Mörknande fredagskväll. För mig betyder ordet fredagskväll just ingenting längre. Förr var det ledighet från jobbet, och kanske samvaro med familj eller vänner. Nu är det ensammare, men fortfarande vilsamt när det mörknar och ljusen brinner på mitt köksbord.

I morgon blir det dessutom mindre ensamt, då kommer min älskade sondotter på besök. Vi har inte setts på alltför länge. Och nästa helg, den sista hemma på fyra månader, kommer yngste sonen och hans vän hit. Det känns bra att få rå om varandra.

Just nu är min värld så perfekt den någonsin kan vara – jag har haft en vän här och vi har pratat om det vi behövde prata om, jag är skönt ensam just nu. Huset är varmt, om en stund lagar jag middag, och en Dry Martini står på bordet. Tror sådant kallas ”fördrink”, här blir det inte mer än så.

Jag har bockat av sådant som behövde göras före min resa – bilbesiktning, tandhygienist, knäröntgen och dessförinnan kortison i knät, hårklippning, inköp av leggings och ett par T-tröjor, och idag gåstavar som ryms i resväskan. Städat skafferiet och lagt i plastbackar sådant som annars kan locka möss. Fått kissad kattsand av vännen med katt som just varit på besök. En mus-skrämma som fungerade perfekt under min förra vinterresa. Sett att jag har tillräckligt många pennor och anteckningsblock. Ska bara komma ihåg att semesterstänga Bokbörsen, men om jag glömmer det går det att fixa när jag väl är i La Zenia.

Det är härligt att tänka på att jag om sådär tio dagar är i ett varmare land, obekant och spännande att utforska. Var ska jag köpa mat, vilken mat vill jag ha, finns det någon bra massör i närheten, hittar jag torr vermouth till min Dry Martini, ostron, pulpos? Vart går bussarna och varifrån? Etcetera. Många frågetecken att räta ut.

Har ätit och lagt disken i blöt, använder aldrig diskmaskinen. Spelar wordfeud med syrran och sonsonen. Parallellt har min kära syster ”blockat” (?) den tröja hon stickat och nu ska sy ihop. Är nöjd med att jag inte får för mig att börja sticka.

Lördagsmorgon med ett par minusgrader och lite snö/frost på vägen. Bäddar om halvvägs i gästrummet, duschar och tvättar håret efter frukost. Rensar tinade räkor, hårdkokar ägg – vet inte riktigt om vi ska äta sallad med ägg, mozzarella och räkor eller något annat. Lite wordfeud igen, jag ligger långt efter båda mina motståndare, som det heter i spelet. Jag föredrar medspelare.

Sudoku gick bra, med wordle gick inte alls. Ordet jag borde ha hittat var ”think”…

Nu väntar jag på Sofia. Som kom med kasse full med mat – vi lagade så småningom god pasta med räkor, vitlök, chalottenlök, små tomater och lite grädde. Riven parmesan. Till detta en god sallad med fetaost och annat. Vi blev belåtet mätta. Och jag i alla fall lite trött efter alla samtal om livet sedan vi sågs senast. Många minnen, vissa gjorde ont, men det var fint att kunna prata också om det. Vid halv sex åkte Sofia hemåt. Jag diskade och gladdes. Vill bara meddela världen att jag har en klok och vacker sondotter.

Huset är tyst och tom igen. Jag mår bra och är in i själen glad och tacksam, mot livet som trots sorgliga svängar här och där ändå är gott. Och på Facebook förser mig en kär vän med en titel för nästa bok, Vintervärme. Kan jag skydda den titeln, den är nämligen precis vad min vinterresa handlar om, i olika dimensioner? Tror jag kan skriva om min vintervärme och mitt behov av den, som inte enbart handlar om befrielse från snö och kyla i Sverige.

Vissa dagar är fulla av gåvor.

Den här bilden förmodas symbolisera ”joy” på Pexel – kanske är glädje så ömtålig och så stark