Får SMS från min värdinna, som just fått massage av Olga, som kommer hem till en. Vill jag? Jaaa. Minns den enda gången jag var i Moskva, före glasnost, och fick massage av en rysk kvinna. Så bra, hårdhänt, tyst, visste vad hon gjorde.

Mycket under den resan var kanske inte så bra – ett bilvrak efter vägen med ett mänskligt ben utsträckt genom det trasiga fönstret, en taxifärd där jag duckade i baksätet och på allvar trodde jag skulle dö. De violetta gardinerna i hotellets sovrum, portvakterskorna på varje våning. Maten. Köerna i livsmedelsbutikerna.

Men rysk massage fick jag, av en kvinna som visste vad hon gjorde – stark, tyst och bra (vet naturligtvis ingenting om Olga, annat än det mina fördomar säger mig). Farmor kallades Olga, men var såvitt jag vet döpt till Olivia. Nåja, jag vill gärna träffa Olga här och få en massage. Nu har jag fått telefonnumret. Behöver bli rörd vid.

Så blev det fredag, molnigt och några regnstänk även under förmiddagen. Jag gick ut, för att ta mig till Playa Flamenca och fredagsmarknaden. Gick, längs havet på en smal stig – vackert, himlen hotfullt mörk men utan de skurar jag väntade mig. Bara några stänk. Och så småningom kom jag till Playa Flamenca, men inte hittade jag någon marknad. Kanske inte var någon idag efter helgerna. Jag fick en lång promenad, hittade hem – och tog en kall öl direkt innanför ytterdörren. Nu har jag satt på en tvättmaskin, solen skiner och jag tror inte det blir mera regn. Blåser, skönt. När jag kollade antalet steg var de ungefär så många som det kändes som – 11 800. För många, å andra sidan inga alls igår. Nu är kroppen trött och jag sitter i soffan med min öl. Spelar wordfeud på plattan, vilket av okänd anledning gör att jag inte kan spela på mobilen…

En banan får förstärka ölen till lunch. Det blir tidig middag, ska kolla vad jag har hemma som kan passa i air fryer´n. Just nu är det 16 grader och sol därute.

När klockan är halv sex har jag testat att göra klyftpotatis i apparaten – bra, men lök, purjo och vitlök plus champinjoner blev mest lätt brända. Stekte kotlett på spisen, god. Den färdiga aiolin slängde jag, får göra egen när jag vill ha. Mätt är jag, har ett glas rödvin på bordet. Diskat hyfsat. Ska testa mera med den där air fryer´n.

Kroppen är trött, jag är nöjd. Sällan använt ord om mitt sinnestillstånd. Men just nu, nöjd, mätt, välpromenerad (har inte ont i ben och knän, är bara trött), gott rödvin, och jag behöver inte lyfta ur soffan förrän jag ska gå till sängs. Om ett par timmar. Långsamhetens lov.

Igår kväll: Torsdag. Punkt.

Varför är jag här, och låtsas att jag ska skriva något, kanske viktigt för mig, förmodligen inte för dig. Vem du än är.

Tror att det mest handlar om att jag tycker om hur fingrarna löper på tangenterna. Och jag tänker på fru Lindström, som en gång för sådär sextio år sedan lärde mig skriva maskin. Tacksam utan att hon vet om det, död sedan länge (förmodar jag).

Alla dessa döda som borde fått känna till min tacksamhet, medan de levde. Medan jag var tyst. Vilka kan jag fortfarande berätta för? Inte många som inte vet, och vet de inte så handlar det inte om min tystnad. Söner med familjer, systrar med familjer vet det mesta, flera kusiner vet nog ingenting om mig och mitt, och där finns ingen tacksamhet heller. Vi känner inte varandra. Kusin Lena tycker jag om, mera ju äldre jag (och hon) blir. Vänner, ja några tämligen nyfunna, några sedan gammalt. Några har fallit bort, av skäl som de kanske vet mera om än jag. (Taskigt, jag vet.)

Sitter i soffan här i La Zenia, har just ätit pepparkakor med smör på (lärt mig på Arla för mycket länge sedan). Ett par mandariner åkte också ner, de är fantastiska just nu. Till frukost, mitt på dagen, efter middagen – hela dagen. En låda med 1,5 kg kostar drygt 3 Euro. Det är de värda.

Tvätten hänger på altanen, hoppas det inte regnar i natt. Mår bra.