Nytt tomt dokument, som ropar efter mina ord. Någonstans finns orden, men inte vare sig i mina fingrar eller hjärna just nu. Bara en pockande vilja att…

Å andra sidan, vad är så intressant med mitt liv att andra människor skulle vilja läsa. Jag själv tycker det är tämligen tråkigt och enahanda, oavsett var jag befinner mig. Det är varmare och skönare här i La Zenia i Spanien, i övrigt är det ganska likt livet därhemma.

Läsa, skriva lite, handla det jag tror mig behöva, laga mat, diska, tvätta, städa ibland och plocka undan efter mig själv. Inga fantastiskt spännande äventyr, inga upprörande händelser (tack och lov) – för det mesta lugnt och stillsamt. Jag behöver numera inte oroa mig för min ekonomi, den är i balans efter åren med spelmissbruk. Jag jobbar allt mindre, men får något uppdrag emellanåt, och gläder mig. Kroppen hänger med, frånsett ett ovilligt knä, som jag dock står ut med. Jag kan gå, inte lika snabbt och långt som förr, men tillräckligt. Kanske är jag mera anpasslig numera.

Jag kör inte bil här i Spanien, även om det kanske skulle göra livet bekvämare. Det är promenader och möjligen bussar som gäller, jag behöver bara hitta en busstation någonstans. Kanske är La Zenia en sådan där förort där ”alla” förväntas köra bil. Hittills har jag enbart sett bussen till Torrevieja utanför Al Campo – och dit är det en rejäl promenad från min lägenhet. Får nog bli den en dag i alla fall, behöver bara kolla om jag kan köpa biljett ombord – eller annanstans…

Så skickar Hanna på Facebook en länk till en grupp 50+ som vill resa och dejta – jag kollar. Kvalar in vad gäller ålder i alla fall. Det där med internetdejtande är mera tveksamt. Tacksam dock mot Hanna, som tänkte på mig. Jag finns.

Mina ljus är tända, taklampan också. Bakom mig mörknar kvällen. Himlen är sådär svartnande blå. Havet syns inte längre. Halv sju är det ännu 19 grader varmt. Som ”känns som 19 grader”, enligt väderrapportörerna. Jag har varit här i en och en halv vecka och börjar känna mig hemma. Har orienterat mig lite i omgivningarna, men minns just nu att jag ännu inte kollat in poolen, som lär ligga i nedre delarna av huset, och har en ”poolkod”.

Jag sitter i soffan, laptopen i knät, med urblekta fd svarta bomullsleggings och ulltofflor, ett linne från Arlas en kampanj för flera år sedan än jag vill minnas (numera sovlinne), min tunna morgonrock från jobb på Yasuragi (också mycket länge sedan) och ovanpå detta en stor fleece, ärvd efter fd maken. Tur ingen ser mig. Jag fryser inte, men jag är misstänksam mot AC´n som jag inte riktigt får kläm på här i vardagsrummet.

Börjar läsa (om) första delen av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt, har laddat ner alla åtta delarna i Storytel, på svenska. Och inser att jag ju faktiskt gillar hans långa meningar, men att de kräver långsam läsning. Och inte många sidor på en gång. Men, om Berglin, (seriemakare), gillar och ständigt läser om, så ska väl jag också kunna ta mig igenom böckerna, kanske till och med med behållning. Har försökt tidigare, men inte lyckats.

Jag tar med mig en bok till sängen varje kväll, läser inte. Tror att jag ska. När jag så lägger mig så funderar jag över dagen som varit, tänker kanske på allt möjligt annat som rör sig i mitt huvud också, och somnar. Här behöver jag bestämma mig för att släcka lampan vid sängen genom att kliva upp. Det avgör oftast icke-läsandet. Minns hur jag när jag var liten läste under täcket med en ficklampa, sänglampor hade vi inte. Och förmodligen läste jag inte så länge som jag kanske skulle önskat. Välsignar fortfarande biblioteket i Avesta, då ovanför Karlbergs-parken, där jag hittade alla böcker jag ville läsa.

Minns inte människorna i biblioteket, men glädjen över så många böcker. Idag har jag många böcker hemma hos mig, några jag alltid vill behålla och många som är utannonserade på Bokbörsen. Varje gång någon beställer en bok blir jag glad, inte för att jag får in några kronor på mitt konto, men för att en bok hittar någon som vill läsa den. Står inte ut med att slänga böcker, bara om de är trasiga och oläsliga. När jag är borta får mina söner ta hand om böckerna och förmodligen transportera dem till sopåtervinningen.

Och här kan jag köpa böcker för 50 cent, och bära tillbaka dem efter läsning. De går runt till andra läsare. Där finns böcker på svenska också, men jag föredrar de på engelska. Vänliga damer ler när jag kommer in, snart känner vi igen varandra. ”Charity shop” heter det nog på engelska, fyller förmodligen samma funktion som ”myrornas” därhemma. Plus att jag gillar tanken om återbruk/återvinning/bokomlopp eller vad vi nu väljer att kalla det.

Så, på måndag förmiddag gick jag till charity shopen och lämnade ifrån mig sex böcker, och köpte sex nya för 3 Euro. Plus en skön ”flanellskjorta” storlek större, att ha när det väl ändå blir kallt här. 3 euro. När jag handlat lite – hittade inga ljus – så gick jag hem och fikade.

Senare ut för att hitta ”rätt” strand. Nu gick jag höger/höger i stället för vänster/vänster och hamnade på samma ställe, förstås. Så det blev samma strand igen, inte roligare idag än häromdagen. Hem igen med 8 700 steg i fötter och ben. Nu trött, men hemma.

Sitter på balkongen medan några skivor lammkött kokar i köket. Det blir ris, lamm och curry till middag, sallad också förstås. I morgon är en ny dag. När jag gick samma väg tillbaka hem satt jag en stund på samma bänk i parken som senast. Och insåg att det där oljudet jag hörde hela vägen kom från små flockar av papegojor, gröna och vackra. Definitivt större än de undulater jag hittills har känt. Jag trodde nästan att det var inspelat oljud för att skrämma bort inkräktare…

Livet är fullt av små under.

Ett av dem är att jag idag gick så långt som jag gjorde, utan att falla ihop efter vägen. Det blev så många steg eftersom jag först gick och lämnade lästa böcker och handlade lite, och därefter försökte ta mig till ”rätt” strand. Bekvämt var det inte. I morgon blir det färre steg.

Middagen var god, disken är diskad och/eller inställd i diskmaskinen. Kvart i sju är det fortfarande 19 grader varmt ute och blir varmare ändå i morgon. Kanske är det klimatelände som gör det varmt och skönt här så här års. Jag vet förstås inte, men gillar värmen, och jämför med att vara hemma i Sverige.

Mina ljus är nu väldigt korta, i morgon måste jag hitta nya någonstans. Al Campo har en Ikea-butik någonstans, kanske har de ljus. Vill inte dit igen, men…

Idag är ljusen ännu kortare…