Lördag 9 december 2023 – en varm och solig dag. Jag satt en stund på altanen i solen, men gick ner till balkongen under när det blev för mycket sol. Ungefär 18-19 grader, tvätten torkade fort. Idag har jag varit lat, läst läsbara böcker hemförda från ”myrornas”. Har fem som får återvända dit efter helgen.

Inga långpromenader idag, men upp- och nerför trappan till altanen och tvättmaskinen, flera gånger. Får duga som artrosträning. Har inte hittat något tillräckligt stabilt för mina träningsgummiband, men kanske parasollfoten som står under bordet på altanen kan duga. Kollar i morgon.

Har just ätit min middag, med mycket mört och gott kött, en bit ”solomillo” – när Google översätter blir det ”ländstycke”. Inget jag blir klokare av, men det är oxkött och det var värt pengarna. Här är det mesta annars griskött, lamm/får eller kyckling. Bruna stekta champinjoner med lite purjo och lite vitlök till, liksom sallad, tomater och röd paprika. Har middag i morgon också, den större köttbiten är kvar… Längtar efter fisk, och ostron – de senare har jag inte sett skymten av. Finns de inte här? Så här års finns de till och med hemma i Sverige.

Kanske i Torrevieja, vet numera varifrån bussen dit går. Återstår att hitta busstation här i La Zenia, som i Puerto de la Cruz på Teneriffa. Där var det enkelt att köpa och fylla på sitt busskort, och bussar från och till alla destinationer fanns där. Här?

Har pratat med yngste sonen som kunde berätta att det regnat idag därhemma. Han är förkyld och hostar och håller sig hemma.

Jag känner mig priviligierad (rätt stavat?) som sitter här i La Zenia i Spanien, längs medelhavskusten. Vädret är bättre hittills än jag vågat hoppas, att det regnat ett par nätter är bara att glädjas åt. Behövs. Jag försöker gå så mycket jag kan, men gåstavarna är jag besviken på, har svårt att få dem att hålla längden. Det är periskopvarianten, och skruvarna ska antagligen dras åt hårdare än jag mäktar. De får vänta på någon med starkare nypor än mina.

Tittar ett ögonblick på Rapport och informeras om att det ”nya Tidö-avtalet” har beslutat att mobiltelefoner inte ska få förekomma under lektionstid i skolorna. Heja – det var en fantastisk kraftsamling för skolorna…

Och S har äntligen fattat att det inte är M som längre är huvudfiende, utan SD. Jobba på, säger jag bara – det är dags att S blir något det inte varit på många år. Kanske kan de hitta något i den egna historien – en vän skrev idag om det ”tillitssamhälle” som fanns förr, det finns definitivt inte idag. Men det behövs. Och det åstadkoms inte genom att skrämma bort eller avvisa människor som behöver asyl eller annan form av skydd i vårt land. Inte genom att skapa ”återvändare” heller.

Mina kära word-feudare (syrran och sonsonen) har annat för sig. Jag har tänt mina ljus på soffbordet, och hoppas hitta flera ljus nästa gång jag kommer till en butik. De tre jag hade över och tog med mig, när jag lämnade Addarsnäs, räcker inte långt.

I morgon får jag se till att komma ut och gå igen. Skulle behöva den där tråkiga träningscykeln här för att få igång mina benmuskler. Promenader, också om de inte är bekväma, får göra nytta i stället. Är hur som helst roligare. Jag ser saker jag inte ser när jag sitter på motionscykeln därhemma.

Området där lägenheten ligger är mycket lugnt, för att inte säga stillsamt. Lite grillos idag, någon som knallar förbi under balkongen, eller motionerar ännu en liten hund i parken snett över – mellan Consum och här. Annars tyst och stilla, polisstationen tvärs över gatan verkar inte ha mycket att göra. Och det är väl något att glädjas åt, Guardia Civil har inte alltid haft någon god klang i mångas öron. Min syster reagerade, och sade också att ”det var en annan tid”. Sant. Hoppas jag.

Nu, när klockan är halv nio är det fortfarande 17 grader ute, och det kommer att hålla i sig under natten. Tacksam. Och förundrad över att jag faktiskt upplever detta. För några år sedan var det inte ens tänkbart. Och nu är jag här. Jag tackar mig själv och min fd make. Kanske någon god makt också, inte vet jag. Men tacksam är jag.

Söndag är det varmare än igår, och i morgon någon grad till. Just nu när klockan är halv fem är det 21 grader, varmt. Sitter i skuggan på balkongen, altanen är för solig. Tvätt hänger på tork, och får hänga till i morgon, inget regn i natt. Hundar promeneras även idag, utanför på Calle Ramón y Cajal, och genom parken bort mot Consum.

Har redan ätit resterna från igår, och en Snickers som efterrätt. Är mätt. Har läst några kapitel i uppdragsmanuset, och en av 50 cents-böckerna. Återbördar flera i morgon, och bär antagligen hem ytterligare några jag tror mig om att vilja läsa.

Har hittills inte ägnat mitt eget skrivande någon tid alls, frånsett mina blogginlägg. Bar med mig hit både skriverier kring de senaste årens erfarenheter av demens och att vara anhörig till någon som blir allt sjukare. Och ord kring min saknad efter mannen min och det jag skrev när han dött, 2016. Men just nu är det för mycket elände och död för att jag ska vilja ta tag i de texterna igen. Jag nöjer mig med ett vilt fantasymanus från en mycket produktiv författare, och ägnar de sidorna några timmar varje dag. Och wordfeudar emellanåt, löser sudoku och wordle. Slappar. Tvättar  min värdinnas lakan och handdukar som inte skulle hinna torka innan hon for härifrån – liksom hon gör när jag åker tillbaka hem. Tvättar min tvätt.

Eftersom jag inte använder mina hörapparater när jag är ensam, är det väldigt tyst omkring mig. De få bilar som passerar stör mig inte. Ingen spelar högljudd musik. Det är lugnt och stilla. Långt borta ovanför hustaken ser jag havet, idag med flera segelbåtar, eftersom många är lediga. Kanske tar jag mig dit i morgon. Mina planer för dagarna här är inte särskilt vidlyftiga, men havet lockar alltid. Jag har inte behov av att konsumera kultur i form av muséer, vill inte besöka shopping centra som Al Campo oftare än jag tror att jag ”måste” (när jag inte hittar t ex ljusstakar annat än där).