närmaste 14 dagarna ser ungefär likadant ut. Ännu har ingen snö förutspåtts här, men längre norrut varnas det för snösmocka.

Kan inte riktigt bestämma mig för när jag behöver läsglasögonen. Just nu, med ökad storlek på bokstäverna, behövs de inte. Och på långt håll går det bra utan. Där någonstans mitt emellan kräver mina ögon hjälp.

Sudoku och wordle gick bra idag, wordfeud går sämre. Tror syrran för ögonblicket leder med drygt 200 p.

Klockan är ett och det är grått. Inne och ute, men snart tänder jag mina ljus. Netflix talar om att nu finns ”kristendomens mystiska heliga (?) reliker” där – som om jag är intresserad. Det är jag inte, inte av kristendomens reliker, eller någon annan religions. Eller av någon religion. När jag var ung sökte jag nog något som jag inte visste vad det var, men hittade aldrig dit. Och idag är religion av alla sorter enbart skrämmande.

Har just hackat lök, det fick bli gul, de röda hamnade i kompostpåsen. Middag blir bakad potatis, gräddfil, kallrökt lax, kanske lite av den där pepparrotsfärskosten också, eller Bregott.

Började läsa Tjejmiddagen av Marie-Louise Marc, tröttnade. Tror inte jag är skapt för feelgood-läsning längre. Nu läser jag en bok från bibliotekets omloppshylla, The Glass Painter´s Daughter, av Rachel Hore. Den verkar bra, men jag har bara precis börjat.

Tittar på mina blöta fönster, kanske blir de lite renare än de var av regnet. Nu promenerar två personer iklädda gula varningsvästar och med varsitt svart paraply förbi mitt hus.

Det är mycket jag inte förstår mig på. En sak är att det just nu är en helg då alla ska tänka på sina döda, och lägga mer eller mindre vackra kransar eller ställa dito ljung på sina gravar. Tända ljus som slocknar lika fort som de tänds. Jag gör inget av det där. Mina döda är med mig all tid, utan ljung och kransar. De finns i mig, de lämnar mig inte, ibland kan jag önska att de lät mig vara ifred. Jag gläds åt de minnen som är goda, den andra sorten struntar jag i och glömmer så gott jag kan. Och jag är tacksam att ha fått låna dem alla, olika lång tid, i mitt liv.

Mina ljus brinner så här års för dem, ingen glömd, ingen nämnd. De, och jag, vet vilka de är och var. Ibland träffas vi i en dröm, som jag glömmer så fort jag vaknar helt. Ibland är de bara borta, sysslar med något annat som inte har med mig att göra. Gläder mig åt det jag förstår som deras frihet numera, att de nu slipper allt som höll dem hårt kvar i livet här. Tills det tog slut.

Tror nog att de också saknar några av oss som fortfarande lever. Vi kommer så småningom, men inte riktigt än.

Nu har linden släppt så många löv att jag ser husen bortanför mina grindstolpar. Trappen är full av löv, sopar inte förrän på söndag när Karin kommer från Köpenhamn. Tar kanske t o m fram räfsan då och föser undan lite löv så att man kan gå utan att skorna blir helt täckta. Har i alla fall just bäddat hennes säng i gästrummet, satt på elementet och lagt fram en badhandduk – varför heter det så när inget bad är i närheten, här finns bara dusch, och jag tror att badstegen i sjön är upptagen (=ligger på bryggan).

Passar och passar på Wordfeud och förlorar. Syrran startar snabbt en ny omgång, jag hänger på. Trist med reklamen, men har inte lust att betala 50 kr per månad för att slippa. Så här i början står det 22 (jag) mot 28 (min kära syster).

Det mörknar när klockan är halv fyra. Regnar fortfarande, blåser. Varning för översvämning i Uppsala-trakten. Här är det blött, pölar på grönytorna, men känns inte som någon hotande översvämning. Vattenfallet i ån verkar inte kraftigare än vanligt. Och jag hör det inte utan hörapparater. Ibland tycker jag om att höra bruset, och då åker apparaterna i.

Sätter på ugnen för att baka min potatis. Det luktar lök i hela köket, men det får vara så. Bara jag kommer ihåg att bära ut kompostpåsen innan jag lägger mig. En natt med löklukt vill jag inte ha. Skär den rökta laxen med min långa filékniv, och lägger på en assiett. En av de tre jag har kvar av en servis jag aldrig ägt, men tyckt mycket om sedan jag träffade på den hos en vän, vars morfar köpt hela servisen åt alla sina döttrar (de var flera). Köpte några tallrikar och assietter på auktion, och använder dem dagligen. Villeroy Boch, gamla, lite slitna. Som jag.

Tömde brevlådan när jag kom hem från biblioteket. Vi i villa åkte direkt i soppåsen. Norrtälje tidning XL bläddrade jag igenom innan den också åkte dit. Inga hörapparatsbatterier.

Vaknar till en regnig lördagsmorgon. Idag blir jag kvar inomhus, och spelar wordfeud med syrran. Vi är redan igång. Jag har böcker att läsa och ord att skriva, middag att fundera ut och laga till. Kanske klär jag till och med på mig så småningom, men än är den gamla morgonrocken skön. Ljusen är tända.

Mejlar Karin i Köpenhamn.

Klockan är bara kvart i tio denna regnets dag, och jag har löst både super- och ultrasvåra sudoku i DN, och klarat av wordle på tre försök. Bra jobbat. Nu blåser jag ut ljusen och klär på mig. Och fikar.