Ostrukturerad

3 januari 2024 – tränar på att skriva det nya året. Dubbla betydelser, tränar både skrivandet och skrivandet av ett nytt årtal… Klockan är snart tio och mitt te är slut. Ska snart gå ut och ner till ”träningsparken” och trampa lite. Inbillar mig att det är bra, och i alla fall roligare än att stå och dra i ett gummiband på altanen. 13 grader ute, och sol, lite moln, upp emot 22 längre fram på dagen. Torsdag-fredag kanske regn, och därmed svalare.

Är mycket ostrukturerad i mitt skrivande. Det enda som kan kallas struktur är att jag skriver något varje dag. Publicerar inte alla ord, har uppfattningen att det skulle bli tröttsamt för mina läsare. Det är inte några särdeles genomtänkta resonemang jag för, pratar mest om min middagsmat, böcker ibland, mående. Just nu kan jag t ex informera om att jag behöver ta bort nagellacket på tårna, det har suttit för länge.

Mellanrum, tomrum – ord som intresserar mig. Kanske hör vakuum dit också, men det känns så slutgiltigt. De andra två kan rymma innehåll, också tomrummet – i alla fall ge möjlighet till att fyllas av något. Väntrum? Ja, samma kategori. Skriver nog ofta om hur jag uppfattar att jag väntar, utan att veta på vad. En känsla av ständigt väntande är kanske något positivt, men för mig börjar väntandet bli uppgivet. Hur länge och hur mycket väntande kan en gammal kvinna sysselsätta sig med? Och det handlar inte ens om att sysselsätta sig, det är ett passivt tillstånd. Den som väntar gör sällan något annat än just det.

Så här kan det bli när skrivandet inte har någon planering, ingen idé, ingen synopsis… Å andra sidan dök just ett ord upp som jag letat efter i min hjärna de senaste dagarna. Visste att det var en skata, visste att jag fängslats av ordet när jag såg det första gången för flera år sedan – nu kom det tillbaka: zebraskatan, karaktär i manus av författaren Katarina Wikholm. Just nu skriver Katarina om AU, ”alternate universe”, alternativa/parallella världar. Obegripligt, spännande.

Halv fyra är min fötter omskötta, nagellacket borta och en kvart i ”socka med olja” genomförd. Skönt. Tror jag ska se om jag kan hitta en manikyrist som inte vill ge mig gelnaglar, eller annat konstigt. Bara sköta om, fila och lacka ofärgat. Eller så får jag göra det själv. Men, längtar efter att bli omskött, massage, händer, ansikte, klippa håret bra (inte som senast i Norrtälje, där min ordinarie var på sin årliga semester). Har tiden för mig.

Det här med att gå ner och trampa lite fram och tillbaka i parken runt hörnet är bra. Det får mig att röra mig på ett sätt som jag nog inte gör annars. Och det försätter mig nästan i ett meditativt tillstånd. Hela dagen idag har jag påmint mig om långsamhetens lov, det är också bra. Särskilt när jag ska ta mig upp eller ner, fullastad på olika sätt, inne i lägenheten eller dit när jag handlat. Gör mig mera medveten, kanske är det mindfulness.

Tror faktiskt att jag också ska sluta äta vitt bröd till frukost. Den där presumtive bagaren får ursäkta, jag behöver honom inte. Däremot vill jag ha Falu rutbröd, som inte är segt. Al Campo, eller var det Mercadona? Mera frukt, också till frukost – kanske inte lika vackert och välfunnet blandat som Isaac gjorde på Teneriffa, men ändå. Vet att jag mår bra av det.

Såg ett par personvågar på charity shop´en idag, motstod frestelsen att kliva på. Tänker inte köpa någon heller. Idag blev det en cortado på väg dit (på Take a Break), och två böcker i butiken. Tjocka. Kvinnorna där känner igen mig nu, vi småpratar (på engelska, de är engelska). Och de tar glatt emot de böcker jag bär tillbaka. Såg en riktigt rödrutig flanellskjorta idag, men den var lite väl röd för mig. Går inte ihop med min näsa.

Installerar Skype igen, tror jag lyckats sätta på kameran också, inför kvällens meditation. Kan fortfarande inte betala Ada via Handelsbanken, har alla uppgifter utom hennes adress – som jag nu bett att få. Hoppas det ska gå därefter, banken var inte särskilt informationsvillig. ”Ring.” Tänker jag nog inte göra. Avstår från meditationen i kväll, eftersom jag inte har betalat den förra.

Nu har jag ätit det sista av min pulpos-sallad, och en chokladbit därefter. Åter mätt och belåten. Längtar efter välgrillat/-stekt revbensspjäll och en god potatisgratäng, med lök och ost. Gratängen kan jag nog fixa, men revbenen? Kanske, med marinad och ugn. Eller den där ”fry´ern” som Johanna talade om, kanske den kan fungera. Får undersöka saken. När jag är hungrig igen.

I morgon kommer Johanna hit igen, med kläder förmodar jag, eftersom hon åker hem till Sverige och jobb på fredag. Måste komma ihåg att få hennes väns telefonnummer, ifall jag behöver det.

I morgon tidig förmiddag blir det en sväng till ”knäapparaten” i bouleparken igen. En av bra rutiner. Och någonstans ska jag hitta fina bordstabletter till det nya än så länge obefläckade soffbordet. Just nu har jag en kökshandduk och servietter under allt jag sätter där. (Ja,ja jag vet att någon tycker att ordet ska stavas servetter i stället, men det tycker inte jag.

Vindögd?

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

1 Response to Ostrukturerad

  1. Profilbild för bergalott bergalott skriver:

    3dje stycket instämmer jag i till 100%. Upplever precis samma tillstånd och i det där väntandet ligger längtandet – till något annat. För min del måste jag förflytta mig in i någon form av flock. Står inte ut mycket längre. Bara att få se levande människor röra sig, vilket är försvinnande lite här. Har ju bott mesta delen av mitt liv i stadsmiljö och att jag trodde att jag skulle klara av barndomens lantliga miljö blev en utopi. Men… jag har försökt i alla fall.
    Hur som helst – var glad att du befinner dig där du är just nu. Här är det katastrof för människor i tusental som sitter fastfrusna på vägarna nere i Skåne.
    Kraaaaaaaam ❤

    Gilla

Lämna en kommentar