Onsdag kväll, tror jag – är dagvill. Det ordet är vackert. Men kanske inte om man/hen/jag är dement. En av mina gamla vänner har just berättat att hen haft en strok, med en ton som nästan var glad? Hen visste vad det ha.ndlade om,  men sökte ändå ingen hjälp förrän flera dagar senare.

Är det här något som väntar de flesta av oss gamlingar? Vi som fortfarande lever, trots att vi är bortom medellivslängd och annat? Jag har levt med demens, min exmakes, och vill inte dit igen. Inte med min och inte med någon annans. Men jag är fräck nog att kräva av livet att det ger mig det jag vill ha, det jag behöver. Utan att jag ska behöva tigga. Jag vill ha igen, det jag haft. Kärlek, gemenskap, närhet, sex. Enkelt och svåråtkomligt. Och fånigt att ens hoppas på, när jag ser mig i den härvarande helkroppsspegeln… Sov gott gjorde jag hur som helst.

Just nu vet jag att det är torsdagskväll. Hittade ljusstakar (och plastklämmor) på Tiger någontingCopenhagen på Al Campo, stort köpcentrum som det tog mig en bra stund att hitta ut ifrån. Glömde att jag borde ha köpt tändstickor också. Här hemma hittade jag en gammal tändare, som bara orkade tända en gång. Det räckte inte för mina ljus.

Har också handlat pulpos med oliver och annat, middag som räcker även i morgon. Gillar ju de där bläckfiskarmarna i småbitar. Har läst några kapitel i uppdragsmanuset, och är nöjd. Fortsätter i morgon. Benen är trötta efter ungefärligen 6 000 steg idag, glömde att stegen inte registreras när mobilen ligger i dramaten. Tog upp den inför hemgången. Har tvättat stort underlakan idag, i morgon resten av sängkläder till dubbelsängen däruppe. Fick mig en cortado också, à 1.60 Euro – dyrare än på Teneriffa för två år sedan. Duglig.

Gick in på ”myrornas” ovanför Lidl och hittade några böcker, får väl bära dit dem igen innan jag åker hem.

Säger i andanom grattis till syster Kicki. Känns bra, hur fånigt det än må tyckas. Eftersom jag ofta pratar med mina döda, så kan jag väl också gratulera dem till de år de inte fick.

Ser mitt lilla barnbarnsbarn på Facebook, hennes mamma önskar att tiden ska stå lite stilla. Minns inte om jag önskade detsamma när mina söner var små. Hur som,  hon är fin lilla Mileah. Och det är hennes föräldrar också. Att få kalla sig ”gammelfarmor” är en ynnest jag är tacksam för.

Noll fnöske eller något att gnista med…