Första advent, utan snö. Sol och femton grader ute när klockan är kvart över elva. Går ut om en stund. Ser hur folk går i shorts, men det känner jag inte för. Vill inte frysa om benen. Tar kofta på, den går lätt att knöla ner i ryggsäcken, solhatt medföres, liksom vatten. Idag ska jag nog orientera mig ner mot havet, om mitt knä vill. Har gått mera än hemma varje dag, och hoppas det är bra träning, har inte ont när jag vilar knät.

Helen (som är bra på att läsa kartor) har skickat väganvisning till havet. Jag ska bara försöka följa hennes råd också… Och går jag fel, så får jag se ännu en obekant del av La Zenia.

Hemma, efter att ha sett havet. Helens vägval var perfekt, jag hittade dit och knallade runt i sanden, testade inte vattnet. Nästa gång. Såg två män som badade, många som solade och hade med sig vagnar, stolar och mat etcetera. Kräver bil för att forsla allt. Gläds åt att spanska (?) kvinnor inte skäms för sina fylliga kroppar i väldigt små, eller genomskinliga, baddräkter. När jag väl var hemma igen hade jag gått 6 700 steg, eller nära en halvmil. ”Ungefär 1 km” var nog fågelvägen… Trött förstås när jag kom tillbaka, men också nöjd. Benen bär mig.

Så har jag suttit en stund i solen på övre altanen, ätit lunch och wordfeudat, läst. Nu nere i soffan i vardagsrummet igen. Klockan är kvart i fyra på eftermiddagen. Inget jobb idag. Men snart en Dry Martini i mitt nya glas. Och gambas plus ris, sallad, till middag även denna söndag.

Har på min värdinnas inrådan gått med i en privat grupp här i La Zenia. Där finns information om begivenheter av alla de slag. Inser att jag missade fredagens marknad, något jag får kolla nästa fredag. Sonsonen vann även denna wordfeud-match. Och bjuder in till fortsättning, strikt sådan. Samma som med syrran.

Tror att jag behöver vara här (eller annanstans i Spanien) när det verkligen är varmt – för att uppskatta marmorgolv och inomhuskyla. Har inte riktigt koll på AC-apparaterna, nöjer mig än så länge med att använda det extra elementet några timmar om natten. Ulltofflorna sitter inte i vägen. Borde kanske också ha haft med mig en varm tröja, den fleece jag har är för lång och jag ser oformlig ut i den. Tyvärr finns här en spegel som visar helfigur, det slipper jag därhemma.

Läser en av pocketböckerna som kostade 50 cent. En fantasy, köpte del 1 och 3, del 2 saknades. Författare Paul Hoffman, titel The left hand of God. Gillar titeln, har bara läst några sidor, men det verkar vara grymheter i mängd och Cale (huvudperson) som ska svika och  Pamuk´s Snow, som jag tror jag läst på svenska. Det visar sig. Byter till Milly Johnson´s The perfectly imperfect woman. Mera lättsmält än fantasyboken. Har laddat disk i diskmaskinen, även om jag nätt och jämnt vet vad jag gör. Det finns ingen propp till diskhon, så…

Nu ett glas gott spanskt rödvin, som avslutning på kvällen. Klockan är bara sex, men min trötta kropp vill nog inta sängläge om någon timme.

Lite mallig är jag över att ha orkat gå så pass långt som idag. Och komma hem.

Wordfeudar med sonsonen, vi har övergått till den strikta varianten. Han leder, även om han menar att den är svårare än den andra. Fint att ha den här pågående kontakten med honom, glad att han ger mig den tiden. Han har mycket annat att göra, och det har inte jag. Numera.

Tror att hans pappa varit ute och jagat både på ”landet” och på hustruns land i Almunge. Hur han nu fick ihop det, i snö och kyla. Hoppas alla är hemma i värmen igen.

Måndag med lätt regn och halvklart, 13-14 grader. Ingen vind. Går bort till consum genom parken. Handlar senap och majonnäs, bruna champinjoner att kanske ha till middagen idag, ett par muffins. Idag blir det ingen längre promenad. Det var skönt att ha min parka.

Har ägnat min författares manus ett par timmar i morse, fortsätter nog under eftermiddagen. Det gjorde jag inte, förberedde middag med marinerade vaktlar (Lidl) och potatismos, mandelpotatis.

Läser Milly Johnson´s The Perfectly Imperfect Woman. Nöjsam läsning. Välskriven, rolig och tankeväckande.

Det har slutat regna, kom inte mycket. Molnigt fortfarande. Kom ihåg att slänga soporna från häromdagen när jag gick ut för att handla lite. Locken på sopkärlen är tunga att öppna, men än klarar jag det. Det ringde på dörren, och när jag öppnade stod en kille med ett paket utanför – paketet var till grannen snett över gången. Han bad om ursäkt, för vad är jag osäker på. Jag låste dörren igen.

När ska jag lära mig att gult vitt vin är för sött. Dagens potatismos med marinerade vaktlar får tåla det. Men bara nästan. Hemgjort potatismos med vaktlar – who woude have thoought…

Mitt potatismos var gott, som vanligt. De stackars vaktlarna var mera ointressanta. Behöver inte köpa dem igen. Och som sagt, vinet för sött. Jag överlever dock.

Minns den enda gång i livet jag sett levande vaktlar. Hur de sprang över backen, nästan flög, i Kalifornien, vid Muir Beach.  En flock, så klar över att det var fort som gällde.

Idag är det tisdag, försöker köra en tvättmaskin, måste fråga min värdinna hur jag får igång maskinen… Har pratat med yngste sonen, han ringde igår kväll och jag missade, därför bara talade han in ett meddelande – som kom i natt, vid 3-tiden. Så där låg jag vaken och undrade om det var något viktigt. När jag ringde honom idag var allt okej, inget viktigt, ”ville bara kolla läget”.

Här ser jag lagom fundersam ut, inför tvättmaskiners mysterium…