Torsdag 28 december 2023 – jag mår bättre. Tror jag i alla fall än så länge, har ätit ett par rostade brödbitar till frukost, och te förstås. Dessutom är jag varm och skön i lånad pyjamas (min värdinna var här igår, och kollade AC´n i vardagsrummet, den verkar inte fungera som den ska, så idag jagar hon installatören).

Eländigt att tappa energi och ork så fort bara efter tre-fyra dagars magsjuka. Tur jag ska vara här i tre månader till. Idag tar jag det lugnt. Behöver kanske inte ens byta från den sköna pyjamasen till kläder. Har duschat och klädde ändå på mig. Bäddat rent i sängen. Stranden och poolen får vänta. Sol och nio grader när klockan är halv tio.

Behöver dock fylla på mitt bokförråd före nyårshelgen. Har fyra utlästa böcker att lämna tillbaka. Talat med min värdinna, kanske kommer någon och kollar AC´n. Under tiden stänger jag av den i vardagsrummet och sätter på i båda sovrummen, draperiet för trappen upp till altanen. Då ska det bli varmare här nere.

Satt en stund på altanen, men solen gömde sig. Nu ser himlen mera blå ut igen. Dricker grönt te. Kollar vad det är för dag, torsdag, bra med informationen lätt tillgänglig längst ner på skärmen.

Någon påminde om att Stephen King alltid börjar sin dag med att skriva 2 000 ord. Minst. Är en god idé, särskilt som jag förmodar att han vet vad han ska skriva.

Tror inte jag vågar mig på någon lunch idag, och är tveksam till middag också. Kanske lite eget potatismos och ett par kokta skinkskivor är snällt nog. Eller om kycklingsoppan från julafton fortfarande är okej…

Gick ut med soporna och lärde mig att man kan trampa på en ”pedal” nertill för att få upp det tunga locket. Den soppåse jag ställt utanför dörren igår var borta, kanske tog min värdinna hand om den, eller någon annan snäll människa. Har suttit en stund i solen som återkom efter förmiddagens molnskärm. Nu nere i soffan igen, den korta promenaden till soptunnan var tillräckligt. Benen är darriga. Dricker vatten och te, och tänker testa en Dry Martini senare. Har ätit ett ljuvligt sött och gott litet päron, och än slipper jag springa till toan.

Nu 16 grader och halvklart, klockan är halv tre. I morgon och på lördag verkar det bli ungefär samma väder. Söndagen 20 grader och så fortsätter det hela första veckan på det nya året, lite varmare varje dag, fortfarande halvklart. Den lilla julstjärnan har börjat släppa sina blad, nu är bara de röda kvar. Nya ljus i ljusstakarna.

Det blev kycklingsoppa till middag, och än så länge stannar den där den ska. Nu har jag dessutom en Dry Martini på bordet, livsandarna återvänder, ljusen är tända. Ingen AC-montör idag, kanske i morgon.

Pratat med syrrorna i Uppsala, Karin är hemma från London och var hos Barbro. Glad att de har varandra, ibland är jag avundsjuk på att de lätt kan träffas när de vill. Båda är avsevärt mera sociala än jag, en fråga idag var ”har du träffat något folk” – tja, ”hundpromenerare och butikspersonal, min hyresvärdinna” blev svaret. Jag har vant mig av med sällskap. Jo, jag har pratat med en granne, eller kanske en grannes städerska som hjälpte mig upp med ”dramaten” en av de första dagarna här. Och förstås Mattias som mötte mig vid lägenheten, och killen som torkade golven utanför lägenhetsdörren häromdagen. Huset är annars tomt på folk.

Och det jag saknar är inte ytligt sociala möten med okända människor. Det jag vill ha är samtal om allt mellan himmel och jord, inte lätt att få till när man möts i en butik eller en trappuppgång. Och varken svårare eller lättare här än därhemma.

Jag skriver ofta om ensamhet, och jag tror att den som läser kan få för sig att den alltid är plågsam. Så är det inte. När jag får välja min ensamhet är den vad jag vill ha. Men inte all tid, inte varje dag i resten av livet.

Så, när benen bär mig igen bättre än idag, så får jag ge mig ut och ta kontakt, eller åtminstone spana efter möjligheter till kontakt. Det borde inte vara svårt, tror att här finns många ensamma människor. Liksom många äldre par som går hand i hand, eller för all del, par där han tittar ner i mobilen och hon går en bit före, eller efter. Många nationaliteter, har ännu inte hört svenska pratas på ”stan”. Häromdagen en skotte, skrudad i vacker kilt och vad därtill hör. Ingen säckpipa, men väl en plastkasse från Al Campo i ena handen. Han var på väg någonstans, med bestämda steg och knästrumpor.

Fredag förmiddag – har ätit frukost, sitter i lånad varm pyjamas med tekoppen fortfarande på bordet framför mig. Har inte sovit bra, och känner mig slak. Läser, löser sudoku och wordle, kollar internet. Just inget som får igång mig. Så, kroppen säger ”ta det lugnt” och det gör jag. Soporna slängde jag igår, det finns mat hemma, inget jag behöver göra. Det finns till och med hittills olästa böcker, och om inte annat Storytel. Ingen AC-montör än så länge, de ska väl också ha helg. Jag kommer igen.

Kommer igen.