Stä

Snö och vind, någon minusgrad. Skönt att vara inomhus och hemma. Ljusen är tända på köksbordet. Jag kom ihåg att fälla ut bilens vindrutetorkare både fram och bak när jag kom tillbaka från Norrtälje. Klockan är kvart i tre på eftermiddagen.

Har tömt brevlådan på julutskick av valpkalender och julkort – vilket slöseri. Behöver verkligen organisationer som skickar ut sådant, bidrag i form av köp? Vill inte ha och vet inte hur det kan gå till att tacka nej.

Vek nyss lakanstvätten från igår och lade in den i linneskåpet. Ställde undan torkställningen. Tvättkorgen är tom en stund.

Det är vackert när det snöar, och marken sakta blir vit. Men.

Min eftermiddag är lugn och stillsam. Jag önskar den inte annorlunda. Tänker på vänner och familj, och hoppas de har det så bra som möjligt, just nu, en onsdag i november. Förr var november den månad då jag ”deprimerade mig”, för att tala med min danske vän Erik Jarlnaes. Han hjälpte mig se att också detta kunde vara ett val, och att jag kanske medvetet kunde välja något annat. Jag är inte klar över om det var hans klokskap som hjälpte mig, eller ålder och andra eländen efter vägen, men jag inser att jag faktiskt inte längre är novemberdeprimerad.

Peppar, peppar (varifrån kommer det uttrycket som besvärjelse?).

Det är fortfarande lätt att uppfatta november som en helt grå månad. Jag gör det. Men det gör mig inget. Framför allt inte, när jag vet att jag åker härifrån till december i Spanien. Varmare och mindre snö än här hemma. Och så där sexton-sjutton grader om dagen, ungefär samma temperatur i havet. Undrar om de våtdräktsklädda motionerande badande människorna i Juan-les-Pins också finns i La Zenia? Av okänd anledning tror jag inte det, men jag får se.

Nu, när klockan är sju, är mina fönster blöta, av snö eller regn.

Idag fick jag besked att min skjorta från Litauen anlänt till Flygfyren. Hämtar den när jag handlar innan jag hämtar ”barnen”. Min sonhustru har euro åt mig, så då är även det ordnat. Allt gör ju det, ordnar sig, på något sätt.

Solen skiner, nej den lyser. Nästan besvärande starkt, och inte kom det mycket snö igår. Temperaturen håller sig kring tre grader plus. Nyss for sopbilen förbi, ut från gården. Jag glömde sätta ut tunnorna, men de var både tömda och tillbakasatta. Tack till sophämtaren.

Fika. När jag kollar postadressen till biblioteket ser jag att de öppnar igen på lördag. Då kanske bokinkastet också är öppet på söndagen, och jag slipper posta boken som ska lämnas tillbaka. ”Stängt hela veckan” betydde öppet på lördag… När börjar en vecka? Enligt Wikipedia börjar veckan på måndag, och är ”en sammanhängande följd av sju dygn”.

Har mejlat gårdens förvaltare och informerat om min resa. Han ser till att huset står kvar, och tömmer brevlådan. Jag är tacksam. Ibland behöver jag påminna mig om att jag faktiskt har många hjälpsamma människor i min värld.

Fick nyss det jag förmodar är årets sista betalning på Bokbörsen. Jag semesterstänger mitt konto när jag åker.

Har också just lärt mig att det finns ett ord som ”stä” – lär vara kommando till hundar, bland annat. Syrran fick poäng, så det var godkänt i wordfeud´s ordlista. Nu är hon på väg till föreläsning om modern svensk arbetarlitteratur, sådant kan man göra när man bor i Uppsala. Wordfeud-paus, därmed. Hon leder, men faktiskt just nu med bara 45 poäng. Minsta hittills.

Frukost på Teneriffa för två år sedan

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar