Fredag eftermiddag, 1 december 2023. Jag slipper skotta snö, jag slipper halka (på is), jag kan sitta ute och njuta av min Dry Martini. För all del i ett vinglas, men man kanske inte kan få allt. Det duger. Det var inte bara glasögon jag förlade när jag handlade (utan att ha en smakat på en DM), också pennan och det lilla nyinköpta anteckningsblocket är borta. Kanske i kundvagnen på Lidl. Nå, det får ligga där det är, kanske till glädje för någon.

Nu har jag noterat på en av husets lappar att jag behöver köpa ett nytt litet anteckningsblock. Och lite annat, bland annat en stor temugg, ljusstakar (kinesen på hörnet hade, men de var fula). Pennor har jag. Och nu även läsglasögon.

Jag sitter ute, himlen är inte genomskinligt blå, moln av lite olika form är överallt. Men, det är varmt. Vinden är ljum som en svensk sommarfläkt. Läser en av husets böcker, Marian Keyes´s På egen hand. Läsbar. Spar mina nyinköpta begagnade pocketböcker.

Jag har mött vänliga människor, lyckats prata mig fram med en blandning av engelska och spanska, är tacksam över de möten jag haft hittills. Och fortfarande är ben och fötter trötta, idag ”bara” ca 5 000 steg. Men det är trapporna ”hem”, som är jobbigast. Samtidigt bra träning för att inse vad jag klarar av. Ibland ett trappsteg i taget, ibland ”normal” trappgång. Mycket beroende på vad jag har att bära hem.

”Havet, havet”” ropar mitt inre – höll på att skriva ”min själ” och kanske är det så. I den mån jag alls begriper vad en själ är, så längtar den och jag alltid till havet. I morgon?

Det känns lite konstigt att bo i ett hus där jag hittills enbart sett två andra människor.  Persienner (eller vad de nu kan heta, ”rullgardinerna” här) är fördragna, huset är tyst, paket som lämnats utanför en dörr på en trappa ligger där också idag.

Det får mig att fundera över om jag skulle vilja äga en lägenhet här – om jag kunde. Tror inte det, för min del räcker det att hyra. Har inte heller ekonomi att köpa. Men gärna besöka, försöka att hitta det som jag vill ha och behöver, utan att behöva köra bil, som hemma, till exempel. I Frankrike stannade alla bilar vid övergångsställena om jag stod där, här gör de inte det. Jag vinkar och tackar de som stannar, väntar annars och försöker se åt alla håll. Var och hur är bussarna här i La Zenia? Kräver utforskande. Eller förmodas alla köra bil här?

Nu inomhus när klockan är halv fem. Jag har rensat balkongen från förhoppningsfulla små grässtrån och annat ogräs som krupit upp i skarvarna mellan golvkaklen. Beundrar livskraften, men de ska nog inte växa där.

Soplämningen har jag hittat, tycker fortfarande att Spanien är dåliga på att sortera sopor.

Väggklockan säger sex, jag säger fem. Tänker inte försöka klättra upp och nå den för att ändra. Det är som i bilen hemma, kom ihåg att dra bort en timme. Så här års. Därmed väntar jag ett tag till innan jag börjar göra i ordning middagen (med lamm, champinjoner, potatis från igår, tillagt lite fint skuren purjo, som får inleda stekandet. Och idag kommer jag ihåg att sätta på fläkten, inte enbart tända lampan över spisen.

Laddar telefonen. Laptopen fick sin laddning tidigare idag, på spisen i köket.

Tittar in på Facebook, går fort. Inte mycket som kräver min närvaro. Däremot gläds jag åt mejl från syrran som talar om att hon ska äta ugnspannkaka med bacon – och spenat. Låter en aning märkligt i mina matöron, men är kanske gott.

Inser, i alla fall just nu, att jag behöver träna på att vara i nuet, att vara där jag är och ingen annanstans. Varje gång jag är utomlands och osäker, så släpper jag kollen och förlorar något. Idag bara ett par läsglasögon, en penna och en anteckningsbok. Skärpning. Det är något med att vara på obekant mark, att inte riktigt veta var jag är eller vem jag är. Det bättrar sig med tid.

Middagen är äten. God. Disk i morgon.

På lördagen blåser det fortfarande, men är skönt, nästan för varmt i solen. 18-19 grader, i morgon lite svalare. Satt en stund uppe på altanen, men solen blir för stark för min bleka kropp. Nu nere i vardagsrummet igen, pustar efter lång promenad till Al Campo, dit jag inte behöver gå igen. Stack iväg utan hörapparater, och utan telefon… Apropå att vara ”i nuet”.

Nåja, hemma igen medförandes ett Dry Martini-glas som det ska bli ett nöje att inviga senare idag. Och en stor temugg, vit, för det var den enda som inte var direkt ful. Gambas till middag idag, med ris och curry (medförd hemifrån, Rajahs), lite grädde kanske. Sallad och tomater. Har just ätit en mandarin som var jättegod. Har flera. Tror det är dags för en kopp kaffe nu.

Innan jag gick ut satt jag ett par timmar med min uppdragsgivares manus. Det är en bra början på dagen, och får mig dessutom att känna mig duktig.

Obs – tomt.